Om Julia Klingvall Ohlström

Jag som skriver här heter Julia och gillar att spela folkmusik, dansa folkdans och fundera kring det hela. Just nu spelar jag med bland annat Kärlekskollektivet i Göteborg och Bokenäsets Ådra i norra Bohuslän. Jag har ingen utbildning inom musik eller folkmusik så allt jag skriver är på amatörnivå. Mitt musikutövande är också enbart på hobbynivå och jag har inga kommersiella intressen med den här bloggen. Jag blir jätteglad för kommentarer :)

Polskans historia

Den eminente spelmannen, numera guldspelmannen, Magnus Gustafsson, har efter flera decenniers studier nu i höst gett ut verket Polskans historia i form av en doktorsavhandling vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Disputationen är idag!

Helt otrolig bok på 926 sidor där han bland annat går igenom

  • omfattande bakgrund till den tidigare polskaforskningen i Norden, Baltikum och Polen
  • spelmansböcker inkl repertoarinnehållet i 800 svenska handskrivna notböcker samt en geografisk, historisk och social kontext till dem och speciellt Petter Dufvas notbok
  • polskans historiska bakgrund, utbredning och besläktade former samt utveckling från 1500- till 1900-talet
  • teorier och metoder för systematisering av polskor samt ett nytt förslag till typologi över den svenska polskan
  • melodierna i Petter Dufvas notbok med motivanalys, besläktade former, likhetskodning, historisk översikt

Jag ser lite likheter med mina försök till sammanställningar (t ex här) men det är förstås inte i samma universum.

Respekt, Magnus Gustafsson! 

Boken finns att beställa t ex på Smålands musikarkiv och avhandlingen kan även läsas här.

Hör du flecka lella igen

Spelade in EÖ37 igen idag på altfiolen. Det lät ungefär som sist 🙂

» Hör du flecka lella 2016-08-12

Mycket lågt tempo om man jämför med hur polskorna troligen spelades för 150 år sedan. Men detta är ju en vispolska så då måste man ju hinna sjunga till. Denna låten passar i detta låga tempot tycker jag! Hade även tredubbla D-strängar nertill på altfiolen, inte perfekt stämda kanske men det passar också bra tycker jag 🙂

Gammalvals och springvals

För några år sedan bloggade jag om det två typerna av valser som jag som amatör kunde urskilja bland Niklas Larssons valser. Idag skummade jag lite i Karin Erikssons doktorsavhandling om folkmusiken i Halland (Bland polskor, gånglåtar och valser, Hallands spelmansförbund och dem halländska folkmusiken, Göteborgs universitet, 2004) och såg ett liknande resonemang på sidan 187 som jag hoppas att det är ok att jag delger er: 

”Till vardags talar man ofta om valser som om det vore en homogen grupp av låtar. Så är dock inte fallet. I det material som jag har gått igenom går det att urskilja åtminstone två större grupper. Den första har en tydligare markering på ettan i varje takt och kan säkert för många upplevas som ”valsig”. Den andra typen av valser är frestande att kalla åttondelsvalser och karaktäriseras således av att främst vara uppbyggda av åttondelar, vilket ger ett mera jämnt flöde än den första typen. Ahlbäck kallar typerna för ”gammalvals” som är 1-takts-centrerad det vill säga första slaget i varje takt är starkt betonad, respektive ”springvals” som är tretaktsmarkerad.” 

(Källhänvisning vid citatets slut: Sven Ahlbäck (1995) Karaktäristiska egenskaper för låttyper i svensk folkmusiktradition — ett försök till beskrivning, Kungl. Musikhögskolan, Stockholm.)

En avgörande skillnad jämfört med mitt resonemang är att jag uppfattade valserna med markerad etta som nyare och de andra, som jag kallar trippvalser, som äldre 🙂 Jag har inte läst Ahlbäcks skrift så jag vet inte motiveringen till att det skulle vara så ställt med åldern på låtarna, men jag vet i alla fall att Ahlbäck är betydligt mer erfaren än jag på området 🙂

Zornmärkesuppspelning 2016

Igår utsatte jag mig för zornjuryns bedömning igen. Jag har en fin serie utmärkelser så nu var det ju inte så många alternativ kvar. Silver eller inget. Mitt spel räckte inte till silver igår, vilket förstås känns lite tråkigt. Det känns som att juryn kan säga nya saker att förbättra varje gång och just nu är jag inte sugen på att uppleva en så nervös dag som det ändå är igen. Först är man nervös inför spelningen och sedan inför resultatet, som kom ungefär vid sjutiden på kvällen igår. 

Övningsrum 3

Jag spelade två valser, en polska och en schottis och juryn sa många fina ord under det efterföljande jurysamtalet, men det som de ogillade mest, som jag förstod det, var att jag inte spelade helt rent, framför allt med tredjefingret mot lös sträng. Just nu är zornmärkesprojektet nedlagt och vi får se om jag får lust igen i framtiden. 

Historiken hittills:

  • 2011 Örebro: diplom ”för lovande spel av bohuslåtar”
  • 2012 Borås: bronsmärke ”för stilfullt spel av bohuslåtar”
  • 2015 Korrö: diplom efter brons ”för livfullt spel av låtar från Bohuslän” 
  • 2016 Mora: inget

Det var jag och 55 andra som inte fick någon utmärkelse detta år, så jag är ju inte direkt ensam om att inte få något! Det var ca 84 uppspelande totalt och ca 4 silver. 

Kvantitetsprojektets nr 13

Nu har jag spelat in nr 11:

» EÖ11 i juni 2016

Den har jag tragglat med i flera år och finns nog i äldre inspelningar här på bloggen. Idag lät den så här!

Den passar bättre med AEAE-stämning, men nu blev det ADAE istället. Jag försöker spela lite långsammare nu, än jag gjorde tidigare. Då försökte jag dra upp tempot rätt mycket, men nu satsar jag lite lägre för att hinna med lite bättre 🙂

Beskrivning av musik och dans kring 1840

Axel Emanuel Holmbergs bok Bohusläns historia och beskrifning gavs ut i tre delar 1842-1845. Varbergs bibliotek kunde snabbt fixa fram den och jag tar mig friheten att citera ett längre stycke ur boken. Eftersom den är ungefär 150 år gammal kanske det mesta av upphovsrätt har försvunnit?

Jag har skrivit av texten, så det är troligt att några felstavningar finns kvar, eftersom jag inte har så bra koll på artonhundratalets skriftspråk.

Njut av den vackra texten!

Med sin liflighet äger Norr-Bohuslänningen en medfödd lust och fallenhet för musik, hvilka icke så tydligt framstå hos folket söderut, som derföre gerna ser ”Håttespelmän” vid sina gillen. På sina sjöresor medför gerna Håtten sin fiol, och om han just icke är någon Ole Bull, så utmärker han sig likväl för sitt lifliga föredrag och sin nitälskan för konsten. Hans musik är ett uttryck af hans eget lynne, glad och lefvande. Föröfrigt har hvarje socken i länet sina ständiga barder. Det musikaliska instrument, som här allmännast nyttjas, är Fiol, af Håtten kallad Fela (af det gamla Fiddla), och om han är god, Bålfela. Klarinett höres mera sällan.

För sång deremot tyckes folket i allmänhet icke äga någon lust. Utom i skogarne af vallhjonen, och på stranden av fiskare, som draga vad, höres sällan någon sång ute. Emedan orgelverk endast finnas i städerna och i ett par landskyrkor, men uti de andra ersättas av bondklockare, som låter höra alla stämmor utom vox humana och, aldrig examinerade, extemporera melodierna till varje vers, kan kyrkosångens beskaffenhet lätt inses. 
Dans deremot älskar Bohuslänningen med passion, och rör sig deruti i allmänhet med ledighet och behag. Sjelfva ålderdomen tvekar icke att i svängande lust påminna sig gladare år, och hinner sällan så långt i stadga, att den fördömer ungdomens glädje, sedan den sjelf vuxit ifrån densamma.
De mest omtyckta dansar äro: Vals, Polska, Galopade, eller, såsom den ock kallas: Skottsk- eller Hoppservals. Polskan, liknande Jössehäradspolskan i Vermland, dansas på ett för Bohuslänningen eget sätt, utstyrd med hvarjehanda luftsprång, vridningar och stampningar med mera, samt går i Håttebygden med en rasande fart, som mer än en gång vållat blodstörtning och döden, men är, det oaktadt, behagfull och skön att åse, såsom det omisskänneligaste uttryck af det raska folkets vighet och lefnadslust. En sannskyldig virtuos tillhör det att under dansen, stödd på sin skönas armar, kasta båda fötterna i taket.
På några ställen i södra skärgården har den löjliga Menuetten bibehållit sin rang af högtidsdans; karlarne hafva derunder hattarne på. Galopaden hörer företrädesvis till skogsbygden. Engelskan eller Tremänningen dansas gerna af de sjöfarande. Men Bohuslänningen äger också en egen nationaldans, Fiskardansen, hvilkens namn angifver stranden och skärgården såsom dess hembygd. Med undantag af ”Väfva Vadmal”, är denna den enda dans, som föreställer en yttre handling. Den afbildar dörjning på is, och utföres af tre personer, av vilka en (fiskaren) figurerar emot de båda andra (fiskköparne). Den figurerandes krumsprång och gester skola föreställa huru han hugger hål i isen, agnar kroken, rycker på dörjen och drar upp fisken, under det han slår armarne och klagar öfver köld med mera, samt spörjer den, emot hvilken han figurerar, hvad sorts fisk han åstundar. Då denne besvarat frågan, erhåller han af den dansande en kindpust eller en så kallad ”munfisk”; kan han då afvärja slaget och istället traktera den förmente fiskaren med ett sådant, så måste denna försöka sin lycka emot den tredje i leken. Träffar åter slaget, måste den, som erhållit det, fram att figurera på samma sätt. Denna dans, hvilken då den utföras af öfvade personer, är löjlig att påse, föranleder ofta ledsamma uppträden, emedan ”fiskarne” icke sällan äro så dugtiga, att näsa och mun springa i blod, och ett allmänt slagsmål blir ofta sista turen i fiskardansen.
På kustlandet brukas en annan dans, Sexlingen, hvilken troligen äfven är egendomlig för Bohuslän. Den utföres av tre par, hvilka korsvis löpa om hvarandra på ett sätt, som lättare låter sig ses än beskrifvas. Dansen går i början sakta, men sedan med en stormande hastighet. Musiken dertill är en sammansättning af menuett och polska.
Bohuslän torde ock numera vara den enda provins i riket, der Hallingen dansas. Denna solodans, hvilken egentligen lär förskrifva sig från Hallingdalen i Norge, utföres af en karl och fordrar mycken styrka och vighet; till densamma hörer att dansa på händerna, kasta hjul, samt att, sittande på ena hälen, med det andra benet framsträckt, hastigt och efter takt omskifta ben, hvilket är det svåraste partiet i hela dansen. Den dansas likväl sällan.
Ringdansar finnas i allmänhet af flera slag, utan att dock egentligen höra till danslekar. De tillgå i allmänhet så, att sällskapet dansar i en stor ring och inom denna dansa flera par. Reglorna för dessa pars bildande äro omvexlande. Under dansen afsjunges ett slags polska. Orden och melodierne äro flerahanda.
De förr af allmogen så älskade Lekar, af hvilka vi till de flesta kunna söka en historisk anledning, hafva på sednare tiden blifvit alldeles aflagda. Endast vid ståndspersonernas julnöjen träffa vi dessa gamla, roliga bekanta; men ingen af dem är nog märklig, för att här kunna beskrifvas.

Meningen ”Emedan orgelverk endast finnas i städerna och i ett par landskyrkor, men uti de andra ersättas av bondklockare, som låter höra alla stämmor utom vox humana och, aldrig examinerade, extemporera melodierna till varje vers, kan kyrkosångens beskaffenhet lätt inses. ” var lite svårtolkad, så om någon förstår vad ”examinerade, extemporera” betyder så är jag tacksam för förklaring 😉

Larssons familj

Ett barnbarns barnbarn till Niklas Larsson kontaktade mig och frågade om en låt 🙂 Så kul att kunna bidra lite! Det ger så mycket tillbaka att ha denna bloggen.

Jag frågade mina släktforskande vänner och fick snabbt svar med en familjedatasammanställning. En förenklad version följer här.

Niklas (Nikolaus) Larsson
 född 29/12 1857, död 16/6 1949

gifte sig 21/2 1879 med

Augusta Mathilda Johansdotter från Naverstad
, född 5/6 1855, död 8/5 1941

Barn

Emma Josefina Nikolausdotter 
född 23/7 1879, död 10/4 1884

Palm, Eva Justina, f. Nikolausdotter
född 30/7 1881, död 18/8 1965 i Påstigen

Carl August Larsson född 
2/1 1884, död 7/2 1949 i Säm, Nedre Västergård, Tanum

Ernst Julius Larsson
 född 6/7 1886, död 4/11 1980 i L. Höggeröd, Ljungskile

Adamsson, Emma Josefina, f. Nikolausdotter född 10/11 1888, död 4/10 1960 i Uddevalla

Haglund, Alma Maria, f. Nikolausdotter
 född 15/11 1891, död 3/1 1977 i Skärvhem, Dingle

Som småbarnsförälder funderar man ju över det fruktansvärda att ens förstfödda bara hinner bli fyra år. När fyraåringen Emma Josefina dog hade familjen även en snart-tre-årig dotter, Eva Justina, och en tremånaders son, det vill säga två barn i mina barns ålder. Usch och fy för den höga barnadödligheten förr i tiden.

Det är denna tvåårings barnbarnsbarn som kontaktade mig. Hon skrev att Niklas spelade en brudmarsch från Bullaren på Eva Justinas sons bröllop. Oftast hade nog spelmännen bara en brudmarsch som de använde vid bröllop så det är troligt att det var EÖ62. Den spelade min pappa när jag gifte mig 🙂

Hos familjen bodde även Niklas pappa Lars Christiansson som föddes 1824, blev änkling 1889 och dog sedan år 1900. Han var backstugusittare enligt husförhörslängden och utfattig.

Mollepriset 2016!

Jag har fått den stora äran att bli tilldelad Mollepriset 2016! Motiveringen lyder:

”För att hon på ett nyfiket och intresserat sätt satt sig in i Särnamusiken, spridit den genom sitt engagerade spel till dans samt bidragit till att öka kännedomen om traditionen via sociala medier”

Det var genom min spelkompis Emil som jag lärde känna spelmän som spelade särnalåtar. Strax innan dess hade jag hittat skivan Jaggu Lekar när jag surfat efter fioler med resonanssträngar, och blev väldigt förtjust i musiken från särnatrakten. Guldspelmannen Per-Olof Moll dog strax innan jag förstod hur bra musik detta är, så jag fick aldrig möjligheten att träffa honom. Men jag har träffat och lärt känna många av hans lärlingar, spelkompisar och familjemedlemmar. I år fick två personer priset, och den andra är Molles mångåriga spelkamrat Per Hardestam. Han är suveränt duktig både på melodispel och stämspel och det är verkligen hedrande att få priset tillsammans med honom. 

Tyvärr kunde jag inte närvara i Särna under prisutdelningen då det ligger 70 mil bort från mitt hem och jag hade en två månader ung son att ägna mig åt. Men nästa vinter hoppas jag på att åka upp till vackra Särna och tacka för priset genom att spela ett par låtar. Familjen Moll hade möjlighet att visa en liten tackfilm från mig under utdelningen och offentliggörandet i Särna i slutet av januari, vilket jag är tacksam för.

Tidigare mollepristagare är ovan nämnde Emil, Bertil Jansson, Jo Gjermunds och Anders Rosén. 

Om Mollepriset:

Veckans låt #10: EÖ15

Tionde inspelade låten i kvantitetsprojektet är EÖ15. Jag har inte skrivit något om den tidigare men det är i alla fall en polska som spelas nuförtiden. Den är rätt svår tycker jag och på inspelningen hör man t ex hur jag inte får till slutet så bra 🙂

» Lyssna på EÖ15

Den börjar likadant som Tobakspolskan EÖ27, men Tobakspolskan är betydligt enklare att utföra:)

EÖ15 har ett mönster om 6*2+(4*2)*2 takter medan EÖ27 har 8*2+2*2+2 (egenpåhittad notation :)).

Veckans låt #8: Hör du flecka lella

Nästa låt i kvantitetsprojektet är en av de två vispolskorna som finns i Einar Övergaards samling, EÖ37 Hör du flecka lella.

» EÖ37 Hör du flecka lella

Maken och dottern dansar och sonen ligger på golvet och jollrar 🙂

Niklas har den efter sin far skomakaren Lars Christansson (1824-1900). Han sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. 

Mer om låten, inklusive noterna och texten finns här.

Veckans låt #7: EÖ8

Kvantitetsprojektets sjunde låt blev EÖ8, som jag inte känner till någon mer uppteckning av.

»EÖ8 2 april 2016

Det är också en populär låt som spelas både av Bokenäsets Ådra och av Oleman. Den har en melodisk första repris och en speciell andrarepris med hackande toner, omväxlande rytmik: åttondel + två sextondelar alternativt trioler. Övergaard anger själv att andrareprisen antagligen var oriktigt upptecknad, men det är ju svårt att göra något åt 🙂

   
Övergaards noter

  Min renskrift med annorlunda radbrytningar så att man lättare ser mönstret. Tempot är en utgångspunkt bara. 

Veckans låt #6: EÖ13

Nummer 13 i Einar Övergaards samling är en populär polska som är förhållandevis melodisk. Den spelas ofta av Bokenäsets Ådra och finns inspelad med Hemållt, Marie Stensby och Svarteborgs spelmanslag. Hemållts inspelning finns på Spotify för er som har tillgång till den tjänsten. Marie Stensby kallade låten för polskskivlingen eftersom det är en så kort låt, som består av två fyra-takters-teman.

Jag spelade in den i helgen som nummer sex i veckans-låt-serien.

» EÖ13 mars 2016

Jag försöker spela i ganska högt tempo eftersom det troligen var så Niklas skulle spelat låten. Jag har skrivit en del om tempo förut, men både inspelningarna med Niklas och Fossums tempoangivelser är höga, och det finns även belägg för högt tempo om man tittar på dans i området. Jag försöker att spela så fort jag kan utan att det låter stressigt 🙂 Fossums tempoangivelser var väldigt olika så om en låt inte passar att spelas i högt tempo kan man ju absolut dra ner tempot på den låten. Men denna passar bra att spela snabbt tycker jag, den blir mer dansant då.

Övergaards fina noter:  

Veckans låt #5: En visa

Veckans låt nummer fem blev en visa från Svarteborg efter Albert Fossum, SvLBhln44. Finns den någon mer stans än i Svenska Låtar tro?

» Ja nu gungar tiljan under foten

Texten är liten konstig men går så här:

Ja nu gungar tiljan under foten
Spara inte skon, slå i maten
Stekta harar, gödda svin
och kyckling, sill och brännevin
På bordet är
Var god stig in

Det är en skänklåt så den ska väl vara positiv men jag tycker att det är en så vacker och vemodig melodi så jag spelar den lite vemodigt.

Uppteckningen finns här: Folkmusikkommissionen

Ni som har Spotify kan lyssna på en tolkning av Halsbäcks svänggäng.

Albert Fossums nothäften

Bohusläns spelmansförbund har fått Albert Fossums notböcker i gåva av en kvinna i Lund och kommer att lämna dem till Dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg. Jag fick chansen att bläddra lite i dem innan de hamnar där. Häftigt med över hundra år gamla handskrivna noter. Väldigt kul att med handskrivet i dagens datorvärld. Fossum kunde verkligen skriva fint när han ansträngde sig, men när han kladdade snabbt blev det svårläst. Troligen tänkte han sig att bara han själv skulle läsa kladdarna.

Några smakprov från häftet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns massor av valser, polkor, polskor, reinländer m.m. När lite mer tid finns vore det roligt att kika igenom allihop!

 

Historier om Schalemó

Föreningsarkivet på Bohusläns museum skickade snabbt en kopia av artikeln jag frågade efter. Vilken bra service!

Artikeln är från augusti 1966 och hade rubriken ”Legendgestalt på äventyr i Uddevalla på 1830-talet”. Artikeln är skriven av Stanley Olsson som bland annat beskriver en vinterdag 1834 då Chalumeau (stavning från artikeln) blev hembjuden till båtskeppare Österberg. Senare blev Chalumeau anklagad för att ha stulit de pengar som Österberg skrutit om att han hade, men Chalumeau friades sedan från anklagelserna då pengarna hittades hemma hos Österberg själv.

Om Chalumeau står det att han var fransman och före detta regementsmusiker men vilket regemente är okänt. Min kompis Rune har ju efterforskat Chalumeau och kommit fram till att han var från Forshälla.. Men han kan säkert ha varit en sväng i Frankrike.


Klipp från artikeln

Artikelförfattaren har en källa vars farfar sa så här om spelmannen:

”Chalumeau, den ska ni komma ihåg, pojkar, för han kunde spela fiol han.”

En spelmanstävling beskrivs också på ett livfullt sätt. Det var Chalumeau och den enligt artikeln tyska fiolspelman som varit vid hovet i Stockholm, Gyttlarn, som tävlade mot självaste Olle Bull. Det hade varit en hård kamp mellan Olle Bull och Chalumeau men slutligen hade Olle Bull vunnit då han skurit av tre av sina fyra strängar, ändå kunnat spela och därmed visat vem som var mästaren. Artikelförfattaren skriver själv att detta troligen är en skröna, men det är ändå roligt att läsa 🙂

Enslingen i skogen

På Digitalt museum hittade jag även denna spelman från Kville socken. Fotografen är Johan Johansson och bilden är från sommaren 1928.

http://digitaltmuseum.se/011014347183
På bilden står Enslingen i Skogen! Herman Carlsson Bräcke 3/8 1928.

  

Lars Ahlberg har ju oerhört bra koll på spelmännen i Bohuslän och letade snabbt fram lite information om honom!

Herman Karlsson

Född 3 februari 1851 i Kville, död 3 mars 1939.

Tidigare sjöman, senare mjölnare på kvarnen under Bräcke övre i Kville socken. Kvarnen revs på 1920-talet. 

Bilder hos Digitalt museum

På Digitalt museum finns bilder på några spelmän så jag passar på att länka härifrån om det finns intresserade. Digitalt museum har skrivit tydligt hur det ligger till med upphovsrätten och de som jag har rätt att kopiera har jag lagt ut här.

Johan Lund

http://digitaltmuseum.se/021015855001

Bilden beskrivs som Ödemarksjul. Johan Lund, spelman på Kynnefjäll tänder sin fotogenlampa för julkväll i ödemarken. December 1973. Upphovsrätt finns så jag kan inte lägga ut den här.

Foton av Oscar Färdig:

August i Wrem

http://digitaltmuseum.se/021015648369

012uPWUWet2R

Wrem + en okänd spelman

http://digitaltmuseum.se/011014447077

042sBXVbJuKD

Maria Sohlberg

http://digitaltmuseum.se/011014450006 och http://digitaltmuseum.se/011014448721

012sBXVfir7q 042sBXVhErfm

Fiolbyggare Bäckman från Uddevalla

http://digitaltmuseum.se/011014310347

032sAYBXAVoK

En okänd spelman

Spelmannen nedan är fotograferad av Robert Lindahl mellan 1870 och 1912. Okänd spelman.

012sAY4rF5Z4

Einar Övergaard

Det här är troligen Einar Övergaard, fotad av Ingeborg Enander:

http://digitaltmuseum.se/011014405308

022sB34ijzaw

Ett spår efter Schalemó

På Gunnar Klassons Uddevallablogg publicerades idag en lista över tidningsartiklar från 1966 och jag såg denna:

1966-08-10 Om Chalemau och Österberg, två jämngoda fiolspelare på 1830-talet. Musik o sång.

Det vore roligt att läsa den så jag har mailat Bohusläningen och Bohusläns museum. Återkommer om jag får tag på något.

Johan August Nilsson

Efter tips från pappa Göte kollade jag på uppteckningarna av Johan August Nilsson i Svenska Låtar Bohuslän. Följande fem polskor finns upptecknade av Axel Boberg 1916. 

  • SvLBhln49 är en variant av EÖ10 efter Niklas Larsson
  • SvLBhln50 är en variant av Gustafsbergarn efter Maria Sohlberg, SvLBhln58
  • SvLBhln51 är en variant av EÖ27 Tobakspolskan 
  • SvLBhln52 är en variant på en annan polska efter Maria Sohlberg, SvLBhln59
  • SvLBhln54 vet jag ingen annan variant av. En populär låt idag i Bohuslän. Det står att den uppges vara från Dalsland.

Förutom dessa finns två valser, en kadrilj och en engelska.

Så roligt med nya varianter på två Niklas-Larsson-polskor!

På Munkedals kommuns hemsida kan man läsa följande om honom:

”Johan August Nilsson 1845-1919

Johan August föddes i Munkedal, Foss, och började spela redan i unga år för Minor Svanberg, spelman och sergeant från Skaveröd. Minor Svanberg härstammade från en släkt där det fanns många spelmän.

Redan i tjugoårsåldern var Johan August Nilsson en ofta anlitad spelman på bröllop och då ofta tillsammans med en snickare som kallades Madrillo. Johan August Nilsson var även skomakare och sjöman.”

Informationen kommer från Svenska Låtar, och där kan man även läsa att han ”kom i beröring” med spelmännen Lorens i Arngården och Johannes Sohlberg. Det är nog från den sistnämnda som låtarna som Maria Sohlberg också spelade härstammade.

Ett par veckor efter detta blogginlägg såg jag att jag redan hade observerat Nilssons variant på EÖ10 på Olemans skiva. Läs mer här: Oleman spelar niklaslåtar.

Filmen med August och Helge

2011 började jag fråga Svenskt visarkiv efter filmen med August i Tôrve och hans son Helge. Pappa började fråga för sisådär tjugo år sedan, när Helge fortfarande levde, eftersom han gärna ville se den. Nu har filmerna äntligen passerat kön för digitalisering, så vi har köpt en kopia för 66 kr inkl porto. Kul!

Den får inte publiceras på internet eller kopieras över huvud taget, men jag får ju i alla fall berätta vad som finns med för dem som söker.

  • August spelar Tildas vals (trippvals). SVA BA 1925 nr 1
  • August spelar en polkett som jag inte känner igen. SVA BA 1925 nr 2
  • August och Helge spelar valsen Helan och halvan (Ådrans namn) på fiol respektive dragspel (en ”vanlig” vals med tung etta). SVA BA 1926 nr 1.
  • August och Helge spelar en vals, båda på fiol. Troligen är detta Prins Edvards vals efter Edvard i Bottnekasi. Det är en variant på Dynemjölnars vals från Hogdal. SVA BA 1926 nr 2.
  • August och Helge spelar en vals som jag inte känner igen, båda på fiol (”vanlig” vals). SVA BA 1926 nr 3.

Förstås är det fenomenala Märta Ramsten som ligger bakom filmandet. Totalt är det ca 11 minuters film med ljud, inspelat 25 april 1973 i Grinås.

Alla valserna har de efter Niklas Larsson, men polketten vet jag inte var de har ifrån.

Veckans låt #4: Kåde Kari

Vecka fyra har passerat. Jag har spelat lite på EÖ14 och EÖ17 men de är inte riktigt färdiga för kvantitetsprojektet ännu. Idag spelade jag in en gammal goding istället, medan riset kokade på spisen och dottern lekte med en nalle. 

Min inspelning:

» Kåde Kari 160219 EÖ21

Jag behöver få upp tempot lite, tror jag.

Denna låt finns upptecknad efter Niklas Larsson i två varianter, EÖ21 och SvLBhln19. Den finns dessutom inspelad på fonograf och den inspelningen skiljer sig en del från uppteckningarna, framför allt i första reprisen.

Jag har inte jämfört uppteckningarna så noga nu och inte heller spelat ordagrant efter noterna utan hur jag har hört den spelas av andra. Den är en hit hos Bokenäsets Ådra till exempel. De har med den på senaste skivan Väre på for.

Även denna låt har sångtext till, första reprisen:

Å i, å i å hopp på Kåde Kari
Vill du följa mä å lai
Di två nättane ska bli i lai
Den tredje den ska bli på rännet

”å lai” betyder ”på ladan” enligt Svenska Låtar. Där står texten så här (enligt vad jag kan tolka handskriften):

Ja i och hopp å hopp å Kåde Kari
Vill Du följe mä å laë
Di två nättane di ska ble i laë
De tredje de ska bli på rännet

Einar Övergaards noter:  

Svenska Låtars noter:  

(Deras handskrift finns här)

Niklas Larsson tävlade med bland annat denna låt 1918 🙂

Veckans låt #3: De va e jänta

Veckans låt för vecka 3 (ett tag sen..) är EÖ20, som har en text som lyder så här:

De va e jänta
Ho lå å vänta
Å vänta gjore ho på gutten sin :||
Å då ho då förnam att inte gutten kom
Så va ho inte sen att vända sej om
Å de kan kvitta,
Mi arma flicka
Te lördagskvällen kommer en a’en igen

Min inspelning finns på SoundCloud:

» EÖ20 den 11 februari 2016

Övergaards uppteckning:  

Om du känner till något om melodin Hör du Stina, hvar har du varit så kommentera gärna nedan! Förutom denna referens har jag ingen annan information om denna låten, tyvärr. Den spelas ofta av Bokenäsets Ådra, då med sånginslag förstås! Den är även med på LP:n Låtar från Kynnefjäll som Svarteborgs spelmanslag spelade in 1982.

Lirkelåten i januari 2016

Låten för vecka 2 blev Lirkelåten, EÖ9, eftersom jag trodde att den var nummer sju 🙂 Jag hade lite svårt att hålla mig till kvantitet eftersom de första inspelningarna av denna låten blev väldigt tråkiga. Nu har jag spelat lite till och känner att det går att publicera en variant, några veckor senare än planerat.

(Länk till filen om mediaspelaren ovan inte fungerar: EÖ9 160128)

Einar Övergards uppteckning efter Niklas Larsson i Märta Ramstens samling:

Skärmavbild 2016-01-28 kl. 11.53.54 Skärmavbild 2016-01-28 kl. 11.54.00

Övergaards originalnoter:

Niklas-Larsson_009

EÖ9 har en like i SvLBhln36 (efter Albert Fossum) enligt Märta Ramsten.

Skärmavbild 2016-01-28 kl. 11.54.17

Jag har inte jämfört dem så noga men man ser ju i alla fall att takten inte är på samma ställe om strecken och antalet takter skiljer.

Kommentar någon vecka efter publicering: Om jag skulle spelat in låten nu skulle jag spelat snabbare. Det känns som att den står och stampar lite nu.

EÖ6 per 11 januari 2016

Vecka 1 har precis passerat och jag har spelat in projektets första låt (med mobilen). Det är den första polskan i övergaardsboken, nummer 6. 

» EÖ6 januari 2016

Hos Övergaard står den utan kommentarer, men låten kallades av Fossum för Jömmens polska. Fossum angav det enormt höga tempot 168 slag/minut (läs mer här) i sin egen uppteckning av den. 

Dessa två upp-/nedteckningar känner jag till:

Skärmavbild 2016-01-11 kl. 20.35.34
Einar Övergaards uppteckning efter Niklas Larssons spel

Skärmavbild 2016-01-11 kl. 20.37.32
Albert Fossums nedteckning

Jag har i första hand utgått från Övergaard och Niklas Larsson när jag spelar. Låten går i G dur vilket tyvärr inte är en favorittonart och det är en rejäl utmaning att dels få lite fraser/melodi i första reprisen och dels få upp tempot. Första reprisen blir lätt att låta som att man radar upp triolerna efter varandra bara, och det blir ju varken spännande eller dansant. Denna inspelning av låten är en bit på väg att omvandla den från en radda noter till en danslåt. 

Kvantitetsprojekt

För att få lite bättre kvantitet på mitt spelande tänkte jag testa konceptet ”veckans låt” under 2016. Jag försökte lite med det i höstas men fastnade på första låten och kände att jag ville få till den bra innan jag gick vidare till nästa. Så jag kom inte vidare 🙂 Dags att göra något åt det, nytt år som det är. Bra tillfälle för nystart.Jag ska testa att fördjupa mig i en låt i veckan och helst spela in en version och publicera här. Låtarna kommer nog aldrig att vara ”klara” för publicering om jag inte forcerar fram det, eftersom de alltid utvecklas när man spelar dem. Ska jag vänta tills jag har en perfekt version blir det inget! 🙂

Hellre kvantitet än kvalitet just nu, för att få lite bättre fart i verksamheten.

Då har jag några dagar på mig vecka 1 🙂

Dans- och cirkushögskolan

En kompis som gått på Dans- och cirkushögskolan, Klas, berättade att de dansat bohuslänsk folkdans i undervisningen. Jag tror att jag har kontaktat DOCH förut men gjorde det igen imorse. Vore kul om de hade något nytt material eller nya tankar om dansen att delge. 

Hej DOCH!

Via bekanta har jag fått veta att ni undervisar i bohuslänsk folkdans. Finns det någon möjlighet att ta del av det material som ni använder i undervisningen? Jag är en amatörspelman som håller på att efterforska hur folk dansade i Bohuslän för ca 100-200 år sedan för att ha som underlag till mitt fiolspel. Jag har i nuläget inga planer eller möjligheter att gå er utbildning i folklig dans för att tillgodogöra mig kunskaperna då jag endast ägnar mig åt detta på fritiden, boendes i Halland. 

Forskar ni även i området vore det intressant att ta del av resultat. 

Mer om mig och mina efterforskningar finns på larssonbitar.foli.se

Många tack på förhand!

Hälsningar

Julia Ohlström

Varberg

Svänget i Hogdal

Bild hämtad från Svänget i Hogdal på Facebook

Bild hämtad från Svänget i Hogdal på Facebook

Forskningsgruppen Mera Hogdal gav i våras ut häftet Svänget i Hogdal om traditionsmusiken i Hogdal och Lommeland, Strömstad. Det är ett gediget projekt med delvis extern finansiering och de har fått möjlighet att ta in flera experter i sitt arbete, bland annat Jonas Åkerlund, Mats Berglund och Göran Premberg.

På sidan två i häftet skriver de att de med uttrycket forskning menar ”fritt utforskande”. Ingen vetenskaplig ansats alltså, men det skulle nog vara ganska krävande.

Jonas Åkerlund skriver lite om vad han hör i inspelningarna, bland annat detta som vi också hör i inspelningarna med Niklas Larsson:

Ett typiskt mönster är att en fras tar sats i början och kvickar på mot slutet, för att sen ta ny sats in i nästa fas. … Ett generellt mönster är också att en tydlig betoning ofta föregås av ett kortare eller längre accelerando.

Det är spännande att det finns tempoangivelser på några av Jonas Åkerlunds uppteckningar. Jag samlar på sådana för tillfället 🙂

  • Brudmarsch: 90 slag/minut
  • Trippvals (”svenskvals”): 160, 180, 190 => medel 177 slag/minut
  • Polska (”polske”): 160, 140, 140 => medel 147 slag/minut

Karin Askberger refererar ett arbetsseminarium om Springdanstraditioner i Östfold och Bohuslän där spelmannen Folke Corneliusson (1938) spelade till Hans Broens (1933) dans. Karin skriver:

På ett märkligt vis jämnades oregelbundenheterna ut, det tycktes inte spela någon roll att vissa taktdelar trycktes ihop. Dansen hade gott flyt ändå.
– Förr sa man att ”dom dansade på melodierna”, kommenterade Mats Berglund efteråt.

Dans och musik lever i symbios. Till och med, som i de äldre Hogdalspolskorna, om det saknas en taktdel i låten, tycks allt lösa sig på naturlig väg i dansarnas kroppar.

Det låter bra, det!

Hans Broen dansade enligt egen uppgift så som han lärde sig av en femtio år äldre läromästare hemma i Rakkestad 1945. Folke Corneliusson menar att han spelade på samma sätt som spelades kring sekelskiftet 1900 i hans hemtrakter Hogdal. Artur Lundberg, Folkes läromästare, spelade till springdanser efter sin far så sent som på 1920-talet. Alltså var detta försök att sammanföra dansen och musiken hyfsat trovärdigt för hur det kunde ha varit för drygt hundra sedan. Det är svårt att veta hur detta kan jämföras med hur de dansade i Svarteborg på den tiden, men troligt är att det var på liknande sätt.

Initiativtagare till seminariet var Tone Eidsvold från Eidsiva Fylkeslag som forskat om springdansen i Östfold. Henne ska jag ta kontakt med vid tillfälle.

Avslutningsvis beskriver dansaren Kent Johansson springdansen från Norra Bohuslän mycket detaljerat. Han har en tempoangivelse med, 160-180. Stämmer ju bra med Niklas Larssons inspelning av stärkestadspolskan! Det är dock högre tempo än de polskor som Åkerlund klockat vid uppteckningstillfället.

Kent Johansson beskriver flera olika steg i dansen: treppvalssteg/svenskvalssteg, polskesteg medsols och motsols och övergångssteg. Vissa av dem är rekonstruerade i samarbete med fler experter. Här blir det ju intressant för detta ser jag även på dagens dansgolv när jag själv spelar. Så här skriver Kent:

… då spelmannen mest spelade ”treppvals/svenskvals” så dansades det ibland ”sprengedans” till detta. De som inte kunde/orkade dansade ”treppvals/svenskvals” till polskelåtarna

!!! Precis som idag 🙂

Under rubriken Dansen ger ett livligt intryck beskriver Kent just att spelmännen i norra Bohuslän spelade i ett hastigt tempo, som kunde ökas under kvällen. Man dansade med god svikt i knäna och kunde smycka ut dansen med spark mot taket, hjulningar, volter och fotsammanslagningar. Detta stämmer med Einar Övergaards beskrivning av det som han kallade Jössehärspolska och som han menade dansades i Bohuslän.

Kent anger även var han fått sina upplysningar från. Sånt ger ökad trovärdighet och jag gillar! Dessa danser dansades allmänt i norra Bohuslän fram till ca 1920, och de flesta uppgiftslämnarna var då i tjugoårsåldern. Det framgår även att flera av danserna även förekommit i närmast angränsade delar av Dalsland och Östfold och att även många låtar har varit samma. Även halling förekom här.

Tack Mera Hogdal för ert brinnande engagemang och fina och informativa häfte!

Zornmärkesuppspelning 2015

I samband med Korröfestivalen i Småland i juli i år passade jag på att göra min tredje uppspelning inför Zornjuryn. De tidigare gjorde jag 2011 och 2012. Här följer en sammanfattning av uppspelningen och återkopplingen från juryn. På uppspelningen försökte jag berätta lite lagom mycket om låtarnas kulturella sammanhang och något om varför jag spelar dem som jag gör.

Uppspelningen

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg socken i Bohusläns inland, skogs- och ”fjäll”-trakter. En trippvals och två polskor.

Alla tre är relaterade till Niklas Larsson, som var den mest kända spelmannen från den trakten. Han levde ca 1850 till 1950.

Den här valsen har vi i ljudande tradition efter August i Tôrve och Helge Andersson som har den efter Niklas Larsson. Min pappa Göte Klingvall har spelat med dem och lärt sig denna låten av dem. Jag har lärt mig den av honom.

– Kents favorit –

Nu kommer en polska som kallas stärkestadspolskan, efter en spelman i grannsocknen, Olle i Stärkestad. Han var generationen innan Niklas. Nummer 14 i EÖ. Det är den mig veterligen mest väldokumenterade låten från trakten och finns i ca fem uppteckningar och en fonografinspelning som är ca 99 år gammal. Jag inspireras mest av fonografinspelningen men det är ganska likt alltihop. Taktstrecken skiljer i en uppteckning, men den är udda så jag går efter de andra.

Jag har också funderat lite på det där med tempo och dans eftersom jag fick feedback på det förra gången. Jag har t ex pratat med (lokala) dansare. Vi vet inte hur man dansade precis här men hur det var lite runtomkring t ex i Dalsland.

Eftersom låten finns inspelad har vi ett tempo där och även en tempoangivelse från Albert Fossum. För fem-sex låtar har han angivit tempot, t ex 32 takter på x sekunder. Där finns förstås olika tempon för olika låtar. Den här låten har fått 144 och 160 (fonografen). Många misstänker att det blev lite snabbare på fonografinspelningarna så jag spelar inte riktigt så fort nu.

– EÖ14 –

En polska till, nr 11 hos EÖ. Den finns även upptecknad efter Niklas Larssons elev Albert Fossum, Dingle, och kallas då Kampens polska. Jag har inte så mycket mer information om den. Har den från noter.

– EÖ11 –

När jag hade spelat färdigt frågade de i vilka sammanhang jag spelade låtarna, om jag spelade i någon grupp och om jag jobbade med musik. Hoppas att de senare frågorna bara var av intresse, för det borde väl inte påverka bedömningen.. Jag är civilingenjör 🙂 och spelar mest själv.

Jurysamtalet

Jag får börja med det positiva 🙂 De gillade livfullheten och mitt uttryck. De sa att musiken från det här området är speciell med egensinniga låtar. De tyckte att jag spelade låtarna så obehindrat och hade ett härligt uttryck i mitt spel. Det är kul att höra!

Enligt juryn så lade jag till några taktdelar ibland, framför allt i reprisvändningarna. Det kan mycket väl stämma, för det har jag haft problem med tidigare också. Men jag har ännu inte själv detaljlyssnat på inspelningarna så att jag kan säga var det var. Så ska det naturligtvis inte vara, så det ska jag öva på att inte göra. De var väldigt ödmjuka och frågade om det var min mening, men det var det ju inte. Det är inte lika avgörande om man dansar på fläck, vilket man troligen gjorde när det begav sig, men det är inte många som gör det nuförtiden till annat än slängpolskor.

Dessutom trodde juryn att fonograftempot nog var ett bra danstempo, dvs snabbare än vad jag spelade. Väldigt svårt att veta känner jag, men det är ju juryn som bedömer. I Västergötland går det oftast väldigt snabbt, och det finns ju flera källor till att det ska vara snabbt även här, men samtidigt har vi ju flera tempoangivelser som är olika, och de flesta andra som spelar denna musik har inte så högt tempo. Det är förstås i sig inget argument för lite lägre tempo men det visar hur andra har tolkat samma material.

Jag fick ett tips om att binda fler trioler för att lättare kunna spela fortare eftersom många spelmän som vi har i levande tradition gjorde så. Det är definitivt lättare att spela snabbt om man binder men jag vill inte binda överallt, utan bara ibland, som jag gör idag. När man lyssnar på Niklas Larsson varierar han stråken och hackar ofta. Binder man blir det en helt annan karaktär som jag inte alltid vill åt. Jag får helt enkelt öva tills jag klarar att hacka där jag vill hacka 🙂

Jag passade även på att nämna att Niklas Larsson varierar tempot mycket när han spelade, framför allt ökade i snabba partier. Jag har nog mer en tendens att sakta in där tyvärr. Jurysamtalet är väldigt kort (rekommenderad tid är ca 5 minuter) så det finns inte så mycket utrymme för diskussion men några få meningar hann jag säga 🙂

Här börjar det bli svårt! Svårt att veta hur jag ska göra. Jag ska göra det till mitt och till dansbart. Men, dansbart nu eller dansbart på 1800-talet? Min kompis Caroline som spelar dalslandslåtar av ungefär samma karaktär berättade att hon drog ner tempot när hon spelade dem till dans, för att passa dagens dansare. De flesta spelmän har nog strävat efter att få musiken dansbar i den tid de verkade. Därmed inte sagt att det är dansarna som ska styra hur symbiosen blir utan det bör vara en samverkan mellan spelmän och dansare.

Jag är inte ute efter att kopiera fonografinspelningen utan mitt mål är att göra låtarna så ”bra” som möjligt och för min del innebär det förstås även att de ska vara dansbara och helst även att de ska väcka danslust. Jag ska inte lägga till taktdelar där det inte ska vara men tempot är en svårare fråga som kräver mer funderingar. Dels vilket grundtempo som är lämpligt till dans och dels vilka tempovariationer som är lämpliga inom en låt.

Tack till juryn för det jobb ni lägger ner på alla oss uppspelande!

Senare: Nu har jag lyssnat lite mer på inspelningen av uppspelningen och tror att jag hamnade i baktakt på andrarepriserna i valsen och så håller jag definitivt med juryn om att jag är för seg i vissa reprisvändningar i stärkestadspolskan, så att man måste vänta in nästa takt en stund. Bra att veta, så får jag försöka fixa till det. 

Diplom efter brons

I Korrö fick jag utmärkelsen Diplom efter brons av Zornmärkesjuryn 🙂 och Malin Klittvall som spelar låtar från kusttrakterna fick Bronsmärke. Grattis Malin!

Ett mer detaljerat inlägg om min uppspelning kommer. Bohusläns spelmansförbund skrev så här fint på sin hemsida:

Stort grattis till Julia Klingvall Ohlström och Malin Klittvall som vid årets Zornmärkesuppspelningar i Korrö belönades med diplom efter brons respktive bronsmärke. Goda exempel på att den bohuslänska folkmusiken är i allra högsta grad levande.

Jag kom även med i lokal-TV och lokaltidningen 🙂

Skärmavbild 2015-08-28 kl. 17.50.39

Höstprojekt

Efter att ha spelat fiol i snart 25 år (mer eller mindre aktivt) känner jag mig äntligen redo för att försöka ge mig på polskorna efter Niklas Larsson lite mer än bara klara av dem. Höstens projekt är att börja från början i övergaardsboken, spela låtarna och fortsätta framåt.
Hoppas på att återkomma hit med några ljudprov.

Spelmanstäflan 1918

Sommaren 1918 var det spelmanstävling i Lysekil i samband med hembygdsfest och jag fick ett utdrag ur Lysekilsposten från 26 juni samma år av min pappa. Vad roligt med en direktrapport!

Rapporten är senare återgiven av Hjalmar Hammarqvist som en tillbakablick, troligen i i Uddevalla Folkdansgilles tidskrift Draggen. Kanske är det Göte Lundberg som har skrivit artikeln. Det är svårt att tolka utifrån sammanhanget. Här kommer den i alla fall:

Spelmanstäflan

som kom närmst på programmet följdes gifvetvis med allra största intresse. De deltagande spelmännen voro Niklas Larsson, Liane, Anton Andersson, Strömstad, Severin Olsson, Tuntorp, och Wilhelm Hermansson, Kolvik, Bokenäs.

Först uppträdde Anton Andersson, förr boende på Blåskog i Skee. Anton i Blåskog har en sommar tillika med numera aflidne Albert i Dingle uppträdt på Skansen i Stockholm. Vädret var emellertid icke lämplig för en spelmanstäflan på stränginstrument. Visserligen sutto spelmännen på balkongen till Strandhotellet, men luften var rå och inverkade på strängarna. Andersson verkade en smula nervös och musiken fick icke riktigt någon kläm. Han spelade först Karl XII:s vals, så benämnd efter ett par bondbröllop Kung Karl bevistade i norra Bohuslän då han var på väg till Norge. Därefter spelade han Schönbergs vals, gökpolka, engelska eller tretakt, vidare en låt tolkande en flicka som vallat bort kossan samt till sist en polkett.

Som andre man uppträdde Niklas Larsson på Liane i Svarteborg, hvilken i fjol erhöll pris vid spelmanstäflingen i Munkedal. Han spelade först Stenbockens vals, därefter en polska, ”Hin håles polska”, om hvilken sägnen förmäler att ”hin håle” dansade ihjäl sig på, sedan gammal brudmarsch, Stärkestan’s vals, Karl Lybas vals och till sist Kåre Karins polska.

Efter Larsson uppträdde Wilhelm Hermansson i Kolvik, Bokenäs. Han spelade först polska från Bokenäs och därefter tre valser från samma socken.

Den fjärde täflande, herr Severin Olsson, Finntorp, skulle nu låta höra sig, men då väderleken började visa sig alltmer onådig förkunnades en paus i spelmanstäflingen. En del av publiken skyndade till utställningen och en annan till Reginabiografen dit festbiljetten berättigade till inträde. I detta sammanhang kan vara lämpligt att från häradsskrivare Kleberg och utställningskomiterade framföra ett hjärtligt tack till Reginabiografens ägare hr G.A. Törnvall för det mer än vänliga tillmötesgåendet att gratis låta hembygdsfestens och utställningens publik få bevista dessa föreställningar till hvilka film rekvirerats enkom för utställningspubliken.

Kl half 5 samlades man åter framför Strandhotellets balkong hvarifrån hr Severin Olsson nu lät höra några gamla låtar. Herr Olsson torde nog vara en af Bohusläns skickligaste bondspelmän, om han nu strängt taget kan räknas till denna kategori då han ju jämväl spelar direkt från noter. Här förekom dock endast gehörsmusik. Hr Olsson spelade två af Neckens valser, samt en vals benämnd Möllerguten, fyra polskor, däraf en benämnd Snickarepolskan från 18(3/8?)4, en kallad Visselpolskan samt en polska från Dalsland, vidare Bohusläns marsch och till sist en slutmarsch.

Den som jag tycker är mest spännande är Niklas Larson 🙂 Flera av låtarna vet jag vilka de är, men inte Stärkestans vals. Jag har inte studerat valserna så mycket ännu eftersom det finns så många. Någon som vet vilken låt det är?

Larssons tävlingsbidrag var alltså följande:

  • Stenbockens vals
  • Hin håles polska – kan det vara EÖ17?
  • Gammal brudmarsch – kan det vara den som finns upptecknad av Övergaard?
  • Stärkestan’s vals
  • Karl Lybas vals – Kalle Nybas vals
  • Kåre Karins polska – EÖ21

Analys av fonografinspelning

För några dagar sedan pågick en spännande diskussion på Facebook i gruppen Svensk folkmusik om den bohuslänska spelmannen Artur Lundbergs spel och hur andra spelmän har tolkat det. Trevligt nog kom även Niklas Larsson upp på tapeten lite grann och den för mig nya bekantskapen Mats Johansson gjorde en närmast vetenskaplig analys av den ena polskan som finns inspelad med Niklas Larsson. Det är den som är en variant på Kåde Kari, EÖ21, och alltså inte Stärkestadspolskan, EÖ14. Det var verkligen kul att få lite ny input till lyssnandet!

Här följer Mats Johanssons inledande analys för den som missat tråden på Facebook:

Klipp från Facebook-gruppen Svensk Folkmusik, 13 januari 2015

Niklas Larsson ja, jisses vilken spelman. Länge sedan jag hörde detta, men ett desto trevligare återhörande. Jag har två polskor från serien Äldre Svenska Spelmän tillgängliga i hårddiskarkivet. Om jag startar med den ”enkla” (nr. 5 på disc 3) (NL1) så kan jag tänka mig följande kortanalys:

Generellt hör jag ett spel med en obönhörlig framdrift och en kompromisslös fokus på rytmiskt sväng. Detta är ett (äldre) spelsätt som återfinns i andra tidiga inspelningar från Västsverige (Carl Johan Andersson i Fristad, Västergötland är ett bra exempel). Vidare hör jag en närmast outtömlig nyans-/variationsrikedom, framför allt rytmiskt/artikulatoriskt och dynamiskt men också tonalt (detaljer kommer kanske senare om jag får tid).

Rytmanalytiskt kan följande punkter noteras (skall finkolla detta så småningom): Taktslagsmönstret är övervägande symmetriskt med en del mindre variationer (kortare och längre taktslag). På mikronivå följer variationerna (igen längden på taktslagen/takterna från ett takt-för-takt-perspektiv) ett typiskt (i alla fall enligt min forskning) mönster:

  1. De första och sista takterna i repriser/längre motiv är något längre än övriga takter. Ofta beror detta på att första taktslaget får en slags introducerande markering (detta kan lika gärna upplevas som en betoning men kan alltså ”egentligen” vara en förlängning av slaget). Det sistnämnda kan dock inte fastslås i NL1 eftersom taktslagen är överbundna vid reprisstart/-slut.
  2. Variationerna följer ”arkitekturen” i låten. Banalt uttryckt, när det samma kommer igen tar det lika lång tid att spela som det gjorde förra gången. Detta manifesterar sig på flera nivåer.
    1. Fraserna (som oftast går över minst 2 takter) har sin egen timing, vilket ofta resulterar i att angränsande takter har olika taktslagsmönster. I väldigt många polskor är t.ex. varannan trea en slags ”upptakt” (kort taktslag) medan nästa trea är en ”landningspunkt” i frasen (långt taktslag). Man kan också tänka sig melodifrasen som en motsvarighet till en talad mening, vilken kan ha en väldigt precis timing som inte är avsiktlig som just ett timingmönster. Om vi går tillbaka till musiken: det spelmannen framför är inte en serie med taktslag av olika men precis varaktighet men EN helhetlig melodisk-rytmisk-klanglig-dynamisk gest/fras som visar sig ha ett bestämt timingmönster först när någon får för sig att analysera dess tidsförhållanden.
    2. På den lägsta nivån, d.v.s. taktslaget, är det en tydlig koppling mellan taktslagets arkitektur och dess längd. T.ex., NL varierar mellan jämna och mer trioliserade åttondelspar, vilket resulterar i (ja resulterar i) kortare respektive längre taktslag.

Ett annat exempel är att taktslag som är kraftigt ornamenterade eller har många (fler än 3) underdelningar är längre än motsvarande taktslag utan dessa egenskaper. Detta har jag dock inte hunnit kolla i NL1. Så till slut: exakt hur dessa tendenser visar sig i NL1 återkommer jag till i nästa inlägg.

[Senare]

Nu har jag analyserat första genomspelningen i NL1 mer ingående (även om det fortfarande är ganska ytligt). Här är några ytterligare observationer och kommentarer, förhoppningsvis i en någorlunda vettig ordning:

I de allra flesta takter är tvåan längst. Ettan och trean är ungefär lika långa. Ett undantag är första takten i andrareprisens huvudtema/4-taktsmotiv där ettan är längst (jmf. vad jag skrev tidigare om hur första slaget i en längre fras ofta markeras, vilket resulterar i ett längre taktslag). Ett annat undantag är ”triol”sekvenserna i andra reprisen där tvåan ibland är lika lång som (men aldrig kortare än) ettan. En del låtar/inspelningar i kort etta-stil har också det här mönstret (kort-lång-kort), men i NL1 finns det i mina öron inte alls någon kort etta-känsla. Det blir (något) riktigare att tala om lång tvåa (jmf. modern Rättviks- eller Bodapolska), men också detta är missvisande. Tvåan är för kort (postar graf snart) för att ge stöd åt en sådan tolkning och framför allt är det inte den rytmiska känslan i spelet. Förklaringen är (enligt mig) istället att finna i en kombination av olika strukturella (uppbyggnaden av det melodisk-rytmiska materialet) och instrument- och spelstilsidiomatiska faktorer. Sagt med enklare ord, det faller sig naturligt att spela så här när utgångspunkten är aktuella melodifraser, rytmfigurer och stråkmönster. Lyssna på de två första takterna (inkl. repetitioner av samma fras): Här har vi det karakteristiska ”fallstråket” med ”lyftet” på tvåan på uppstråk (långt taktslag) och de ”upptaktiga treorna” (Rosén) (kort taktslag) i första takten, samt de jämna åttondelarna på ettan (kort taktslag) och ”landningen” i frasen på tvåan och trean (långa taktslag) i andra takten. Fortsättning följer.

Men tills vidare: här är en graf som visar taktslagstimingen i två versioner av det första 4-taktsmotivet. X-axeln är taktslag (de två sista är inte med då det rör sig om en lång ton/sammanbundna taktslag). Y-axeln är tid i millisekunder. Blå är version 1. Röd är version 2. Notera att de två versionerna följer varandra ganska tätt med undantag av det sista taktslaget (ettan i fjärde takten). I versionen med den längre ettan (röd) är det nämligen ett ornament som ”haltar till” ”triolen” medan det i blå är en rak triol.

NL1 motiv 1b

Publicerat med godkännande från Mats Johansson.

Schalemó: Andreas Svensson Charlemeaux från Forshälla

Sedan jag skrev om Schalemó har jag fått mer information om honom från flera källor. Tänk vad mycket man kan hitta med hjälp av goda kontakter och informationsteknologi!

Det är fascinerande på hur många sätta man kan stava hans namn. Jag har sett Chalemau, Chalumeau, Charlemaux, Charlemeaux, Challemau, Charlumau, Charliemo, Schallemo, Schallmo och Schalemó. Jag måste välja en stavning att använda själv och det faller på Schalemó eftersom det är vad David Arill använde, han som beskrivit honom livligast. Stavar man namnet ”Chalumeau” avser det ett folkligt träblåsinstrument från sen barock, föregångare till klarinetten (enligt Wikipedia).

Med hjälp från min vän Rune, tillika spelman och släktforskare, har jag fått reda på lite persondata. Schalemós fullständiga namn var Andreas Svensson Charlemeaux (stavning varierar som sagt) och han var född 1802 i Wästerby, Forshälla. Charlemeaux föräldrar hette Sven Redelig och Gertrud Abrahamsdotter. Fadern var soldat och de fick fem barn där Andreas var yngst och den enda som enligt släktforskningsinformationen även hade efternamnet Charlemeaux. Undrar var det kom ifrån?

År 1828 flyttade han från Forshälla till Uddevalla och hus No 65 med sin hustru Anna Eriksdotter (född 1798 i Mellby) och deras två döttrar. Döttrarna hette Beata (född 1824, Kåreholmen, Forshälla) och Gustava (född 1826, Dramsvik, Forshälla). Maria Charlotta föddes 1829 i Uddevalla men dog redan 1833 🙁 De fick ytterligare två döttrar, Mathilda (1831) och Maria Charlotta Beata Fredrika (1834), några månader efter att Beata dog. Sorgligt hur hög barnadödligheten var på den tiden 🙁 Det finns ytterligare ett barn kallat Maria Charlotta Chalumau som föddes 1852 och dog 1853, men där kan ju inte Charlemeaux vara fadern då han dog 1843 i Uddevalla. Antagligen är inte Anna modern heller med tanke på hennes ålder, men namnen tyder på släktskap.

I Uddevalla Stads Historia del III 1806-1863 står en del om Schalemó, på sidan 176. Sten Kristiansson har författat boken på uppdrag av Uddevalla Stadsfullmäktige.

”I en uppsats om bondspelmän från norra Bohuslän omtalas, att det enligt samstämmig mening funnits en musiker i Uddevalla, som överträffat alla samtida. Han skall ha burit det underliga namnet Schallemo. Han skulle ha varit ”vid regementet”, tidvis hållit krog i Uddevalla och samtidigt fungerat som gycklare eller muntrationsråd. Han kallades till gillen och kalas, där man ännu ville höra fiolens toner. Ännu vore fiolerna icke bortlagda. Schallemo ansågs för trollkunnig. Den bekanta vandringssagan om förmågan att förvända synen, att krypa genom en stock, under det att krypningen egentligen försiggick vid sidan, tillämpades på honom. Drastiska detaljer berättades om hans hämnd mot pigan, som röjt honom.

Även Robert Thorburn omnämner honom i en anteckning och stavar namnet på samma egendomliga sätt. En gång skall han av den gnidige prosten Rabe ha blivit avkrävd tionde och då kommit in på prästgården. Han ställde sig mot en vägg, tog upp sin fiol och började spela utanför fönstren för att på detta sätt fullgöra sitt dagsverke.

Enligt den av Arill omtalade traditionen gick det med Schallemo som med de flesta av 1800-talets folkmusikanter i Bohuslän. Han slutade spela. Han skall under färden hem från en tillställning ”fått se något”. Antagligen är det den schartauanska väckelsen som inverkat. Där den gick fram, slogos många gamla fioler i kras. Väckelserörelsen ogillade även års- och folkfesterna, dels av ovilja mot ”vidskepelse”, dels på grund av de oseder, som ej utan skäl befarades. För övrigt hade lärofadern icke omnämnt dem med ett ord.

Det har roat mig att efterforska legendgestalten Schallemo, som enligt tradition lärt sin konst av näcken själv. Han hette i verkligheten Chalumeau och var givetvis av utländsk härkomst. Han var musikant vid regementet en tid, levde sedan på öster i Uddevalla och gjorde ingen något för när, vadan heller ingenting mera finnes om honom i skrivna källor. Han blev 40 år gammal och dog 1843.”

Bohusmusik i Göteborg i vår

På Folkmusikkaféet Allégården i Göteborg händer det mycket bohuslänskt under våren!

Utdrag ur programmet:

30 januari
Spellistan inleds av riksspelman Joar Skorpen och då blir det låtar från Bohuslän och Norge

13 mars
Visstuga: Bohus- och Dalslandvisor
Med Kenneth Dahlbris

24 april
Spelstuga: Låtar från Svarteborg och Särna
Med Julia Klingvall Ohlström

I pausen spelar Fru Salt som spelar låtar som namnet antyder från det saltaste av landskap, nämligen Bohuslän.

8 maj
Spelstuga: Låtar från Bohuslän
Med Malin Klittvall och riksspelman Lars-Olof Stilgård

Roligt!

Chalemeau

Uddevallabloggaren Gunnar Klasson publicerade idag min fråga om en spelmann på sin blogg och jag har redan fått två svar. Häftigt!

Läs inlägget på bloggen

Det ena svaret:

Hej,
Sten Kristiansson skriver i sin bok U-a stads historia del III följande: David Arill har i Folkminnen och folktankar 1918 räddat en legendarisk figur ur U-a musikhistoria ur glömskan. Legendgestalten Schallemo ska ha lärt sin konst av näcken själv. Han hette i verkligheten Chalemeau och var av utländsk härkomst. Han var musikant vid regementet en tid, levde sedan på Öster i Uddevalla. Han blev 40 år gammal och dog 1843. Han ska tidvis hållit krog i U-a och samtidigt fungerat som gycklare och muntrationsråd.Det fanns flera främmande fåglar vid regementet…..
Kaj

Det andra svaret:

Jag har hittat följande:

Uddevalla C:7 födelse-och dopregister (1812-1860), bild 146 sid 285

1834-12-11 (döpt 1834-12-14) Maria Charl. Beata Fredrika, föräldrar:
f.d. musiker Challemau, hustru Anna 45 år.

Det är ju lite magert, att leta igenom inflyttningslängden kan ta lite tid,
normalt brukar ju hela fadersnamnet framgå och även moderns namn.

Möjligtvis kan soldatregistret i Skövde vara till hjälp annars får man not
leta sida upp och sida ner i olika register.

Hittar jag mer så hör jag av mig.
Karin

Artikel i studenttidningen Spionen

När jag hade spelstuga sista oktober var studenttidningen Spionen från Göteborgs universitet på besök på Allégården. Det blev en fin artikel om folkmusikkulturen där och en mycket suddig version av mig var med på bild 🙂

Skärmavbild 2014-12-06 kl. 21.31.38

Det som står om låtstugan är följande stycke:

I rummet bredvid leder Julia Klingvall en låtstuga, där ett stort gäng fiolspelare och en sopransaxofonist lär sig en Halling. Halling är en energisk, norsk dans – en riktig tuppuppvisning (tänk breakdance). Under låtstugor delar deltagarna ofta med sig av sin egen kunskap om musiken och vill gärna veta mer om låten de spelar: ”Vem är den här låten efter?”, ”Jag kan en liknande, den går såhär”, ”Hur dansar man en Halling?”, ”Den där drillen, hur gör du den?”.
Kanske är det denna detaljkännedom, den djupa kunskapen och det outtröttliga grävandet i traditionen som gör att utövande av folkmusik betraktas som ett sorts nörderi. Är man intresserad av folkdans och folkmusik så blir det lätt att man låter sig svepas med fullständigt. Att promenera till bussen i polsketakt kan ses som en av folkdansens lättare bieffekter.

Här kan man läsa hela artikeln!

Några favoritskivor

Min kompis Anders frågade mig efter skivtips och eftersom jag satte ihop en liten lista kan det vara kul att dela den här också. Det blev visst bara manliga spelmän, så tipsa mig gärna om riktigt duktiga kvinnliga spelmän som spelar i ungefär samma stil som nedan att lyssna in mig på 🙂

Fors med Pelle Björnlert
Den ljusblå leken med Anders Rosén & Jonas Åkerlund
En roliger dans med Pelle Björnlert & Bengt Löfberg
Finnskogen brinner med Vegar Vårdal & Patrik Andersson
Gränslandslåtar med Mats Berglund
Hopp Tussilunta med Anders Rosén, Per-Olof Moll & Kalle Almlöf
Jaggu lekar med Per-Olof Moll & Per Hardestam
Korpens tid med Norrlåtar
Malungslek med Kalle Almlöf & Anders Almlöf
Ola & Per med Ola Bäckström & Per Gudmundsson
Årsringar: Svensk folkmusik 1970-1990 (blandade artister)
Kan själv! med Anders Norudde
…sen dansar vi ut med Arbete & Fritid

Eftersom dessa är riktiga favoritskivor så inspirerar de mig mycket i spelstil och låtval även om de många gånger är ganska olika varandra.

Olle i Stärkestad

Om Olle i Stärkestad har jag inte skrivit mycket. Han var från Stärkestad i Foss socken. Det ligger ungefär 5 km från Liane fågelvägen men med Kärnsjön mellan. Arill skriver levande och intressant om honom i uppsatsen Bondspelemän från Norra Bohuslän, 1918:

Ännu någon gång hör man i Svarteborgs socken (Tunge härads nordliga del) talas om den gamla spelmannen Bryngel på Stärken. Han hade en liten gård, som hette Stärken, och efter den har han sitt namn. Han torde ha varit född under mitten av 1700-talet och åtnjöt stort rykte som spelman. Den enda egentliga uppgift, jag fått om honom, är den, att han hade riktig skola för utbildande av spelmän. Här undervisades — enligt den nedan nämnde bondspelemannen Larsson — två av Bryngels egna söner och sju andra ynglingar. En av Bryngels gossar hade inga anlag för musiken. Den andre däremot visade redan tidigt utomordentlig lust till fiolen. ”Och”, tillägger min sagesman, ”det var Olle i Stärkestad” — det mest berömda namnet bland Bohusläns spelmän. Huruvida denna uppgift om hans härkomst är riktig, har jag ej varit i tillfälle att kontrollera. Men ett är säkert: med nästan vidskeplig vördnad talar ännu en och annan gamling om denne gudaborne spelman, och han har blivit en riktig sägenfigur.

Olof Solberg — så var hans borgerliga namn — föddes i Foss (Tunge härads södra del; kunde då fadern vara Bryngel på Stärken?) den 12 dec. 1794 och dog på gården Stärkestad, nära Dalslandsgränsen, den 31 jan. 1848. Som musiker var han så underbar, att man inte kunde tro, att han lärt sig konsten på naturligt sätt. Näcken hade varit hans läromästare. Ville man lära sig av honom, skulle man gå tillväga så här: Man tog en svart katt i en säck, och med den och fiolen gick man bort till ett vattenfall. När ”strummenäcken” spelade, skulle man spela efter. Då näcken slutat, kom han upp ur vattnet för att gripa den djärve, som ville stjäla hans konst, men nu passade man på och kastade säcken med katten till honom, och så gav man sig i väg. Från den stunden hade man fått näckens förmåga att spela.

Även Olle Solbergs fiol var det något märkvärdigt med. När den en tid hängt obegagnad hemma på väggen, kunde man få höra det knäppa i strängarna. Då visste gumman, att man tillrustade bröllop eller annat storkalas ute i bygderna, och då sade hon: ”No, Olle, får du ud å späll!” — ty det fanns inte en någorlunda hederlig tillställning, utan att Solberg skulle sköta musiken. Oupphörligt blev han anlitad, man skickade efter honom från alla håll. I tre dagar varade oftast den tidens fester. Spelmannen fick arbeta i ett kör natt och dag. Det bekom inte Olle i Stärkestad det minsta, han satt och spelade i sömnen. När han slutligen lade ifrån sig fiolen, hade den kommit så i tagena, att den kröp bortefter bordet. Den ansågs stå i förbund med hemliga makter.

En gång var det midsommarlek på Torps herrgård i Håby socken (den tredje och mellersta församlingen i Tunge härad). När Olle gick hem, var han berusad. Han råkade ramla omkull och föll på fiolen, som han bar i en kalvskinnssäck. Den gick sönder, men Olle satte ihop bitarna, och därefter hade fiolen en underskön klang. Den kunde höras på över en halv mils avstånd.

Vid ett tillfälle hade Olle Solberg fiolen att tacka för sitt liv. Han skulle en kväll bege sig till ett bröllop. Med fiolen på ryggen vandrade han fram och kom in i en beteshage. Plötsligt rusade en vildsint tjur emot honom. Olle var obeväpnad, och springa undan gick inte. Vad var att göra? I blinken hade han tagit fram fiolen, satte den under hakan, upp med stråken — det framstormande odjuret möttes av den bästa musik, som stod till buds i hela Bohuslän. Tjuren höll inne i anloppet, stannade, lyssnade. Han var fången av musiken. Så snart Olle slutade, ville tjuren anfalla honom. Han fick fortsätta. Så länge den grymma besten hörde valser, polskor och sorgesamma visor, stod han stilla, men i detsamma musiken tystnade, sänkte han sin breda panna och bölade ilsket. Olle måste hålla på. Han spelade och spelade, han spelade då solen gick ner, när midnatten gled fram över skogen, när gryningen bådade en ny dag, han stod där och spelade för sitt liv. Först fram på morgonen kom folk till undsättning. Ja, så berättar man.

De sista åren slutade Olle i Stärkestad att spela. Hur man än tiggde och bad, fick man inte mera höra en ton från hans fiol, och aldrig mera blev man på dansgillena i tillfälle att virvla om efter hans sprittande musik. Han sägs ha blivit nedstämd och sorgsen, när han besinnande, vilket vilt liv som förts på de tillställningar, där han spelat. Han ansåg sig ha varit en lockfågel, som dragit folket till syndiga vägar. Det är inte svårt att förstå, hur detta kunde komma sig. Schartauanismen hade vid denna tid trängt in i Bohuslän. Väldiga predikanter hade förkunnat Guds misshag med folkets ogudaktiga liv, de läste lagen i all dess oblidkeliga skärpa, under det evangelium sköts i bakgrunden, de fördömde all världslig flärd; dans och andra nöjen störtade människan i helvetet. När man dansade, då hoppade smådjävlar efter en; mer än allt annat ledde dansen människorna till avgrunden. När en sådan lott drabbar den, som vilt hängav sig åt dansernas lockelser, skulle givetvis ett vida svårare straff nå den, som förde sin nästa i fördärvet: spelmannen. I Krokstads pastorat, som ligger intill Foss, verkade den väldige predikanten H. P. Wickelgren, död vid unga år som e. o. prästman, och G. L. Dahl, under många år komminister, slutligen kyrkoherde i pastoratet. Till båda strömmade väldiga åhörarskaror på flera mils omkrets. Deras lagförkunnelse grep många, suggestionen visade sin obetvingliga makt över sinnena. I Kville pastorat, som gränsar intill Svarteborg, var prosten Holmqvist den nya lärans banérförare. Hans predikan gjorde sådant intryck, att många spelmän påstås i ånger och syndaruelse ha slagit sina fioler i kras. Säkert har man härnere aldrig som då gått tillrätta med sig själv och sina medmänniskor. Även Olle Solberg har tydligen rönt intryck av den religiösa väckelsen, och övergivit fiolen. Men när han låg på sin dödsbädd, berättas det, att han i feberyrslan spelade i luften. Fiolen hängde på sin plats.

Jag får inte riktigt ihop det med årtal och släktskap. Enligt Lars Ahlberg levde Bryngel på Stärken (1782-1840) och Olle 1795-1840. Skulle Olle varit Bryngels son vore Bryngel en mycket ung fader. Ahlberg skriver snarare att de var spelkamrater och förmodligen släkt eftersom de båda härstammade från samma trakt i Dalsland, troligen Edsleskog eller Laxarby enligt Ahlberg.

David Arill hade blivit glad om han vetat hur levande folkmusiken är nu

Jag har äntligen läst David Arills uppsats om Bondspelemän från Norra Bohuslän från 1918. Inledningsvis beskriver han folkmusikens ställning i sin samtid och han har inte så gott hopp om dess fortsatta levnad. Men trots det är han en flitig insamlare och upptecknare, vilket är roligt för oss som hundra år senare undrar vilka de gamla spelmännen var. Så levande beskrivningar av de bohuslänska artonhundratalsspelmännen som Arill har gjort har jag inte sett någon annanstans.

Arill levde 1893-1953 och var således endast ungefär 25 år när han skrev denna uppsats. Här följer inledningen på hans uppsats där han beskriver det rådande läget och hans prognoser om framtiden:

”Bondspelemännens tid är väl nu i det närmaste förbi, åtminstone i de trakter där den nya tiden helt dragit in. Det är blott en eller annan äldre person, som ägnar sig åt folkmusiken och som förstår att hantera fiolen och i den ser en kär vän. Det yngre släktet griper istället till handklaveret och vid baler och danstillställningar vill man hellre höra en modern dragspelman, som har Friarvalsen, Kostervalsen, Putte o. a. på sin repertoar, än lyssna till de gamla klassiska låtar, som bondspelemannen kan locka fram ur sin fiol. Man dansar inte heller gärna mazurka, vals och polkett, nej, fint ska det vara, och därför tar man boston och ”ånstep”. Allt mera sällan har bondspelemannen tillfälle att visa sin skicklighet. En följd av detta är, att hans konst dör ut med honom i hans trakt. Inte längre är det som förr, att han får någon lärjunge, som för hans danser och låtar till nästa generation. Den tid är förbi, då bondspelemannen bildade skola.

Låt vara att spelmanstävlingarna bidragit till att fästa allmänhetens uppmärksamhet vid den gamla folkmusiken och dess sista vapendragare, men det är nog otänkbart, att denna musik ska uppleva sin renässans. Tiden är inte sådan. Folkmusiken betraktas huvudsakligen som ett kuriosum, den blir beundrad men föga övad. Skall den få nytt liv, så blir det väl knappast bland allmogen. Där är nog dess saga all. Nu gäller det i främsta rummet att uppteckna så många av de ålderdomliga melodierna och visorna som möjligt. Det är en rik kulturskatt, som på så sätt räddas åt vårt släkte.

Med iver har detta insamlingsarbete bedrivits i flera år, och många dyrbara pärlor har man ryckt undan en förtidig förgängelse. Inte en dag för snart har detta skett. Med varje bondspeleman, som lägges i grav, nedmyllas alltid en rest av fädrens musikkultur, kanhända ofta en oersättlig förlust, ty varje gammal spelman har säkert något som inte är bekant för andra. När han så går bort, försvinner detta med honom. Mycket har, som sagt, gjorts för folkmusikens upptecknande, mycket återstår att göra; man får innerligt hoppas, att det verkligen blir utfört, medan tid är. Emellertid är det härvidlag en sak, som man i vårt land försummat, nämligen att fästa sig vid bondspelemännen själva. Musiken är det viktigaste, men hur mycket nytta skulle man inte kunna draga av dess utövare, ifall de utfrågades. Det är inte bara de gamla låtarne, som de bevarat. I de flesta fall träffar man hos dem också på historier och sägner, som de mer än många andra varit i tillfälle att höra. Det är ej blott musiken de tagit i arv efter den gamla tidens män utan ofta också åtminstone brottstycken av deras syn på tillvaron och företeelserna i vår värld. I många fall är det åtminstone så. F. ö. har mycket av den gamla tron spunnits omkring dessa människor. Man uppfattar dem som mystiska personligheter i förbund med goda eller onda andeväsen: näcken var varit deras läromästare, och ofta har man ansett dem trollkunniga, o. s. v. (Se t. ex J. Skar: Gamalt or Sätesdal, I, uppsatserna Spelemänner, s 125, och Tarkjell Aslaksson, s. 135)”

Tack vare Arill och andra ivriga insamlare och påhejare har vi nu massor av material att studera, levandegöra och jobba vidare kring. Tack!

Einar Övergaards samlingar tar sig ut på internet

Institutet för språk och folkminnen har lagt ut en del av Einar Övergaards samlingar på sin hemsida, närmare bestämt bohusdelen. Kul!

Den fenomenala Einar Övergaard tecknade upp massor av folkmusik i både Sverige och Norge, som har inspirerat otaliga spelmän. ”Hans” låtar finns representerade på väldigt många folkmusikskivor.

Så här ser sidan ut just nu, med självaste Niklas Larsson på bild 🙂

Skärmavbild 2014-09-24 kl. 19.30.23

Frans Buscks visor

Jag stötte på en liten skrift av Frans Busck utgiven 1894: Bohuslänska folkmålsdikter Från slutet av 1700-talet ock början av 1800-talen. Jag sökte den på biblioteket men fick då den goda nyheten att den går att ladda ner som pdf från Institutet för språk och folkminnen.

Inledningsvis beskrivs Frans Buscks liv och gärning och läsaren får veta att han avlidit året innan publicering, endast 24 år gammal, av blodbrist. Han hade studerat bland annat historia och nordiska språk i Uppsala och var mycket intresserad av att samla in och dokumentera dialekter. Han var född i Kville socken 1868 och intresserade sig speciellt för de bohuslänska dialekterna. Skriften jag har läst innehåller ett litet antal visor men med omfattande kommentarer och översättningar av dialektala ord. Dialekterna skiljer sig åt även mellan olika härader och det verkar som att Frans anser sig kunna placera en visa i en viss härad utifrån de dialektala kännetecknen. Han har även identifierat olika uttal av ord inom olika delar av t ex Kville socken.

I flera visor omnämns fiolen, t ex i visan På Dora Ströms ock Karolina Svenbergs födelsedag den 7 oktober 1826, rad 129-136:

Skärmavbild 2014-09-23 kl. 21.12.35

Skärmavbild 2014-09-23 kl. 21.12.58

Jag hittade ingen visa specifikt från Svarteborg, men den första visan är enligt Busck från antingen Bullaren, Tunge, Stångenäs eller Sotenäs. Flera visor är från Kville eller Foss. Visorna verkar i flera fall vara skapade just för ett tillfälle och nedtecknade då eller strax därefter, så de kanske inte har sjungits allmänt bland allmogen i trakten såsom folkvisor.

Jag rekommenderar en kik i Frans Buscks fina och intressanta häfte!

Vem var Schalemó?

Jag kom att tänka på Gunnar Klasson, Uddevallabloggen, när jag läste om den mystiske spelmannen Schalemó. Nu på morgonen skickade jag följande mail till Gunnar och hoppas att han har tid att svara mig!

Hej Gunnar!

Jag är en spelman, uppvuxen i Uddevalla, som intresserar mig för den gamla fiolmusiken från artonhundratalet. En av de två stora spelmännen vid den tiden var Olle i Stärkestad (Olof Sohlberg, 1794-1848) och den andra kallades Schalemó, enligt en uppsats skriven av folkminnesuptecknaren David Arill 1917. Tyvärr är hans fullständiga namn okänt men Arill ger några ledtrådar, och då kom jag att tänka på dig som både är lokal- och militärhistoriskt intresserad.

Arill skriver 1917:

”Han kallades Schalemó — trots ivriga efterspaningar har jag inte lyckats få reda på hans verkliga namn. Han torde ha dött för ca 80 år sedan. Följande har jag fått höra om honom: I sin ungdom var han ”vid regementet” (antagligen Bohusläns) såsom musiker. Troligtvis var han anställd där endast en kortare tid. Sitt egentliga hem lär han ha haft i Uddevalla där han hade en krog, men åtminstone någon tid tycks han ha bott i Forshälla, socknen närmast söder om Uddevalla. Härpå tyder åtminstone följande historia. En gång blev han kallas till prosten Ullmann i Forshälla för att göra dagsverke. Schalemó infann sig tidigt på morgonen i prästgården. Som vanligt hade han fiolen hängande på en knapp under ena armen. Han satte sig nu i förstugan och började spela. Prosten kom ut och frågade, vad han tog sig till, varpå Schalemó svarade, att man sagt till honom att han skulle komma och göra dagsverke, och han kunde ingenting annat än spela. Därpå fortsatte han med sina låtar. ”

Han dog alltså omkring 1840. Från Lars Ahlberg, Munkedal, har jag fått reda på följande om Schalemó (ur Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän, 1994):

”En av de mest sägenomspunna spelmännen i gången tid vet vi mycket litet om vad gäller persondata. Riksspelmannen Artur Lundberg från Brehult i Hogdal m. fl. spelade en vals efter Salomon från Svarteborg. Musikhandlaren i Uddevalla och dragspelaren Frithiof Axelsson spelar samma vals, men upphovsmannen kallas Charlemon. Samme man kallas vid olika tillfällen Schallmo och Schalemó. Än har han spelat fiol stående på hästrygg i Ytterby, än konkurrerat med Olle i Stärkestad om rätten att spela på ett bröllop på Kvistrum i Foss. Han påstås ha varit regementsmusiker, i så fall blåsare eller trumslagare, men som spelman var hans instrument fiol. Teknisk överlägsenhet och trollkunnighet ingick i hans färdighet. Inget tyder på att han var född i Svarteborg, men han kan ha bott här på 1820- och 1830-talen.”

Jag undrar, om du känner till några uppgifter om Schalemó eller har tillgång till register över vilka som var regementsmusiker i Uddevalla ca 1760-1800? Det jag skulle vilja veta är hans fullständiga namn och gärna födelsedata så att det blir möjligt att gå vidare i forskningen om vem han var.

Jag blir också tacksam över andra tips på vart jag kan vända mig för mera information.

Vänliga hälsningar
Julia Klingvall Ohlström
Varberg

Hjälp med fonografvalsen från Anders Rosén

Jag har fått hjälp och värdefullt input av den betydligt mer erfarna spelmannen Anders Rosén med att lyssna på fonografvalsen. Dessutom har han givit sitt medgivande till att jag publicerar både hans uppteckning och kommentarer här på bloggen. Det gillar jag, för då kan fler intresserade ta del av dem och kanske kommentera här och bidra till diskussionen 🙂

Den stora skillnaden jämfört med min uppteckning är taktstreckens placering i första reprisen. Även Lars Ahlberg och Oleman håller med Anders så det är säkert jag som haft fel. Anders har beskrivit hur man kan tänka:

”Valsen är den som är svårast att teckna upp tycker jag. Om man bara hörde första reprisen med omtagning utan fortsättningen så skulle man ha svårighet att förstå rytmen, var taktstrecken ska sitta. Så man gör bäst i att utgå från andra reprisen för att komma in i rytmen när han tar om från början. På det sättet kom jag fram till det här resultatet.

Vaxrullen är skadad i början vilket inte är ovanligt med sådana. Därför är det bara skrap i stället för de första två taktslagen. Jag förmodar att han började låten som den spelas i fortsättningen på motsvarande ställen.

Den börjar med något som liknar polskerytm men avslutningen har samma rytm som andra reprisen. Tänk dig de två sista fjärdedelarna i första reprisen bundna — då har du ett regelrätt polskeslut.

Andra reprisen låter mer som vals men också där hänger slutet i luften eftersom den förväntade sluttonen uteblir. I stället landar man på första tonen i första reprisen. Jag skulle kunna tänka mig att ibland dra ihop fjärdedelarna i början av första reprisen för att leka lite till med den där effekten. Men som avslutning på det hela skulle jag göra precis som Niklas Larsson, låta den sluta i luften och inte ”göra vals” av den.

Allt det här gör att låten liksom vacklar mellan att vara polska och vals. Det kan t.o.m. vara så att den SKA var både och. Från Särna finns en dans dokumenterad som ”hambovals” men den är inte unik för den trakten. Jag har t.ex. hört den nämnas från Hälsingland också och därmed kan man dra slutsatsen att det var ett omtyckt sätt att dansa till vissa låtar ”på den tiden”, utan att det var så lokalbundet. Dansen går ut på att man dansar hambo (eller polska) i en repris och vals i den andra. Ordningsföljden kanske kunde variera, jag vet inte. Det här SKULLE kunna vara en låt till en sådan omväxlande dans. Annars passar den till något slags snabb trampvals, alltså ingen nigande vals. Trampvals eller trövals är i stort sett samma steg som tröpolska och det stämmer ju bra med låtens blandade karaktär.

Tempot här är högt uppdrivet, kanske FÖR högt. Spelmännen vid den där tiden brukade spela vals i ungefär tempot en takt per sekund, vilket också det är snabbt. Men här går det ännu fortare. Jag tror inte att de som dansar skulle få grepp om låten med det här tempot. Eftersom det är vaxrulle finns ingen bestämd uppspelningshastighet utan man kunde använda en stämpipa. som Laurell gör. för att ange i vilken hastighet man får tonen A. Men jag kommer ihåg att bröderna Tillman, när de hörde sin fars vaxrulleinspelningar, påpekade att han hade en stämgaffel med lägre A. Det betyder att om man spelar upp i en hastighet som ger 440 Hz för Laurells stämpipa så får man också ett lite för högt tempo. Och när LP’n med Laurellinspelningarna gjordes visste nog inte teknikerna att det skulle vara ett lägre A med en något lägre hastighet som följd. 440-A’et fanns inte på den tiden som norm. Det troligaste är att Laurells A motsvarade 435-438 Hz. Om det skulle ge en märkbar temposänkning jämfört med en uppspelningshastighet för 440 Hz vet jag inte. Troligen skulle det vara marginellt.

Hur som helst skulle jag rekommendera att man drar ner tempot i den här låten till en takt i sekunden (= tempo 180 bpm).

Fiolen är lågstämd men man hör på de lösa strängarna att tonarten är A-dur. Antagligen spelade Niklas Larsson med A-bas eftersom han intonerar G#på D-strängen lite lågt på ett typiskt sätt för ”gubbarna” när de bara stämde om fiolen halvt till A-låtar. Med överstämning (AEAE) skulle han säkert ha spelat det högre. Jag skulle spela den med överstämning, absolut. G-bas är uteslutet.

Jag lovar att Niklas Larsson hade ett rätt platt stall på sin fiol. Man hör det på hur han får med lösa strängar ”i förbifarten”. Han använder ofta E-sträng som bordun mot melodi på A-strängen.

Fin låt och bra och intressant spel!”

I Bohuslän kallas denna typ av vals för trippvals och jag har fått lära mig av lokala dansare att den dansas med paret stående mot varandra och man går med små snabba steg runt på varje taktslag.

Jag skulle också tro att tempot på inspelningen är snabbare än danstempo, även om det också ska vara högt. När det gäller polsketempot så har en annan spelman, som var Niklas elev, angivit några polskors tempo. Om det har jag skrivit här.

Det var kul att läsa Anders tankar om vals och polska. Oavsett hur det varit tidigare så funkar den till både och nu, för när jag spelar den till dans brukar folk vara osäkra och både vals och polska dansas..

Jag tror också att han hade ganska platt stall. Det kan man se på bilderna här.

En kommentar till angående dubbelgrepp från senare konversation:

”Det som man dock kan diskutera i min version är vilken som är melodin i mitten av andra reprisen, där han spelar dubbelgrepp. Jag har skrivit den nedre linjen som huvudmelodi, men det kunde lika gärna vara den övre. Jag har skrivit den nedre för det är mest vanligt när de här dubbelgreppen förekommer. Vi kanske kan säga att båda funkar lika bra och att man verkligen ska lära in att spela dubbelgreppen snabbt och lätt och med fin intonation.”

Här följer Anders uppteckning:

IMG_0203.PNG

Ja går i tusen tankar

Visan Ja går i tusen tankar (EÖ30) har Einar Övergaard tecknat ner efter Niklas Larsson. Enligt Ramsten har han den efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925). Det är en spridd visa i åtminstone stora delar av Sverige, även i nutid. En googling gav träffar både på Triakel och Helen Sjöholm.

Skärmavbild 2014-08-30 kl. 10.56.40

Texten lyder så här:

Ja går i tusen tankar
Ja älskar den ja ej kan få
Ja blott mitt hjärta vankar
stor sorg det väre må
 
Stor sorg det med sig haver
den vän man har så kär
å månge falske vänner
orsaken därtill är

Någon har skrivit in den på Folkwiki också, det är praktiskt.

Oleman spelar niklaslåtar

9760689-KfUqy

Bild från oleman.net

Gruppen Oleman gav 2012 ut en skiva med samma namn. Den innehåller massor av larssonbitar! Medlemmar i gruppen är Emma Johansson, Olof Misgeld och Anette Thorsheim. De har hämtat låtar både ur övergaardsboken, från fonografinspelningarna med Niklas och troligen också från inspelningar med August. Extra kul att de verkligen hörs att de ha lyssnat på Niklas och inte bara kikat på de uppteckningar som finns. Olof spelar ganska likt Niklas. Roligt nog spelar de flera av de låtar jag oftast brukar spela.

Jag har inte hunnit köpa skivan än utan bara lyssnat på Spotify så jag har tyvärr inte kunnat ta del av inlagan där det förhoppningsvis finns mer info om låtarna. En beställning är skickad 🙂

Utefter vad jag kan höra är åtminstone följande låtar larssonbitar:

  • Polskor efter Niklas: EÖ8 + EÖ10
  • Niklasvalser: Fonografvalsen + Gissvalsen
  • Mera Niklas! EÖ14 + EÖ25
  • Visan Ja går i tusen tankar, EÖ30

De spelar också en polska efter Johan August Nilsson, Foss, som är väldigt lik EÖ10. Det var en ny upptäckt för mig.

Liras recension av skivan finns här. Mer om Oleman finns på deras hemsida www.oleman.net

Kents favorit

På konserten på Uddevalla Folkmusikfestival för ett par veckor sedan spelade jag bland annat en trippvals som kallas för Kents favorit, eftersom en kille i Bokenäsets Ådra som heter Kent hade den som favoritvals. Det är en låt som jag har efter min pappa, som har lärt sig den av August i Tôrve. August hade den i sin tur efter Niklas Larsson. Det är en fin liten vals som bara sträcker sig över en dryg oktav.

Jag la upp en musikvideo med den på YouTube 🙂 Det är mitt första YouTube-klipp 🙂 Välkomna att lyssna och kika.

Filmklipp från konserten på Uddevalla Folkmusikfestival

På YouTube har Fru Salt (Pernilla Stendahl och Malin Klittvall) lagt upp ett filmklipp från konserten jag medverkade i förra helgen. Vi spelade och sjöng ett par gemensamma låtar, nämligen Bullaremarschen efter Niklas Olsson och en engelska efter Anders Karlsson, Ytterby. Förutom Fru Salt och jag så medverkar Mia Gunberg Ådin och Ebba Jacobsson.

Pappa filmade det jag spelade också, och min tanke är att jag ska publicera det här, men det är lite svårt att hitta tiden just nu.

Lunchkonsert på Bohusläns museum på lördag

På lördag medverkar jag i en lunchkonsert på Bohusläns museum som är en del av Uddevalla Folkmusikfestival. Vi är fem av de sju som hade konsert på Grebbestad Folkmusikfestival för ett knappt år sedan.

Jag tänkte spela ett par svarteborgslåtar. Jag har inte riktigt bestämt vilka det blir men jag har sex minuter på mig för solospel och då tror jag att jag kan hinna med en vals, stärkestadspolskan (EÖ14) och kanske även ett paket med EÖ10 och EÖ11 tillsammans. Hoppas på det 🙂

LÖRDAG 9 AUGUSTI, BOHUSLÄNS MUSEUM

Buskspel på museet under hela dagen! Fritt inträde.

12.00 Bohuslän All Stars Lunchkonsert med några av de starkast lysande förmedlarna av bohustraditionen. De hänger sig åt den traditionella musiken med nyfikenhet och exprimentlusta. Här får du höra dem i såväl solospel som i samspel.
Julia Klingvall Ohlström – fiol, Malin Klittvall – fiol och altfiol, Mia G Ådin – fiol och sång, Ebba Jacobsson – sång, Pernilla Stendahl – nyckelharpa
och Emma Johansson, flöjter och sång. Fri entré.

Om att göra en låt av noter

Att göra låtar av noter har nog de flesta spelmän provat på, även om jag tror att de flesta låtar lärs på gehör. Jag tycker att det kan vara roligt att ta ut låtar efter noter av flera skäl – dels väcker man en ospelad låt till liv och kan sprida den vidare och dels får man chansen att göra låten till sin egen utan att påverkas av hur någon annan skulle tolkat noterna. Om jag lär mig en låt på gehör efter någon blir det ofta att jag spelar ganska likt den personen, vilket ju inte är fel i sig, men det blir mer spännande att själv försöka hitta hur man kan spela. Sedan är det förstås jättekul att få influenser från andra spelmän som försöker sig på låten. En häftig upplevelse är när jag har lärt mig en låt efter noter, lärt den vidare och sedan vid ett senare tillfälle spelar den igen tillsammans med den jag lärde låten till och därigenom får nya influenser till hur man kan spela!

Vissa låtar finns ju i flera uppteckningar och det kan man förstås använda när det är dags att levandegöra låten. Det faktum att vi har så många källor till stärkestadspolskan är, som jag brukar skriva, extra roligt och spännande. Det går antagligen att dra många slutsatser utifrån det, speciellt för de som är duktiga i ämnet. Jag har inte så mycket kunskap men försöker lite grann ändå 🙂

Jag har läst en skrift av Märta Ramsten där hon skriver just om att skapa en låt utifrån gamla noter. Märta Ramsten är verkligen en imponerande kvinna och tänka sig att hon har studerat detta 1984 och jämfört olika spelmäns tolkningar av låten! Sven Nyhus, som jag också imponeras av, har transkriberat spelmännens skivinspelningar och sedan har Märta placerat dem invid motsvarande övergaarduppteckning. Undrar om Sven Nyhus har lust att transkribera Niklas Larssons fonografinspelningar? 🙂

I fallet med stärkestadspolskan blir det ju att skapa en låt utifrån både gamla noter, en gammal inspelning och om man vill, de nutida inspelningar som finns. På sidan 26 står:

”Är det då möjligt att utifrån notbilden återskapa låten? Svaret blir både ja och nej. Naturligtvis kan vi inte få en polska som tecknades upp av Övergaard för hundra år sedan att låta som vid uppteckningstillfället. Men låten kan återskapas och göras levande på andra sätt, t. ex. genom en syntes av låtens karakteristika och samtida musikaliska uttrycksmedel. Det blir då fråga om ett nyskapande. Eller, som i våra exempel här, ett historicistiskt återskapande genom att använda en förvärvad musikalisk stilkänsla i tolkningar av låten, dvs. musikalisk fantasi parad med historisk insikt, kritiskt tänkande och känsla för »materialet».”

Många spelmän har liksom jag satt sig framför Övergaards noter och försökt skapa en låt. Troligen låter det inte som den ursprunglige spelmannen spelade och det är antagligen inte heller det som eftersträvas. Självklart tycker jag att man ska skapa sig sin egen version av låten men samtidigt är det intressant och spännande att gå tillbaka till källorna och göra jämförelser och se om det går att sluta sig till något eller få inspiration.

Jag tycker ofta att noterna ser simpla ut jämfört med hur låtarna låter. Jag minns så väl när jag såg noterna till en av mina favoritlåtar (en polska efter Skinnar Albin spelad av Kalle Almlöf på Lejsmelåtar) för första gången. Den såg så tråkig ut att jag ångrade att jag fått se noterna! Spelade man direkt efter noterna, t ex med hjälp av datorn, blev det förstås inte en så bra låt. Notskriften är i många fall inte tillräcklig utan det musikaliska måste också till och det är svårt att skriva ner.

Åter till Märtas artikel. Hon har tittat på flera olika spelmän som sagt, och tagit Marie Stensby som exempel för bohusmusiken (sidan 27):

”Marie använder uppteckningen som ett skelett. Applicerar på den ett spelsätt som hon tillägnat sig genom att lyssna på och spela med en del äldre spelmän i sina hemtrakter. Låten får sedan växa fram -»Det kanske tar ett år på en låt innan man är nöjd med den.» Det är inte så viktigt för henne att det låter som »förr», utan att det låter trovärdigt.”

Även de andra intervjuade spelmännen uttrycker liknande ståndpunkter. Det handlar om att med utgångspunkt i sina egna kunskaper och preferenser skapa en låt utifrån notbilden.

Ramsten radar upp ett gäng skivor där låtar från Övergaards uppteckningar har spelats in. Här följer de med bohusanknytning (citat från Ramsten men jag har fetmarkerat de låtar som är efter Niklas Larsson):

  • 1980 Gränslöst. ”Marie Stensby (f. 1959), Tanum, spelar 8 låtar upptecknade i Bohuslän(A2- EÖ61, A4- EÖ56, A6- EÖ13, A9- EÖ25, B1- EÖ57, B4- EÖ40, B7 – EÖ70, B11 – EÖ77). Hon spelar fiol, delvis solo, delvis i samspel med Per Gudmundsson. Flersträngsspel.”
  • 1982 Låtar från Kynnefjäll. ”Svarteborgs spelmanslag spelar 7 låtar upptecknande i Bohuslän och Dalsland (A6 – EÖ20, A7 – EÖ40, A11- EÖ56, B1- EÖ57, B5 – EÖ68, B11- EÖ13, B12 – EÖ14) Spelmanslag med enbart fioler. I några andra låtar på skivan används dragspel som ackompanjemang, men inte i dessa sju. Låtarna har arrangerats av lagets ledare, Lars Ahlberg. Ytterligare en låt upptecknad av Övergaard (EÖ65) spelas i stämspel av två spelmän (A12).”
  • 1985 Vildhonung. ”Groupa spelar 3 polskor upptecknade i Värmland och Bohuslän (A2 – EÖ10, A5 – EÖ208, B3 – EÖ236). Här har de folkmusikaliska gränserna flyttats ut och polskorna är arrangerade för instrument som är främmande i den »traditionella» folkmusikutövningen och man använder sig avelförstärkning. De in- strument som kommer till användning är viola d’amore, gitarr, slagverk och diverse blåsinstrument som flöjter, trumpet och saxofoner. Även om gruppen lånat musikalis- ka stildrag från många olika håll, t. ex.jazz och samtida populärmusik, håller den kvar många av de element som avses ge musiken en folkmusikalisk anknytning, t. ex. bordunspel.”

Av dessa har hon sedan valt ut några för jämförelse, men inga låtar efter Niklas Larsson. Om Marie Stensbys tolkning skriver Ramsten så här:

”Om vi lyssnar till/tittar närmare på Maries version av marschen (ex. 5b) märker vi att det ljuder tvåstämmigt genom nästan hela låten. Hon använder alla slags intervall från prim till oktav och för det mesta står en medljudande lös sträng för en av tonerna i intervallen. I takt 10 & 11, t. ex., tar hon dock dubbelgrepp. Om vi jämför hennes framförande med inspelningar av äldre spelmän från Bohuslän (t. ex. grammofonskivan »Visor och låtar från Bohuslän», Caprice CAP 1094) kan vi höra att de också använder en hel del bordunspel, men inte så genomfört som hos Marie.”

Här har alltså Ramsten jämfört med gamla inspelningar 🙂 Om värmlandsspelmannen Leif Stinnerbom skriver Ramsten så här:

”Där är bordunspelet helt genomfört – till 100 %. För att förstärka flerstämmigheten, att få polskan att låta fylligare, spelar han på en fiol av hardingfeletyp med resonanssträngar och med flakt stall som underlättar spel på flera strängar samtidigt. Han håller fiolen mot bröstet. Till skillnad mot Marie och Kalle använder han nästan uteslutande stora intervall, från kvint till oktav, i sitt bordunspel – och inga terser alls!”

När det gäller Niklas Larssons spel så kan man i inspelningarna av både fonografvalsen och stärkestadspolskan höra att han använder terser som dubbelgrepp. Han hade ganska flackt stall, ser man på foton. Han hade nog ingen fiol med resonanssträngar, men om han hade haft tillgång till en hade han kanske tyckt att det var roligt 🙂 Jag gillar det skarpt 🙂

Jag har själv inte koll på vilka ”dubbelgrepp” (ofta med lös sträng) som jag spelar men det var onekligen intressant att höra att Leif bara hade stora intervall i sina dubbelgrepp. Det kanske är ett medvetet stildrag från hans sida.

Avslutningsvis sammanfattar Ramsten på ett fint sätt hur noter, gehör och mediatradition hänger ihop idag. Texten funkar lika bra idag som för trettio år sedan.

”Den fem spelmän som här presenterats spelande Övergaard-låtar har medvetet valt denna repertoar, liksom de medvetet ägnar sig åt folkmusik i stället för jazz, rock, Mozart eller Beethoven. De är alla notkunniga men föredrar att lära sig låtar gehörsvägen och lär själva ut gehörsvägen. Detta gör att det framöver kommer att finnas spelmän som lär sig Övergaard-låtarna på gehör (s. k. muntlig tradition) och som då troligen också övertar de spelsätt som nu existerar – samtidigt som det naturligtvis kommer att finnas de som går direkt till uppteckningarna och gör sin tolkning. Gehörsinlärningen kan ske vid de många populära spelmanskurserna, men också – och kanske framför allt – via inspelningar på grammofon, från radion osv. Här möter vi alltså en ny form av tradering, en mediatradition om man så vill, en konsekvens av samtida teknologi. Denna mediaöverföring är en envägskommunikation (från givare till mottagare) i motsats till den gehörsinlärning som sker vid ”levande” möten mellan två eller flera spelmän (som inbegriper en ”feed-back”; jfr Ong 1982, s. 176). Men samtidigt bör vi vara medvetna om att det i vårt teknologiska samhälle sällan är fråga om inlärning från antingen skriftliga eller ljudande källor. Det handlar snarare om en syntes av flera traderingssätt (Bohlman 1988, s. 30). Detta växelspel kan ses som en viktig dynamisk kraft i ett levande musiksamhälle.”

Märta Ramsten är en hjälte!

Nyreviderad uppteckning av stärkestadspolskan från fonografinspelningen

Nu har jag filat lite ytterligare på uppteckningen av stärkestadspolskan. Jag har fått god hjälp av Anders Ström och min pappa Göte Klingvall och nu har vi en version som känns rätt bra! Det finns säkert ytterligare förbättringar att göra men just nu är jag nöjd 🙂 (Här är min förra)

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 14.01.40

ABC-koden lyder så här:

X:1
T:Stärkestadspolskan efter Niklas Larsson
S:efter Niklas Larsson
O:Svarteborg, Bohuslan
R:Polska
N:Fonografinspelning 1916
Z:Julia Klingvall Ohlstrom rev 140515
M:3/4
L:1/8
Q:1/4=160
K:D
[D2A,2]>F2 ((3EC)E | D>F A>c ((3BG)B | A>B cdef | {f}g2 (3fdf ((3[eA]Bc) |
d2 A>{F}E C>E | D>F A>c (3BGB |(3ABc (3def {g}a>f | d2 A4 ::
((3ABc) {c}[d2f2] c>e | g>f d>f ((3ABc) | d2 A>{F}E C>E | D>F A>c ((3BG)B |
A>B cd ef | {f}g2 (3fdf eg | bg/b/ af/a/ ge/d/ | [ce]e/c/ (cd) d2 :|

Jömmens tempi

Fossum hade, som jag skrev i förra inlägget, angivit tempi för sina fem polskor. Det är troligen omöjligt att veta om detta är Jömmens tempi, Fossums egna tempi eller om t ex Niklas Larsson har varit inblandad i låtutlärningen mellan Jömmen och Fossum. Men ändå är det förstås oerhört kul att ha fått en så här bra angivelse!

Stärkestadspolskan (EÖ14) 32 takter på 40 sekunder 144 slag/minut
Jömmens polska (EÖ6) 28 takter på 30 sekunder 168 slag/minut
Tobakspolskan (EÖ27) 32 takter på 37 sekunder 156 slag/minut
Kampens polska (EÖ11) 24 takter på 37 sekunder 116 slag/minut
Elfvornas polska (EÖ17) 32 takter på 40 sekunder 144 slag/minut

Stärkestadsposkan är angiven som långsammare än fonografinspelningen med Niklas Larsson som ligger på ca 160 slag/minut.

Tempot varierar alltså beroende på vilken låt som spelas! Kampens polska är av annan karaktär än de övriga och går i moll. Kanske en anledning att spela långsammare?  Stärkestadspolskan och Elfvornas polska går lika fort, Tobakspolskan är lite snabbare men snabbast är Jömmens polska.

Nyhittade uppteckningar!

Anders Ström tipsade mig om att det finns uppteckningar av Albert Fossum hos Folkmusikkommissionen! Enligt dem låg uppteckningarna som lösblad i en brun pappersmapp och är troligen inte publicerade. Fossum har tecknat upp fem polskor, varav fyra angivna att vara efter ”Jömmen” (vanligen stavat med G). Coolt! En milstolpe i mitt lilla amatörforskande! Gömmen var ju alltså en av Niklas Larssons läromästare och här har vi uppteckningar som kanske berättar lite om hur Gömmen spelade, dvs innan Niklas Larsson.

Här finns de fina noterna!

Så här tolkar jag den text som står. Det är prydligt skrivet med fin gammal skrivstil men lite svårläst ändå för en datorvan läsare. Får ta med mig texten till mormor som kanske är bättre på att tyda 🙂

Polskor från Bohuslän

Upptecknade af A M Fossum Dingle

För violin

No 1 Stärkestads Polskan (Foss socken) Bägge repriserna 2 gånger på 40 sekunder

No 2 Jömmens Polska (Svarteborgs socken)
Bägge repriserna 2 gånger på 1/2 minut

No 3 Tobakspolskan efter spelman Jömmen Svarteborgs socken Bohuslän. Text Käringa satt och karfva tobak upptecknadt af A M Fossum Dingle
2 gånger kvar repris på 37 sekunder
Se brev t K.A.

No 4 Kampens Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
2 gånger hvar ? på 37 sekunder

No 5 Elfvornas Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
Elfspelet ? ? om spelmannen som icke kunde sluta spela denna dans ? elvorna för han strängar brast. Upptecknat af A M Fossum Dingle
2 gånger hvarje repris på 40 cekunder tillsammans

Så kul att han har skrivit tempo! Och stråk och nyanser! Det där brevet till K.A. hade ju varit kul att läsa! Jag hittar inget om årtal för uppteckningarna men det roligaste hade förstås varit om han verkligen hade tecknat ner det som Gömmen spelat och klockat Gömmen. Det är ju omöjligt att veta om det var så eller om detta är Fossums i efterhand nedtecknade versioner av hur han lärt sig låtarna av Gömmen. Om han nu ens har det, det vet jag inte. Hittills har jag tänkt att Fossum lärt sig av Larsson som i sin tur lärt sig av Gömmen. Men det är väl egentligen ganska osannolikt eftersom Fossum och Larsson var ungefär lika gamla när Gömmen dog, dvs i tjugoårsåldern.

Här är ju en guldgruva att ösa ur och tänka sig så är både Stärkestadspolskan, Älvornas polska och Kampens polska med, alla de tre har jag ju kikat lite mer på vid olika tillfällen. Tobakspolskan har jag också spelat. Nummer två, Jömmens polska, vet jag inte just nu vilken det är. (Tillägg 140411: Det är EÖ6) Här har vi fjärde uppteckningen av stärkestadspolskan som redan tidigare slog rekord i dokumentation. Ojojoj 🙂

Så fort som möjligt ska dessa skrivas in på datorn för närmare studier 🙂

Stärkestadspolskan, fortsättning

Denna text var påbörjad i mars 2013 och återupptagen nu i mars 2014 🙂

Jag har tidigare skrivit lite om stärkestadspolskan men efter att ha hört ett föredrag med spelmannen Jonas Åkerlund som arrangerades av Hogdals folkdansgille blev jag taggad att fördjupa mig i den igen. Den är unik bland svarteborgspolskorna så sett att den finns upptecknad efter två spelmän, av två olika upptecknare och dessutom inspelad med en spelman.

  • Upptecknad av Einar Övergaard 1901 efter Niklas Larssons spel (EÖ14)
  • Upptecknad av Nils Andersson 1909 efter Niklas Larssons spel (SvLBhln20)
  • Upptecknad av Nils Andersson 1909 efter Albert Fossums spel (SvLBhln31)
  • Inspelad av Yngwe Laurell 1916 med Niklas Larsson
EÖ14

EÖ14

Här följer uppteckningarna:

SvLBhln20

SvLBhln20

SvLBhln31

SvLBhln31

Det hade varit fantastiskt att få lägga upp fonografinspelningen här men det är Caprice som har rättigheterna eftersom de hade gjort någon ljudbehandling av dem. Jag har fixat vidare med ljudet så att de inte blir så skrapiga och brusiga men tyvärr får jag nog ändå inte lägga upp dem.

Här är mitt försök till uppteckning:

20140314-170611.jpg

Som man kan förvänta sig skiljer sig alla uppteckningarna åt, speciellt de två efter Niklas Larsson där taktstrecken olika placerade i första reprisen. Däremot har Fossums spel fått samma taktstrecksplacering som Övergaard. I Svenska låtar står kommentaren ”Jfr Niklas Larsson n:r 20. Första reprisen i hans version har annan betoning än ovanstående”. Dessvärre vet jag inte om detta är upptecknarens egen kommentar, det kan i så fall tyda på att Fossum och Niklas spelade lite olika. Om det t ex är Olof Anderssons kommentar kan det ju mycket väl vara så att de spelade lika men tecknades ner olika.

Hos Anderssons larssonuppteckning är första reprisen längre, tolv takter, med ett extra standard-triol-slut innan reprisen tas om.

I övrigt är det mest småsaker som skiljer och det gör det lite extra spännande att lägga dem bredvid varandra och jämföra.

En bloggläsare och tillika flitig spelstugedeltagare – Anders Ström – hade tecknat ner fonografinspelningen! Så kul! Jag har länge tänkt teckna ner alla fonograflåtarna men har bara kommit till skott med den ena valsen, så detta var välkommet! Jag fick ta del av uppteckningen och ändrade lite så som jag tycker att det låter. Jag har inte varit lika noggrann som under den förra uppteckningen. Det är dessutom ganska svårt att stämma av mot Larssons spel eftersom han ändrar tempo ganska mycket och det blir för krångligt att följa efter med datorn då.

Detta gav ju en fin möjlighet att jämföra fyra uppteckningar av samma låt!

Överst finns fonografuppteckningen följd av Övergaards och Anderssons. Förutom taktstrecken och de extra takterna är det bara enstaka rytmer och toner som skiljer sig.

Skärmavbild 2014-03-14 kl. 17.24.23 Skärmavbild 2014-03-14 kl. 17.24.33

Detta blev långt som vanligt och ingen detaljanalys fick plats. Det kanske kommer 🙂

Spelstugan 28 feb 2014

I fredags på spelstugan kom fyra glada och intresserade spelmän. Jag lärde ut Hör du flecka lilla, EÖ37, en vispolska. Enligt Märta Ramsten är den av lokal prägel och Larsson hade den efter sin far Lars Christansson (1824-1900).

Låten är enkel och mycket trevlig. Bokenäsets Ådra brukar sjunga och spela den till dans och den är nog lite känd ändå.

EÖ37Publicerad med tillstånd av Svenskt Visarkiv

Texten lyder

Hör du flecka lilla vad jäj råder dej
När du ärnar dig att gifta
Då ska du se efter vem du ger din hand
Innan du ditt hjärta delar
Kommer du te ont
Så kommer du till tid
Kommer du till bröd så är du lyckelig
Mangen säjer så, bar’ jäj man kan få
Frågar jäj ej mera efter

Alltså, se till att gifta er med en bra partner som är god och där ni kan ordna mat på bordet varje dag.

Katte Jakob, EÖ24

Min kompis Rune frågade hur jag spelar den larssonbiten som cellisten Jonas Bleckman spelade på sin examenskonsert och som också trevligt nog finns på YouTube, och som jag skrivit lite om innan. Jag har spelat den med pappa men aldrig riktigt benat ut den själv. Jag går mest efter Övergaards uppteckningar, som vanligt, och där har den nummer 24. Dags att spela lite på denna!

Övergaard har skrivit Dalbopolska inom parentes efter låten och kallar den för Katte Jakob. I en annan uppteckning av låten ska den vara skriven lite annorlunda enligt Märta Ramsten, bland annat med medljudande a-sträng de första takterna. Intill den uppteckningen stod det också

En tattare lärde Niklas denna låt. Jag brukar kalla den för Brio-polskan. Livlig låt! Efterdrill på obetonad t-del.

Någon läsare som känner till något om briopolskan? Jag har aldrig hört talas om den.. Inte begriper jag det där med efterdrill heller, men obetonad taktdel är väl tvåan antar jag?

Så här ser Övergaards uppteckning ut:

20140220-154949.jpg
Publicerad med tillstånd från Svensk Visarkiv

Den är ganska krångligt skriven med repriserna där ettan och tvåan är mitt i takten. Jag skrev rent för att kunna låta datorn spela upp och passade samtidigt på att skriva ut hela första delen utan repriser för att se strukturen tydligare. Första delen är egentligen ett fyratakterstema som upprepas med variation.

20140220-155152.jpg

Här ser man också exempel på variationer som Larsson gjorde. Trioler blandas med åttondel-plus-två-sextondelar (rödmarkerat) och han varierar mellan att binda och hacka triolerna (grönt).

I Svenska Låtar finns nummer 12 som är samma låt. Det är ganska stora skillnader men vissa bitar är helt lika också. Det mest spännande med Nils Anderssons uppteckning är att den är mer detaljerad, med angivna lösa strängar, förslag och två takter som kunde utsmyckas med pizz på lös a-sträng 🙂

Här följer en bild från Svenska Låtar. Gula partier är de som är ganska lika Övergaards uppteckning och de röda är extra intressanta 🙂 Första delen av andra reprisen skiljer sig markant från Övergaard. Andersson skriver också låten som två vanliga repriser, vilket ju blir enklare att läsa.

20140227-163956.jpg

En variant finns efter kusinerna Günter och Åberg i Grinstad, EÖ112. Den får nog sägas är mer lik Övergaards larssonuppteckning än vad Anderssons är. Denna variant är inte heller lika utsmyckad med t ex åttondel-två-sextondelar-mönstret.

20140227-164215.jpg

Jonas Åkerlund och Alban Faust spelar en variant av denna låt på sin skiva Pipmakarns polska. En 30 sekunder lång provbit finns här. Där kallas den för Håka Lätt och jag vet inte på rak arm om de spelar enligt denna uppteckning eller inte. Tyvärr hittar jag inte fodralet till den skivan just nu så jag vet inte om de har skrivit någon mer information där eller inte 🙁 Det är i alla fall så att de spelar den ganska långsamt, betydligt långsammare än vad jag skulle tro att Niklas Larsson skulle spelat den. Synd att jag inte vet hur de tänker kring tempot! Det hade varit intressant.

Älvornas polska

Polska nr 17 i övergaardsboken, EÖ17, efter Niklas Larsson, finns även upptecknad i Svenska Låtar efter både Niklas Larsson och Albert Fossum. Då kan man göra jämförelser 🙂

EÖ17 kallas ibland Svarteborg 1901 eftersom det är vad som enligt Märta Ramstens samling var skrivet på noterna. Det var ju där och då som Övergaard besökte Larsson så det är inte så konstigt 🙂 Det står även ”Efter denna polska dansa fan så han dog” och då tänker jag att det borde kunna bli en hejdundrande låt. Enligt Fossum kallades låten Älvornas polska och Fans polska och var efter Gömmen och Bryngel på Stärken, och då är den äldre än från 1840.

Vid första anblick är den inte något speciellt men jag tror att om man spelar den en del så kanske det blir en bra låt tillslut?

Jag har skrivit in de tre uppteckningarna på datorn för att kunna jämföra enklare.

EÖ17 (radbrytningar ändrade jämfört med uppteckningen), upptecknad 1909 av Einar Övergaard.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.33

SvLBhln11, efter Niklas Larsson. Upptecknad 1909 av Nils Andersson.

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.21.41

SvLBhln28, efter Albert Fossum

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.31.26

Jämförelse av första reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.33

Alla tre varianterna är väldigt lika. Det är ju kul. Det tyder nog på dels att uppteckningen är ganska rätt och dels att de spelade den här låten ganska lika båda spelmännen och båda åren. I tredje takten varierar uppteckningarna mellan trioler och en åttondel följd av två sextondelar. Då kan man tro att Larsson varierade dem lite grann, det är ju spännande att nästan få belägg för.

Övergaards variant har inga repriser angivna, vilket de andra har.

20131001-151034.jpg

Starter

Starten skiljer sig också. 1901 startade Larsson med en trioluppgång men 1909 med två flagioletter. Första reprisen består av två fyrtaktsdelar som upprepas, och räknar man även in dessa starter så har vi fem varianter av sex möjliga 🙂

Det finns fler lösa strängar antecknade i Svenska Låtar men det tror jag beror på att Övergaard ansåg dem som självklara, eller en del av spelstilen, och inte behövdes tecknas ner specifikt. Liksom noteringen om A-bas. Vi ser också att Fossum ibland spelade triolerna med två stråk istället för att hacka dem. Det är ju betydligt enklare att utföra tekniskt och så blir det en variationsmöjlighet.

Förutom rytmer och stråk så skiljer sig tonerna ibland. Larssons två förstarepriser skiljer sig på ca 15 toner vilket motsvarar ungefär 27% och det känns spontant ganska mycket! Det skiljer oftast bara något tonsteg men det gör mycket för låten. Mellan de två svenska-låtar-uppteckningarna skiljer bara 4 toner, ca 7%.

Jämförelse av andra reprisen:

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 19.40.42I svenska låtar står att andra reprisen hos Fossum har en annan betoning än hos Larsson och det ser man ju här. Fossum har ettan där Larsson har tvåan.

Larssons båda varianter skiljer sig nu bara på åtta toner, ca 15%. Han blandar trioler och 8-16-16-mönstret friskt och konstigt nog är det nästan precis tvärtom hela tiden 🙂

Min slutsats är att det är troligt att båda spelmännen spelade ganska lika utifrån bad man kan se i notbilden, bortsett från taktförskjutningen i andra reprisen. Dock finns det andra källor som säger att Fossum inte tillägnade sig Larssons spelstil, men allt går ju inte att få ner på noter. En annan slutsats är att alla tre uppteckningarna är ganska bra utifrån hur de spelade, eftersom så lite skiljer och uppteckningarna troligen är oberoende av varandra. En tredje slutsats är att åtminstone Larsson varierade sitt spel både rytmiskt och tonmässigt. Trioler och 8-6-16-mönstret verkar nästan utbytbart.

Nu när jag funderat lite över uppteckningarna är det på tiden att jag spelar dem lite grann! Återkommer om det blir några framsteg.

Spelstuga i Göteborg, 27 sept 2013

I fredags hade jag spelstuga på Folkmusikkaféet Allégården i Göteborg med tema bohuslåtar. Det kom sex deltagare med tre harpor och tre fiolerr och jag frågade lite vad de hade tänkt sig och genast kom Niklas Larsson upp som önskemål 🙂 Vi började med att spela favoritschottisen och det gick fint. Dessutom kunde två av dem den innan, fast i lite annan tappning.

Sen tänkte jag lära ut Kents favorit, en vals. Den är bra tycker jag, men den var lite för klurig för att hinna lära sig på en halvtimme. Vi hann igenom hela låten men inte lika mycket som vi nog hade behövt. Men det är bra att veta till nästa gång. Jag ska spela den lite mer också, så blir det enklare att lära ut.

Det är jättekul att ha spelstuga 🙂

Öppningskonserten på Grebbestad Folkmusikfestival

Konserten i Grebbestad blev rolig och lyckad! Svarteborg var bra representerat 🙂 Emma Johansson spelade en polska efter Niklas Larsson, Mia Gunberg Ådin sjöng en låt efter August i Törve, vi alla sjöng lålingen efter Albert Fossum och jag spelade EÖ11 och fonografvalsen.

Jag vill tacka alla som medverkade på konserten och som sprider glädje och inspiration och inte minst Ebba som gjorde det hela möjligt!

20130915-172526.jpg
Ebba, Emma, Mia, jag, Agnes, Pernilla, Malin. Foto Göte Klingvall

Vi fick fina recensioner i Bohusläningen! Ett klipp från lördagens tidning:

20130909-181842.jpg

På måndagens kultursidor fanns en längre artikel och där stod:

Det finns en sagosamling som heter Sju starka kvinnor. Kanske var det de som stod på Lundenscenen när Grebbestad folkmusikfestival inleddes? I alla fall fanns där sju kvinnor. I alla fall utstrålade de styrka, säkerhet och glädje. Tänk vad vi har i Bohuslän!

Den nordbohuslänska folkmusikfestivalen vill sätta traditionen kring Nordsjön i fokus och Ebba Jacobsson, ordförande i föreningen Grebbestad folkmusikfestival och själv folkmusiksångerska, förklarade varför: Det finns så mycket bra folklig musik i området och traditionerna har mycket gemensamt. Bohuslän och norska Östfold är av samma familj. Lika är de också i ödet att ha hamnat i skuggan av andra landsdelar: Dalarna i Sverige och Telemark i Norge.

Grebbestadfestivalen riktar om ljuset. De sju kvinnorna på öppningsscenen är lysande bevis för att det behövs. ”De spelar så bra” sa Ebba Jacobsson om de spelmän hon bjudit in. Sedan bevisade de det, en efter en med valser, polskor, mazurkor och känslofulla visor, efter spelmän i nästan hela Bohuslän.

De hade roligt också och lovade att komma tillbaka tillsammans. Så var ni inte i Grebbestad i fredags: håll ögon och öron öppna.

Pernilla och Malin har en duo som de kallar Fru Salt, och på deras blogg finns ett par filmklipp från konserten!

Konsert på Grebbestads folkmusikfestival

På fredag kl 19 är det dags för öppningskonsert på Grebbestads folkmusikfestival. Undertecknad har fått äran att medverka 🙂 Det ska verkligen bli kul att spela och sjunga tillsammans med de andra och så ska jag spela ett par låtar själv. Troligen blir det fonografvalsen och EÖ11.

Övriga medverkande är Mia Gunberg Ådin, Ebba Jacobsson, Malin Klittvall, Emma Johansson, Pernilla Stendahl och Agnes Casimir Lindholm. Vi alla spelar traditionell folkmusik från olika delar av Bohuslän.

20130902-121207.jpg

För 75 år sedan

I dagens Bohusläningen fanns ett litet intressant klipp från 8 augusti 1938 under rubriken För 75 år sedan:

Det var folkfäst på Skansberget i går. Anordnare var Bohusläns Spelmansförbund som förlagt sin årligen återkommande spelmansstämma hit och samtidigt ordnat med en del andra förnöjelser i den hedervärda stilen med gammeldanser, sång och fiolmusik i långa banor.
På Skansberget avgjordes spelmanstävlingen som samlade en publik på några hundra personer. På bilden spelar guldmedaljören och tävlingarnas nestor Niklas Larsson, 80 år fyllda, från Dingle, upp en ”Näckpolska”.

 

Där fanns en fin bild också, men den vågar jag inte lägga upp här utan att fråga.

Jag har tidigare kontaktat Bohusläningen för att se om det gick att söka i deras arkiv efter Niklas Larsson. Jag fick inget svar men jag provar igen.

Ny riksspelman från Munkedal

I helgen fick Bohuslän två nya riksspelmän, varav den ena från Munkedal, dvs samma kommun som Niklas Larsson, Albert Fossum och Maria Sohlberg.

  • Pernilla Stendahl, Munkedal, nyckelharpa: för traditionsmedvetet spel av låtar från Bohuslän
  • Agnes Casimir Lindholm, Vänersborg, fiol: för briljant spel av låtar från Orust

Kul att se att Orust räknas som en egen tradition enligt zornjuryn!

Pernilla är spelledare för Svarteborgs spelmanslag, som spelar många larssonbitar. P4 Radio Väst har gjort ett litet reportage om Pernilla som finns här: http://m.sverigesradio.se/artikel/5567574?programId=125

20130903-150429.jpg

I reportaget spelar hon en polska efter Maria Sohlberg, som var på den första riksspelmansstämman på Skansen 1910.

Årets jury var Wille Grindsäter från Delsbo, Cajsa Ekstav från Uppsala, Tony Wrethling från Sandviken och Peter Pedersen från Västervik.

Stort grattis till Pernilla och Agnes!

Spel till dans på Allégården

För ett par veckor sedan, den 17 maj, spelade jag till dans som ett av många inslag på Folkmusikkaféet Allégårdens 35-årsjubiléum. Jag spelade låtar från bland annat Särna, Engerdal, Nås, Lom, Dalsland och så tre bohuslänska.

» Polska efter Niklas Larsson, EÖ11
» Vals efter Niklas Larsson (fonografvalsen)
» Polska efter Maria Sohlberg, Munkedal

Polskorna gick bra att dansa till, men på valsen var många osäkra. Det första paret som började dansa frågade om det var vals och när jag nickade började de dansa vals. Det fanns även de som dansade polska till, men det blir väldigt snabbt, fast det funkar ju 🙂

Jag tänker ibland att jag borde säga vad det är för låtar jag spelar, men det gör jag bara i bland och oftast efteråt. Kan förbättra det 🙂

Efter mig skulle Pelle Gustafsson från Sundborn spela, och när han kom in spelade jag en vals efter Denis Emanuelsson från Dalsland som han hakade på med en stämma till 🙂 Eftersom han spelar en del Niklas Larsson med Marie Stensby så passade vi på att testa en låt till tillsammans och tog Niklas favoritschottis. Det var superkul att spela med honom som spelade stämma till och det blev då betydligt tätare på dansgolvet än när jag spelade själv 🙂

Spelstuga i Göteborg

I fredags hade jag spelstuga med bohuslän-tema på Folkmusikkaféet på Allégården i Göteborg. Det kom åtta spelande och två lyssnande – superkul och lagom många 🙂

Vi spelade först fonografvalsen och inledde med att de fick höra inspelningen med Niklas Larsson. De gillade låten mycket men den var ganska svår att lära sig eftersom den inte är så melodisk.

När det bara var en kvart kvar gick vi på polskan, EÖ11. Jag tänkte först bytt till en enklare låt men de ville lära sig polskan 🙂 Det gick rätt bra det med och de verkade gilla även den här låten, det var roligt.

Det var första gången jag lärde ut dessa låtar i en grupp. Det är dels kul att sprida dem och dels bra för mig själv att få tänka till hur jag spelar.

Hogdalsmusiken i lokaltidningen

Idag hade Bohusläningen en fin artikel om samtalet om hogdalsmusiken som ägde rum förra söndagen. Jag hittade inte artikeln på nätet så jag vågar inte lägga ut texten här, men en liten bild går nog bra:

Bohusläningen 9 mars

Bohusläningen 9 mars

Man kan läsa e-tidningen gratis i sju dagar så om intresse finns kan artikeln läsas där några dagar framöver.

Skarans larssonbit

För ett tag sedan skrev jag om att Skaran hade gett ut en vals efter Niklas Larsson. Min spelkompis Rune hade hittat den på noter som nummer 49 i Lars Ahlbergs häfte Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän (LA49). Även Mats Berglund spelar en variant av denna vals på sin skiva Mats Berglund, spår 10. Kanske har han fått den från Svenska låtar, där den har nummer 23 (SvLBhln23). Marie Stensby och Per Gudmundsson spelar den på LP:n Gränslöst och kallar den Trippvals efter Niklas Larsson. Min pappa Göte hittade en inspelning med August i Tôrve som Maj Nilsson har gjort där han spelar en låt som vi tror är denna.

Här har vi alltså tre skivutgåvor, två uppteckningar och en traditionsinspelning. Roligt!

Om dansen i Bullaren förr

Jag fick en text om dans från Gunnar Wockatz som troligen är en notering ur ett papper från DAG, Dialekt-, ortsnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Så här lyder den:

Bullarens härad, Naverstads socken. Sagesmännen födda 1864, 1800 resp 1843!

När de dansade så dansade de  ”Tyska polka”, polkett, masurka, vals. Halling har de dansat förr, då satt de och höll benen raka. Springdansen gick ur rum och i rum, det gick så det sved. Ibland stannade två och då slog han klackarna i taket.

De dansade springdans här förr, då tog paret ihop och sprang några steg utåt golvet, så hjulade de runt ett slag, och så slog kavaljeren klackarna i taket, eller också slog han bara i med handen. När de dansar halling sitter de på golvet och tar steg med benen.

På bröllop förr dansade de  springdansen, vals och ”millevitten”. Men millevitten dansade de före min tid, så jag vet inte hur de gjorde, jag såg en gammal käring som skulle visa den, hon sprang och hoppa på golvet. Vid ”springedans”, de kalla, sprang de runt hela huset. Så dansa de halling, så skulle de spänna i taket, och den som spände högst var fräckast (styvast).

De räknade upp ett helt gäng danser – tyskpolka, polkett, mazurka, vals, halling, springdans och millevitten. Spännande! Vore kul att hitta den exakta källan. Jag kollar med DAG 🙂

Danskurs

Hallands distrikt i Folkdansringen ordnar en kurs i bohuslänska danser den 17 februari, i Hebergs bygdegård utanför Falkenberg.

Ledare är Jimmy Persson och Ingegerd Hägnesten och spelar till kursen gör Helen Stark. I kursinformationen står följande:

Den bohuslänska dansen och musiken har alltid varit starkt präglad av andra kulturer. Ett naturligt utbyte av dans och musik förekom under 1700- och 1800-talen, då gästande sjömän från England, Skottland och Tyskland förde med sig sina danser och musik till Bohuslän. Utbyte av dans och musik över gränsen mot Norge skall heller inte förglömmas. Flera av våra danser har en klar norsk påverkan.

Det låter intressant, jag har anmält mig 🙂 För mera info, kontakta Claes Pehrsson (kollacolla snabel-a hotmail.com).

Uppteckning av asymetrisk låt

Appropå att Jonas Åkerlund ska prata om uppteckningar av asymetriska låtar i samtalet om hogdalsmusiken, så kom jag att tänka på en uppteckning efter Folke Corneliussons spel som min sambo och jag gjorde i somras inför en danskurs. Låten kallas Den beste.

Vi kom fram till att det blev bäst ur asymetrisynpunkt när vi skrev den i 23/32-takt! 🙂

Den Beste
Noterna ser ut så här:
Den Beste

Den Beste

Samtal om hogdalsmusiken

Nolhôttarnas folkdanslag och Forskningsgruppen har kallat till ett Samtal om hogdalsmusiken söndagen den 3 mars. Ett fantastiskt initiativ som inspirerar! De båda spelmännen Jonas Åkerlund och Lars Ahlberg ska föreläsa om och visa vad som utmärker musiken från Hogdal och Lommeland. Allmänheten är välkomna!

Söndagen 3 mars
kl 14.00 – ca 18:45
Hogdals bygdegård

Ladda ner inbjudan som pdf:
Samtal om Hogdalsmusiken

Några hållpunkter som Jonas kommer att beröra:

  • Vad är utmärkande för hogdalsmusiken? Särprägel? Jämfört med närliggande musik i exvis Östfold? Jämfört med andra dialekter i landet?
  • Finns olika polsketyper i området? Jämförelse med exvis Västerdalarna.
  • Noter eller gehör? Skriftlig eller muntlig tradition. Berätta om skillnader, t ex i spelsätt. Vad säger forskningen? Hur arbetar du när du tecknar ner musik som är assymmetrisk etc?
  • Dansfilmen – vilka associationer den väcker. Ev ett par som dansar springdansen från Lommeland till Folkes spel?
  • Betydelsen av kulturarv för samhällsutvecklingen. Hur bevaras? Hur brukas? Hur lever det vidare?
Lars Ahlberg kommer att berätta om den lokala spelmanstraditionen.
(Min första tanke är givetvis att detta vore superintressant att göra med svarteborgslåtarna! :))

En nyutgiven larssonbit

Hoppa kajak

Hoppa kajak

Jag hittade precis att det fanns en vals efter Niklas Larsson på Spotify, utgiven av gruppen Skaran tidigare i år på skivan Hoppa kajak. Skaran hette tidigare Absolut Trio och består av Emilia Amper, Jonas Bleckman och Anna Roussel. Skivan fick en fyra av SvD.

Tyvärr kan jag inte på rak arm säga vilken vals det är, men det kanske någon läsare kan?

Dansworkshop med Isa Milling och Håkan Sönnermo

Isa Milling skrev till mig och erbjöd att ordna en liten dansträff där jag kunde träffa henne och hennes danspartner Håkan Sönnermo för att prata bohuslänska danser. Så fantastiskt!

Vi sågs en söndageftermiddag i Gillestugan på Skansberget i Uddevalla och jag spelade och de dansade.

20121108-162127.jpg

Vi kom in på lite olika danser, allt från lybeckare till springlek från västerdalarna men fokus låg ändå på polska från norra Bohuslän och Dalsland.

Niklas Larssons favoritschottis fungerade jättebra att dansa till liksom trippvalserna.

Polskorna var intressanta, för när jag spelade Kåde Kari (EÖ21) tyckte de att det passade bra att dansa polska från Lommeland i allra nordligaste Bohuslän, bara jag spelade tillräckligt snabbt. Men däremot när jag spelade Kampens polska, EÖ11, tyckte de att fläckpolska från Högsäter i Dalsland passade bättre och ville att jag skulle spela supersnabbt 🙂

De visade intressanta häften som jag inser att jag behöver införskaffa. Har mailat en beställning till Folkdansringen och hoppas att de har dem till försäljning!

  • Noterna till musiken som dansuppteckningarna i Blå boken hänvisar till
  • Ett orange häfte som heter Bygdedanser Text och musik utgivna av Dalarnes Hembygdsförening
  • Häftet Danser från Bohuslän från Bohuslän-Dals distrikt som bland annat Håkan har varit med att ta fram

De polskedanser som finns beskrivna i den senare är:

  • Norsk springdans från Bullaren
  • Polske på fläck från Bullaren
  • Polska från Kungsviken
  • Polska från Norra Grundsund
  • Polska från Orust
  • Polska från Skaftö
  • Slängpolska från Skaftö
  • Sprengedans från Hogdal och Lommeland
  • Rill – sextur med polskdans från Hogdal och Lommeland

De två översta är de som ligger närmast Svarteborg rent geografiskt. Fläckpolskan är upptecknad av Ingvar Norman efter Herman Ottosson, Högsäter och en handskriven tempoangivelse är att en fjärdedel är 170 (om jag inte läser fel). En annan spännande detalj är att det inte är en triolpolska som alla Larssons polskor är. Enligt Håkan så var det väldigt få som spelade denna låt så jag får naturligtvis lära mig den och att spela den i supersnabbt tempo så att jag kan spela den nästa gång vi ses och dansar!

Mina föräldrar kom förbi efter ett tag och Håkans fru var också med och de filmande och fotade lite så det finns bevarat men jag vill inte lägga ut filmerna här på bloggen.

Stort tack till Isa och Håkan som delade med sig av sin kunskap!

På jakt efter intervju med Maria Sohlberg

Bohusläns spelmansförbunds hemsida står att

”28/6 1965 spelade Märta Ramsten in en intervju med fru Maria Jansson (f. Sohlberg, Munkedal) om låtar och spelmän i Bohuslän samt Riksspelmansstämman på Skansen 1910.”

Detta låter förstås superintressant! Jag har frågat Programförsäljningen på Sveriges Radio men de har inte hittat intervjun tyvärr.

Albert Fossums och Bohusläns spelmansförbunds jubiléum

I lördags firade Bohusläns spelmansförbund sitt 80- eller 40-årsjubiléum och Albert Fossums 150-årsjubiléum i Munkedals Folkets hus. Nyckelharpspelmannen Pernilla Stendahl hade kurs med låtar efter Albert Fossum och Lars Ahlberg höll ett imponerande föredrag med bildspel om Albert Fossum innan Svarteborg spelmanslag spelade en konsert med låtar efter densamme.

Lars visar foto av Fossum

Lars visar foto av Fossum

En mycket värdefull kväll för oss som är intresserade av den lokala kulturhistorien!

Danser i Blå boken

Folkdansringen gav 1971 ut en blå bok med beskrivningar av svenska folkdanser. I del två finns bland annat danser från Bohuslän och Dalsland vilket är intressant för denna blogg. En danskompis, Kerstin, hade redan kollat upp att det inte fanns några specifikt från Svarteborg men jag tyckte ändå att det var värt att införskaffa boken för att se vad där finns.

Från Bohuslän finns engelskor och fiskardanser samt kadrilj, lybäckare, mazurkalin och polska från Skaftö, Orust och Flatön. Det är alltså enbart danser från kusten. Svarteborg ligger i inlandet, nära Dalsland.

Från Dalsland finns endast en upptecknad dans — Polska på fläck eller Trinnpolska från Högsäter. Som kommentar om musiken står det ”mycket hastigt tempo”. Så spännande!

Polskan visades 1966 av Clarence F Larsson och hans hustru Anna, födda 1894 respektive 1897. De hade dansat den sedan tonåren då dansen var vanlig när det var fest. Det borde vara på 10-talet. Polskan dansades sporadiskt av äldre par ända in på 40-talet står det i boken.

Polskan hade en ”ovanlig rytmik” som framstår klart i Herman Ottossons spel (”Herman på Höghus”, född 1891) står det. Vore intressant att veta vad det betyder. Troligen var det han som spelade när paret dansade.

Polskans höga tempo i förening med de ganska svåra stegen och slag i golv och tak gjorde att dansen var ett prov på kraft och spänst, speciellt för kavaljeren, skriver upptecknarna.

En annan danskompis, Margareta, som kommer från Högsäter, minns att hennes mamma dansade på fläck. Spelkompisen Bjarne har också minnen av fläckpolska från dessa trakter.

Spelmän i mellersta Bohuslän

Min spelkompis Sven-Åke har satt ihop en fin hemsida om spelmän i Bohuslän, och under kategorin Mellersta Bohuslän räknar han upp följande spelmän:

  • Johan August Nilsson, Foss, Munkedal, 1845-1918
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg, 1857-1949
  • Albert Fossum, Dingle, 1862-1917
  • Maria Sohlberg, Foss, Munkedal, 1886-?
  • August Andersson, Grinås, Svarteborg, 1919-1984

Det finns mycket att fördjupa sig i! Jag vet inte mycket om de två från Munkedal till exempel. Svarteborgs spelmanslag har intresserat sig särskilt för Albert Fossum nu i höst så det ska bli kul att ta del av deras arbete genom spelmansförbundet senare i höst.

Dans!

Den viktigaste inputen som jag fick från zornjuryn på uppspelningen i år var att försöka ta reda på hur man dansade framför allt till polskorna. Jag känner till väldigt lite om dansen och har tänkt att det är svårt att klura på så jag har prioriterat ner det. Men nu fick jag ny inspiration!

Det jag vet just nu är följande:

  • Einar Övergaard skriver att man dansade jössehärspolska men inte så tydligt vad det innebar
  • August i Tôrve har berättat att man dansade halling
  • Trippvals dansades och det är bevarat hur man gjorde
  • Man kunde inte dansa polska på 1940-talet i Dingle när Niklas spelade polskor, utan då lyssnade publiken bara
  • August och Niklas spelade mycket till dans, men mest polketter, shottisar och valser
  • Johan Lund har berättat lite om hur det gick till på balerna, som jag skriver om här.
  • Bjarne Lantz har berättat att han sett fläckpolska dansas i tradition i Sörbygden
  • I södra Västergötland dansade man polska på fläck och spelade polskorna snabbt. (Jag har en DVD om fläckpolskor som jag ska skriva om vid tillfälle.)
  • Det finns uppteckningar från närliggande områden – åtminstone från Lommeland, Skaftö och Orust

Svenskt Visarkiv jobbar också med dans så jag har mailat dem för att få veta vad de har kring dans i Bohuslän och Dalsland. Jag har också mailat DAG, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg, Bohusläns spelmansförbund, Folkdansringen Bohuslän och Uddevalla och Munkedals folkdansgillen för att se vad de har för information om dans. Och så gjorde jag ett inlägg på Facebook.

En liten början!

Min tolkning av Islandsvalsen

Här kommer min tolkning av Islandsvalsen, som jag spelade den för några veckor sen när jag övade inför zornmärkesuppspelningarna. Den är rätt lik såsom min pappa och Bokenäsets Ådra spelar den, lite mer struttigt än man kan höra den ibland.

» Islandsvalsen efter August i Tôrve, Svarteborg

Jag har även lagt upp den på SoundCloud.

Min zornmärkesuppspelning 2012

Detta år fortsatte larssonbitarprojektet med ytterligare en zornmärkesuppspelning. Denna gång i Borås med juryn Christina Frohm, Pers Nils Johansson, Krister Malm och Jan Burman.

Delar av juryn spelar på stämman

Delar av juryn spelar på stämman

Jag återger vad jag berättade under uppspelningen. Inte ordagrant men ganska noga 🙂 Förhoppningsvis får jag okej från Svenskt Visarkiv på att lägga upp låtarna här också 🙂

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg i Bohuslän, som är mina hemtrakter.

Den första låten är en vals som heter Islandsvalsen, som jag har lärt mig av min pappa, som också spelar fiol. Han har lärt sig den av en spelman i Svarteborg som hette August Andersson och kallades August i Tôrve, född 1895. Namnet Islandsvalsen har någon koppling till gården Island eller sjön Islandssjön, men jag vet inte vilken. Det är en trippvals.

{Islandsvalsen}

Sedan spelade jag en vals till som är efter August i Tôrves läromästare Niklas Larsson, som var en av de första riksspelmännen i Bohuslän och som var med på Skansen 1910. Valsen har jag från en fonografinspelning från 1916 som spelades in på en spelmanstävling här i Västergötland. Då hade Niklas Larsson kommit igång att spela igen efter att ha haft ett uppehåll på typ tio år när durspelet kom och blev populärt och konkurrerade ut honom så då slutade han att spela till dans. Men som tur var blev det lite folkmusikuppsving igen så han började spela igen. Han åkte runt och fick lite priser och bra betyg, som man kan läsa om.

Jag känner inte till något namn på låten — de säger ”gammal vals från Bohuslän” på inspelningen. Jag vet inget mer om den och inte heller någon annan som spelar den.

Det finns två fonografvalser men den andra har ett namn. Den här är lite mer konstig och mindre rättfram och mer annorlunda, och det är roligt.

{Fonografvalsen}

Niklas Larsson spelade också polskor, och finns upptecknad av både Einar Övergaard och Nils Andersson och det är väldigt roligt. Han är den enda bohuslänspelmannen som finns hos dem båda. Han finns även inspelad och i alla fall en låt har överlapp mellan alla tre. Och det är kul när man ska fundera på hur de tecknade ner hans spel till exempel.

Jag tänkte spela nummer 11 i Övergaardsboken. Den har han lärt ut till sin elev Albert Fossum och efter honom finns den i Svenska Låtar under namnet Kampens polska. I Svenska Låtar är det inte lika många takter i varje repris som hos Övergaard, och Fossum tog också repris på repriserna vilket inte står i Övergaardsboken. En av få mollpolskor efter Niklas Larsson. 

{EÖ11}

Jag fick bronsmärke ”för stilfullt spel av bohuslåtar”! Juryn hade också bra kommentarer på mitt spel, dels vad som var bra och dels vad jag kan jobba vidare med. Jag fick mestadels kommentarer av musikalisk karaktär relaterade till dans och traditionellt spel. Mest förbättringspotential har polskan där jag ska försöka luska ut hur man dansade till. Arbetet fortsätter med ny inspiration! 🙂

Inspelningar med August i Tôrve

De inspelningar som Svenskt Visarkiv har med August i Tôrve som man kan beställa är SVA BA 162, 163, 1924, 1925, 1926, 2085 och 2086.

Dessutom har de kopior av en inspelning som August själv gjorde 1973 (SVA BB 498) och en från 1975 som Bo Nyberg har gjort (SVA BB 2316-17) men dessa kan man inte få kopior av utan måste åka till Stockholm och lyssna på.

Islandsvalsen

Trippvalsen Islandsvalsen har fått sitt namn efter stället Island eller Islandssjön i Svarteborg. Låten är bevarad till nutid genom August i Tôrve som har den efter Niklas Larsson. August bodde i Grinås som ligger nära Island. Google hade inte med dessa små ställen på sin karta men det hade Bing! 🙂

Island markerat, Islandssjön till vänster och Kärnsjön till höger

Island markerat, Islandssjön till vänster och Kärnsjön till höger

Valsen finns med på en inspelning med August i Tôrve hos Svenskt Visarkiv. Där spelar han en annan ordning på repriserna än var jag har lärt mig och dessutom i ett ganska långsamt tempo jämfört med t ex de valser som Niklas Larsson spelar själv. Han spelar mycket på dubbelsträngar på en illa stämd fiol och slutar låten med ett pizz 🙂

I häftet Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän finns denna vals med som nummer 60 (Svenskt Visarkivs katalog) med kommentaren ”jfr Vals ur Friskytten av C.M. von Weber, komp. 1820”. Och det kan man ju göra, t ex finns den på Spotify i en inspelning från 1973 med Staatskapelle Dresden! Fantastiskt med IT 🙂 Friskytten är en tysk romantisk opera.

Min spelkompis Rune Granquist har lagt upp Lars Ahlbergs arrangemang av denna vals som pdf på sin hemsida. Bokenäsets Ådra har spelat in valsen på sin skiva Väre på for (2007). De spelar flera fioler samtidigt och lägger på en stämma efter ett tag. De följer Augusts toner men spelar lite fortare.

Jag passar på att ta lite mod till mig och lägga ut en inspelning med mig själv 🙂 Så här lät islandsvalsen häromdagen när jag spelade den.

Svarteborgaren

Bild från Spotify

Jag fick en fråga på Twitter om låten Svarteborgaren, som en kille spelar på munspel på YouTube, är efter Niklas Larsson. Kul att få en fråga! 🙂

Såvitt jag kan höra är det EÖ22 som han spelar, troligen efter Frifots tolkning av den på skivan Järven (1996). De kallar den där för Svarteborgaren. Den finns att lyssna på på Spotify.

Med EÖ22 menar jag alltså nummer 22 i Einar Övergaards folkmusiksamling och det är en polska efter Niklas Larsson. Den finns även i Svenska Låtar Bohuslän som nummer 13, SvLBhln13.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv.

Jag har inte dansat till den vad jag vet men den låter som att den kan funka bra till dans! Bra låt, tycker jag.

Tillagt 11/5: Jag fick en kommentar från Rune Granqvist om att även Fossum spelade denna låt och har tecknat upp den. Han kallade den för ”Bohuslänpolska för fiolin”. Uppteckningarna har klara skillnader, det vore kul att kolla igenom lite noggrannare någon gång!

Riksantikvarieämbetet samlar digitala data

Riksantikvarieämbetet har gjort en webbplats med förhoppningen om att folk ska lägga in kulturhistorisk information om platser i Sverige. Riksantikvarieämbetet är enligt deras hemsida ”en nationell myndighet med ansvar för frågor om kulturarvet”.

Jag har lagt in en länk till den här bloggen på platsen Svarteborg på deras karta. De ville att jag skulle skriva in lite info där men det blir för jobbigt för mig att skriva saker på två ställen. De kommer ju direkt att bli osynkade. Men man får gärna läsa här på bloggen 🙂

Jag satte platsen till publikt redigerbar och det är redan någon som har varit inne och ändrat och lagt till lite. Det verkar inte gå att se historiken dock. Jag tolkar det här som någon slags wikipedia-grej fast med kulturhistoria utifrån platser som inriktning. Kan nog bli trevligt att surfa runt på när det finns mycket information.

Klipp från platsrs webbplats

Jag har sedan tidigare min egna lilla google-karta med platser relaterade till Niklas Larsson.

Noter på bloggen

Jag har från Svenskt visarkiv fått okej på att lägga ut noter både från Einar Övergaards folkmusiksamling och från Svenska Låtar Bohuslän här på bloggen när jag skriver om låtar.

Så kul att kunna visa lite bättre underlag för mina tankar som förhoppningsvis leder till lite mer interaktion med er som läser! Dessutom är Övergaards handskrivna noter väldigt vackra 🙂

Anno 2010 spelade en larssonbit på Allégården :)

I fredags var det en fantastiskt bra konsert på Folkmusikkaféet Allégården — Anno 2010 med Roger Tallroth som vikarierade för Daniel Sandén-Warg/Sophia Stinnerbom.

Lite extra kul tyckte jag att det var när de spelade en polska efter Niklas Larsson 🙂 De körde kombinationen av EÖ10 (andra reprisen) och EÖ11 (första reprisen) som de även gör på Groupa-skivan Fjalar.

Leif Stinnerbom och Mats Edén bodde i Göteborg på sjuttiotalet, berättade de, och ville hitta lite lokala låtar när de hade gjort en Groupa-turné på en båt som åkte längs västkusten. Leif sa att de hade förstått att polskorna efter Niklas Larsson var ganska lika värmlandspolskorna i hur de hade spelats, och att de går i en rasande fart och att de mången gång vållat blods-nånting (jag hörde inte riktigt vad han sa..)

Jag känner inte till varifrån den beskrivningen kommer, är det någon av er som vet?

De spelade låten väldigt fort på konserten. De spelade med en kort etta och mycket medljudande strängar på sina resonanssträngade fioler. Det lät riktigt gött! 🙂

Jag hittade en inspelning på YouTube där de spelar den till ett fullt dansgolv i stora salen på Linköpings folkmusikfestival 🙂 Där spelar de lite långsammare och det är verkligen dansant.

Larssonbitar till dans

För ett par veckor sen var mina spelkompisar Emil & Hampus i Göteborg och vi passade på att spela till dans på Folkmusikkaféet Allégården. Det var superroligt och vi blandade bohuslåtar med västerdal- och särnalåtar 🙂

Efter Niklas Larsson spelade vi polskan EÖ13 och en polkett som vi har genom inspelningar med August i Tôrve. Och så spelade vi EÖ46, en polska efter Alfred Lundberg.

Spelstuga i Göteborg

Igår höll jag i en spelstuga på Folkmusikkaféet Allégården i Göteborg. Det var bohusläntema och riktigt kul!

Flera av deltagarna hade spelat en del bohuslänskt innan, bland annat i Ranrike spelmän, så några låtar kunde vi gemensamt fast i olika versioner.

Jag har i första hand låtarna efter min pappa, och i andra hand efter Bokenäsets Ådra.

Vi spelade Gustavsbergarn efter Maria Sohlberg, schottisen Chokela och bullar, en polkett, skänklåten efter Niklas Larsson (Rättnå kommer gröten in) och Kalle Nybas vals efter Niklas Larsson. Innan vi spelade den senare passade jag på att spela upp fonografinspelningen med Niklas Larsson själv — det är kul tycker jag 🙂

Uppteckning från fonografinspelning

Nu har jag tecknat ner en av de två valserna som Yngwe Laurell spelade in med Niklas Larsson. Inspelningen gjordes troligen 1916 i Grunnebo, Västergötland.

Den är tidigare upptecknad av Lars Ahlberg och publicerad som nummer 41 i häftet Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän. Jag har gjort en egen uppteckning som inte är så lik den (rytm, toner och taktstreck etc är olika).

Låten går i A-dur och har två repriser på vardera åtta takter. Niklas spelar låten två varv igenom, med två gånger av varje repris, med likadana slut varje gång. Tempot är mycket högt, 200 slag per minut.

Fonografvalsen

Fonografvalsen

För att överhuvudtaget kunna höra tonerna har jag spelat upp inspelningen i halvfart när jag skrivit noterna. Och allt eftersom jag har plitat ner noterna så har jag låtit datorn spela upp dem så att det går att jämföra om det blev rätt eller inte. Det är även lärorikt att spela upp Niklas inspelning samtidigt som notprogrammet spelar upp min nedskrift. Det är svårt att få låtarna att starta samtidigt och sen håller inte Niklas metronomtempo helt igenom, utan ökar och minskar lite här och där, men det går förvånansvärt bra att spela dem samtidigt, och det är väldigt fascinerande hur det gick att få in denna konstiga låt i helt vanliga noter så bra!

I första reprisen spelar han lite fel i andra fyrtaktsfrasen. Han missar tonerna men tappar inte takten. När han sedan tar om låten blir det som det ska vara.

När jag har lyssnat och tecknat ner hans spel märker jag att han ibland håller ut sista tonen i sista takten i fyrtaktsfrasen eller reprisen lite längre än vad det egentligen finns utrymme för i tretakten. I uppteckningen har jag normaliserat detta till att bli vanlig tretakt genom hela låten. I övrigt har jag försökt att teckna ner så likt som jag kan men en del ornament och dubbelsträngar saknas nog än.

Jag har förmodat att de slagmarkeringar som ligger inbyggda i melodin ligger på ettan och trean — det är så jag har tecknat ner denna vals. Det gör att det i mitt tycke även påminner om en snabb polska. Men på fonografinspelningen säger någon, troligen Yngwe, att det är en vals från Bohuslän, så vals får det vara 🙂

Analysen i det trevliga programmet BarFly gav följande data:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
A Major  (12.843)+
A Lydian  (14.830)

A Major        Heptatonic ()

| . | . | | . | . | . | |

Pitches used :  E ^G  A  B ^c  d  e ^f ^g  a 

Note usage % Histogram

A       *****************************
A#
B       ************
C
C#      ***********************
D       *******
D#
E       **************************
F
F#      **
G
G#      *

Pitch Histogram

E       **
F
F#
G
G#      **
A       *************************************
A#
B       **********************
c
c#      ************************************************
d       ****************
d#
e       **********************
f
f#      **********
g
g#      **
a       ****

Interval Histogram

 -5     ******
 -4     **************
 -3     **********
 -2     ****************************************
 -1     ******
  0     ************************
  1     ******
  2     ****************
  3     **********
  4     **************************
  5     ******

Det är mycket A-dur-ackordstoner och mest terser. Det största intervallet är en kvint.

Några bilder från dagens arbetspass:
20111226-221531.jpg

20111226-221556.jpg

20111226-221607.jpg

Jag har lagt upp låten på Folkwiki där man också kan höra den spelas.

Låten har i nuläget följande abc-källkod:

X:1
T:Vals efter Niklas Larsson
R:Vals
O:Svarteborg, Bohuslän
S:Niklas Larsson, från fonografinspelning av Yngwe Laurell 1916
B:Julia Klingvall, 2011-12-26
Z:Julia Klingvall, http://julia.klingvall.se/
M: 3/4
L: 1/8
K: A
Q:1/4=200
A |: A>c c>B {c}B>A | c>d e>a e>d | c>B B>A c>A | [E4A,4] A2|
A>c c>B {c}B>A | c>d e>a e>d |c>B B2 {cB}A2 |A4 A2 ::
c2 A2 (3cAc | e4 c>A |{c}e<f e>f ec | c2 [d2f2] [d2f2]|
{f}(3fgf e>d (3cAc | e4 c<A | c<A c<e d<B | {G}B2 A2 A2 😐

Ett stort tack till min syster Stina och min pappa Göte som har hjälpt till massor med upptecknandet!

Ettårsjubiléum

För några veckor sedan hade denna bloggen ettårsjubiléum 🙂 Ett bra sätt att fira är med lite statistik tycker jag 🙂

  • 51 inlägg
  • 7 sidor
  • 15 kategorier
  • 135 taggar
  • 14 kommentarer

Sedan jag började att räkna besökare i maj har jag haft 1 806 besök, i genomsnitt 9 sidvisningar per dag. De allra allra flesta träffar är på förstasidan, över tusen. Sedan följer sidorna, dvs de stora rubrikerna under bilden, med ungefär femtio besök styck. Det populäraste inlägget är Larssonbitar på cello på YouTube med 43 visningar.

De fem vanligaste orden som folk har sökt på för att hitta denna blogg är:

niklas larsson svarteborg
folkwiki
julia klingvall
marie stensby
svenska låtar bohuslän

och det känns ju som bra träffar! Hoppas att de som hittade hit blev nöjda 🙂

Vals från fonografinspelningarna

Jag försöker att teckna ner en av valserna från fonografinspelningarna. Inte så lätt!

Jag har börjat med att skriva ner hela låten som han spelar den, och håller nu på med att få ihop det till tretakt med två repriser.

20111212-223415.jpg
Ett utkast

Eftersom jag inte litar på mitt notkunnande tar jag hjälp av datorn som spelar upp det jag skrivit. Jag startade både datorns notläsning och Niklas spel samtidigt och jämförde gång på gång tills det gick ihop sig..

Då stämmer tyvärr inte riktigt tretakten men jag försöker hitta ettorna och treorna (jag tror iaf att det är dom jag hör..) och sätta ut taktstreck. Återkommer förhoppningsvis med något som dansbart!

Prenumerera på bloggen

Jag skriver ju inte så jätteofta här, och för att man ska slippa surfa in på sidan och bli besviken över att det inte finns något nytt kan man istället låta bloggen säga ifrån när jag skrivit något.

För att automatiskt bli notifierad om nya inlägg här på bloggen finns det två sätt. Det enklaste är att prenumerera via e-post. Då får man ett mail varje gång något nytt har skrivits. För att börja prenumerera, ange din e-postadress i högerkolumnen på förstasidan, en bit ner, och klicka på knappen Subscribe. För att ta bort prenumerationen får man gå in där igen och klicka på Unsubscribe.

Det andra sättet är att prenumerera på bloggens RSS-flöde i en RSS-läsare. Vanliga mailprogram eller webbläsare kan fungera som RSS-läsare, men även t ex Google Reader kan användas för detta ändamål. Länken till RSS-flödet är https://larssonbitar.foli.se/feed/rss/

Spelträff i Hällevadsholm

I torsdags var Svarteborg spelmanslag värdar för en spelträff arrangerad av Bohusläns spelmansförbund i Hällevadsholms Folkets hus. Jag och pappa åkte dit för att träffa trevliga människor och spela lite larssonbitar med andra. När man som vi anlände söderifrån passerade vi Svarteborg kyrka som ligger fint på en höjd bredvid vägen.

Spelmanskulturen i detta sammanhang är rätt annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Man sitter i en stor ring och har en spelledare som startar upp låtarna. Ett fåtal personer spelar stämmor och oftast körde vi låtarna två varv rakt igenom. Det var några besökare där också som satt bredvid och applåderade efter låtarna 🙂 En av besökarna, tillika fikafixare, var en kvinna som väl kände till både Niklas Larsson och August & Helge och det var kul att prata lite med henne. Hon önskade att vi skulle spela lite lokala låtar, vilket jag tycker är roligast!

Det är ju en helt annan karaktär på larssonbitarna jämfört med de många låtar i stil med Uddevallavalsen av Bill Hansson, som brukar spelas på spelmansförbundets spelträffar, och så även denna torsdag. Larssonbitarna är äldre, kärvare, mindre folkparksdansmässiga, mindre ackordsbundna och krångligare att spela och i mitt tycke intressantare och bättre 🙂


Spel-ringen

Albert Fossum & Lars Åhs underhöll för hundra år sen

8 juli 1911 skrev lokaltidningen Bohusläningen om Albert Fossum och Lars Åhs 🙂 Jag har inte tänkt på att man kan kika i lokaltidningen för att ta del av kulturhistoria, men det vore ju jättekul att söka lite i arkiven!

Bohusläningen brukar ha en liten notisruta med gamla artiklar, och för några dagar sedan publicerade de följande drygt hundra år gamla text:

En treflig afton beredde bygdemännen Albert i Dingle och ”Länsmans Lasse” den ganska talrika publik, som infunnit sig i Grands hotelträdgård på onsdagen. Albert i Dingle är ju sedan gammalt känd och värderad för den färdighet, hvarmed han trakterar sitt instrument, och ”Länsmans-Lasse” (Lars Åhs från Dalarne) var en angenäm bekantskap att göra. Icke minst beredde han nöje genom sina små trefliga ”speechs” till beskrifning och förklaring. Båda hade en rik repertoir af låtar, polskor, valser etc. Publiken gaf upprepade gånger genom applåder uttryck för sin belåtenhet.

I morgon gifva de båda spelemännen en ”afton” med spel och glam och dans å det förtjusande Långevall däruppe på höjden mellan Bullarsjöarna.

Även året innan var Lars Åhs på besök i Bohuslän, för att fotografera Niklas Larsson. Lars Åhs var spelman och folkskollärare och enligt Wikipedia född 1872. Han var enligt samma källa från Blyberg i Älvdalen.

Albert Fossum (1862-1917) var en av Niklas Larssons elever. Lite mera fakta om honom finns på Wikipedia.

Märta Ramstens intervju med Bill Hansson

Från Svenskt Visarkiv har jag beställt en intervju med Bill Hansson (1934-2004), som Märta Ramsten gjorde i Uddevalla i oktober 1969 (SVA BA 0667).

Bill spelar några låtar av eller efter sin far, Ture Hansson, 1894-1947. Ture var född i Sanne socken, Bohuslän, och flyttade till Uddevalla som vuxen. Hans syskon var musikaliska och de flesta spelade instrument. Ture spelade mycket till dans och på bröllop. Tyvärr visste inte Bill hur Ture hade lärt sig att spela. Ture lärde sig noter först i 45-årsåldern. Han spelade ofta tillsammans med Niklas Larsson! Då spelade Ture melodin och Niklas kunde ibland variera med att spela i stämmor, att ”sekundera”. Bill mindes inte att de spelade grovt och grant.

Ture gjorde en vals till sin svåger i femtioårspresent. Svågern bodde intill Galgeberget i Krokstad socken, och därför kallades han Galgebergarn, och valsen kallas följdaktligen Galgebergarns vals. Sist jag skrev om Galgebergarn visste jag nästan inget alls om honom, så det var roligt att få en liten historia!

Ture byggde sig också en fiol, efter att ha gått i lära hos fiolbyggaren Harry Bäckman från Uddevalla. Bill byggde också fioler och hade lärt sig av Sven Karlsson, en annan fiolbyggare i Uddevalla.

Bill själv började spela strax innan hans far dog, så de spelade inte tillsammans så mycket, men han kommer ihåg låtarna som fadern spelade och tycker själv att han har ett liknande spelsätt. Bill var på 60-talet med och spelade i Uddevalla folkdansgille, där han spelade ur Ungdomsringens häfte med danser och engelskor ur den bohuslänska repertoaren. Senare har Bill varit med i både Uddevalla spelmanslag och Ranrike spelmän, men det var efter 1969 då intervjun gjordes. Han blev riksspelman 1974.

Bill spelar redigt och inte tillbakahållet, han vibrerar ibland på sluttonerna, hans spelar på en sträng i taget, använder väldigt få (två) dubbelgrepp och jag hör inte att att han stampar takten.

Galgebergarn, Niklas, Bill och Ture

Märta Ramsten är så bra på att intervjua! Hon frågar om spelsätt och samspel. Hon var ju en van spelmansintervjuare redan då. Det hördes att hon blev intresserad när han berättade att Ture spelat tillsammans med Niklas Larsson 🙂

En vispolska som överlevt genom ljudande tradition

Det är ganska ovanligt att polskor bevarats i tradition i svarteborgsområdet. Men det är himla kul när det händer. De som jag känner till som spelat polskor från Svarteborg ända in i andra halvan av nittonhundratalet är August i Tôrve, Helge Andersson och August i Wrem, och förstås de som har lärt sig efter dem, som inte går att rada upp här..

Den polskan jag tänker på nu har en text som börjar Ja geck mig ut en midssommernatt. Det är en polska som vi har genom August i Tôrve och hans son Helge Andersson, som har den efter Niklas Larsson.

Övergaards och Arills uppteckningar

Låten finns upptecknad hos Einar Övergaard, EÖ36, med titeln Vispolska. Den är enligt Övergaard av ”lokal prägel” och Niklas Larsson har lärt sig den av sin far. Låten går i D-dur, har två repriser på åtta takter vardera och repristecken utsatta.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Han skriver att texten börjar

Ja geck mej ut en mesommorsnatt
då feck ja ta på tösenes patt

David Arill har publicerat några verser upptecknade efter Niklas Larsson i sin folkminnesuppsats där han också skriver lite om spöstraff, som de verserna handlar om, bland annat att det avskaffades 1855. De tre verser som Arill publicerade lyder:

8. Så tog de mej å la åver en krack,
hej falalli lej falilå
då kan de tru, jä va ente frack.
hej falrulalru lia lalu lej.

9. Så hissa de mej på spöpåln upp,
där pryla de min syndefulle kropp.

10. No ha jä sjungt den visan te slut,
skramla ihob å gi mä en subb.

Svenska Låtars uppteckningar

I Svenska Låtar Bohuslän finns denna polska upptecknad som SvLBhln18 men författarna ansåg att texten inte lämpade sig för publicering. Det står också att låten finns i flera varianter i Dalsland. Detta blir ett ganska långt blogginlägg så jag väntar till ett annat tillfälle att jämföra melodierna!

Roligt nog finns texten återgiven i originalen på Folkmusikkommissionens hemsida och där lyder den ungefär så här (svårt att läsa för mig som inte är van vid gammaldags handstil):

1. Ja gick mej ut i midsommarnatt
Hopp fallera…
Då fick jag ta på tösenes patt
Hopp…

2. Så stält di mej för tingsbordet in
Trettio horor stodo där i en ring

3. Domarn han slog opp en storen bok
Frågte mej hur många horungar jag har gjort

4. Inte rigti jag de kan besvara nu
Anten e de 30 eller 27

5. Så kom de fram en ärelös präst
Läste upp för mej en lången horetext

6. Klockan befalte jag skulle på kne
Den fitten skulle också vare mä

7. Så hängte di mej på spöpålen opp
De prygla(?) di min syndefulle kropp

8. Så tog di mej från spöpålen ner
Di frågte mej om jag ska hora mer

9. Så tog di mej å hängte ofver en krack
Då kan du tro jag var ente frack

10. Nu har ja sjungt den visan te slut
Skramla ihop å gi mej en sup

11. Får je ente brännvin ska ja kaffe ha
Får je ente kaffe ska ja qvinnfolk ha

Det finns även en liknande variant upptecknad efter Albert Fossum, SvLBhln26, som Nils Andersson trodde byggde på en vallåt. Där står att polskan var efter Spel Olaus, Svarteborg, som var samtida med Gömmen. Även Lorn i Rönningen har spelat denna polska.

Inspelningar och uppteckningar med August Andersson

På Svenskt visarkivs inspelningar SVA 163 sjunger August några verser på låten.

Domarn slo upp sin store lange bok
Ti ram di dam di dia ram di dej
Å frågte mig va många ungar ja hade gjort
Tia ra di da di dej

Inte kan ja svara på de just nu
Om de va 34 eller 47

Sedan så häng di mej på en krack
Spöa di upp min horefulle kropp

Bokenäsets Ådra har sju verser efter August som lyder så här:

1. Je geck mej ut en missommernatt
då fick jag ta på töseras patt

2. Då lekte ja me jänterna så
att jag fick till tingshuset gå

3. Domarn slog upp sin store långe bok
Frågte mej va många ungar ja hade gjort

4. Inte kan jag svara på de just nu
Om de var 34 eller 47

5. Så tog de mej å la mej over en krack
Då må du tro ja var inte frack

6. Så hängde de mej på spöpålen opp
Så spöa de upp min horefulle kropp

7. Nu har ja sjungt den visan till slut
Skramla ihop å ge mej till en sup

Inspelning med Helge Andersson

Min pappa spelade in låten med Helge 1994, men han sjöng inte texten. Helge spelar två repriser varav den ena är i samma melodi som textraderna utan omkvädet. Helge börjar på reprisen som går högt, och sen kommer den repris som texten är till, precis likadant som August sjöng den. Han spelar låten mycket fortare än vad August sjöng och han slutar sedan med den höga reprisen.

Nutida varianter

Bokenäsets Ådra gör en variant med melodin efter inspelningen med Helge och med texten från August.

Folkmusikgruppen Hemållt har gett ut sin variant av den här låten på sin skiva Hin håles harvedrag och de har också texten efter August i Tôrve. Tempot är ungefär som August sjöng den.

Nu hann jag inte alls kika på skillnaderna i melodin i de olika uppteckningarna, men det får bli en annan gång 🙂

Roligt med en vispolska av lokal prägel som överlevt i ljudande tradition och som spelas fortfarande! (En annan är EÖ18, efter Daniel i Påstigen)

Bloggstatistik

Det är lite kul att kika på statistiken för bloggen. Jag har inte så många besökare, ungefär 250 per månad — inte unika och troligen är jag själv en del av dem även om statistikverktyget säger att så inte är fallet.. Fast det kanske inte är så dåligt för att vara en sjukt specifik blogg 🙂

De flesta hittar till bloggen genom min hemsida, radioprogrammet Folkes hemsida, min folkmusikblogg eller halsingelatar.blogspot.com. Och genom sökmotorerna. De sökord som folk har använt för att hitta hit har hittills varit (i vanlighetsordning):

julia klingvall, folkwiki, niklas larsson svarteborg, niklas olsson polska, wrem, speleman med fiol, niklas olsson polska you tube, brudmarsch elias ambjörnsson, nicor, hansson wrem, ”julia klingvall”, svenska låtar nils andersson bohuslän, svarteborgs spelmanslag, brudmarsch ambjörnsson, tattare torp i bullaren, niklas olsson brudmarsch, julia klingvall uddevalla, Övergaardsboken, påstigen, vals låtar, cello stockholm larsson, förstämt, namn valser, riksspelman johan johansson bohuslän, allan sohlberg, av bara farten/vildhonung, brudmarsch efter niklas larsson, youtube spelmän, fonografinspelning, Äldre spelmän i bohuslän, bohuslänska visor, övergaard engelskor, einar övergård spelmansuppteckningar, jonas bleckman, niklas olsson, naverstad, vals efter niklas larsson, einar-övergaard, august i wrem, anton andersson spelman, visor i bohuslän, the secret carpet club, lindvärn, folkwiki folkdans, ture hansson, spelmansstämma regementsparken uddevalla, påstigen dingle, niklas larsson spelman bohuslän, övergaards springlek, utbildning att spela polskor

Spelmanstävling i Lyckorna 1909

Nils Andersson var domare i en spelmanstävling i Lyckorna, Ljungskile, 24 juli 1909. På Folkmusikkommissionens hemsida kan man läsa hans anteckningar från tävlingen. Det är många spelmän med och flera är intressanta. Spelmännen kom ganska långväga, till exempel från Uddevalla, Munkedal, Göteborg, Åmål och Skee.

Vinnaren var en spelman från Åmål, August Odhner, som jag tyvärr inte känner till något om. Han finns upptecknad hos Folkmusikkommissionen.

Maria Sohlberg, Munkedal, då 29 år, kom delad tvåa och Niklas Larsson, Svarteborg, i femtioårsåldern, kom delad trea. Anton Andersson, Skee, och Albert Fossum, Dingle, var några av de som fick hederspris.

Klipp från Folkmusikkommissionen

Klipp från Folkmusikkommissionen, http://www.smus.se/earkiv/fmk/browselarge.php?lang=sw&katalogid=Bo+1&bildnr=00005

Maria Sohlberg fick bedömningen a och Andersson kommenterar att hon spelar ”väldigt rent, klangfullt, omsorgsfullt”. Hon spelade två polskor och två valser.

Niklas Larsson fick bedömningen ab++ och spelade tre polskor och en brudmarsch. Han fick kommentarerna: Synkoper Typiskt spel! Medljudande strängar, bortdöende ton mot slut God rytmik Tycks behöva (?) hemsökas.

Senare i hans anteckningshäfte finns uppteckningar efter båda spelmännen, och de är förlagan till uppteckningarna efter dem i Svenska Låtar Bohuslän.

DISMARC

Visarkivet tipsade mig om att man kan söka i databasen DISMARC (DIScover Music ARChives from across Europe) efter saker som är relaterade till Niklas Larsson hos Svenskt visarkiv.

Så här ser träfflistan ut idag:

Det var kul, för jag visste inte om alla dessa! Jag visste inte att det fanns inspelningar och intervjuer med Marie Stensby, Bert Johansson och Bill Hansson/Elsa Lindvärn. Dags att beställa hem 🙂

Helge på Spotify :)

I dagarna har jag sett att Caprice skivor har dykt upp på Spotify, och idag såg jag att även skivan Varjehanda folkmusik (Traditional Folk Music) fanns där. Där finns ju Niklas elev Helge Andersson med med en låt, en sexling. Lyssna här, om du har Spotify.

Skivan gavs ut av Svenskt Visarkiv och jag kommer ihåg att pappa köpte den och tog med när vi hälsade på Helge. Han visste inte om att han var med på skivan och fick höra sig själv spela.

Solospel av larssonbitar på Uddevalla spelmansstämma

I lördags var det spelmansstämma i Uddevalla. Det var premiär för stämman, som hölls i Regementsparken. Vädret var underbart sommarvarmt och det var mycket folk där, både besökare och många som buskspelade i små gäng. Fikaservering och mycket trevligt folk. På en scen hölls uppspelningar med olika grupper.

Jag hade äran att bli tillfrågad om att spela några låtar solo på scenen — så kul! Jag spelade först en vals efter pappa/August i Tôrve och sedan Kalsongevalsen. Därefter klämde jag in en särnalåt – Rosénpolskan, en polska efter Spaken som är rekonstruerad av Anders Rosén. Sedan spelade jag två övergaardspolskor efter Niklas Larsson – EÖ27 (tobakspolskan) och EÖ11.

Stenbockens vals

En vals som Niklas Larsson spelade på förstämd fiol var Stenbockens vals. Den valsen spelar även Allan Sohlberg i Svarteborgs spelmanslag, och jag fick den på noter av honom när jag var där och hälsade på 🙂

Idag sprang jag på den med gruppen Nicor, från Göteborg. Här kan man lyssna på deras tolkning. Jag vet inte vem de har den efter, men jag har frågat 🙂

Min uppspelning 2011

Som en del i mitt larssonbitarprojekt har jag spelat upp några låtar för zornmärkesjuryn i Örebro i år, 2011.  Jag försökte sätta samman några olika låtar ur olika källor, men till slut blev det lite mindre blandning än jag först tänkt.

Här nedan skriver jag lite om vad jag sa, vilka låtar jag valde och hur jag försökte spela dem. Texten i kursiv stil är vad jag berättade för juryn.

Jag berättade först att Svarteborg var en socken i mellersta Bohuslän och numera är det mest en by. Jag sa att jag skulle spela tre låtar i svarteborgstradition. Anledningen till Svarteborg är att jag är född några mil därifrån och min pappa spelar dessa låtar och har spelat med äldre spelmän därifrån. Jag har upplevt den här musiken under min uppväxt och därför vill jag spela upp i denna tradition.

Den främste spelmannen från Svarteborg hette Niklas Larsson och levde ca 1850-1950. Alla tre låtarna är efter honom.

Låt #1: Kalsongevalsen efter August i Tôrve

Jag berättade att jag har låten efter pappa, som har den efter August, som har den efter Niklas. Namnet kommer av att Larsson & August i Wrem hade suttit och spelat och sen gått och lagt sig utan att ha kommit på hur denna valsen var. Sen vaknade dom mitt i natten och kom på den och satte sig i kalsongerna och spelade.

Jag spelade den i rätt snabbt tempo med medljudande strängar som enligt August var ett viktigt stilmedel – ”det ska va dubbelt spel” sa han. A-bas.

» Lyssna på Kalsongevalsen, vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #2: Vals efter August i Tôrve

Jag berättade att jag skulle spela en vals till efter pappa, som har den efter August och efter Niklas, men att jag inte har något namn på den.

Det är en trippvals, som inte låter som uppenbara valser, och när man spelar så vet inte alltid folk vad de ska dansa till. Jag tog några danssteg och visade hur man gick med hela foten i 🙂

Här hade jag egentligen tänkt ta en vals efter fonografinspelningar med Niklas för att få en direkt från honom. Men jag ändrade mig till en enklare och hoppigare trippvals efter August eftersom jag kände mig säkrare på den rytmiskt. Typ veckan innan uppspelningen visade det sig nämligen att jag och pappa stampade olika i andrareprisen på fonografvalsen så det kändes lite vanskligt att ta den 🙂

Spelade den rätt likt den första, ganska fort och med medljudande strängar.

» Lyssna på Vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #3: Kampens polska efter Niklas Larsson, EÖ11

Jag sa att valser var det vanligaste som de spelade till dans. Niklas och August spelade tillsammans till dans också, men helst ville Niklas spela själv. 

Det finns också polskor efter Niklas Larsson, så jag tänkte att jag skulle spela en polska. De flesta har vi inte kvar i ljudande tradition, men det finns några. Några inspelningar och några som August och hans son Helge spelade. Den jag ska spela nu har jag tagit ut efter noter, och då är det Einar Övergaard som har varit där och tecknat upp 1901, när Niklas var 45 år gammal. Det finns ganska många polskor där, och även i Svenska låtar. Jag ska spela nummer elva som Niklas Larsson har lärt ut till sin elev Albert Fossum, som finns i Svenska låtar oxå. Där finns en annan uppteckning efter Albert Fossum, lite annorlunda, men där kallas den för Kampens polska. En av de få molliga polskorna efter Niklas Larsson.

Låten har hos Övergaard 12+8 takter utan repriser. Första reprisen är ungefär 6+6 takter med överbundet mellan. Skriven i först E-moll och sedan A-moll med varierande f och fiss.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Fossum har dubbelgrepp angivna, dubbel-e, dubbel- och trippel-a samt medljudande D-sträng till H på A-strängen, som jag har tagit efter. Uppteckningen har 8+8 takter med repriser och lite annan rytm. Upptecknat av Olov Andersson. Jag går helt på Övergaards uppteckning map rytm och takt. Jag drar lite i triolerna ibland som variation. A-bas.

» Lyssna på Polska efter Niklas Larsson, EÖ11 från uppspelningen

Diplom

Jag fick ett diplom med texten ”för lovande spel av bohuslåtar”, där jag som jag skrivit tidigare är lite missnöjd med att det blev hela landskapet.

Därmot är jag väldigt nöjd med jurysamtalet, de sa både positiva saker och saker som jag kan jobba på.

Juryn bedömde spelet mer än traditionsmedvetenheten såsom jag uppfattade det. Jag fick inga kommentarer på låtarnas karaktär t ex, vilket hade kunnat vara roligt. Bland det jag behöver jobba på är det främst takten och stampet som inte är på topp. Och det måste det ju bli! Diplom känns också som helt rätt bedömning av mitt spel så jag är jättenöjd!

Låtarna är inspelade av Svenskt visarkiv under min uppspelning och publicerade här med tillstånd från dem.

Det finns flera folkmusiktraditioner i Bohuslän..

Jag spelade upp för zornmärkesjuryn i Örebro i år. Det var första gången jag spelade upp och jag hade anmält mig för att spela låtar från Svarteborg på fiol. Det gick hyfsat tycker jag, och jag fick ta emot ett diplom från juryn. Men på diplomet stod ”för lovande spel av bohuslåtar”. Då blev jag lite konfunderad. Jag vill ju spela upp i svarteborgstradition, inte hela Bohuslän. I Bohuslän finns det mycket varierande folkmusik, t ex är det stor skillnad mellan Orust, Svarteborg och Hogdal för att nämna några.

När jag läser motiveringarna för andra så ser jag förutom landskapsnamn enbart byar från Dalarna, t ex Nås, Dala-Floda och Orsa. Jag vet inte om det bara har råkat bli fel på just mitt diplom eller om det bara är i Dalarnas fall som det går att spela upp inom en viss tradition?

Jag har mailat Zornmärkesnämnden med denna fråga och hoppas få klarhet. Annars är det läge att debattera detta tycker jag! Om jag någon gång i framtiden blir riksspelman vill jag vara det i svarteborgstradition, och inte på bohuslåtar i allmänhet. Dalarna är ju inte det enda landskapet med skillnader inom folkmusiken.

» Här finns en lista med alla årets utmärkelser med motiveringar.

» och här har jag en liten sammanställning över utmärkelser i bohustradition

Polskor efter Niklas Larsson

Hos Einar Övergaard finns tjugotvå polskor och två vispolskor upptecknade efter Niklas. Samtliga åtta polskor efter Niklas Larsson i Svenska låtar finns bland dessa!

Här följer en lista över sambanden:

  • EÖ6, 7, 8, 10, 12, 13, 15, 16, 19, 20, 25, 37 är unika hos Övergaard
  • EÖ21, 22, 24, 26 finns även efter Larsson i SvL
  • EÖ9, 11, 18 och 23 finns även upptecknade efter Fossum i SvL
  • EÖ14, 17, 27, 36 finns efter både Fossum och Larsson i SvL

Efter Fossum i Svenska låtar finns en polska explicit angiven att den är efter Niklas Larsson, SvLBln25, men som inte finns en motsvarighet i Övergaard vad jag har hittat (eventuellt kan EÖ26 räknas). Där hittar vi ytterligare fyra polskor, 24, 32, 34 (liknar delvis SvLBhln35 och EÖ26) och 46 som inte finns efter Niklas i Övergaardsboken. När jag har gått igenom alla efter både Fossum och Larsson finns det alltså bara max fem polskor som inte har en motsvarighet hos Övergaard, vad jag hittat hittills.

Det är ett stort överlapp då, kul att det finns mycket jämförelsematerial! En guldgruva för folkmusikforskaren 🙂

Intervju med August i Tôrve

August Andersson i Tôrve är nog den mesta källan till Niklas Larssons låtar. August var född 1895 och dog 1984.

Jag lyssnade på en intervju för radio där Sven Alfredsson intervjuar August i Tôrve. Intervjun sändes aldrig i radio, eftersom dialekten var för svårt att förstå. Jag förstår det mesta men inte allt tyvärr. Jag försöker skriva med August egna ord så mycket som möjligt. Här följer en sammanfattning:

August berättar att han började spela när han var ”helt ung”, på en hemmagjord fiol med dåliga strängar. Han spelade några bitar men sen kom Larsson och stämde om den och så fick han börja om på nytt.

Han berättar om hur Niklas lärde ut men jag förstår inte vad han säger. Han skulle i alla fall göra samma, precis så som han spelade.

Niklas spelade ofta på julkalas och bröllop och som jag förstod det låg August och lyssnade på Niklas när han var liten. August spelade ihop med Niklas på danser många gånger, och även själv. En midsommar när det var ungdomsspel nere i sjön var August tingad till spelman. Men han tog ett grann brännvin och gick bort te Niklas Larsson och frågade om han ville gå med. Det ville han, och han var nästan full när han kom dit, och så rök strängen av, så fick August hjälpa gubben. De spelade mest valser men även polketter och mazurka.

Både August och Niklas spelade alltid på två strängar, ”det ska bli dubbelt spel”, sa de. Vad jag har förstått av att läsa i Lars Ahlbergs häfte om svarteborgsspelmännen så verkar det vara en del äldre spelmän som bara spelade på en sträng i taget. Men Niklas, August och Helge gjorde inte det.

August hade många bitar på band. Om det var någon han kom på som han inte spelat på länge så spelade han in för att inte glömma bort dom.

Bokenäsets Ådra spelade larssonbitar till dans

I onsdags var jag med Bokenäsets Ådra och spelade till dans på Gräfsnäsgårdens utedansbana i Slottsskogen, Göteborg. Vi har en dansrepertoar med favoritlåtar ur repertoaren som passar bra till dans, och där finns många låtar både efter Niklas Larsson och August i Tôrve.

Jag fick även passa på att dansa min första trippvals med min spel- och danskompis Britt-Marie Johansson! Det var väldigt kul. Man går med hela foten på varje slag, runt runt och håller varandra om livet respektive axlarna. Liksom vanlig vals varierar man mellan att snurra långsamt och fortare och åt båda hållen. Vi dansade i valsbana men det var en fläckdans förr. Man kan få till en himla fin och snabb snurr om man vill 🙂

Polska efter Daniel i Påstigen, Svarteborg

Det finns en polska som fortfarande spelas efter Daniel i Påstigen, Svarteborg. Jag har sett både namnen Daniel Berntsson i Påstigen och Daniel Andersson i Påstigen men gissar på att det är det senare som gäller eftersom det namnet står intill en uppteckning av låten. Han levde i så fall 1823-1867 och hann lära ut denna till Niklas även om Niklas bara var tio år då Daniel dog om siffrorna stämmer. Niklas var född i Wälskogen, Påstigen och flyttade till Liane 1865.

Polskan kallas strömkarlens polska, jag vet inte varför eller vem som började kalla den det. Den finns upptecknad efter Niklas av Övergaard och utgiven i Märta Ramstens samling som nummer EÖ18. Larsson lärde ut låten till Albert Fossum och efter honom kom den med i Svenska låtar, SvLBhln29. Här står det att spelmannen kallades Daniel på Stigen men det är en missuppfattning av Påstigen.

Påstigen ligger förresten någon kilometer öster om där Niklas bodde senare och ungefär halvvägs mellan Dingle och Hedekas i inre norra Bohuslän. Kolla in kartan.

Så här skrev Övergaard ner låten:

Jag har skrivit av hans handskrivna uppteckning in på datorn:

Jag har även lagt upp denna avskrift på Folkwiki där man t ex kan lyssna på den.

Även August Andersson i Tôrve lärde sig denna polska efter Larsson, och den finns inspelad av bland annat Svenskt visarkiv (162 och BA 1924). August son Helge Andersson spelade också denna polska, som pappa och jag spelade in på video 1998. Jag har även privata inspelningar med Sören Nilsson och med min pappa Göte Klingvall.

De uppteckningar jag har stämmer inte överens förstås. Tyvärr kan jag antagligen inte lägga ut originalen här av upphovsrättsliga skäl, så den intresserade får jämföra själv.. Övergaard skriver 2*4+12 takter i D-dur, och i Svenska Låtar har vi 2*4+8+12 takter, där de två första delarna är skrivna i A-dur och den tredje i D-dur. Lars Ahlberg har också tecknat upp den som nummer 95 (LA95) i sitt häfte Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän, troligen ur Svenska Låtar med lite förändringar, och han skriver 2*4+2*6 takter (andra delen har olika slut) och i A- respektive D-dur. Ahlbergs uppteckning med en andrastämma finns på Rune Granquists hemsida.

Även om det står olika många korsförtecken i början av notraderna så är det samma toner, bara en variation i hur upptecknaren valt att skriva. Det finns nämligen ett giss i fjärde takten.

Låten är en fartig och bra triolpolska och spelas roligt nog än idag!

Film med August och Helge Andersson

Två låtar från Svenskt visarkivs inspelningar BA 1925 finns filmade och jag har nu fått besked om filmerna från Visarkivet. De ligger på Svenskt filminstitut och väntar på att bli digitaliserade. De var inte heller överförda till VHS så i dagsläget kan man inte få se dom. Men om några månader kanske dom har hunnit bli digitaliserade, vore kul att se dom!

De låtar som är filmade är Tildas vals och en polkett.

Larssonbitar på cello på YouTube

Den fantastiskt bra cellisten Jonas Bleckman spelade en larssonbit på sin examenskonsert från folkmusiklinjen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 🙂

Polska, EÖ24

Karl-Johan Ankarblom och Jonas Bleckman

EÖ24 kallar Övergaard för Katte Jakob, som troligen är den ”tattare” som Niklas har den efter. Övergaard angav att det var en dalbopolska och troligen spridd efter han ”brukar kalla den för Brio-polskan”. Denna låt finns både i övergaardsboken och i Svenska Låtar Bohuslän (nr 12) men såvitt jag kan höra så är denna tagen från övergaardsboken.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

En annan variant från kusinerna Günter och Åberg i Grinstad, Dalsland, är EÖ112.

De spelade även en marsch från Bullaren efter Niklas Olsson, EÖ61, som enligt filmen också är efter Niklas Larsson, men det är den troligtvis inte.

Brudmarschen:

Jeanette Eriksson och Jonas Bleckman

Vals eller polska?

Vals och polska kan vid första anblick låta som rätt olika saker. Tretakt visserligen men man brukar betona olika. Men det går visst bra att krångla till det, åtminstone i Svarteborg. När jag spelar valser och polskor därifrån låter det rätt likt och de jag spelar för är inte alltid med på vilken som är vilken. Antagligen hade jag inte varit det själv heller om jag inte vetat vilken låt jag spelade…

Mamma berättade också at på åttiotalet när Ådran spelade och dansade dessa låtar krävdes det ofta att man på förhand visste vad det var för att de skulle veta vilken dans som skulle dansas.

På en skiva med Svarteborgs spelmanslag (Låtar från Kynnefjäll, 1982) står ”Det som på skivan presenteras som trippvals kan, om lyssnaren känner för det, även uppfattas som mazurka, snabb polska, pols eller springdans”.

Jag har tidigare funderat lite över de konstiga valserna, och tyckt att de var äldre och nyare. Men nu kanske jag ska tro att de är vanliga valser och trippvalser. Där trippvalserna låter äldre.

Foton från Svenskt visarkiv

Från Svenskt visarkiv har jag fått tre foton av Niklas Larsson som jag fått tillåtelse att publicera här. Två av dom var olika varianter av fotot nedan, men det ena verkar vara lite förbättrat, med borttagna fläckar t ex. Jag har beskurit det stående porträttet rätt mycket.

Detta foto är det som är med i Svenska låtar och som även prydde framsidan av förra utgåvan av densammas bohuslän- och hallandsdel. Man ser zornmärket i silver fäst på jackan, så det är taget 1910 eller senare.

Bilden nedan är den som finns i övergaardsboken. Där står att det är Musikmuséets foto. Även Lars Ahlberg har denna bild i sitt häfte, och där står ”Foto Lars Åhs 1910, Älvdalens hembygdsarkiv”. Nu hittar jag inte källan, men jag har för mig att Lars Åhs var en spelman som också var fotograf och åkte runt och fotograferade spelmän.

Fiolen ser ut att vara samma, men det är svårt att säga. Stråkarna är iaf olika eftersom den ena har ljus och den andra har mörk frosch. Han håller ungefär likadant, ganska långt ner mot froschen ändå. Fiolen ser rätt stor ut och han var ju enligt uppgift rätt liten. Han har taglet ganska mycket spänt, och i den övre bilden har han ett snöre i fiolen, kanske till ljudpinnen? Stallet är rätt platt. Och så har han lite ovanliga polisonger!

EÖ14 – Stärkestadspolskan

En av de häftigaste svarteborgslåtarna är stärkestadspolskan, EÖ14. Den är ansedd som en av dom svåraste att spela och den är samtidigt en himla bra låt.

Den var populär även förr i tiden, eftersom den spelades redan av Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848, Foss socken) och troligen även hans spelkamrat Bryngel på Stärken. Låten finns inspelad på fonografrullar 1916 med Niklas Larsson (Bryngels elev Gömmens elev) och upptecknad både av Einar Övergaard och Nils Andersson, efter både Niklas Larsson (SvL Bohuslän 20) och hans elev Albert Fossum (SvL Bohuslän 31).

Låten spelas med A-bas och har ett litet tema på ungefär fyra takter som återkommer i både första och andra reprisen.

I min pärm med polskor efter Niklas Larsson har jag sammanställt alla övergaard- och svenskalåtarpolskornas olika uppteckningar och här tar stärkestadspolskan upp ett helt uppslag 🙂

Övergaard har skrivit den som 2*8+2*8 takter medan Nils Anderssons Larssonvariant är på 2*14+2*8 takter (se originalet här). Anderssons uppteckning skiljer sig från Övergaards även på var ettan är placerad, där Andersson ligger ett taktslag före i första reprisen. Andrarepriserna är däremot nästan identiska. När Andersson tecknade upp Fossums variant (SvLBhln31) är det lika många takter som hos Övergaard och ettan är placerad på samma ställe.

Hos Fossum finns också några dubbelgrepp noterade: dubbel-d, dubbel-a och ciss-f i två oktaver. I SvLBhln20 efter Niklas Larsson är endast två dubbelgrepp noterade, lös a-sträng med fjärdefingrets a på d-strängen samt lös d-sträng till ett d på a-strängen.

Det roligaste är att lyssna på fonografinspelningarna. Man hör för Larssons karaktäristiska saker som accelererande triolpartier och både jämna trioler och figurer med en åttondel och två sextondelar. Taktfast rytm och dubbelsträngar. Övergaards uppteckning är rätt lik fonografinspelningen, men skiljer sig på några toner. Fonografinspelningen är den främsta källan tycker jag, så det är den jag tar mest intryck av när jag försöker spela låten!

Stärkestadspolskan finns inspelad på LP med Svarteborgs spelmanslag (1982). Där spelar de duo med en stämma, i arrangemang av Lars Ahlberg. Spelsättet är ganska klassiskt med vibrato och städat spel. De spelar efter övergaardsuppteckningarna och långsammare än vad Niklas spelade på fonografen.

Svenska låtar Bohuslän och Halland

Nu har jag både 70-tals- och 10-tals upplagan av Svenska låtar Bohuslän och Halland hemma. Kul att jämföra! Noterna och texten kring spelmännen är precis desamma, bara lite förstorat i den nya. Men i inledningen har Olof Anderssons namn tagits bort! Lite konstigt tycker jag då jag trodde att Olof gjorde ett väldigt stort arbete med detta. Nils Andersson är ju inte så ensam om att ha tecknat upp låtarna (se detaljer här).

På det gamla omslaget var självaste Niklas Larsson porträtterad. (Förutom i bokform kan man även ha noterna lite smidigt åtkomliga på iPaden :))

20110527-072614.jpg

Lite olika starter på boken:

20110527-072703.jpg

Kombinera källor

Jag försöker ju ägna mig åt lite amatörforskning och skriver lite om det här på bloggen. För att komma ihåg och för att få en dialog med likasinnade.

Förutom att prata med folk och lyssna på inspelningar är det väldigt trevligt att läsa böcker och häften. Jag gillar verkligen att kombinera de olika källorna också, för att förhoppningsvis uppnå en större helhet. Här satt jag i soffan och trivdes 🙂

20110527-071946.jpg

Galgebergarn, Larsson och far och son Hansson

Från Bengt-Åke Johansson som spelar i Svarteborgs spelmanslag har jag fått denna fina bild! Han gillar liksom jag larssonbitar.

Bilden föreställer från vänster ”Galgebergarn”, Niklas Larsson, riksspelman Bill Hansson från Uddevalla och Bills far Ture Hansson.

Bengt-Åke skriver att Ture Hansson skrev Galgebergarns vals. Tyvärr vet jag inte något om Galgebergarn. Hör gärna av dig om du vet 🙂

Ahlbergs svarteborgshäfte

Lars Ahlberg har forskat mycket kring Niklas Larsson och även gett ut ett häfte med genomgång av spelmän och 104 låtar från trakten. Häftet heter Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän och gavs ut 1994.

Förutom den gedigna redogörelsen för spelmännen i trakten (med Maria Sohlberg som enda kvinna) finns en brudmarsch, en gånglåt, en halling, två sexlingar, sju schottisar, femton polketter, två polkor, trettiosex valser, två mazurkor, en hambo, fjorton polskor, en slängpolska, en springdans, tre visor och två vispolskor.

Niklas Larsson samt August och Helge Andersson står för ganska exakt två tredjedelar av låtarna. Många finns även i Svenska Låtar eller övergaardsboken. Även några av de låtar Niklas spelar på fonografinspelningarna finns här nedtecknade av Ahlberg.

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931

Kom & spela

I lördags var det spelmansstämma i Bokenäs bygdegård i Uddevalla i mellesta Bohuslän, anordnad av föreningen Bokenäsets Ådra. Några larssonbitar spelades 🙂 Bland annat lärde Joar Skorpen ut en polska efter August i Wrem till ungdomarna på ungdomskursen, som August har efter Niklas Larsson.

Det finns en variant efter Niklas själv upptecknad i övergaardsboken men jag vet inte numret på rak arm. Jag tror att det är EÖ18.

Senare på kvällen spelade jag och pappa några låtar, och blandade västerdallåtar med larssonbitar hej vilt, vi tycker att dom passar bra ihop 🙂 Vi spelade Kampens polska (EÖ11), Lirkelåten (EÖ9), fonografvalsen och en vals till som jag tyvärr inte vet vad den kallas.

Valser

Det finns en hel del valser efter Niklas Larsson. Två finns inspelade med honom själv. Två finns upptecknade i Svenska Låtar Bohuslän. Det finns inspelningar med spelmän som spelar valser som de lärt sig av Niklas, t ex Johan Lund och August i Tôrve och hans son Helge. Och så finns det inspelningar med Svarteborgs spelmanslag, Bokenäsets Ådra, Marie Stensby och säkert fler. Många av valserna finns i Rune Granquists sammanställning i arrangemang mestadels av Lars Ahlberg.

Några valser

Fonografvalserna:

  • Kalle Nybas vals: ”Gammal vals från Bohuslän” enligt fonografinspelning med Niklas, spår 4 på Caprice-skivan.
  • Den andra fonografvalsen: ”Gammal vals från Bohuslän”, spår 3 på Caprice-skivan. Denna har jag inget namn på. Den finns även inspelad med August i Tôrve.

Några av de valser som August i Tôrve (August Andersson) spelat efter Niklas:

  • Tildas vals: Finns utgiven på Märta Ramstens skiva Möten med Mikrofon.
  • Kalsongevalsen: Finns utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982) och inpelad av Svenskt Visarkiv
  • Islandsvalsen
  • Kents favorit
  • Helan och halvan
  • Trippvals: Finns även utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982)

Valserna i Svenska Låtar Bohuslän:

  • SvLBhln23utan nummer hos FMK, spelas av t ex Ådran och kallas trippvals.
  • SvLBhln22FMK13, som jag inte känner igen.

Några till..

  • Stenbockens vals: Spelas på ”förstämd” fiol, dvs a-e-a-c#. Spelas av Allan Sohlberg, Dingle, i Svarteborgs spelmanslag.
  • Krokstadvalsen, spelas av Svarteborgs spelmanslag på deras LP Låtar från Kynnefjäll. Spelas även av Gunnar Haglund, Larssons barnbarn, på dragspel.

Det finns många fler valser, både i mina inspelningsarkiv och i Runes sammanställning, med namn som Karl XII:s vals, Springvals och Sängevalsen. Hos Svenskt visarkiv finns fler inspelningar med August t ex. Det är lätt att drunkna. Just nu orkar jag inte sammanställa alla — det krävs ju att man lyssnar igenom och hittar alla dubletter och varianter också.. Jag fokuserar på att spela dom jag tycker mest om 🙂

Två typer av valser?

Jag delar själv in valserna efter om dom låter äldre eller nyare. Jag försöker tänka ut vad som skiljer typerna åt, det är inte lätt, men jag tycker att de moderna är mer uppbyggda kring en ackordsföljd och känns mindre bonniga. De som låter nyare tycker jag har en touch av gammeldans, eller dragspel om man så vill.. Liksom i fallet med pols och gammelpols i Röros tycker jag bättre om de som jag tycker låter äldre 🙂

Det är alltså inte alls säkert att de är äldre eller nyare, utan det är bara en hypotes jag har. Kommentera gärna om du har input i detta ämne!

I detta sammanhang har vi t ex ”den andra fonografvalsen”, Tildas vals och Islandsvalsen i den äldre skalan. Bland de modernare med annan karaktär finns Helan och halvan, Kalle Nybas vals och Krokstadvalsen.

De äldre valserna avviker mer från genomsnittsvalsen än de nyare. De är snabba och hoppiga och melodiska men ändå lite entoniga. A-basiga och molligare. Fonografvalsen är i karaktären rätt lik både Islandsvalsen och Tildas vals.

Igår när jag spelade fonografvalsen ville fingrarna dra iväg till en vals efter Lars Gullbrand från Järna i Dalarna, som också påminner om den valsen i karaktären. Den finns med på Den Ljusblå Leken, en sjukt bra skiva med Anders Rosén och Jonas Åkerlund. Det känns bra!

Workshopar med tema Niklas Larsson

Två söndagar de senaste veckorna har jag hållit i workshopar à tre timmar med tema Niklas Larsson i föreningen Bokenäsets Ådra. Det har varit väldigt roligt och givande för mig, och förhoppningsvis även för deltagarna 🙂

Upplägget har varit så att jag har tagit med mig inspelningar med Niklas Larsson själv samt uppteckningar ur övergaardsboken och Svenska Låtar och så har vi pratat, diskuterat, jämfört, lyssnat och spelat. Vi har både spelat låtar som vi har i repertoaren sedan tidigare och försökt att lära oss EÖ10 och EÖ11.

De som kom på workshoparna har alla massor med intressant kunskap om folkmusiken i Bohuslän, så det har verkligen varit ett givande och tagande. Och inspirerande!

De fem inspelningarna är ju guldgruvor när det gäller att förstå vad som karaktäriserade Niklas spel. De finns utgivna på en CD som finnas att köpa hos Svenskt visarkiv.

Fonografgånglåten med The Secret Carpet Club

Bandet The Secret Carpet Club ska spela på Skôvde Folk på torsdag, så då passade jag på att kika in på deras hemsida, och möts av Niklas Larssons fonograf-gånglåt 🙂

På hemsidan finns även en låt som de kallar Garnbindarn, dvs efter garnbindare Gustaf Johannesson (1865-1905), också boende i Svarteborg men vars låtar var från Töftedal i Dalsland. Låten finns upptecknad av Einar Övergaard, nummer 72.

Varför Niklas Larsson?

Ibland får jag frågan om varför jag är intresserad av Niklas Larsson. Det enkla svaret är att låtarna efter honom är bra och roliga att spela.

Men man kan förstås utveckla det lite, det finns ju fler bra låtar. För tillfället är min ”favoritgenre” västerdal-/särnalåtar av äldre typ, t ex efter Spaken, Spak Erik, Omas Per, Troskari Erik, Skinnar Albin, Fjös-Erk etc. Men jag gillar också mycket av det dalsländska och värmländska äldre materialet och delar av det på motsvarande norska sidor. Jag har lite svårt för det som blir för gammeldansaktigt och modernt. Visst kan det vara kul ibland, men det är inte lika bra i mina fingrar, mina öron och min kropp.

I Bohuslän finns det mycket folkmusik bevarad, och som jag upplever det är det ganska mycket yngre musik som nyare valser, schottisar och polketter. Bland polskorna är det glesare men dom finns som kul är och då är Niklas en av dom största spelmännen från den sista generationen som spelade dessa polskor i den vanliga bondekulturen. Han var med om polskornas uttåg ur populärkulturen i slutet av artonhundratalet, och även den första folkmusikvågen för drygt hundra år sen.

Att han finns upptecknad av olika upptecknare och dessutom inspelad gör det hela ju mer intressant. Niklas var enligt Övergaard en av de skickligaste av de han träffade från trakten, och fick bedömningen att han ”kunde utföra någotsånär tillfredsställande de mera svårspelta fiollåtarna”.

Eftersom låtarna är bra och svåra blir det en utmaning också. Dessutom är det inte så där jättemånga andra som har intresserat sig för Niklas, och framför allt inte så många som spelar alla polskorna (jag vet ingen), och speciellt inte solo till dans såsom Niklas själv gjorde (jag har nog inte hört någon här heller faktiskt..). Här har jag ett av mina mål! 🙂

Pappa spelar mest låtar efter Niklas och hans elever August & Helge så jag har haft dom i hemmet och lärt mig låtarna i huvet sen jag var liten. Min familj har under hela mitt liv varit mer eller mindre aktiv i föreningen Bokenäsets Ådra, där Niklas låtar ofta spelats till dans och på spelstugor.

Sen är en aspekt back-to-the-roots-aspekten. Mina släktingar i uppåtstigande led är från trakterna, t ex Bokenäs, Håby, Kville, Uddevalla och Bengtsfors och själv är jag född i Håby, en liten by i grannsocknen med samma namn, som ligger ungefär 1,5 mil från Liane. Jag tycker att det är en rolig grej, men det är inte därför jag gillar att forska i detta, utan jag tycker att musiken är intressant troligen för att jag växt upp med den i och med min pappas intresse.

Övergaardspolskornas tonarter

Övergaard var en klurig person och sorterade låtarna efter spelman, låttyp och sist efter kors-/b-förtecken (EÖ s.32).

Så även om EÖ10 och EÖ11 har lika många korsförtecken som dom i G-dur så har dom hamnat sist i den högen. Och just EÖ25 som är den enda av tre-#-tonarterna där det fanns tvekan kring tonarten hamnade före de andra A-durslåtarna. Fint 🙂

* A-dur och E mixolydisk har samma toner, men börjar på A respektive E. BarFly tyckte att EÖ25 hade en klockren A-durförstarepris medan andra reprisen var mer svårbestämd. E mixolydisk vann överlägset över de andra alternativen med siffran 22.976+: D lydisk, 25.586+, Ass Phrygian, 26.268 och E-dur, 26.370.

EÖ11 och tonarten

Efter att ha kikat lite på EÖ10 och tonarterna passade jag på att göra samma analys på EÖ11. De är närbesläktade tycker jag, och har till och med satts ihop till en med en repris från varje låt av Groupa där de spelar första reprisen från EÖ11 tillsammans med andra från EÖ10. Jag hittar den inte på Spotify men den finns på skivorna Årsringar: Svensk folkmusik 1970-1990 och Groupas Av bara farten/Vildhonung under namnet Polska efter Niklas Larsson.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

EÖ11 har ett korsförtecken i första reprisen, dvs G-dur eller e-moll och i andra reprisen ett återställningstecken, dvs C-dur eller a-moll. (Ett korsförtecken kommer tillbaka två takter in i andra reprisen men samtidigt är nästan alla f:en höjda explicit så jag tänkte mig att det kanske är felskrivet?) Sluttonerna är e i första reprisen och A i andra, alltså går första reprisen i e-moll och andra i a-moll. (Se notbilden här)

BarFly anser att låten som helhet går i e-moll, baserat på de ingående tonerna. Denna låt finns även upptecknad i Svenska Låtar Bohuslän, nummer 30 efter Albert Fossum med namnet Kampens polska. Där har den två korsförtecken, dvs D-dur eller b-moll. Jag tror på Övergaard i detta fallet och sluter mig till e-moll.

Här följer BarFly:s analys av EÖ11:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
E Minor (19.250)+

E Minor Chromatic ( +1# +7#)
| | | | . | . | | . | | |

Pitches used : A B c d ^d e f ^f g a

Note usage % Histogram
E ********************************
F *
F# ***************
G **********************
G#
A ***********
A#
B ******
C ******
C#
D *****
D# ***

Pitch Histogram
A **
A#
B ******
c ********
c#
d ********
d# *****
e ****************************
f **
f# ****************************
g *************************
g#
a ************

Interval Histogram
-4 *
-3 ***********
-2 ************************
-1 ***********************
0 *********
1 ***********************
2 ********************
3 **********
4 **

Funderingar över EÖ10 och tonarter

Polska nr 10 i Einar Övergaards folkmusiksamling, EÖ10 kallad här, är en fin och ”mollig” låt. (På grund av bristande kompetens inom musikteori vågar jag oftast inte säga att låtar går i dur eller moll :), så jag använder mig av de egenkonstruerade adjektiven durig och mollig istället..)

Så här har Einar Övergaard tecknat upp låten 1901:

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Jag har även skrivit in den på datorn för att kunna ägna mig åt lite databehandling 🙂

Att låten som låter så mollig, har ett korsförtecken men ändå inte verkar vara i mollparallelltonarten tyckte jag var konstigt. Efter ett tag fattade jag att den står noterad i e-moll i första reprisen och a-moll i andra så alltså går den i moll. Men det var ändå dags att fundera lite på detta, så jag lär mig något.

Programmet BarFly kan analysera en låt utifrån de ingående tonerna, så jag gjorde ett försök. Resultatet av analysen av EÖ10 blev så här:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
A Dorian (17.437)+
A Minor (19.619)
A Mixolydian (20.230)

A Dorian Chromatic ( +5# +7#)
| . | | . | . | | | | | |

Pitches used : ^G A B c d e f ^f g a
Note usage % Histogram
A **************************
A#
B **********
C **********
C#
D *****
D#
E ****************
F *
F# ****************
G ************
G# ****

Pitch Histogram
G# ********
A **********************
A#
B **********************
c **************************
c#
d **************
d#
e ****************************
f ****
f# ************************************
g ******************************
g#
a ************

Interval Histogram
-7 *
-6
-5
-4
-3 **************************
-2 **********************************
-1 **********************************
0 ******************
1 **********************************
2 ************************
3 ************************
4 ****
5 **

Jag kan inte säga att jag begriper hela analysen, men av de översta raderna att döma så verkar låten gå i A dorian, minor eller mixolydian, dvs dorisk, moll eller mixolydisk där de två ovanliga orden är medeltida kyrkotonarter/-skalor.

en webbsida om detsamma står det att för A dorian så”either think down a whole step to G and it is a G scale starting on A — OR — think A major scale with a lowered 3rd & 7th (C, G – leaves only F#).”, där det första passar in så jag drar slutsatsen att detta är en låt i skalan A dorisk.

Den har alltså tonerna A, B, C, D, E, F#, G, A och skrivs i våran moderna notskrift som tonarten e-moll med samma toner även fast grundtonen är ändrad. Yey!

Spellista på Spotify

Det finns några Niklas-Larsson-relaterade låtar på Spotify som jag samlar i en egen spellista, Niklas-Larsson-relaterat. Den är öppen så om ni hittar någon låt som passar där är det bara att fylla på!

En häftig variant gör Oslo Chamber Choir – Svarteborg (arr. G. Eriksson) 🙂 Ett slags medly med bland annat visorna Rättnå kommer gröten in och Nu gungar tiljan under foten.

Svenska låtar Bohuslän och Övergaardsboken

De två stora utgivna samlingarna över låtar från Bohuslän är Svenska låtar Bohuslän och Halland av Nils Andersson och Olof Andersson och så Einar Övergaards folkmusiksamling av Märta Ramsten. I övrigt finns hur mycket små häften och inspelningar som helst. Jag hörde en siffra på tio tusen låtar från Västra Götaland härom veckan.

Jag kikade lite översiktligt i de ovan nämnda böckerna och tänkte kanske mest för mig själv anteckna vad som finns upptecknat där från bohuslänska spelmän.

Svenska Låtar (sorterade från norr till söder):

  • Anton Andersson, Blåskog, Skee: en halling, en bordlåt, en gökpolska, tre polskor, en vals, en engelska och en marsch upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1924 av Olof Andersson
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: åtta polskor, en brudmarsch, en halling, en bordlåt, en brännvinslåt och två valser upptecknade 1909 av Nils Andersson
  • Albert Fossum, Dingle, Svarteborg: tretton polskor, en vallåt, ”hjularen”, en halling, tre valser, en marsch, fyra visor och en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1910 av Olof Andersson
  • Johan August Nilsson, Munkedal, Foss: fem polskor, två valser, en kadrilj och en engelska upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Maria Sohlberg, Munkedal, Foss: fem polskor, sju valser, en marsch, en visa, en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson, 1916 av Axel Boberg och 1924 av Olof Andersson
  • August Nilsson, Ödsmål: fyra valser, två polskor, två engelskor upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Olof Larsson, Kårehogen, Morlanda: tre valser och en rheinländer upptecknade 1909 av Arnold Lundin
  • Elias Ambjörnsson, Ytterby: en brudmarsch, två skänklåtar, en menuett, två polskor, en skorsk, två valser, en kadrilj, en rheinländer och en visa upptecknade 1929 av Dan Danielsson

Einar Övergaards folkmusiksamling

  • Carl Olsson, Kville: fem visor upptecknade 1901
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: tjugotvå polskor, en halling, en marsch och tio visor upptecknade 1901 (mera info här)
  • ”Soldat Lind”, Carl Johannesson, Håby: en polska och en halling
  • Alfred Lundberg, Mo: åtta polskor, två hallingar och en marsch
  • Niklas Olsson, Naverstad: sju polskor, två hallingar och två marscher

Den enda gemensamma spelmannen är Niklas Larsson.

Allan berättar om hur Niklas spelade

Jag har vid ett par tillfällen pratat lite kort med Allan Sohlberg från Dingle. Han spelar i Svarteborgs spelmanslag och har bott i Dingle i hela sitt liv. Han känner mina morföräldrar och även min morfars föräldrar :). Han berättade att fram till fyrtiotalet när det var midsommarfirande i Dingle kom Niklas gåendes ner från Liane och spelade. Ingen midsommar utan Niklas, ska rektorn för skolan där dansen hölls, ha sagt.

Niklas spelade till den vanliga dansen, ”lekarna”, och då vid åtminstone ett tillfälle tillsammans med Allan, när Allan var fjorton år. Detta borde vara kring 1941 och Niklas borde då varit ungefär 84 år, dvs som Allan är idag.

Jag frågade om Niklas fortfarande spelade polskorna då, och det gjorde han. Fast jag uppfattade det som att det inte var några andra som gjorde det då, och han spelade inte till dans utan folk stod och lyssnade på honom eftersom de inte kunde dansa till. Kul att de fortfarande spelades i tradition för sjuttio år sen! Några polskor lever kvar i ljudande tradition, men mig veterligen bara några få. Förutom inspelningarna då.

Allan berättade att Niklas helst ville spela själv. Om det kom någon och ville spela med honom men som Niklas inte ville spela med kunde han efter en stund stämma om fiolen till a-e-a-c# (”förstämt”) och spela vidare. Då var det ju inte så lätt för den andre att hänga med. En låt som Niklas spelade förstämt var Stenbockens vals, vilken även Allan spelar förstämt.

Niklas var duktig på att spela. Jag frågade om Allan visste någon som spelade som Niklas gjorde idag, och det kände han inte till. Niklas rörde på både fiolen och stråken när han spelade, spelade mycket på spetsen som man ofta gjorde förr och kunde prata obehindrat när han spelade. Han stod ofta på en bänk eller ett bord och spelade och när det var slut kunde han sträcka ut armarna med fiol och stråke, hoppa ner på golvet och ropa ”tjo”, även upp i åttioårsåldern.

Han spelade alltid olika, sa Allan. Det var en kvinna som skulle teckna ner låtar efter honom och hon hade klagat på att han spelade olika hela tiden. Kul att veta! Och bra att veta när man ska jämföra uppteckningar och inspelningar. Och sist men inte minst uppmuntrar det till variation i mitt eget spel.

”De går utå se sjol å spell” sa Allan att han sa och det citatet finns även t ex på Munkedals kommuns infosida om Niklas.

Min tanke är att jag ska åka och hälsa på Allan så jag får lite mera tid att ställa frågor. Jag hittade ett gäng frågor som ikonen Märta Ramsten använde på sextiotalet när hon intervjuade spelmän. De kan ju vara en bra start. Och så får jag inte glömma att fråga Allan själv om hans spel.

Larssonbitar på Folkmusikkaféet i Göteborg

Spelmanslaget Ranrike spelmän kommer på fredag att spela konsert och till dans på Folkmusikkaféet Allégården i Göteborg. Det är inte omöjligt att det blir någon låt efter Niklas Larsson där. Undertecknad kommer att spela till dans klockan 22 & en halvtimme framåt och då blir det mestadels Niklas Larsson.

Lite om Einar Övergaards uppteckningar och Märta Ramstens efterforskningar

Einar Övergaard var hos Niklas Larsson sommaren 1901 och tecknade upp 22 polskor, en halling, en marsch och tio visor. Märta Ramsten vid Svenskt visarkiv gav ut Övergaards samlade uppteckningar med kommentarer i boken Einar Övergaards folkmusiksamling 1982. Här finns mycket intressant att läsa, denna bok rekommenderas för alla som är intresserade av folkmusik från västsverige med omnejd.

Om Niklas skrev Övergaard inte mycket, men Ramsten har forskat vidare och hittat i kyrkböckerna att han hette Nikolaus Larsson, född 29 december 1857. Han var gift med Augusta Mathilda Johansdotter, Tilda kallad, och de fick fem barn.

Ramsten återger vad folkminnesuptecknaren David Arill publicerat uppsatsen Bondespelemän i norra Bohuslän (1918). Jag tar mig friheten att också citera några rader härur. Detta citat är vanligt när man hör berättas om Niklas:

Det är en liten pigg gubbe, kvick som en vessla, alltid glad och livlig. Fastän han bor långt från alla ära och redlighet upp i skogsbygden och har en bra bit till riktig väg, går han ofta med sin fiollåda i handen ner till gårdarna och spelar natten lång på kalaserna. Han tröttnar inte. ”Dä går utå se sjol å späll”, säger han, och så stampar han takten till sina gamla polskor.

Arill beskriver vidare att när dragspelet gjorde intåg och dansgillena minskade spelade inte Niklas under en tioårsperiod. Men när spelmanstävlingarna kom igång blev han övertalad att spela igen, och var med 1909 i Ljungskile. Därefter var han med i många tävligar och fick oftast bra placeringar. Han var även med på Riksspelmansstämman i Stockholm 1910, som hade hundraårsjubiléum i somras.

Niklas hade lärt många av låtarna från Anders Eriksson, kallad Gömmen, skriver Arill. Han var född 1812 och var elev till Bryngel på Stärken, som dog på 1840-talet. (Mera info här) Ramsten skriver också att det finns fyra låtar inspelade på fonografcylindrar av Yngve Laurell, men i dagsläget känner vi till fem inspelningar.

Övergaard skriver att Niklas jämte Garnbindarn Gustaf Johannesson, ursprungligen från Töftedal i Dalsland men boende i Svarteborg, ”voro ganska goda förmågor och kunde utföra någotsånär tillfredsställande de mera svårspelta fiollåtarna”.

Uppteckningarna innehåller förslag, drillar, bindningar, vissa dubbelgrepp och ibland medljudande strängar. Det står till exempel inget om A-bas vilket jag tror att Övergaard tyckte var underförstått. Det står heller inget om pizzicato, vilket det ibland gör i Svenska Låtar. Invid låtarna finns ofta referenser till Svenska Låtar, vilket förstås lockar till jämförelse av uppteckningarna. Men det får jag skriva om en annan gång, och troligen låt för låt 🙂

Av de tio visorna är fem så kallade lyriska kärleksvisor, två lokala vispolskor och en känd i hela landet (”Sätt du glaset för din mun”). Visorna är bland annat efter Hans Andersson, lantbrukare i Grinås, Svarteborg, tillika August i Tôrves far, och efter fadern Lars Christiansson (född 1824 i Skredsvik) och efter Gömmen.

Einar Övergaard #11

Det finns ett gäng polskor efter Niklas Larsson som jag inte vet någon som spelar. Ett exempel är nummer 11 upptecknad av Einar Övergaard. Jag skrev in den på datorn för att lyssna igenom hur det står upptecknat.

X:1
T:Polska efter Niklas Larsson, EÖ11
M: 3/4
L: 1/8
K: Em
e>(fe)^de>f|g2 (3gfg (3afa|g>fe^de>f|g2 (3gfg (3afa|
g>f e>^d e>f|(3geg (Tfe) (e2|e2) e>c e>f|g2 (3gfg (3afa|
g>f e^d ef|g2 (3gfg (3afa|g>f e>^d e>f|g>Tf e4||
[K: Am]e>^f (3gag (3fag|((3T^fef) e>d B2|cd ((3efe) ((3dBd)|((3cBc) Ac (e2|
e)>^f (3gag fa|gT^f ed B2|c>d ((3efe) (3dBd|((3cBc) A4||

Kul med en lite mollig låt.

Relaterade spelmän

De spelmän som är ganska relaterade till Niklas och som lite grann får ingå i mina efterforskningar är än så länge Albert Fossum (elev och spelkamrat, har mkt gemensamma låtar), Maria Sohlberg (spelkamrat), August i Wrem (spelkamrat som enligt Lars Ahlberg tagit efter Niklas mycket i sättet), August i Tôrve (elev), Helge Andersson (elev), Johan Lund (spelkamrat), Allan Sohlberg från Dingle (den enda nu levande personen som jag känner till som spelat med Niklas), Lars Ahlberg (troligen den största Niklas-kännaren idag) och min pappa Göte (som har spelat med August och Helge ovan).

Radioprogram om Johan Lund, Lunneskog

En av dem som spelat låtar efter Niklas Larsson är Johan Lund (1894-1986) på Lunneskogen på Kynnefjäll. Mina föräldrar har varit och hälsat på Johan Lund och berättat om hur han bodde i sin stuga utan elektricitet. Google maps säger att Lunneskog ligger här:

Jag har fått lyssna på en intervju från 1981 som dåvarande Radio Trestad gjorde. Det är genom Bohusläns spelmansförbund som jag har fått denna möjlighet, eftersom de har fått kopiera inspelningarna från radion.

I intervjun får man dels höra honom spela och så får man även en liten inblick i hans liv som han levt i stugan på Kynnefjäll i Norra Bohuslän. Han är självlärd på tvåradigt dragspel och efter konfirmationen har han spelat till dans i stugorna på lördagkvällarna, bal som det kallades. Han skaffade radio i slutet av sjuttiotalet men annars fanns det inga elektriska apparater i hans stuga. Han läste inte noter heller så han måste haft ett gott minne. Jag blev förvånad över hur bra Johan spelar. Han spelar melodier med fin känsla och kompar sig själv med basen.

Han berättade om balerna, där de drack kaffehalv och åt småbrö och dansade i rummet i stugan. Det var två som gick runt och tog upp biljett, det kunde kosta fem öre. Och så fick dom bju med sig ett fruntimmer eller en tös. Det kunde vara ”farligt tätt på golvet” och han satt på en stol intill väggen och spelade. Han ”hörde sorlet och skratten, det dunkade i golvet och det gungade, och det kändes i hela kroppen, när det var som bäst”, återberättar intervjuaren Ragnar Grahn. Ibland var det flera spelmän som spelade till dans, men de spelade inte tillsammans.

Johan Lund spelar en vals efter Niklas Larsson, som han lärt sig i Munkedal. Han spelar även en springdans efter Niklas som jag inte känner igen.

Bohusläningen skrev 25 november 1981 en liten artikel om radiosändningen som jag hittade i en av pappas folkmusikpärmar. Där finns också en bild av Johan. Jag skrev på Facebook att jag lyssnat på intevjun och efter några timmar fick jag se en bild på hans stuga, som en av mina kompisar la upp 🙂

Foto: Bengt-Åke Johansson (publicerad med tillåtelse)