Jag har vid ett par tillfällen pratat lite kort med Allan Sohlberg från Dingle. Han spelar i Svarteborgs spelmanslag och har bott i Dingle i hela sitt liv. Han känner mina morföräldrar och även min morfars föräldrar :). Han berättade att fram till fyrtiotalet när det var midsommarfirande i Dingle kom Niklas gåendes ner från Liane och spelade. Ingen midsommar utan Niklas, ska rektorn för skolan där dansen hölls, ha sagt.

Niklas spelade till den vanliga dansen, ”lekarna”, och då vid åtminstone ett tillfälle tillsammans med Allan, när Allan var fjorton år. Detta borde vara kring 1941 och Niklas borde då varit ungefär 84 år, dvs som Allan är idag.

Jag frågade om Niklas fortfarande spelade polskorna då, och det gjorde han. Fast jag uppfattade det som att det inte var några andra som gjorde det då, och han spelade inte till dans utan folk stod och lyssnade på honom eftersom de inte kunde dansa till. Kul att de fortfarande spelades i tradition för sjuttio år sen! Några polskor lever kvar i ljudande tradition, men mig veterligen bara några få. Förutom inspelningarna då.

Allan berättade att Niklas helst ville spela själv. Om det kom någon och ville spela med honom men som Niklas inte ville spela med kunde han efter en stund stämma om fiolen till a-e-a-c# (”förstämt”) och spela vidare. Då var det ju inte så lätt för den andre att hänga med. En låt som Niklas spelade förstämt var Stenbockens vals, vilken även Allan spelar förstämt.

Niklas var duktig på att spela. Jag frågade om Allan visste någon som spelade som Niklas gjorde idag, och det kände han inte till. Niklas rörde på både fiolen och stråken när han spelade, spelade mycket på spetsen som man ofta gjorde förr och kunde prata obehindrat när han spelade. Han stod ofta på en bänk eller ett bord och spelade och när det var slut kunde han sträcka ut armarna med fiol och stråke, hoppa ner på golvet och ropa ”tjo”, även upp i åttioårsåldern.

Han spelade alltid olika, sa Allan. Det var en kvinna som skulle teckna ner låtar efter honom och hon hade klagat på att han spelade olika hela tiden. Kul att veta! Och bra att veta när man ska jämföra uppteckningar och inspelningar. Och sist men inte minst uppmuntrar det till variation i mitt eget spel.

”De går utå se sjol å spell” sa Allan att han sa och det citatet finns även t ex på Munkedals kommuns infosida om Niklas.

Min tanke är att jag ska åka och hälsa på Allan så jag får lite mera tid att ställa frågor. Jag hittade ett gäng frågor som ikonen Märta Ramsten använde på sextiotalet när hon intervjuade spelmän. De kan ju vara en bra start. Och så får jag inte glömma att fråga Allan själv om hans spel.