Historier om Schalemó

Föreningsarkivet på Bohusläns museum skickade snabbt en kopia av artikeln jag frågade efter. Vilken bra service!

Artikeln är från augusti 1966 och hade rubriken ”Legendgestalt på äventyr i Uddevalla på 1830-talet”. Artikeln är skriven av Stanley Olsson som bland annat beskriver en vinterdag 1834 då Chalumeau (stavning från artikeln) blev hembjuden till båtskeppare Österberg. Senare blev Chalumeau anklagad för att ha stulit de pengar som Österberg skrutit om att han hade, men Chalumeau friades sedan från anklagelserna då pengarna hittades hemma hos Österberg själv.

Om Chalumeau står det att han var fransman och före detta regementsmusiker men vilket regemente är okänt. Min kompis Rune har ju efterforskat Chalumeau och kommit fram till att han var från Forshälla.. Men han kan säkert ha varit en sväng i Frankrike.


Klipp från artikeln

Artikelförfattaren har en källa vars farfar sa så här om spelmannen:

”Chalumeau, den ska ni komma ihåg, pojkar, för han kunde spela fiol han.”

En spelmanstävling beskrivs också på ett livfullt sätt. Det var Chalumeau och den enligt artikeln tyska fiolspelman som varit vid hovet i Stockholm, Gyttlarn, som tävlade mot självaste Olle Bull. Det hade varit en hård kamp mellan Olle Bull och Chalumeau men slutligen hade Olle Bull vunnit då han skurit av tre av sina fyra strängar, ändå kunnat spela och därmed visat vem som var mästaren. Artikelförfattaren skriver själv att detta troligen är en skröna, men det är ändå roligt att läsa 🙂

Enslingen i skogen

På Digitalt museum hittade jag även denna spelman från Kville socken. Fotografen är Johan Johansson och bilden är från sommaren 1928.

http://digitaltmuseum.se/011014347183
På bilden står Enslingen i Skogen! Herman Carlsson Bräcke 3/8 1928.

  

Lars Ahlberg har ju oerhört bra koll på spelmännen i Bohuslän och letade snabbt fram lite information om honom!

Herman Karlsson

Född 3 februari 1851 i Kville, död 3 mars 1939.

Tidigare sjöman, senare mjölnare på kvarnen under Bräcke övre i Kville socken. Kvarnen revs på 1920-talet. 

Bilder hos Digitalt museum

På Digitalt museum finns bilder på några spelmän så jag passar på att länka härifrån om det finns intresserade. Digitalt museum har skrivit tydligt hur det ligger till med upphovsrätten och de som jag har rätt att kopiera har jag lagt ut här.

Johan Lund

http://digitaltmuseum.se/021015855001

Bilden beskrivs som Ödemarksjul. Johan Lund, spelman på Kynnefjäll tänder sin fotogenlampa för julkväll i ödemarken. December 1973. Upphovsrätt finns så jag kan inte lägga ut den här.

Foton av Oscar Färdig:

August i Wrem

http://digitaltmuseum.se/021015648369

012uPWUWet2R

Wrem + en okänd spelman

http://digitaltmuseum.se/011014447077

042sBXVbJuKD

Maria Sohlberg

http://digitaltmuseum.se/011014450006 och http://digitaltmuseum.se/011014448721

012sBXVfir7q 042sBXVhErfm

Fiolbyggare Bäckman från Uddevalla

http://digitaltmuseum.se/011014310347

032sAYBXAVoK

En okänd spelman

Spelmannen nedan är fotograferad av Robert Lindahl mellan 1870 och 1912. Okänd spelman.

012sAY4rF5Z4

Einar Övergaard

Det här är troligen Einar Övergaard, fotad av Ingeborg Enander:

http://digitaltmuseum.se/011014405308

022sB34ijzaw

Johan August Nilsson

Efter tips från pappa Göte kollade jag på uppteckningarna av Johan August Nilsson i Svenska Låtar Bohuslän. Följande fem polskor finns upptecknade av Axel Boberg 1916. 

  • SvLBhln49 är en variant av EÖ10 efter Niklas Larsson
  • SvLBhln50 är en variant av Gustafsbergarn efter Maria Sohlberg, SvLBhln58
  • SvLBhln51 är en variant av EÖ27 Tobakspolskan 
  • SvLBhln52 är en variant på en annan polska efter Maria Sohlberg, SvLBhln59
  • SvLBhln54 vet jag ingen annan variant av. En populär låt idag i Bohuslän. Det står att den uppges vara från Dalsland.

Förutom dessa finns två valser, en kadrilj och en engelska.

Så roligt med nya varianter på två Niklas-Larsson-polskor!

På Munkedals kommuns hemsida kan man läsa följande om honom:

”Johan August Nilsson 1845-1919

Johan August föddes i Munkedal, Foss, och började spela redan i unga år för Minor Svanberg, spelman och sergeant från Skaveröd. Minor Svanberg härstammade från en släkt där det fanns många spelmän.

Redan i tjugoårsåldern var Johan August Nilsson en ofta anlitad spelman på bröllop och då ofta tillsammans med en snickare som kallades Madrillo. Johan August Nilsson var även skomakare och sjöman.”

Informationen kommer från Svenska Låtar, och där kan man även läsa att han ”kom i beröring” med spelmännen Lorens i Arngården och Johannes Sohlberg. Det är nog från den sistnämnda som låtarna som Maria Sohlberg också spelade härstammade.

Ett par veckor efter detta blogginlägg såg jag att jag redan hade observerat Nilssons variant på EÖ10 på Olemans skiva. Läs mer här: Oleman spelar niklaslåtar.

Schalemó: Andreas Svensson Charlemeaux från Forshälla

Sedan jag skrev om Schalemó har jag fått mer information om honom från flera källor. Tänk vad mycket man kan hitta med hjälp av goda kontakter och informationsteknologi!

Det är fascinerande på hur många sätta man kan stava hans namn. Jag har sett Chalemau, Chalumeau, Charlemaux, Charlemeaux, Challemau, Charlumau, Charliemo, Schallemo, Schallmo och Schalemó. Jag måste välja en stavning att använda själv och det faller på Schalemó eftersom det är vad David Arill använde, han som beskrivit honom livligast. Stavar man namnet ”Chalumeau” avser det ett folkligt träblåsinstrument från sen barock, föregångare till klarinetten (enligt Wikipedia).

Med hjälp från min vän Rune, tillika spelman och släktforskare, har jag fått reda på lite persondata. Schalemós fullständiga namn var Andreas Svensson Charlemeaux (stavning varierar som sagt) och han var född 1802 i Wästerby, Forshälla. Charlemeaux föräldrar hette Sven Redelig och Gertrud Abrahamsdotter. Fadern var soldat och de fick fem barn där Andreas var yngst och den enda som enligt släktforskningsinformationen även hade efternamnet Charlemeaux. Undrar var det kom ifrån?

År 1828 flyttade han från Forshälla till Uddevalla och hus No 65 med sin hustru Anna Eriksdotter (född 1798 i Mellby) och deras två döttrar. Döttrarna hette Beata (född 1824, Kåreholmen, Forshälla) och Gustava (född 1826, Dramsvik, Forshälla). Maria Charlotta föddes 1829 i Uddevalla men dog redan 1833 🙁 De fick ytterligare två döttrar, Mathilda (1831) och Maria Charlotta Beata Fredrika (1834), några månader efter att Beata dog. Sorgligt hur hög barnadödligheten var på den tiden 🙁 Det finns ytterligare ett barn kallat Maria Charlotta Chalumau som föddes 1852 och dog 1853, men där kan ju inte Charlemeaux vara fadern då han dog 1843 i Uddevalla. Antagligen är inte Anna modern heller med tanke på hennes ålder, men namnen tyder på släktskap.

I Uddevalla Stads Historia del III 1806-1863 står en del om Schalemó, på sidan 176. Sten Kristiansson har författat boken på uppdrag av Uddevalla Stadsfullmäktige.

”I en uppsats om bondspelmän från norra Bohuslän omtalas, att det enligt samstämmig mening funnits en musiker i Uddevalla, som överträffat alla samtida. Han skall ha burit det underliga namnet Schallemo. Han skulle ha varit ”vid regementet”, tidvis hållit krog i Uddevalla och samtidigt fungerat som gycklare eller muntrationsråd. Han kallades till gillen och kalas, där man ännu ville höra fiolens toner. Ännu vore fiolerna icke bortlagda. Schallemo ansågs för trollkunnig. Den bekanta vandringssagan om förmågan att förvända synen, att krypa genom en stock, under det att krypningen egentligen försiggick vid sidan, tillämpades på honom. Drastiska detaljer berättades om hans hämnd mot pigan, som röjt honom.

Även Robert Thorburn omnämner honom i en anteckning och stavar namnet på samma egendomliga sätt. En gång skall han av den gnidige prosten Rabe ha blivit avkrävd tionde och då kommit in på prästgården. Han ställde sig mot en vägg, tog upp sin fiol och började spela utanför fönstren för att på detta sätt fullgöra sitt dagsverke.

Enligt den av Arill omtalade traditionen gick det med Schallemo som med de flesta av 1800-talets folkmusikanter i Bohuslän. Han slutade spela. Han skall under färden hem från en tillställning ”fått se något”. Antagligen är det den schartauanska väckelsen som inverkat. Där den gick fram, slogos många gamla fioler i kras. Väckelserörelsen ogillade även års- och folkfesterna, dels av ovilja mot ”vidskepelse”, dels på grund av de oseder, som ej utan skäl befarades. För övrigt hade lärofadern icke omnämnt dem med ett ord.

Det har roat mig att efterforska legendgestalten Schallemo, som enligt tradition lärt sin konst av näcken själv. Han hette i verkligheten Chalumeau och var givetvis av utländsk härkomst. Han var musikant vid regementet en tid, levde sedan på öster i Uddevalla och gjorde ingen något för när, vadan heller ingenting mera finnes om honom i skrivna källor. Han blev 40 år gammal och dog 1843.”

Chalemeau

Uddevallabloggaren Gunnar Klasson publicerade idag min fråga om en spelmann på sin blogg och jag har redan fått två svar. Häftigt!

Läs inlägget på bloggen

Det ena svaret:

Hej,
Sten Kristiansson skriver i sin bok U-a stads historia del III följande: David Arill har i Folkminnen och folktankar 1918 räddat en legendarisk figur ur U-a musikhistoria ur glömskan. Legendgestalten Schallemo ska ha lärt sin konst av näcken själv. Han hette i verkligheten Chalemeau och var av utländsk härkomst. Han var musikant vid regementet en tid, levde sedan på Öster i Uddevalla. Han blev 40 år gammal och dog 1843. Han ska tidvis hållit krog i U-a och samtidigt fungerat som gycklare och muntrationsråd.Det fanns flera främmande fåglar vid regementet…..
Kaj

Det andra svaret:

Jag har hittat följande:

Uddevalla C:7 födelse-och dopregister (1812-1860), bild 146 sid 285

1834-12-11 (döpt 1834-12-14) Maria Charl. Beata Fredrika, föräldrar:
f.d. musiker Challemau, hustru Anna 45 år.

Det är ju lite magert, att leta igenom inflyttningslängden kan ta lite tid,
normalt brukar ju hela fadersnamnet framgå och även moderns namn.

Möjligtvis kan soldatregistret i Skövde vara till hjälp annars får man not
leta sida upp och sida ner i olika register.

Hittar jag mer så hör jag av mig.
Karin

Några favoritskivor

Min kompis Anders frågade mig efter skivtips och eftersom jag satte ihop en liten lista kan det vara kul att dela den här också. Det blev visst bara manliga spelmän, så tipsa mig gärna om riktigt duktiga kvinnliga spelmän som spelar i ungefär samma stil som nedan att lyssna in mig på 🙂

Fors med Pelle Björnlert
Den ljusblå leken med Anders Rosén & Jonas Åkerlund
En roliger dans med Pelle Björnlert & Bengt Löfberg
Finnskogen brinner med Vegar Vårdal & Patrik Andersson
Gränslandslåtar med Mats Berglund
Hopp Tussilunta med Anders Rosén, Per-Olof Moll & Kalle Almlöf
Jaggu lekar med Per-Olof Moll & Per Hardestam
Korpens tid med Norrlåtar
Malungslek med Kalle Almlöf & Anders Almlöf
Ola & Per med Ola Bäckström & Per Gudmundsson
Årsringar: Svensk folkmusik 1970-1990 (blandade artister)
Kan själv! med Anders Norudde
…sen dansar vi ut med Arbete & Fritid

Eftersom dessa är riktiga favoritskivor så inspirerar de mig mycket i spelstil och låtval även om de många gånger är ganska olika varandra.

Vem var Schalemó?

Jag kom att tänka på Gunnar Klasson, Uddevallabloggen, när jag läste om den mystiske spelmannen Schalemó. Nu på morgonen skickade jag följande mail till Gunnar och hoppas att han har tid att svara mig!

Hej Gunnar!

Jag är en spelman, uppvuxen i Uddevalla, som intresserar mig för den gamla fiolmusiken från artonhundratalet. En av de två stora spelmännen vid den tiden var Olle i Stärkestad (Olof Sohlberg, 1794-1848) och den andra kallades Schalemó, enligt en uppsats skriven av folkminnesuptecknaren David Arill 1917. Tyvärr är hans fullständiga namn okänt men Arill ger några ledtrådar, och då kom jag att tänka på dig som både är lokal- och militärhistoriskt intresserad.

Arill skriver 1917:

”Han kallades Schalemó — trots ivriga efterspaningar har jag inte lyckats få reda på hans verkliga namn. Han torde ha dött för ca 80 år sedan. Följande har jag fått höra om honom: I sin ungdom var han ”vid regementet” (antagligen Bohusläns) såsom musiker. Troligtvis var han anställd där endast en kortare tid. Sitt egentliga hem lär han ha haft i Uddevalla där han hade en krog, men åtminstone någon tid tycks han ha bott i Forshälla, socknen närmast söder om Uddevalla. Härpå tyder åtminstone följande historia. En gång blev han kallas till prosten Ullmann i Forshälla för att göra dagsverke. Schalemó infann sig tidigt på morgonen i prästgården. Som vanligt hade han fiolen hängande på en knapp under ena armen. Han satte sig nu i förstugan och började spela. Prosten kom ut och frågade, vad han tog sig till, varpå Schalemó svarade, att man sagt till honom att han skulle komma och göra dagsverke, och han kunde ingenting annat än spela. Därpå fortsatte han med sina låtar. ”

Han dog alltså omkring 1840. Från Lars Ahlberg, Munkedal, har jag fått reda på följande om Schalemó (ur Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän, 1994):

”En av de mest sägenomspunna spelmännen i gången tid vet vi mycket litet om vad gäller persondata. Riksspelmannen Artur Lundberg från Brehult i Hogdal m. fl. spelade en vals efter Salomon från Svarteborg. Musikhandlaren i Uddevalla och dragspelaren Frithiof Axelsson spelar samma vals, men upphovsmannen kallas Charlemon. Samme man kallas vid olika tillfällen Schallmo och Schalemó. Än har han spelat fiol stående på hästrygg i Ytterby, än konkurrerat med Olle i Stärkestad om rätten att spela på ett bröllop på Kvistrum i Foss. Han påstås ha varit regementsmusiker, i så fall blåsare eller trumslagare, men som spelman var hans instrument fiol. Teknisk överlägsenhet och trollkunnighet ingick i hans färdighet. Inget tyder på att han var född i Svarteborg, men han kan ha bott här på 1820- och 1830-talen.”

Jag undrar, om du känner till några uppgifter om Schalemó eller har tillgång till register över vilka som var regementsmusiker i Uddevalla ca 1760-1800? Det jag skulle vilja veta är hans fullständiga namn och gärna födelsedata så att det blir möjligt att gå vidare i forskningen om vem han var.

Jag blir också tacksam över andra tips på vart jag kan vända mig för mera information.

Vänliga hälsningar
Julia Klingvall Ohlström
Varberg

Ny riksspelman från Munkedal

I helgen fick Bohuslän två nya riksspelmän, varav den ena från Munkedal, dvs samma kommun som Niklas Larsson, Albert Fossum och Maria Sohlberg.

  • Pernilla Stendahl, Munkedal, nyckelharpa: för traditionsmedvetet spel av låtar från Bohuslän
  • Agnes Casimir Lindholm, Vänersborg, fiol: för briljant spel av låtar från Orust

Kul att se att Orust räknas som en egen tradition enligt zornjuryn!

Pernilla är spelledare för Svarteborgs spelmanslag, som spelar många larssonbitar. P4 Radio Väst har gjort ett litet reportage om Pernilla som finns här: http://m.sverigesradio.se/artikel/5567574?programId=125

20130903-150429.jpg

I reportaget spelar hon en polska efter Maria Sohlberg, som var på den första riksspelmansstämman på Skansen 1910.

Årets jury var Wille Grindsäter från Delsbo, Cajsa Ekstav från Uppsala, Tony Wrethling från Sandviken och Peter Pedersen från Västervik.

Stort grattis till Pernilla och Agnes!

På jakt efter intervju med Maria Sohlberg

Bohusläns spelmansförbunds hemsida står att

”28/6 1965 spelade Märta Ramsten in en intervju med fru Maria Jansson (f. Sohlberg, Munkedal) om låtar och spelmän i Bohuslän samt Riksspelmansstämman på Skansen 1910.”

Detta låter förstås superintressant! Jag har frågat Programförsäljningen på Sveriges Radio men de har inte hittat intervjun tyvärr.

Spelmän i mellersta Bohuslän

Min spelkompis Sven-Åke har satt ihop en fin hemsida om spelmän i Bohuslän, och under kategorin Mellersta Bohuslän räknar han upp följande spelmän:

  • Johan August Nilsson, Foss, Munkedal, 1845-1918
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg, 1857-1949
  • Albert Fossum, Dingle, 1862-1917
  • Maria Sohlberg, Foss, Munkedal, 1886-?
  • August Andersson, Grinås, Svarteborg, 1919-1984

Det finns mycket att fördjupa sig i! Jag vet inte mycket om de två från Munkedal till exempel. Svarteborgs spelmanslag har intresserat sig särskilt för Albert Fossum nu i höst så det ska bli kul att ta del av deras arbete genom spelmansförbundet senare i höst.

Märta Ramstens intervju med Bill Hansson

Från Svenskt Visarkiv har jag beställt en intervju med Bill Hansson (1934-2004), som Märta Ramsten gjorde i Uddevalla i oktober 1969 (SVA BA 0667).

Bill spelar några låtar av eller efter sin far, Ture Hansson, 1894-1947. Ture var född i Sanne socken, Bohuslän, och flyttade till Uddevalla som vuxen. Hans syskon var musikaliska och de flesta spelade instrument. Ture spelade mycket till dans och på bröllop. Tyvärr visste inte Bill hur Ture hade lärt sig att spela. Ture lärde sig noter först i 45-årsåldern. Han spelade ofta tillsammans med Niklas Larsson! Då spelade Ture melodin och Niklas kunde ibland variera med att spela i stämmor, att ”sekundera”. Bill mindes inte att de spelade grovt och grant.

Ture gjorde en vals till sin svåger i femtioårspresent. Svågern bodde intill Galgeberget i Krokstad socken, och därför kallades han Galgebergarn, och valsen kallas följdaktligen Galgebergarns vals. Sist jag skrev om Galgebergarn visste jag nästan inget alls om honom, så det var roligt att få en liten historia!

Ture byggde sig också en fiol, efter att ha gått i lära hos fiolbyggaren Harry Bäckman från Uddevalla. Bill byggde också fioler och hade lärt sig av Sven Karlsson, en annan fiolbyggare i Uddevalla.

Bill själv började spela strax innan hans far dog, så de spelade inte tillsammans så mycket, men han kommer ihåg låtarna som fadern spelade och tycker själv att han har ett liknande spelsätt. Bill var på 60-talet med och spelade i Uddevalla folkdansgille, där han spelade ur Ungdomsringens häfte med danser och engelskor ur den bohuslänska repertoaren. Senare har Bill varit med i både Uddevalla spelmanslag och Ranrike spelmän, men det var efter 1969 då intervjun gjordes. Han blev riksspelman 1974.

Bill spelar redigt och inte tillbakahållet, han vibrerar ibland på sluttonerna, hans spelar på en sträng i taget, använder väldigt få (två) dubbelgrepp och jag hör inte att att han stampar takten.

Galgebergarn, Niklas, Bill och Ture

Märta Ramsten är så bra på att intervjua! Hon frågar om spelsätt och samspel. Hon var ju en van spelmansintervjuare redan då. Det hördes att hon blev intresserad när han berättade att Ture spelat tillsammans med Niklas Larsson 🙂

Helge på Spotify :)

I dagarna har jag sett att Caprice skivor har dykt upp på Spotify, och idag såg jag att även skivan Varjehanda folkmusik (Traditional Folk Music) fanns där. Där finns ju Niklas elev Helge Andersson med med en låt, en sexling. Lyssna här, om du har Spotify.

Skivan gavs ut av Svenskt Visarkiv och jag kommer ihåg att pappa köpte den och tog med när vi hälsade på Helge. Han visste inte om att han var med på skivan och fick höra sig själv spela.

Intervju med August i Tôrve

August Andersson i Tôrve är nog den mesta källan till Niklas Larssons låtar. August var född 1895 och dog 1984.

Jag lyssnade på en intervju för radio där Sven Alfredsson intervjuar August i Tôrve. Intervjun sändes aldrig i radio, eftersom dialekten var för svårt att förstå. Jag förstår det mesta men inte allt tyvärr. Jag försöker skriva med August egna ord så mycket som möjligt. Här följer en sammanfattning:

August berättar att han började spela när han var ”helt ung”, på en hemmagjord fiol med dåliga strängar. Han spelade några bitar men sen kom Larsson och stämde om den och så fick han börja om på nytt.

Han berättar om hur Niklas lärde ut men jag förstår inte vad han säger. Han skulle i alla fall göra samma, precis så som han spelade.

Niklas spelade ofta på julkalas och bröllop och som jag förstod det låg August och lyssnade på Niklas när han var liten. August spelade ihop med Niklas på danser många gånger, och även själv. En midsommar när det var ungdomsspel nere i sjön var August tingad till spelman. Men han tog ett grann brännvin och gick bort te Niklas Larsson och frågade om han ville gå med. Det ville han, och han var nästan full när han kom dit, och så rök strängen av, så fick August hjälpa gubben. De spelade mest valser men även polketter och mazurka.

Både August och Niklas spelade alltid på två strängar, ”det ska bli dubbelt spel”, sa de. Vad jag har förstått av att läsa i Lars Ahlbergs häfte om svarteborgsspelmännen så verkar det vara en del äldre spelmän som bara spelade på en sträng i taget. Men Niklas, August och Helge gjorde inte det.

August hade många bitar på band. Om det var någon han kom på som han inte spelat på länge så spelade han in för att inte glömma bort dom.

Foton från Svenskt visarkiv

Från Svenskt visarkiv har jag fått tre foton av Niklas Larsson som jag fått tillåtelse att publicera här. Två av dom var olika varianter av fotot nedan, men det ena verkar vara lite förbättrat, med borttagna fläckar t ex. Jag har beskurit det stående porträttet rätt mycket.

Detta foto är det som är med i Svenska låtar och som även prydde framsidan av förra utgåvan av densammas bohuslän- och hallandsdel. Man ser zornmärket i silver fäst på jackan, så det är taget 1910 eller senare.

Bilden nedan är den som finns i övergaardsboken. Där står att det är Musikmuséets foto. Även Lars Ahlberg har denna bild i sitt häfte, och där står ”Foto Lars Åhs 1910, Älvdalens hembygdsarkiv”. Nu hittar jag inte källan, men jag har för mig att Lars Åhs var en spelman som också var fotograf och åkte runt och fotograferade spelmän.

Fiolen ser ut att vara samma, men det är svårt att säga. Stråkarna är iaf olika eftersom den ena har ljus och den andra har mörk frosch. Han håller ungefär likadant, ganska långt ner mot froschen ändå. Fiolen ser rätt stor ut och han var ju enligt uppgift rätt liten. Han har taglet ganska mycket spänt, och i den övre bilden har han ett snöre i fiolen, kanske till ljudpinnen? Stallet är rätt platt. Och så har han lite ovanliga polisonger!

Galgebergarn, Larsson och far och son Hansson

Från Bengt-Åke Johansson som spelar i Svarteborgs spelmanslag har jag fått denna fina bild! Han gillar liksom jag larssonbitar.

Bilden föreställer från vänster ”Galgebergarn”, Niklas Larsson, riksspelman Bill Hansson från Uddevalla och Bills far Ture Hansson.

Bengt-Åke skriver att Ture Hansson skrev Galgebergarns vals. Tyvärr vet jag inte något om Galgebergarn. Hör gärna av dig om du vet 🙂

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931

Varför Niklas Larsson?

Ibland får jag frågan om varför jag är intresserad av Niklas Larsson. Det enkla svaret är att låtarna efter honom är bra och roliga att spela.

Men man kan förstås utveckla det lite, det finns ju fler bra låtar. För tillfället är min ”favoritgenre” västerdal-/särnalåtar av äldre typ, t ex efter Spaken, Spak Erik, Omas Per, Troskari Erik, Skinnar Albin, Fjös-Erk etc. Men jag gillar också mycket av det dalsländska och värmländska äldre materialet och delar av det på motsvarande norska sidor. Jag har lite svårt för det som blir för gammeldansaktigt och modernt. Visst kan det vara kul ibland, men det är inte lika bra i mina fingrar, mina öron och min kropp.

I Bohuslän finns det mycket folkmusik bevarad, och som jag upplever det är det ganska mycket yngre musik som nyare valser, schottisar och polketter. Bland polskorna är det glesare men dom finns som kul är och då är Niklas en av dom största spelmännen från den sista generationen som spelade dessa polskor i den vanliga bondekulturen. Han var med om polskornas uttåg ur populärkulturen i slutet av artonhundratalet, och även den första folkmusikvågen för drygt hundra år sen.

Att han finns upptecknad av olika upptecknare och dessutom inspelad gör det hela ju mer intressant. Niklas var enligt Övergaard en av de skickligaste av de han träffade från trakten, och fick bedömningen att han ”kunde utföra någotsånär tillfredsställande de mera svårspelta fiollåtarna”.

Eftersom låtarna är bra och svåra blir det en utmaning också. Dessutom är det inte så där jättemånga andra som har intresserat sig för Niklas, och framför allt inte så många som spelar alla polskorna (jag vet ingen), och speciellt inte solo till dans såsom Niklas själv gjorde (jag har nog inte hört någon här heller faktiskt..). Här har jag ett av mina mål! 🙂

Pappa spelar mest låtar efter Niklas och hans elever August & Helge så jag har haft dom i hemmet och lärt mig låtarna i huvet sen jag var liten. Min familj har under hela mitt liv varit mer eller mindre aktiv i föreningen Bokenäsets Ådra, där Niklas låtar ofta spelats till dans och på spelstugor.

Sen är en aspekt back-to-the-roots-aspekten. Mina släktingar i uppåtstigande led är från trakterna, t ex Bokenäs, Håby, Kville, Uddevalla och Bengtsfors och själv är jag född i Håby, en liten by i grannsocknen med samma namn, som ligger ungefär 1,5 mil från Liane. Jag tycker att det är en rolig grej, men det är inte därför jag gillar att forska i detta, utan jag tycker att musiken är intressant troligen för att jag växt upp med den i och med min pappas intresse.

Svenska låtar Bohuslän och Övergaardsboken

De två stora utgivna samlingarna över låtar från Bohuslän är Svenska låtar Bohuslän och Halland av Nils Andersson och Olof Andersson och så Einar Övergaards folkmusiksamling av Märta Ramsten. I övrigt finns hur mycket små häften och inspelningar som helst. Jag hörde en siffra på tio tusen låtar från Västra Götaland härom veckan.

Jag kikade lite översiktligt i de ovan nämnda böckerna och tänkte kanske mest för mig själv anteckna vad som finns upptecknat där från bohuslänska spelmän.

Svenska Låtar (sorterade från norr till söder):

  • Anton Andersson, Blåskog, Skee: en halling, en bordlåt, en gökpolska, tre polskor, en vals, en engelska och en marsch upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1924 av Olof Andersson
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: åtta polskor, en brudmarsch, en halling, en bordlåt, en brännvinslåt och två valser upptecknade 1909 av Nils Andersson
  • Albert Fossum, Dingle, Svarteborg: tretton polskor, en vallåt, ”hjularen”, en halling, tre valser, en marsch, fyra visor och en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1910 av Olof Andersson
  • Johan August Nilsson, Munkedal, Foss: fem polskor, två valser, en kadrilj och en engelska upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Maria Sohlberg, Munkedal, Foss: fem polskor, sju valser, en marsch, en visa, en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson, 1916 av Axel Boberg och 1924 av Olof Andersson
  • August Nilsson, Ödsmål: fyra valser, två polskor, två engelskor upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Olof Larsson, Kårehogen, Morlanda: tre valser och en rheinländer upptecknade 1909 av Arnold Lundin
  • Elias Ambjörnsson, Ytterby: en brudmarsch, två skänklåtar, en menuett, två polskor, en skorsk, två valser, en kadrilj, en rheinländer och en visa upptecknade 1929 av Dan Danielsson

Einar Övergaards folkmusiksamling

  • Carl Olsson, Kville: fem visor upptecknade 1901
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: tjugotvå polskor, en halling, en marsch och tio visor upptecknade 1901 (mera info här)
  • ”Soldat Lind”, Carl Johannesson, Håby: en polska och en halling
  • Alfred Lundberg, Mo: åtta polskor, två hallingar och en marsch
  • Niklas Olsson, Naverstad: sju polskor, två hallingar och två marscher

Den enda gemensamma spelmannen är Niklas Larsson.

Relaterade spelmän

De spelmän som är ganska relaterade till Niklas och som lite grann får ingå i mina efterforskningar är än så länge Albert Fossum (elev och spelkamrat, har mkt gemensamma låtar), Maria Sohlberg (spelkamrat), August i Wrem (spelkamrat som enligt Lars Ahlberg tagit efter Niklas mycket i sättet), August i Tôrve (elev), Helge Andersson (elev), Johan Lund (spelkamrat), Allan Sohlberg från Dingle (den enda nu levande personen som jag känner till som spelat med Niklas), Lars Ahlberg (troligen den största Niklas-kännaren idag) och min pappa Göte (som har spelat med August och Helge ovan).

Radioprogram om Johan Lund, Lunneskog

En av dem som spelat låtar efter Niklas Larsson är Johan Lund (1894-1986) på Lunneskogen på Kynnefjäll. Mina föräldrar har varit och hälsat på Johan Lund och berättat om hur han bodde i sin stuga utan elektricitet. Google maps säger att Lunneskog ligger här:


Visa större karta

Jag har fått lyssna på en intervju från 1981 som dåvarande Radio Trestad gjorde. Det är genom Bohusläns spelmansförbund som jag har fått denna möjlighet, eftersom de har fått kopiera inspelningarna från radion.

I intervjun får man dels höra honom spela och så får man även en liten inblick i hans liv som han levt i stugan på Kynnefjäll i Norra Bohuslän. Han är självlärd på tvåradigt dragspel och efter konfirmationen har han spelat till dans i stugorna på lördagkvällarna, bal som det kallades. Han skaffade radio i slutet av sjuttiotalet men annars fanns det inga elektriska apparater i hans stuga. Han läste inte noter heller så han måste haft ett gott minne. Jag blev förvånad över hur bra Johan spelar. Han spelar melodier med fin känsla och kompar sig själv med basen.

Han berättade om balerna, där de drack kaffehalv och åt småbrö och dansade i rummet i stugan. Det var två som gick runt och tog upp biljett, det kunde kosta fem öre. Och så fick dom bju med sig ett fruntimmer eller en tös. Det kunde vara ”farligt tätt på golvet” och han satt på en stol intill väggen och spelade. Han ”hörde sorlet och skratten, det dunkade i golvet och det gungade, och det kändes i hela kroppen, när det var som bäst”, återberättar intervjuaren Ragnar Grahn. Ibland var det flera spelmän som spelade till dans, men de spelade inte tillsammans.

Johan Lund spelar en vals efter Niklas Larsson, som han lärt sig i Munkedal. Han spelar även en springdans efter Niklas som jag inte känner igen.

Bohusläningen skrev 25 november 1981 en liten artikel om radiosändningen som jag hittade i en av pappas folkmusikpärmar. Där finns också en bild av Johan. Jag skrev på Facebook att jag lyssnat på intevjun och efter några timmar fick jag se en bild på hans stuga, som en av mina kompisar la upp 🙂

Foto: Bengt-Åke Johansson (publicerad med tillåtelse)