Polskor

Nedan följer ett schema över de flesta polskor som jag känner till efter Niklas Larsson. Jag har tidigare sammanfattat detta lite men här finns en sida där man kan slå upp sambanden vid behov.

Primär nyckel är numret i Einar Övergaards folkmusiksamling. Det finns alltså inga ytterligare polskor i Svenska Låtar! För varje polska hos Övergaard radas ev motsvarigheter i Svenska Låtar upp (efter antingen Niklas Larsson eller Albert Fossum) tillsammans med numret i Folkmusikkommissionens originaluppteckning om det finns. Det finns någon eller några ytterligare polskor efter Niklas genom August Andersson både inspelade och upptecknade av Lars Ahlberg. De återstår att infoga i detta schema.

De låtar som finns i schemat är EÖ 6-27, 36-37, SvLBhln 10-13, 18-21 och FMK 1-4, 9-12 efter Niklas och följande efter Albert: SvL 25-26, 28-31, 33-36. Johan August Nilsson 49, 51.

Om även alla polskor efter Albert Fossum som finns i Svenska Låtar skulle funnits med i detta schema hade endast tre behövts läggas till (av totalt 13 st). De tre är SvLBhln24, SvLBhln32, SvLBhln46.

Förkortningar/namn
FMK: Folkmusikkommissionen
LA: Lars Alhberg
Ramsten: Märta Ramsten i Einar Övergaards folkmusiksamling
AF: Albert Fossum
Stensby: Marie Stensby
Ådran: Boknäsets Ådra

Svenska Låtar FMK LA namn inspelningar
EÖ6 Jömmens poska  Sören Nilsson, Jag
EÖ7  Sören Nilsson
EÖ8  Sören Nilsson, Jag, Oleman
EÖ9 SvLBhln36 (ef AF) enl Ramsten Lirkelåten Sören Nilsson, Jag
EÖ10  SvLBhln49 efter Johan August Nilsson Groupa, Anno 2010, Oleman, jag
EÖ11 SvLBhln30 (ef AF) Kampens polska enl Fossum Samma som ovan
EÖ12  Sören Nilsson
EÖ13 Polskskivlingen enl Stensby  Sören Nilsson, Svarteborgs spelmanslag, Marie Stensby, Hemållt, jag
EÖ14 SvLBhln20 enl Ramsten + SvLBhln31 (ef AF) FMK11 (länk) Stärkestadspolskan Niklas Larsson,  Sören Nilsson, Svarteborgs spelmanslag, Oleman, jag
EÖ15  Sören Nilsson
EÖ16
EÖ17 SvLBhln11 och SvLBhln28 FMK2 (länk)  LA90 Älvornas polska
EÖ18 SvLBhln29 ef AF Strömkarlens polska, Niklas lillpolska enl Stensby August i Tôrve,  Sören Nilsson
EÖ19 Dalbopolska Sören Nilsson
EÖ20 De va e jänta Svarteborgs spelmanslag, jag
EÖ21 SvLBhln19 enl Ramsten FMK10 (länk) Kåde Kari Boknäsets ÅdraNiklas Larsson, jag
EÖ22 SvLBhln13 enl Ramsten FMK4 (länk)  Frifot,  Sören Nilsson
EÖ23 SvLBhln25 (ef AF) enl Ramsten  LA87 Bryngelspolskan eller Springare enl SvL
EÖ24 SvLBhln12 enl Ramsten FMK3 (länk) Katte Jakob enl EÖ  Jonas Bleckman och Karl-Johan Ankarblom,  Sören Nilsson
EÖ25  Oleman, Sören Nilsson
EÖ26 SvLBhln10 enl Ramsten. Även SvLBhln34 och SvLBhln35 FMK1 (länk) LA86 Vallåtspolskan enl Ådran Sören Nilsson
EÖ27 Jmfr SvLBhln10 och SvLBhln33 (ef AF) enl Ramsten + SvLBhln21 enl SvLBhln33.

SvLBhln51 efter Johan August Nilsson

FMK12 (länk) Tobakspolskan Sören Nilsson
EÖ36 SvLBhln18 enl Ramsten, SvLBhln26 ef AF FMK9 (länk) Ja geck mej ut Hemållt, August i Tôrve, Helge Andersson
EÖ37 Hör du flecka lilla

Älvornas polska

Polska nr 17 i övergaardsboken, EÖ17, efter Niklas Larsson, finns även upptecknad i Svenska Låtar efter både Niklas Larsson och Albert Fossum. Då kan man göra jämförelser 🙂

EÖ17 kallas ibland Svarteborg 1901 eftersom det är vad som enligt Märta Ramstens samling var skrivet på noterna. Det var ju där och då som Övergaard besökte Larsson så det är inte så konstigt 🙂 Det står även ”Efter denna polska dansa fan så han dog” och då tänker jag att det borde kunna bli en hejdundrande låt. Enligt Fossum kallades låten Älvornas polska och Fans polska och var efter Gömmen och Bryngel på Stärken, och då är den äldre än från 1840.

Vid första anblick är den inte något speciellt men jag tror att om man spelar den en del så kanske det blir en bra låt tillslut?

Jag har skrivit in de tre uppteckningarna på datorn för att kunna jämföra enklare.

EÖ17 (radbrytningar ändrade jämfört med uppteckningen), upptecknad 1909 av Einar Övergaard.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.33

SvLBhln11, efter Niklas Larsson. Upptecknad 1909 av Nils Andersson.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.41

SvLBhln28, efter Albert Fossum

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.31.26

Jämförelse av första reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.33

Alla tre varianterna är väldigt lika. Det är ju kul. Det tyder nog på dels att uppteckningen är ganska rätt och dels att de spelade den här låten ganska lika båda spelmännen och båda åren. I tredje takten varierar uppteckningarna mellan trioler och en åttondel följd av två sextondelar. Då kan man tro att Larsson varierade dem lite grann, det är ju spännande att nästan få belägg för.

Övergaards variant har inga repriser angivna, vilket de andra har.

20131001-151034.jpg

Starter

Starten skiljer sig också. 1901 startade Larsson med en trioluppgång men 1909 med två flagioletter. Första reprisen består av två fyrtaktsdelar som upprepas, och räknar man även in dessa starter så har vi fem varianter av sex möjliga 🙂

Det finns fler lösa strängar antecknade i Svenska Låtar men det tror jag beror på att Övergaard ansåg dem som självklara, eller en del av spelstilen, och inte behövdes tecknas ner specifikt. Liksom noteringen om A-bas. Vi ser också att Fossum ibland spelade triolerna med två stråk istället för att hacka dem. Det är ju betydligt enklare att utföra tekniskt och så blir det en variationsmöjlighet.

Förutom rytmer och stråk så skiljer sig tonerna ibland. Larssons två förstarepriser skiljer sig på ca 15 toner vilket motsvarar ungefär 27% och det känns spontant ganska mycket! Det skiljer oftast bara något tonsteg men det gör mycket för låten. Mellan de två svenska-låtar-uppteckningarna skiljer bara 4 toner, ca 7%.

Jämförelse av andra reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.42I svenska låtar står att andra reprisen hos Fossum har en annan betoning än hos Larsson och det ser man ju här. Fossum har ettan där Larsson har tvåan.

Larssons båda varianter skiljer sig nu bara på åtta toner, ca 15%. Han blandar trioler och 8-16-16-mönstret friskt och konstigt nog är det nästan precis tvärtom hela tiden 🙂

Min slutsats är att det är troligt att båda spelmännen spelade ganska lika utifrån bad man kan se i notbilden, bortsett från taktförskjutningen i andra reprisen. Dock finns det andra källor som säger att Fossum inte tillägnade sig Larssons spelstil, men allt går ju inte att få ner på noter. En annan slutsats är att alla tre uppteckningarna är ganska bra utifrån hur de spelade, eftersom så lite skiljer och uppteckningarna troligen är oberoende av varandra. En tredje slutsats är att åtminstone Larsson varierade sitt spel både rytmiskt och tonmässigt. Trioler och 8-6-16-mönstret verkar nästan utbytbart.

Nu när jag funderat lite över uppteckningarna är det på tiden att jag spelar dem lite grann! Återkommer om det blir några framsteg.

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931