Veckans låt #5: En visa

Veckans låt nummer fem blev en visa från Svarteborg efter Albert Fossum, SvLBhln44. Finns den någon mer stans än i Svenska Låtar tro?

» Ja nu gungar tiljan under foten

Texten är liten konstig men går så här:

Ja nu gungar tiljan under foten
Spara inte skon, slå i maten
Stekta harar, gödda svin
och kyckling, sill och brännevin
På bordet är
Var god stig in

Det är en skänklåt så den ska väl vara positiv men jag tycker att det är en så vacker och vemodig melodi så jag spelar den lite vemodigt.

Uppteckningen finns här: Folkmusikkommissionen

Ni som har Spotify kan lyssna på en tolkning av Halsbäcks svänggäng.

Albert Fossums nothäften

Bohusläns spelmansförbund har fått Albert Fossums notböcker i gåva av en kvinna i Lund och kommer att lämna dem till Dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg. Jag fick chansen att bläddra lite i dem innan de hamnar där. Häftigt med över hundra år gamla handskrivna noter. Väldigt kul att med handskrivet i dagens datorvärld. Fossum kunde verkligen skriva fint när han ansträngde sig, men när han kladdade snabbt blev det svårläst. Troligen tänkte han sig att bara han själv skulle läsa kladdarna.

Några smakprov från häftet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns massor av valser, polkor, polskor, reinländer m.m. När lite mer tid finns vore det roligt att kika igenom allihop!

 

Nyhittade uppteckningar!

Anders Ström tipsade mig om att det finns uppteckningar av Albert Fossum hos Folkmusikkommissionen! Enligt dem låg uppteckningarna som lösblad i en brun pappersmapp och är troligen inte publicerade. Fossum har tecknat upp fem polskor, varav fyra angivna att vara efter ”Jömmen” (vanligen stavat med G). Coolt! En milstolpe i mitt lilla amatörforskande! Gömmen var ju alltså en av Niklas Larssons läromästare och här har vi uppteckningar som kanske berättar lite om hur Gömmen spelade, dvs innan Niklas Larsson.

Här finns de fina noterna!

Så här tolkar jag den text som står. Det är prydligt skrivet med fin gammal skrivstil men lite svårläst ändå för en datorvan läsare. Får ta med mig texten till mormor som kanske är bättre på att tyda 🙂

Polskor från Bohuslän

Upptecknade af A M Fossum Dingle

För violin

No 1 Stärkestads Polskan (Foss socken) Bägge repriserna 2 gånger på 40 sekunder

No 2 Jömmens Polska (Svarteborgs socken)
Bägge repriserna 2 gånger på 1/2 minut

No 3 Tobakspolskan efter spelman Jömmen Svarteborgs socken Bohuslän. Text Käringa satt och karfva tobak upptecknadt af A M Fossum Dingle
2 gånger kvar repris på 37 sekunder
Se brev t K.A.

No 4 Kampens Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
2 gånger hvar ? på 37 sekunder

No 5 Elfvornas Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
Elfspelet ? ? om spelmannen som icke kunde sluta spela denna dans ? elvorna för han strängar brast. Upptecknat af A M Fossum Dingle
2 gånger hvarje repris på 40 cekunder tillsammans

Så kul att han har skrivit tempo! Och stråk och nyanser! Det där brevet till K.A. hade ju varit kul att läsa! Jag hittar inget om årtal för uppteckningarna men det roligaste hade förstås varit om han verkligen hade tecknat ner det som Gömmen spelat och klockat Gömmen. Det är ju omöjligt att veta om det var så eller om detta är Fossums i efterhand nedtecknade versioner av hur han lärt sig låtarna av Gömmen. Om han nu ens har det, det vet jag inte. Hittills har jag tänkt att Fossum lärt sig av Larsson som i sin tur lärt sig av Gömmen. Men det är väl egentligen ganska osannolikt eftersom Fossum och Larsson var ungefär lika gamla när Gömmen dog, dvs i tjugoårsåldern.

Här är ju en guldgruva att ösa ur och tänka sig så är både Stärkestadspolskan, Älvornas polska och Kampens polska med, alla de tre har jag ju kikat lite mer på vid olika tillfällen. Tobakspolskan har jag också spelat. Nummer två, Jömmens polska, vet jag inte just nu vilken det är. (Tillägg 140411: Det är EÖ6) Här har vi fjärde uppteckningen av stärkestadspolskan som redan tidigare slog rekord i dokumentation. Ojojoj 🙂

Så fort som möjligt ska dessa skrivas in på datorn för närmare studier 🙂

Älvornas polska

Polska nr 17 i övergaardsboken, EÖ17, efter Niklas Larsson, finns även upptecknad i Svenska Låtar efter både Niklas Larsson och Albert Fossum. Då kan man göra jämförelser 🙂

EÖ17 kallas ibland Svarteborg 1901 eftersom det är vad som enligt Märta Ramstens samling var skrivet på noterna. Det var ju där och då som Övergaard besökte Larsson så det är inte så konstigt 🙂 Det står även ”Efter denna polska dansa fan så han dog” och då tänker jag att det borde kunna bli en hejdundrande låt. Enligt Fossum kallades låten Älvornas polska och Fans polska och var efter Gömmen och Bryngel på Stärken, och då är den äldre än från 1840.

Vid första anblick är den inte något speciellt men jag tror att om man spelar den en del så kanske det blir en bra låt tillslut?

Jag har skrivit in de tre uppteckningarna på datorn för att kunna jämföra enklare.

EÖ17 (radbrytningar ändrade jämfört med uppteckningen), upptecknad 1909 av Einar Övergaard.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.33

SvLBhln11, efter Niklas Larsson. Upptecknad 1909 av Nils Andersson.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.41

SvLBhln28, efter Albert Fossum

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.31.26

Jämförelse av första reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.33

Alla tre varianterna är väldigt lika. Det är ju kul. Det tyder nog på dels att uppteckningen är ganska rätt och dels att de spelade den här låten ganska lika båda spelmännen och båda åren. I tredje takten varierar uppteckningarna mellan trioler och en åttondel följd av två sextondelar. Då kan man tro att Larsson varierade dem lite grann, det är ju spännande att nästan få belägg för.

Övergaards variant har inga repriser angivna, vilket de andra har.

20131001-151034.jpg

Starter

Starten skiljer sig också. 1901 startade Larsson med en trioluppgång men 1909 med två flagioletter. Första reprisen består av två fyrtaktsdelar som upprepas, och räknar man även in dessa starter så har vi fem varianter av sex möjliga 🙂

Det finns fler lösa strängar antecknade i Svenska Låtar men det tror jag beror på att Övergaard ansåg dem som självklara, eller en del av spelstilen, och inte behövdes tecknas ner specifikt. Liksom noteringen om A-bas. Vi ser också att Fossum ibland spelade triolerna med två stråk istället för att hacka dem. Det är ju betydligt enklare att utföra tekniskt och så blir det en variationsmöjlighet.

Förutom rytmer och stråk så skiljer sig tonerna ibland. Larssons två förstarepriser skiljer sig på ca 15 toner vilket motsvarar ungefär 27% och det känns spontant ganska mycket! Det skiljer oftast bara något tonsteg men det gör mycket för låten. Mellan de två svenska-låtar-uppteckningarna skiljer bara 4 toner, ca 7%.

Jämförelse av andra reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.42I svenska låtar står att andra reprisen hos Fossum har en annan betoning än hos Larsson och det ser man ju här. Fossum har ettan där Larsson har tvåan.

Larssons båda varianter skiljer sig nu bara på åtta toner, ca 15%. Han blandar trioler och 8-16-16-mönstret friskt och konstigt nog är det nästan precis tvärtom hela tiden 🙂

Min slutsats är att det är troligt att båda spelmännen spelade ganska lika utifrån bad man kan se i notbilden, bortsett från taktförskjutningen i andra reprisen. Dock finns det andra källor som säger att Fossum inte tillägnade sig Larssons spelstil, men allt går ju inte att få ner på noter. En annan slutsats är att alla tre uppteckningarna är ganska bra utifrån hur de spelade, eftersom så lite skiljer och uppteckningarna troligen är oberoende av varandra. En tredje slutsats är att åtminstone Larsson varierade sitt spel både rytmiskt och tonmässigt. Trioler och 8-6-16-mönstret verkar nästan utbytbart.

Nu när jag funderat lite över uppteckningarna är det på tiden att jag spelar dem lite grann! Återkommer om det blir några framsteg.

Öppningskonserten på Grebbestad Folkmusikfestival

Konserten i Grebbestad blev rolig och lyckad! Svarteborg var bra representerat 🙂 Emma Johansson spelade en polska efter Niklas Larsson, Mia Gunberg Ådin sjöng en låt efter August i Törve, vi alla sjöng lålingen efter Albert Fossum och jag spelade EÖ11 och fonografvalsen.

Jag vill tacka alla som medverkade på konserten och som sprider glädje och inspiration och inte minst Ebba som gjorde det hela möjligt!

20130915-172526.jpg
Ebba, Emma, Mia, jag, Agnes, Pernilla, Malin. Foto Göte Klingvall

Vi fick fina recensioner i Bohusläningen! Ett klipp från lördagens tidning:

20130909-181842.jpg

På måndagens kultursidor fanns en längre artikel och där stod:

Det finns en sagosamling som heter Sju starka kvinnor. Kanske var det de som stod på Lundenscenen när Grebbestad folkmusikfestival inleddes? I alla fall fanns där sju kvinnor. I alla fall utstrålade de styrka, säkerhet och glädje. Tänk vad vi har i Bohuslän!

Den nordbohuslänska folkmusikfestivalen vill sätta traditionen kring Nordsjön i fokus och Ebba Jacobsson, ordförande i föreningen Grebbestad folkmusikfestival och själv folkmusiksångerska, förklarade varför: Det finns så mycket bra folklig musik i området och traditionerna har mycket gemensamt. Bohuslän och norska Östfold är av samma familj. Lika är de också i ödet att ha hamnat i skuggan av andra landsdelar: Dalarna i Sverige och Telemark i Norge.

Grebbestadfestivalen riktar om ljuset. De sju kvinnorna på öppningsscenen är lysande bevis för att det behövs. ”De spelar så bra” sa Ebba Jacobsson om de spelmän hon bjudit in. Sedan bevisade de det, en efter en med valser, polskor, mazurkor och känslofulla visor, efter spelmän i nästan hela Bohuslän.

De hade roligt också och lovade att komma tillbaka tillsammans. Så var ni inte i Grebbestad i fredags: håll ögon och öron öppna.

Pernilla och Malin har en duo som de kallar Fru Salt, och på deras blogg finns ett par filmklipp från konserten!

Albert Fossums och Bohusläns spelmansförbunds jubiléum

I lördags firade Bohusläns spelmansförbund sitt 80- eller 40-årsjubiléum och Albert Fossums 150-årsjubiléum i Munkedals Folkets hus. Nyckelharpspelmannen Pernilla Stendahl hade kurs med låtar efter Albert Fossum och Lars Ahlberg höll ett imponerande föredrag med bildspel om Albert Fossum innan Svarteborg spelmanslag spelade en konsert med låtar efter densamme.

Lars visar foto av Fossum

Lars visar foto av Fossum

En mycket värdefull kväll för oss som är intresserade av den lokala kulturhistorien!

Spelmän i mellersta Bohuslän

Min spelkompis Sven-Åke har satt ihop en fin hemsida om spelmän i Bohuslän, och under kategorin Mellersta Bohuslän räknar han upp följande spelmän:

Det finns mycket att fördjupa sig i! Jag vet inte mycket om de två från Munkedal till exempel. Svarteborgs spelmanslag har intresserat sig särskilt för Albert Fossum nu i höst så det ska bli kul att ta del av deras arbete genom spelmansförbundet senare i höst.

Albert Fossum & Lars Åhs underhöll för hundra år sen

8 juli 1911 skrev lokaltidningen Bohusläningen om Albert Fossum och Lars Åhs 🙂 Jag har inte tänkt på att man kan kika i lokaltidningen för att ta del av kulturhistoria, men det vore ju jättekul att söka lite i arkiven!

Bohusläningen brukar ha en liten notisruta med gamla artiklar, och för några dagar sedan publicerade de följande drygt hundra år gamla text:

En treflig afton beredde bygdemännen Albert i Dingle och ”Länsmans Lasse” den ganska talrika publik, som infunnit sig i Grands hotelträdgård på onsdagen. Albert i Dingle är ju sedan gammalt känd och värderad för den färdighet, hvarmed han trakterar sitt instrument, och ”Länsmans-Lasse” (Lars Åhs från Dalarne) var en angenäm bekantskap att göra. Icke minst beredde han nöje genom sina små trefliga ”speechs” till beskrifning och förklaring. Båda hade en rik repertoir af låtar, polskor, valser etc. Publiken gaf upprepade gånger genom applåder uttryck för sin belåtenhet.

I morgon gifva de båda spelemännen en ”afton” med spel och glam och dans å det förtjusande Långevall däruppe på höjden mellan Bullarsjöarna.

Även året innan var Lars Åhs på besök i Bohuslän, för att fotografera Niklas Larsson. Lars Åhs var spelman och folkskollärare och enligt Wikipedia född 1872. Han var enligt samma källa från Blyberg i Älvdalen.

Albert Fossum (1862-1917) var en av Niklas Larssons elever. Lite mera fakta om honom finns på Wikipedia.

Spelmanstävling i Lyckorna 1909

Nils Andersson var domare i en spelmanstävling i Lyckorna, Ljungskile, 24 juli 1909. På Folkmusikkommissionens hemsida kan man läsa hans anteckningar från tävlingen. Det är många spelmän med och flera är intressanta. Spelmännen kom ganska långväga, till exempel från Uddevalla, Munkedal, Göteborg, Åmål och Skee.

Vinnaren var en spelman från Åmål, August Odhner, som jag tyvärr inte känner till något om. Han finns upptecknad hos Folkmusikkommissionen.

Maria Sohlberg, Munkedal, då 29 år, kom delad tvåa och Niklas Larsson, Svarteborg, i femtioårsåldern, kom delad trea. Anton Andersson, Skee, och Albert Fossum, Dingle, var några av de som fick hederspris.

Klipp från Folkmusikkommissionen

Klipp från Folkmusikkommissionen, http://www.smus.se/earkiv/fmk/browselarge.php?lang=sw&katalogid=Bo+1&bildnr=00005

Maria Sohlberg fick bedömningen a och Andersson kommenterar att hon spelar ”väldigt rent, klangfullt, omsorgsfullt”. Hon spelade två polskor och två valser.

Niklas Larsson fick bedömningen ab++ och spelade tre polskor och en brudmarsch. Han fick kommentarerna: Synkoper Typiskt spel! Medljudande strängar, bortdöende ton mot slut God rytmik Tycks behöva (?) hemsökas.

Senare i hans anteckningshäfte finns uppteckningar efter båda spelmännen, och de är förlagan till uppteckningarna efter dem i Svenska Låtar Bohuslän.

Min uppspelning 2011

Som en del i mitt larssonbitarprojekt har jag spelat upp några låtar för zornmärkesjuryn i Örebro i år, 2011.  Jag försökte sätta samman några olika låtar ur olika källor, men till slut blev det lite mindre blandning än jag först tänkt.

Här nedan skriver jag lite om vad jag sa, vilka låtar jag valde och hur jag försökte spela dem. Texten i kursiv stil är vad jag berättade för juryn.

Jag berättade först att Svarteborg var en socken i mellersta Bohuslän och numera är det mest en by. Jag sa att jag skulle spela tre låtar i svarteborgstradition. Anledningen till Svarteborg är att jag är född några mil därifrån och min pappa spelar dessa låtar och har spelat med äldre spelmän därifrån. Jag har upplevt den här musiken under min uppväxt och därför vill jag spela upp i denna tradition.

Den främste spelmannen från Svarteborg hette Niklas Larsson och levde ca 1850-1950. Alla tre låtarna är efter honom.

Låt #1: Kalsongevalsen efter August i Tôrve

Jag berättade att jag har låten efter pappa, som har den efter August, som har den efter Niklas. Namnet kommer av att Larsson & August i Wrem hade suttit och spelat och sen gått och lagt sig utan att ha kommit på hur denna valsen var. Sen vaknade dom mitt i natten och kom på den och satte sig i kalsongerna och spelade.

Jag spelade den i rätt snabbt tempo med medljudande strängar som enligt August var ett viktigt stilmedel – ”det ska va dubbelt spel” sa han. A-bas.

» Lyssna på Kalsongevalsen, vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #2: Vals efter August i Tôrve

Jag berättade att jag skulle spela en vals till efter pappa, som har den efter August och efter Niklas, men att jag inte har något namn på den.

Det är en trippvals, som inte låter som uppenbara valser, och när man spelar så vet inte alltid folk vad de ska dansa till. Jag tog några danssteg och visade hur man gick med hela foten i 🙂

Här hade jag egentligen tänkt ta en vals efter fonografinspelningar med Niklas för att få en direkt från honom. Men jag ändrade mig till en enklare och hoppigare trippvals efter August eftersom jag kände mig säkrare på den rytmiskt. Typ veckan innan uppspelningen visade det sig nämligen att jag och pappa stampade olika i andrareprisen på fonografvalsen så det kändes lite vanskligt att ta den 🙂

Spelade den rätt likt den första, ganska fort och med medljudande strängar.

» Lyssna på Vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #3: Kampens polska efter Niklas Larsson, EÖ11

Jag sa att valser var det vanligaste som de spelade till dans. Niklas och August spelade tillsammans till dans också, men helst ville Niklas spela själv. 

Det finns också polskor efter Niklas Larsson, så jag tänkte att jag skulle spela en polska. De flesta har vi inte kvar i ljudande tradition, men det finns några. Några inspelningar och några som August och hans son Helge spelade. Den jag ska spela nu har jag tagit ut efter noter, och då är det Einar Övergaard som har varit där och tecknat upp 1901, när Niklas var 45 år gammal. Det finns ganska många polskor där, och även i Svenska låtar. Jag ska spela nummer elva som Niklas Larsson har lärt ut till sin elev Albert Fossum, som finns i Svenska låtar oxå. Där finns en annan uppteckning efter Albert Fossum, lite annorlunda, men där kallas den för Kampens polska. En av de få molliga polskorna efter Niklas Larsson.

Låten har hos Övergaard 12+8 takter utan repriser. Första reprisen är ungefär 6+6 takter med överbundet mellan. Skriven i först E-moll och sedan A-moll med varierande f och fiss.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Fossum har dubbelgrepp angivna, dubbel-e, dubbel- och trippel-a samt medljudande D-sträng till H på A-strängen, som jag har tagit efter. Uppteckningen har 8+8 takter med repriser och lite annan rytm. Upptecknat av Olov Andersson. Jag går helt på Övergaards uppteckning map rytm och takt. Jag drar lite i triolerna ibland som variation. A-bas.

» Lyssna på Polska efter Niklas Larsson, EÖ11 från uppspelningen

Diplom

Jag fick ett diplom med texten ”för lovande spel av bohuslåtar”, där jag som jag skrivit tidigare är lite missnöjd med att det blev hela landskapet.

Därmot är jag väldigt nöjd med jurysamtalet, de sa både positiva saker och saker som jag kan jobba på.

Juryn bedömde spelet mer än traditionsmedvetenheten såsom jag uppfattade det. Jag fick inga kommentarer på låtarnas karaktär t ex, vilket hade kunnat vara roligt. Bland det jag behöver jobba på är det främst takten och stampet som inte är på topp. Och det måste det ju bli! Diplom känns också som helt rätt bedömning av mitt spel så jag är jättenöjd!

Låtarna är inspelade av Svenskt visarkiv under min uppspelning och publicerade här med tillstånd från dem.