Varför Niklas Larsson?

Ibland får jag frågan om varför jag är intresserad av Niklas Larsson. Det enkla svaret är att låtarna efter honom är bra och roliga att spela.

Men man kan förstås utveckla det lite, det finns ju fler bra låtar. För tillfället är min ”favoritgenre” västerdal-/särnalåtar av äldre typ, t ex efter Spaken, Spak Erik, Omas Per, Troskari Erik, Skinnar Albin, Fjös-Erk etc. Men jag gillar också mycket av det dalsländska och värmländska äldre materialet och delar av det på motsvarande norska sidor. Jag har lite svårt för det som blir för gammeldansaktigt och modernt. Visst kan det vara kul ibland, men det är inte lika bra i mina fingrar, mina öron och min kropp.

I Bohuslän finns det mycket folkmusik bevarad, och som jag upplever det är det ganska mycket yngre musik som nyare valser, schottisar och polketter. Bland polskorna är det glesare men dom finns som kul är och då är Niklas en av dom största spelmännen från den sista generationen som spelade dessa polskor i den vanliga bondekulturen. Han var med om polskornas uttåg ur populärkulturen i slutet av artonhundratalet, och även den första folkmusikvågen för drygt hundra år sen.

Att han finns upptecknad av olika upptecknare och dessutom inspelad gör det hela ju mer intressant. Niklas var enligt Övergaard en av de skickligaste av de han träffade från trakten, och fick bedömningen att han ”kunde utföra någotsånär tillfredsställande de mera svårspelta fiollåtarna”.

Eftersom låtarna är bra och svåra blir det en utmaning också. Dessutom är det inte så där jättemånga andra som har intresserat sig för Niklas, och framför allt inte så många som spelar alla polskorna (jag vet ingen), och speciellt inte solo till dans såsom Niklas själv gjorde (jag har nog inte hört någon här heller faktiskt..). Här har jag ett av mina mål! 🙂

Pappa spelar mest låtar efter Niklas och hans elever August & Helge så jag har haft dom i hemmet och lärt mig låtarna i huvet sen jag var liten. Min familj har under hela mitt liv varit mer eller mindre aktiv i föreningen Bokenäsets Ådra, där Niklas låtar ofta spelats till dans och på spelstugor.

Sen är en aspekt back-to-the-roots-aspekten. Mina släktingar i uppåtstigande led är från trakterna, t ex Bokenäs, Håby, Kville, Uddevalla och Bengtsfors och själv är jag född i Håby, en liten by i grannsocknen med samma namn, som ligger ungefär 1,5 mil från Liane. Jag tycker att det är en rolig grej, men det är inte därför jag gillar att forska i detta, utan jag tycker att musiken är intressant troligen för att jag växt upp med den i och med min pappas intresse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *