Beskrivning av musik och dans kring 1840

Axel Emanuel Holmbergs bok Bohusläns historia och beskrifning gavs ut i tre delar 1842-1845. Varbergs bibliotek kunde snabbt fixa fram den och jag tar mig friheten att citera ett längre stycke ur boken. Eftersom den är ungefär 150 år gammal kanske det mesta av upphovsrätt har försvunnit?

Jag har skrivit av texten, så det är troligt att några felstavningar finns kvar, eftersom jag inte har så bra koll på artonhundratalets skriftspråk.

Njut av den vackra texten!

Med sin liflighet äger Norr-Bohuslänningen en medfödd lust och fallenhet för musik, hvilka icke så tydligt framstå hos folket söderut, som derföre gerna ser ”Håttespelmän” vid sina gillen. På sina sjöresor medför gerna Håtten sin fiol, och om han just icke är någon Ole Bull, så utmärker han sig likväl för sitt lifliga föredrag och sin nitälskan för konsten. Hans musik är ett uttryck af hans eget lynne, glad och lefvande. Föröfrigt har hvarje socken i länet sina ständiga barder. Det musikaliska instrument, som här allmännast nyttjas, är Fiol, af Håtten kallad Fela (af det gamla Fiddla), och om han är god, Bålfela. Klarinett höres mera sällan.

För sång deremot tyckes folket i allmänhet icke äga någon lust. Utom i skogarne af vallhjonen, och på stranden av fiskare, som draga vad, höres sällan någon sång ute. Emedan orgelverk endast finnas i städerna och i ett par landskyrkor, men uti de andra ersättas av bondklockare, som låter höra alla stämmor utom vox humana och, aldrig examinerade, extemporera melodierna till varje vers, kan kyrkosångens beskaffenhet lätt inses. 
Dans deremot älskar Bohuslänningen med passion, och rör sig deruti i allmänhet med ledighet och behag. Sjelfva ålderdomen tvekar icke att i svängande lust påminna sig gladare år, och hinner sällan så långt i stadga, att den fördömer ungdomens glädje, sedan den sjelf vuxit ifrån densamma.
De mest omtyckta dansar äro: Vals, Polska, Galopade, eller, såsom den ock kallas: Skottsk- eller Hoppservals. Polskan, liknande Jössehäradspolskan i Vermland, dansas på ett för Bohuslänningen eget sätt, utstyrd med hvarjehanda luftsprång, vridningar och stampningar med mera, samt går i Håttebygden med en rasande fart, som mer än en gång vållat blodstörtning och döden, men är, det oaktadt, behagfull och skön att åse, såsom det omisskänneligaste uttryck af det raska folkets vighet och lefnadslust. En sannskyldig virtuos tillhör det att under dansen, stödd på sin skönas armar, kasta båda fötterna i taket.
På några ställen i södra skärgården har den löjliga Menuetten bibehållit sin rang af högtidsdans; karlarne hafva derunder hattarne på. Galopaden hörer företrädesvis till skogsbygden. Engelskan eller Tremänningen dansas gerna af de sjöfarande. Men Bohuslänningen äger också en egen nationaldans, Fiskardansen, hvilkens namn angifver stranden och skärgården såsom dess hembygd. Med undantag af ”Väfva Vadmal”, är denna den enda dans, som föreställer en yttre handling. Den afbildar dörjning på is, och utföres af tre personer, av vilka en (fiskaren) figurerar emot de båda andra (fiskköparne). Den figurerandes krumsprång och gester skola föreställa huru han hugger hål i isen, agnar kroken, rycker på dörjen och drar upp fisken, under det han slår armarne och klagar öfver köld med mera, samt spörjer den, emot hvilken han figurerar, hvad sorts fisk han åstundar. Då denne besvarat frågan, erhåller han af den dansande en kindpust eller en så kallad ”munfisk”; kan han då afvärja slaget och istället traktera den förmente fiskaren med ett sådant, så måste denna försöka sin lycka emot den tredje i leken. Träffar åter slaget, måste den, som erhållit det, fram att figurera på samma sätt. Denna dans, hvilken då den utföras af öfvade personer, är löjlig att påse, föranleder ofta ledsamma uppträden, emedan ”fiskarne” icke sällan äro så dugtiga, att näsa och mun springa i blod, och ett allmänt slagsmål blir ofta sista turen i fiskardansen.
På kustlandet brukas en annan dans, Sexlingen, hvilken troligen äfven är egendomlig för Bohuslän. Den utföres av tre par, hvilka korsvis löpa om hvarandra på ett sätt, som lättare låter sig ses än beskrifvas. Dansen går i början sakta, men sedan med en stormande hastighet. Musiken dertill är en sammansättning af menuett och polska.
Bohuslän torde ock numera vara den enda provins i riket, der Hallingen dansas. Denna solodans, hvilken egentligen lär förskrifva sig från Hallingdalen i Norge, utföres af en karl och fordrar mycken styrka och vighet; till densamma hörer att dansa på händerna, kasta hjul, samt att, sittande på ena hälen, med det andra benet framsträckt, hastigt och efter takt omskifta ben, hvilket är det svåraste partiet i hela dansen. Den dansas likväl sällan.
Ringdansar finnas i allmänhet af flera slag, utan att dock egentligen höra till danslekar. De tillgå i allmänhet så, att sällskapet dansar i en stor ring och inom denna dansa flera par. Reglorna för dessa pars bildande äro omvexlande. Under dansen afsjunges ett slags polska. Orden och melodierne äro flerahanda.
De förr af allmogen så älskade Lekar, af hvilka vi till de flesta kunna söka en historisk anledning, hafva på sednare tiden blifvit alldeles aflagda. Endast vid ståndspersonernas julnöjen träffa vi dessa gamla, roliga bekanta; men ingen af dem är nog märklig, för att här kunna beskrifvas.

Meningen ”Emedan orgelverk endast finnas i städerna och i ett par landskyrkor, men uti de andra ersättas av bondklockare, som låter höra alla stämmor utom vox humana och, aldrig examinerade, extemporera melodierna till varje vers, kan kyrkosångens beskaffenhet lätt inses. ” var lite svårtolkad, så om någon förstår vad ”examinerade, extemporera” betyder så är jag tacksam för förklaring 😉

Kents favorit

På konserten på Uddevalla Folkmusikfestival för ett par veckor sedan spelade jag bland annat en trippvals som kallas för Kents favorit, eftersom en kille i Bokenäsets Ådra som heter Kent hade den som favoritvals. Det är en låt som jag har efter min pappa, som har lärt sig den av August i Tôrve. August hade den i sin tur efter Niklas Larsson. Det är en fin liten vals som bara sträcker sig över en dryg oktav.

Jag la upp en musikvideo med den på YouTube 🙂 Det är mitt första YouTube-klipp 🙂 Välkomna att lyssna och kika.

Om dansen i Bullaren förr

Jag fick en text om dans från Gunnar Wockatz som troligen är en notering ur ett papper från DAG, Dialekt-, ortsnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Så här lyder den:

Bullarens härad, Naverstads socken. Sagesmännen födda 1864, 1800 resp 1843!

När de dansade så dansade de  ”Tyska polka”, polkett, masurka, vals. Halling har de dansat förr, då satt de och höll benen raka. Springdansen gick ur rum och i rum, det gick så det sved. Ibland stannade två och då slog han klackarna i taket.

De dansade springdans här förr, då tog paret ihop och sprang några steg utåt golvet, så hjulade de runt ett slag, och så slog kavaljeren klackarna i taket, eller också slog han bara i med handen. När de dansar halling sitter de på golvet och tar steg med benen.

På bröllop förr dansade de  springdansen, vals och ”millevitten”. Men millevitten dansade de före min tid, så jag vet inte hur de gjorde, jag såg en gammal käring som skulle visa den, hon sprang och hoppa på golvet. Vid ”springedans”, de kalla, sprang de runt hela huset. Så dansa de halling, så skulle de spänna i taket, och den som spände högst var fräckast (styvast).

De räknade upp ett helt gäng danser – tyskpolka, polkett, mazurka, vals, halling, springdans och millevitten. Spännande! Vore kul att hitta den exakta källan. Jag kollar med DAG 🙂

Uppteckning från fonografinspelning

Nu har jag tecknat ner en av de två valserna som Yngwe Laurell spelade in med Niklas Larsson. Inspelningen gjordes troligen 1916 i Grunnebo, Västergötland.

Den är tidigare upptecknad av Lars Ahlberg och publicerad som nummer 41 i häftet Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän. Jag har gjort en egen uppteckning som inte är så lik den (rytm, toner och taktstreck etc är olika).

Låten går i A-dur och har två repriser på vardera åtta takter. Niklas spelar låten två varv igenom, med två gånger av varje repris, med likadana slut varje gång. Tempot är mycket högt, 200 slag per minut.

Fonografvalsen

Fonografvalsen

För att överhuvudtaget kunna höra tonerna har jag spelat upp inspelningen i halvfart när jag skrivit noterna. Och allt eftersom jag har plitat ner noterna så har jag låtit datorn spela upp dem så att det går att jämföra om det blev rätt eller inte. Det är även lärorikt att spela upp Niklas inspelning samtidigt som notprogrammet spelar upp min nedskrift. Det är svårt att få låtarna att starta samtidigt och sen håller inte Niklas metronomtempo helt igenom, utan ökar och minskar lite här och där, men det går förvånansvärt bra att spela dem samtidigt, och det är väldigt fascinerande hur det gick att få in denna konstiga låt i helt vanliga noter så bra!

I första reprisen spelar han lite fel i andra fyrtaktsfrasen. Han missar tonerna men tappar inte takten. När han sedan tar om låten blir det som det ska vara.

När jag har lyssnat och tecknat ner hans spel märker jag att han ibland håller ut sista tonen i sista takten i fyrtaktsfrasen eller reprisen lite längre än vad det egentligen finns utrymme för i tretakten. I uppteckningen har jag normaliserat detta till att bli vanlig tretakt genom hela låten. I övrigt har jag försökt att teckna ner så likt som jag kan men en del ornament och dubbelsträngar saknas nog än.

Jag har förmodat att de slagmarkeringar som ligger inbyggda i melodin ligger på ettan och trean — det är så jag har tecknat ner denna vals. Det gör att det i mitt tycke även påminner om en snabb polska. Men på fonografinspelningen säger någon, troligen Yngwe, att det är en vals från Bohuslän, så vals får det vara 🙂

Analysen i det trevliga programmet BarFly gav följande data:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
A Major  (12.843)+
A Lydian  (14.830)

A Major        Heptatonic ()

| . | . | | . | . | . | |

Pitches used :  E ^G  A  B ^c  d  e ^f ^g  a 

Note usage % Histogram

A       *****************************
A#
B       ************
C
C#      ***********************
D       *******
D#
E       **************************
F
F#      **
G
G#      *

Pitch Histogram

E       **
F
F#
G
G#      **
A       *************************************
A#
B       **********************
c
c#      ************************************************
d       ****************
d#
e       **********************
f
f#      **********
g
g#      **
a       ****

Interval Histogram

 -5     ******
 -4     **************
 -3     **********
 -2     ****************************************
 -1     ******
  0     ************************
  1     ******
  2     ****************
  3     **********
  4     **************************
  5     ******

Det är mycket A-dur-ackordstoner och mest terser. Det största intervallet är en kvint.

Några bilder från dagens arbetspass:
20111226-221531.jpg

20111226-221556.jpg

20111226-221607.jpg

Jag har lagt upp låten på Folkwiki där man också kan höra den spelas.

Låten har i nuläget följande abc-källkod:

X:1
T:Vals efter Niklas Larsson
R:Vals
O:Svarteborg, Bohuslän
S:Niklas Larsson, från fonografinspelning av Yngwe Laurell 1916
B:Julia Klingvall, 2011-12-26
Z:Julia Klingvall, http://julia.klingvall.se/
M: 3/4
L: 1/8
K: A
Q:1/4=200
A |: A>c c>B {c}B>A | c>d e>a e>d | c>B B>A c>A | [E4A,4] A2|
A>c c>B {c}B>A | c>d e>a e>d |c>B B2 {cB}A2 |A4 A2 ::
c2 A2 (3cAc | e4 c>A |{c}e<f e>f ec | c2 [d2f2] [d2f2]|
{f}(3fgf e>d (3cAc | e4 c<A | c<A c<e d<B | {G}B2 A2 A2 😐

Ett stort tack till min syster Stina och min pappa Göte som har hjälpt till massor med upptecknandet!

Vals eller polska?

Vals och polska kan vid första anblick låta som rätt olika saker. Tretakt visserligen men man brukar betona olika. Men det går visst bra att krångla till det, åtminstone i Svarteborg. När jag spelar valser och polskor därifrån låter det rätt likt och de jag spelar för är inte alltid med på vilken som är vilken. Antagligen hade jag inte varit det själv heller om jag inte vetat vilken låt jag spelade…

Mamma berättade också at på åttiotalet när Ådran spelade och dansade dessa låtar krävdes det ofta att man på förhand visste vad det var för att de skulle veta vilken dans som skulle dansas.

På en skiva med Svarteborgs spelmanslag (Låtar från Kynnefjäll, 1982) står ”Det som på skivan presenteras som trippvals kan, om lyssnaren känner för det, även uppfattas som mazurka, snabb polska, pols eller springdans”.

Jag har tidigare funderat lite över de konstiga valserna, och tyckt att de var äldre och nyare. Men nu kanske jag ska tro att de är vanliga valser och trippvalser. Där trippvalserna låter äldre.

Valser

Det finns en hel del valser efter Niklas Larsson. Två finns inspelade med honom själv. Två finns upptecknade i Svenska Låtar Bohuslän. Det finns inspelningar med spelmän som spelar valser som de lärt sig av Niklas, t ex Johan Lund och August i Tôrve och hans son Helge. Och så finns det inspelningar med Svarteborgs spelmanslag, Bokenäsets Ådra, Marie Stensby och säkert fler. Många av valserna finns i Rune Granquists sammanställning i arrangemang mestadels av Lars Ahlberg.

Några valser

Fonografvalserna:

  • Kalle Nybas vals: ”Gammal vals från Bohuslän” enligt fonografinspelning med Niklas, spår 4 på Caprice-skivan.
  • Den andra fonografvalsen: ”Gammal vals från Bohuslän”, spår 3 på Caprice-skivan. Denna har jag inget namn på. Den finns även inspelad med August i Tôrve.

Några av de valser som August i Tôrve (August Andersson) spelat efter Niklas:

Valserna i Svenska Låtar Bohuslän:

  • SvLBhln23utan nummer hos FMK, spelas av t ex Ådran och kallas trippvals.
  • SvLBhln22FMK13, som jag inte känner igen.

Några till..

  • Stenbockens vals: Spelas på ”förstämd” fiol, dvs a-e-a-c#. Spelas av Allan Sohlberg, Dingle, i Svarteborgs spelmanslag.
  • Krokstadvalsen, spelas av Svarteborgs spelmanslag på deras LP Låtar från Kynnefjäll. Spelas även av Gunnar Haglund, Larssons barnbarn, på dragspel.

Det finns många fler valser, både i mina inspelningsarkiv och i Runes sammanställning, med namn som Karl XII:s vals, Springvals och Sängevalsen. Hos Svenskt visarkiv finns fler inspelningar med August t ex. Det är lätt att drunkna. Just nu orkar jag inte sammanställa alla — det krävs ju att man lyssnar igenom och hittar alla dubletter och varianter också.. Jag fokuserar på att spela dom jag tycker mest om 🙂

Två typer av valser?

Jag delar själv in valserna efter om dom låter äldre eller nyare. Jag försöker tänka ut vad som skiljer typerna åt, det är inte lätt, men jag tycker att de moderna är mer uppbyggda kring en ackordsföljd och känns mindre bonniga. De som låter nyare tycker jag har en touch av gammeldans, eller dragspel om man så vill.. Liksom i fallet med pols och gammelpols i Röros tycker jag bättre om de som jag tycker låter äldre 🙂

Det är alltså inte alls säkert att de är äldre eller nyare, utan det är bara en hypotes jag har. Kommentera gärna om du har input i detta ämne!

I detta sammanhang har vi t ex ”den andra fonografvalsen”, Tildas vals och Islandsvalsen i den äldre skalan. Bland de modernare med annan karaktär finns Helan och halvan, Kalle Nybas vals och Krokstadvalsen.

De äldre valserna avviker mer från genomsnittsvalsen än de nyare. De är snabba och hoppiga och melodiska men ändå lite entoniga. A-basiga och molligare. Fonografvalsen är i karaktären rätt lik både Islandsvalsen och Tildas vals.

Igår när jag spelade fonografvalsen ville fingrarna dra iväg till en vals efter Lars Gullbrand från Järna i Dalarna, som också påminner om den valsen i karaktären. Den finns med på Den Ljusblå Leken, en sjukt bra skiva med Anders Rosén och Jonas Åkerlund. Det känns bra!