Jag började spela fiol i Uddevalla kommunala musikskola som tredjeklassare 1991 efter att Musikskolan skickat ut förfrågan med posten. Jag valde fiol eftersom min pappa spelar fiol och jag tyckte att det lät fint när han spelade. 1994 övergick jag till altfiol eftersom min fiollärare Eva Danielsson frågade mig om jag ville spela det och vi hade en altfiol hemma. Sedan spelade jag altfiol i sammanhang med klassisk musik i drygt tio år. När det kommer till folkmusik har fiolen hela tiden varit förstahandsvalet och under min uppväxt spelade jag mest bohuslåtar med familjen eller Bokenäsets Ådra. När jag bodde i Göteborg 2009 kom jag i kontakt med andra i min ålder som jammade på torsdagskvällarna och kallade sig Kärlekskollektivet. Det gjorde att jag fick en ordentlig nystart i mitt spelande och sedan dess har mitt sociala liv till större delen bestått av folkmusiksammanhang 🙂

Jag spelar hemma i trädgården en kväll i augusti 2015. Foto: Lars-Henric Ohlström

Mina största förebilder är spelmännen Mats Berglund, Anders Norudde och Pelle Björnlert. De spelar ganska olika varandra, personligt och framför allt har de det dansanta svänget som jag eftersträvar. Målet med mitt spel är dels vägen dit, dvs att kravlöst spela med kompisar bara för att det är så roligt och dels att att fördjupa mitt spel och min kunskap så pass att jag kan känna mig nöjd med hur jag spelar svarteborgslåtarna till dans. Det är här som zornmärkesuppspelningarna kommer in. De ger mig dels incitament att öva, läsa på och fundera men också värdefull återkoppling vid jurysamtalet som hjälper mig vidare.