Zornmärkesuppspelning 2015

I samband med Korröfestivalen i Småland i juli i år passade jag på att göra min tredje uppspelning inför Zornjuryn. De tidigare gjorde jag 2011 och 2012. Här följer en sammanfattning av uppspelningen och återkopplingen från juryn. På uppspelningen försökte jag berätta lite lagom mycket om låtarnas kulturella sammanhang och något om varför jag spelar dem som jag gör.

Uppspelningen

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg socken i Bohusläns inland, skogs- och ”fjäll”-trakter. En trippvals och två polskor.

Alla tre är relaterade till Niklas Larsson, som var den mest kända spelmannen från den trakten. Han levde ca 1850 till 1950.

Den här valsen har vi i ljudande tradition efter August i Tôrve och Helge Andersson som har den efter Niklas Larsson. Min pappa Göte Klingvall har spelat med dem och lärt sig denna låten av dem. Jag har lärt mig den av honom.

– Kents favorit –

Nu kommer en polska som kallas stärkestadspolskan, efter en spelman i grannsocknen, Olle i Stärkestad. Han var generationen innan Niklas. Nummer 14 i EÖ. Det är den mig veterligen mest väldokumenterade låten från trakten och finns i ca fem uppteckningar och en fonografinspelning som är ca 99 år gammal. Jag inspireras mest av fonografinspelningen men det är ganska likt alltihop. Taktstrecken skiljer i en uppteckning, men den är udda så jag går efter de andra.

Jag har också funderat lite på det där med tempo och dans eftersom jag fick feedback på det förra gången. Jag har t ex pratat med (lokala) dansare. Vi vet inte hur man dansade precis här men hur det var lite runtomkring t ex i Dalsland.

Eftersom låten finns inspelad har vi ett tempo där och även en tempoangivelse från Albert Fossum. För fem-sex låtar har han angivit tempot, t ex 32 takter på x sekunder. Där finns förstås olika tempon för olika låtar. Den här låten har fått 144 och 160 (fonografen). Många misstänker att det blev lite snabbare på fonografinspelningarna så jag spelar inte riktigt så fort nu.

– EÖ14 –

En polska till, nr 11 hos EÖ. Den finns även upptecknad efter Niklas Larssons elev Albert Fossum, Dingle, och kallas då Kampens polska. Jag har inte så mycket mer information om den. Har den från noter.

– EÖ11 –

När jag hade spelat färdigt frågade de i vilka sammanhang jag spelade låtarna, om jag spelade i någon grupp och om jag jobbade med musik. Hoppas att de senare frågorna bara var av intresse, för det borde väl inte påverka bedömningen.. Jag är civilingenjör 🙂 och spelar mest själv.

Jurysamtalet

Jag får börja med det positiva 🙂 De gillade livfullheten och mitt uttryck. De sa att musiken från det här området är speciell med egensinniga låtar. De tyckte att jag spelade låtarna så obehindrat och hade ett härligt uttryck i mitt spel. Det är kul att höra!

Enligt juryn så lade jag till några taktdelar ibland, framför allt i reprisvändningarna. Det kan mycket väl stämma, för det har jag haft problem med tidigare också. Men jag har ännu inte själv detaljlyssnat på inspelningarna så att jag kan säga var det var. Så ska det naturligtvis inte vara, så det ska jag öva på att inte göra. De var väldigt ödmjuka och frågade om det var min mening, men det var det ju inte. Det är inte lika avgörande om man dansar på fläck, vilket man troligen gjorde när det begav sig, men det är inte många som gör det nuförtiden till annat än slängpolskor.

Dessutom trodde juryn att fonograftempot nog var ett bra danstempo, dvs snabbare än vad jag spelade. Väldigt svårt att veta känner jag, men det är ju juryn som bedömer. I Västergötland går det oftast väldigt snabbt, och det finns ju flera källor till att det ska vara snabbt även här, men samtidigt har vi ju flera tempoangivelser som är olika, och de flesta andra som spelar denna musik har inte så högt tempo. Det är förstås i sig inget argument för lite lägre tempo men det visar hur andra har tolkat samma material.

Jag fick ett tips om att binda fler trioler för att lättare kunna spela fortare eftersom många spelmän som vi har i levande tradition gjorde så. Det är definitivt lättare att spela snabbt om man binder men jag vill inte binda överallt, utan bara ibland, som jag gör idag. När man lyssnar på Niklas Larsson varierar han stråken och hackar ofta. Binder man blir det en helt annan karaktär som jag inte alltid vill åt. Jag får helt enkelt öva tills jag klarar att hacka där jag vill hacka 🙂

Jag passade även på att nämna att Niklas Larsson varierar tempot mycket när han spelade, framför allt ökade i snabba partier. Jag har nog mer en tendens att sakta in där tyvärr. Jurysamtalet är väldigt kort (rekommenderad tid är ca 5 minuter) så det finns inte så mycket utrymme för diskussion men några få meningar hann jag säga 🙂

Här börjar det bli svårt! Svårt att veta hur jag ska göra. Jag ska göra det till mitt och till dansbart. Men, dansbart nu eller dansbart på 1800-talet? Min kompis Caroline som spelar dalslandslåtar av ungefär samma karaktär berättade att hon drog ner tempot när hon spelade dem till dans, för att passa dagens dansare. De flesta spelmän har nog strävat efter att få musiken dansbar i den tid de verkade. Därmed inte sagt att det är dansarna som ska styra hur symbiosen blir utan det bör vara en samverkan mellan spelmän och dansare.

Jag är inte ute efter att kopiera fonografinspelningen utan mitt mål är att göra låtarna så ”bra” som möjligt och för min del innebär det förstås även att de ska vara dansbara och helst även att de ska väcka danslust. Jag ska inte lägga till taktdelar där det inte ska vara men tempot är en svårare fråga som kräver mer funderingar. Dels vilket grundtempo som är lämpligt till dans och dels vilka tempovariationer som är lämpliga inom en låt.

Tack till juryn för det jobb ni lägger ner på alla oss uppspelande!

Senare: Nu har jag lyssnat lite mer på inspelningen av uppspelningen och tror att jag hamnade i baktakt på andrarepriserna i valsen och så håller jag definitivt med juryn om att jag är för seg i vissa reprisvändningar i stärkestadspolskan, så att man måste vänta in nästa takt en stund. Bra att veta, så får jag försöka fixa till det. 

Skarans larssonbit

För ett tag sedan skrev jag om att Skaran hade gett ut en vals efter Niklas Larsson. Min spelkompis Rune hade hittat den på noter som nummer 49 i Lars Ahlbergs häfte Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän (LA49). Även Mats Berglund spelar en variant av denna vals på sin skiva Mats Berglund, spår 10. Kanske har han fått den från Svenska låtar, där den har nummer 23 (SvLBhln23). Marie Stensby och Per Gudmundsson spelar den på LP:n Gränslöst och kallar den Trippvals efter Niklas Larsson. Min pappa Göte hittade en inspelning med August i Tôrve som Maj Nilsson har gjort där han spelar en låt som vi tror är denna.

Här har vi alltså tre skivutgåvor, två uppteckningar och en traditionsinspelning. Roligt!

Dans!

Den viktigaste inputen som jag fick från zornjuryn på uppspelningen i år var att försöka ta reda på hur man dansade framför allt till polskorna. Jag känner till väldigt lite om dansen och har tänkt att det är svårt att klura på så jag har prioriterat ner det. Men nu fick jag ny inspiration!

Det jag vet just nu är följande:

  • Einar Övergaard skriver att man dansade jössehärspolska men inte så tydligt vad det innebar
  • August i Tôrve har berättat att man dansade halling
  • Trippvals dansades och det är bevarat hur man gjorde
  • Man kunde inte dansa polska på 1940-talet i Dingle när Niklas spelade polskor, utan då lyssnade publiken bara
  • August och Niklas spelade mycket till dans, men mest polketter, shottisar och valser
  • Johan Lund har berättat lite om hur det gick till på balerna, som jag skriver om här.
  • Bjarne Lantz har berättat att han sett fläckpolska dansas i tradition i Sörbygden
  • I södra Västergötland dansade man polska på fläck och spelade polskorna snabbt. (Jag har en DVD om fläckpolskor som jag ska skriva om vid tillfälle.)
  • Det finns uppteckningar från närliggande områden – åtminstone från Lommeland, Skaftö och Orust

Svenskt Visarkiv jobbar också med dans så jag har mailat dem för att få veta vad de har kring dans i Bohuslän och Dalsland. Jag har också mailat DAG, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg, Bohusläns spelmansförbund, Folkdansringen Bohuslän och Uddevalla och Munkedals folkdansgillen för att se vad de har för information om dans. Och så gjorde jag ett inlägg på Facebook.

En liten början!

Min zornmärkesuppspelning 2012

Detta år fortsatte larssonbitarprojektet med ytterligare en zornmärkesuppspelning. Denna gång i Borås med juryn Christina Frohm, Pers Nils Johansson, Krister Malm och Jan Burman.

Delar av juryn spelar på stämman

Delar av juryn spelar på stämman

Jag återger vad jag berättade under uppspelningen. Inte ordagrant men ganska noga 🙂 Förhoppningsvis får jag okej från Svenskt Visarkiv på att lägga upp låtarna här också 🙂

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg i Bohuslän, som är mina hemtrakter.

Den första låten är en vals som heter Islandsvalsen, som jag har lärt mig av min pappa, som också spelar fiol. Han har lärt sig den av en spelman i Svarteborg som hette August Andersson och kallades August i Tôrve, född 1895. Namnet Islandsvalsen har någon koppling till gården Island eller sjön Islandssjön, men jag vet inte vilken. Det är en trippvals.

{Islandsvalsen}

Sedan spelade jag en vals till som är efter August i Tôrves läromästare Niklas Larsson, som var en av de första riksspelmännen i Bohuslän och som var med på Skansen 1910. Valsen har jag från en fonografinspelning från 1916 som spelades in på en spelmanstävling här i Västergötland. Då hade Niklas Larsson kommit igång att spela igen efter att ha haft ett uppehåll på typ tio år när durspelet kom och blev populärt och konkurrerade ut honom så då slutade han att spela till dans. Men som tur var blev det lite folkmusikuppsving igen så han började spela igen. Han åkte runt och fick lite priser och bra betyg, som man kan läsa om.

Jag känner inte till något namn på låten — de säger ”gammal vals från Bohuslän” på inspelningen. Jag vet inget mer om den och inte heller någon annan som spelar den.

Det finns två fonografvalser men den andra har ett namn. Den här är lite mer konstig och mindre rättfram och mer annorlunda, och det är roligt.

{Fonografvalsen}

Niklas Larsson spelade också polskor, och finns upptecknad av både Einar Övergaard och Nils Andersson och det är väldigt roligt. Han är den enda bohuslänspelmannen som finns hos dem båda. Han finns även inspelad och i alla fall en låt har överlapp mellan alla tre. Och det är kul när man ska fundera på hur de tecknade ner hans spel till exempel.

Jag tänkte spela nummer 11 i Övergaardsboken. Den har han lärt ut till sin elev Albert Fossum och efter honom finns den i Svenska Låtar under namnet Kampens polska. I Svenska Låtar är det inte lika många takter i varje repris som hos Övergaard, och Fossum tog också repris på repriserna vilket inte står i Övergaardsboken. En av få mollpolskor efter Niklas Larsson. 

{EÖ11}

Jag fick bronsmärke ”för stilfullt spel av bohuslåtar”! Juryn hade också bra kommentarer på mitt spel, dels vad som var bra och dels vad jag kan jobba vidare med. Jag fick mestadels kommentarer av musikalisk karaktär relaterade till dans och traditionellt spel. Mest förbättringspotential har polskan där jag ska försöka luska ut hur man dansade till. Arbetet fortsätter med ny inspiration! 🙂

Inspelningar med August i Tôrve

De inspelningar som Svenskt Visarkiv har med August i Tôrve som man kan beställa är SVA BA 162, 163, 1924, 1925, 1926, 2085 och 2086.

Dessutom har de kopior av en inspelning som August själv gjorde 1973 (SVA BB 498) och en från 1975 som Bo Nyberg har gjort (SVA BB 2316-17) men dessa kan man inte få kopior av utan måste åka till Stockholm och lyssna på.

Islandsvalsen

Trippvalsen Islandsvalsen har fått sitt namn efter stället Island eller Islandssjön i Svarteborg. Låten är bevarad till nutid genom August i Tôrve som har den efter Niklas Larsson. August bodde i Grinås som ligger nära Island. Google hade inte med dessa små ställen på sin karta men det hade Bing! 🙂

Island markerat, Islandssjön till vänster och Kärnsjön till höger

Island markerat, Islandssjön till vänster och Kärnsjön till höger

Valsen finns med på en inspelning med August i Tôrve hos Svenskt Visarkiv. Där spelar han en annan ordning på repriserna än var jag har lärt mig och dessutom i ett ganska långsamt tempo jämfört med t ex de valser som Niklas Larsson spelar själv. Han spelar mycket på dubbelsträngar på en illa stämd fiol och slutar låten med ett pizz 🙂

I häftet Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän finns denna vals med som nummer 60 (Svenskt Visarkivs katalog) med kommentaren ”jfr Vals ur Friskytten av C.M. von Weber, komp. 1820”. Och det kan man ju göra, t ex finns den på Spotify i en inspelning från 1973 med Staatskapelle Dresden! Fantastiskt med IT 🙂 Friskytten är en tysk romantisk opera.

Min spelkompis Rune Granquist har lagt upp Lars Ahlbergs arrangemang av denna vals som pdf på sin hemsida. Bokenäsets Ådra har spelat in valsen på sin skiva Väre på for (2007). De spelar flera fioler samtidigt och lägger på en stämma efter ett tag. De följer Augusts toner men spelar lite fortare.

Jag passar på att ta lite mod till mig och lägga ut en inspelning med mig själv 🙂 Så här lät islandsvalsen häromdagen när jag spelade den.

Larssonbitar till dans

För ett par veckor sen var mina spelkompisar Emil & Hampus i Göteborg och vi passade på att spela till dans på Folkmusikkaféet Allégården. Det var superroligt och vi blandade bohuslåtar med västerdal- och särnalåtar 🙂

Efter Niklas Larsson spelade vi polskan EÖ13 och en polkett som vi har genom inspelningar med August i Tôrve. Och så spelade vi EÖ46, en polska efter Alfred Lundberg.

En vispolska som överlevt genom ljudande tradition

Det är ganska ovanligt att polskor bevarats i tradition i svarteborgsområdet. Men det är himla kul när det händer. De som jag känner till som spelat polskor från Svarteborg ända in i andra halvan av nittonhundratalet är August i Tôrve, Helge Andersson och August i Wrem, och förstås de som har lärt sig efter dem, som inte går att rada upp här..

Den polskan jag tänker på nu har en text som börjar Ja geck mig ut en midssommernatt. Det är en polska som vi har genom August i Tôrve och hans son Helge Andersson, som har den efter Niklas Larsson.

Övergaards och Arills uppteckningar

Låten finns upptecknad hos Einar Övergaard, EÖ36, med titeln Vispolska. Den är enligt Övergaard av ”lokal prägel” och Niklas Larsson har lärt sig den av sin far. Låten går i D-dur, har två repriser på åtta takter vardera och repristecken utsatta.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Han skriver att texten börjar

Ja geck mej ut en mesommorsnatt
då feck ja ta på tösenes patt

David Arill har publicerat några verser upptecknade efter Niklas Larsson i sin folkminnesuppsats där han också skriver lite om spöstraff, som de verserna handlar om, bland annat att det avskaffades 1855. De tre verser som Arill publicerade lyder:

8. Så tog de mej å la åver en krack,
hej falalli lej falilå
då kan de tru, jä va ente frack.
hej falrulalru lia lalu lej.

9. Så hissa de mej på spöpåln upp,
där pryla de min syndefulle kropp.

10. No ha jä sjungt den visan te slut,
skramla ihob å gi mä en subb.

Svenska Låtars uppteckningar

I Svenska Låtar Bohuslän finns denna polska upptecknad som SvLBhln18 men författarna ansåg att texten inte lämpade sig för publicering. Det står också att låten finns i flera varianter i Dalsland. Detta blir ett ganska långt blogginlägg så jag väntar till ett annat tillfälle att jämföra melodierna!

Roligt nog finns texten återgiven i originalen på Folkmusikkommissionens hemsida och där lyder den ungefär så här (svårt att läsa för mig som inte är van vid gammaldags handstil):

1. Ja gick mej ut i midsommarnatt
Hopp fallera…
Då fick jag ta på tösenes patt
Hopp…

2. Så stält di mej för tingsbordet in
Trettio horor stodo där i en ring

3. Domarn han slog opp en storen bok
Frågte mej hur många horungar jag har gjort

4. Inte rigti jag de kan besvara nu
Anten e de 30 eller 27

5. Så kom de fram en ärelös präst
Läste upp för mej en lången horetext

6. Klockan befalte jag skulle på kne
Den fitten skulle också vare mä

7. Så hängte di mej på spöpålen opp
De prygla(?) di min syndefulle kropp

8. Så tog di mej från spöpålen ner
Di frågte mej om jag ska hora mer

9. Så tog di mej å hängte ofver en krack
Då kan du tro jag var ente frack

10. Nu har ja sjungt den visan te slut
Skramla ihop å gi mej en sup

11. Får je ente brännvin ska ja kaffe ha
Får je ente kaffe ska ja qvinnfolk ha

Det finns även en liknande variant upptecknad efter Albert Fossum, SvLBhln26, som Nils Andersson trodde byggde på en vallåt. Där står att polskan var efter Spel Olaus, Svarteborg, som var samtida med Gömmen. Även Lorn i Rönningen har spelat denna polska.

Inspelningar och uppteckningar med August Andersson

På Svenskt visarkivs inspelningar SVA 163 sjunger August några verser på låten.

Domarn slo upp sin store lange bok
Ti ram di dam di dia ram di dej
Å frågte mig va många ungar ja hade gjort
Tia ra di da di dej

Inte kan ja svara på de just nu
Om de va 34 eller 47

Sedan så häng di mej på en krack
Spöa di upp min horefulle kropp

Bokenäsets Ådra har sju verser efter August som lyder så här:

1. Je geck mej ut en missommernatt
då fick jag ta på töseras patt

2. Då lekte ja me jänterna så
att jag fick till tingshuset gå

3. Domarn slog upp sin store långe bok
Frågte mej va många ungar ja hade gjort

4. Inte kan jag svara på de just nu
Om de var 34 eller 47

5. Så tog de mej å la mej over en krack
Då må du tro ja var inte frack

6. Så hängde de mej på spöpålen opp
Så spöa de upp min horefulle kropp

7. Nu har ja sjungt den visan till slut
Skramla ihop å ge mej till en sup

Inspelning med Helge Andersson

Min pappa spelade in låten med Helge 1994, men han sjöng inte texten. Helge spelar två repriser varav den ena är i samma melodi som textraderna utan omkvädet. Helge börjar på reprisen som går högt, och sen kommer den repris som texten är till, precis likadant som August sjöng den. Han spelar låten mycket fortare än vad August sjöng och han slutar sedan med den höga reprisen.

Nutida varianter

Bokenäsets Ådra gör en variant med melodin efter inspelningen med Helge och med texten från August.

Folkmusikgruppen Hemållt har gett ut sin variant av den här låten på sin skiva Hin håles harvedrag och de har också texten efter August i Tôrve. Tempot är ungefär som August sjöng den.

Nu hann jag inte alls kika på skillnaderna i melodin i de olika uppteckningarna, men det får bli en annan gång 🙂

Roligt med en vispolska av lokal prägel som överlevt i ljudande tradition och som spelas fortfarande! (En annan är EÖ18, efter Daniel i Påstigen)

Intervju med August i Tôrve

August Andersson i Tôrve är nog den mesta källan till Niklas Larssons låtar. August var född 1895 och dog 1984.

Jag lyssnade på en intervju för radio där Sven Alfredsson intervjuar August i Tôrve. Intervjun sändes aldrig i radio, eftersom dialekten var för svårt att förstå. Jag förstår det mesta men inte allt tyvärr. Jag försöker skriva med August egna ord så mycket som möjligt. Här följer en sammanfattning:

August berättar att han började spela när han var ”helt ung”, på en hemmagjord fiol med dåliga strängar. Han spelade några bitar men sen kom Larsson och stämde om den och så fick han börja om på nytt.

Han berättar om hur Niklas lärde ut men jag förstår inte vad han säger. Han skulle i alla fall göra samma, precis så som han spelade.

Niklas spelade ofta på julkalas och bröllop och som jag förstod det låg August och lyssnade på Niklas när han var liten. August spelade ihop med Niklas på danser många gånger, och även själv. En midsommar när det var ungdomsspel nere i sjön var August tingad till spelman. Men han tog ett grann brännvin och gick bort te Niklas Larsson och frågade om han ville gå med. Det ville han, och han var nästan full när han kom dit, och så rök strängen av, så fick August hjälpa gubben. De spelade mest valser men även polketter och mazurka.

Både August och Niklas spelade alltid på två strängar, ”det ska bli dubbelt spel”, sa de. Vad jag har förstått av att läsa i Lars Ahlbergs häfte om svarteborgsspelmännen så verkar det vara en del äldre spelmän som bara spelade på en sträng i taget. Men Niklas, August och Helge gjorde inte det.

August hade många bitar på band. Om det var någon han kom på som han inte spelat på länge så spelade han in för att inte glömma bort dom.

Polska efter Daniel i Påstigen, Svarteborg

Det finns en polska som fortfarande spelas efter Daniel i Påstigen, Svarteborg. Jag har sett både namnen Daniel Berntsson i Påstigen och Daniel Andersson i Påstigen men gissar på att det är det senare som gäller eftersom det namnet står intill en uppteckning av låten. Han levde i så fall 1823-1867 och hann lära ut denna till Niklas även om Niklas bara var tio år då Daniel dog om siffrorna stämmer. Niklas var född i Wälskogen, Påstigen och flyttade till Liane 1865.

Polskan kallas strömkarlens polska, jag vet inte varför eller vem som började kalla den det. Den finns upptecknad efter Niklas av Övergaard och utgiven i Märta Ramstens samling som nummer EÖ18. Larsson lärde ut låten till Albert Fossum och efter honom kom den med i Svenska låtar, SvLBhln29. Här står det att spelmannen kallades Daniel på Stigen men det är en missuppfattning av Påstigen.

Påstigen ligger förresten någon kilometer öster om där Niklas bodde senare och ungefär halvvägs mellan Dingle och Hedekas i inre norra Bohuslän. Kolla in kartan.

Så här skrev Övergaard ner låten:

Jag har skrivit av hans handskrivna uppteckning in på datorn:

Jag har även lagt upp denna avskrift på Folkwiki där man t ex kan lyssna på den.

Även August Andersson i Tôrve lärde sig denna polska efter Larsson, och den finns inspelad av bland annat Svenskt visarkiv (162 och BA 1924). August son Helge Andersson spelade också denna polska, som pappa och jag spelade in på video 1998. Jag har även privata inspelningar med Sören Nilsson och med min pappa Göte Klingvall.

De uppteckningar jag har stämmer inte överens förstås. Tyvärr kan jag antagligen inte lägga ut originalen här av upphovsrättsliga skäl, så den intresserade får jämföra själv.. Övergaard skriver 2*4+12 takter i D-dur, och i Svenska Låtar har vi 2*4+8+12 takter, där de två första delarna är skrivna i A-dur och den tredje i D-dur. Lars Ahlberg har också tecknat upp den som nummer 95 (LA95) i sitt häfte Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän, troligen ur Svenska Låtar med lite förändringar, och han skriver 2*4+2*6 takter (andra delen har olika slut) och i A- respektive D-dur. Ahlbergs uppteckning med en andrastämma finns på Rune Granquists hemsida.

Även om det står olika många korsförtecken i början av notraderna så är det samma toner, bara en variation i hur upptecknaren valt att skriva. Det finns nämligen ett giss i fjärde takten.

Låten är en fartig och bra triolpolska och spelas roligt nog än idag!

Film med August och Helge Andersson

Två låtar från Svenskt visarkivs inspelningar BA 1925 finns filmade och jag har nu fått besked om filmerna från Visarkivet. De ligger på Svenskt filminstitut och väntar på att bli digitaliserade. De var inte heller överförda till VHS så i dagsläget kan man inte få se dom. Men om några månader kanske dom har hunnit bli digitaliserade, vore kul att se dom!

De låtar som är filmade är Tildas vals och en polkett.

Ahlbergs svarteborgshäfte

Lars Ahlberg har forskat mycket kring Niklas Larsson och även gett ut ett häfte med genomgång av spelmän och 104 låtar från trakten. Häftet heter Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän och gavs ut 1994.

Förutom den gedigna redogörelsen för spelmännen i trakten (med Maria Sohlberg som enda kvinna) finns en brudmarsch, en gånglåt, en halling, två sexlingar, sju schottisar, femton polketter, två polkor, trettiosex valser, två mazurkor, en hambo, fjorton polskor, en slängpolska, en springdans, tre visor och två vispolskor.

Niklas Larsson samt August och Helge Andersson står för ganska exakt två tredjedelar av låtarna. Många finns även i Svenska Låtar eller övergaardsboken. Även några av de låtar Niklas spelar på fonografinspelningarna finns här nedtecknade av Ahlberg.

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931

Valser

Det finns en hel del valser efter Niklas Larsson. Två finns inspelade med honom själv. Två finns upptecknade i Svenska Låtar Bohuslän. Det finns inspelningar med spelmän som spelar valser som de lärt sig av Niklas, t ex Johan Lund och August i Tôrve och hans son Helge. Och så finns det inspelningar med Svarteborgs spelmanslag, Bokenäsets Ådra, Marie Stensby och säkert fler. Många av valserna finns i Rune Granquists sammanställning i arrangemang mestadels av Lars Ahlberg.

Några valser

Fonografvalserna:

  • Kalle Nybas vals: ”Gammal vals från Bohuslän” enligt fonografinspelning med Niklas, spår 4 på Caprice-skivan.
  • Den andra fonografvalsen: ”Gammal vals från Bohuslän”, spår 3 på Caprice-skivan. Denna har jag inget namn på. Den finns även inspelad med August i Tôrve.

Några av de valser som August i Tôrve (August Andersson) spelat efter Niklas:

  • Tildas vals: Finns utgiven på Märta Ramstens skiva Möten med Mikrofon.
  • Kalsongevalsen: Finns utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982) och inpelad av Svenskt Visarkiv
  • Islandsvalsen
  • Kents favorit
  • Helan och halvan
  • Trippvals: Finns även utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982)

Valserna i Svenska Låtar Bohuslän:

  • SvLBhln23utan nummer hos FMK, spelas av t ex Ådran och kallas trippvals.
  • SvLBhln22FMK13, som jag inte känner igen.

Några till..

  • Stenbockens vals: Spelas på ”förstämd” fiol, dvs a-e-a-c#. Spelas av Allan Sohlberg, Dingle, i Svarteborgs spelmanslag.
  • Krokstadvalsen, spelas av Svarteborgs spelmanslag på deras LP Låtar från Kynnefjäll. Spelas även av Gunnar Haglund, Larssons barnbarn, på dragspel.

Det finns många fler valser, både i mina inspelningsarkiv och i Runes sammanställning, med namn som Karl XII:s vals, Springvals och Sängevalsen. Hos Svenskt visarkiv finns fler inspelningar med August t ex. Det är lätt att drunkna. Just nu orkar jag inte sammanställa alla — det krävs ju att man lyssnar igenom och hittar alla dubletter och varianter också.. Jag fokuserar på att spela dom jag tycker mest om 🙂

Två typer av valser?

Jag delar själv in valserna efter om dom låter äldre eller nyare. Jag försöker tänka ut vad som skiljer typerna åt, det är inte lätt, men jag tycker att de moderna är mer uppbyggda kring en ackordsföljd och känns mindre bonniga. De som låter nyare tycker jag har en touch av gammeldans, eller dragspel om man så vill.. Liksom i fallet med pols och gammelpols i Röros tycker jag bättre om de som jag tycker låter äldre 🙂

Det är alltså inte alls säkert att de är äldre eller nyare, utan det är bara en hypotes jag har. Kommentera gärna om du har input i detta ämne!

I detta sammanhang har vi t ex ”den andra fonografvalsen”, Tildas vals och Islandsvalsen i den äldre skalan. Bland de modernare med annan karaktär finns Helan och halvan, Kalle Nybas vals och Krokstadvalsen.

De äldre valserna avviker mer från genomsnittsvalsen än de nyare. De är snabba och hoppiga och melodiska men ändå lite entoniga. A-basiga och molligare. Fonografvalsen är i karaktären rätt lik både Islandsvalsen och Tildas vals.

Igår när jag spelade fonografvalsen ville fingrarna dra iväg till en vals efter Lars Gullbrand från Järna i Dalarna, som också påminner om den valsen i karaktären. Den finns med på Den Ljusblå Leken, en sjukt bra skiva med Anders Rosén och Jonas Åkerlund. Det känns bra!

Relaterade spelmän

De spelmän som är ganska relaterade till Niklas och som lite grann får ingå i mina efterforskningar är än så länge Albert Fossum (elev och spelkamrat, har mkt gemensamma låtar), Maria Sohlberg (spelkamrat), August i Wrem (spelkamrat som enligt Lars Ahlberg tagit efter Niklas mycket i sättet), August i Tôrve (elev), Helge Andersson (elev), Johan Lund (spelkamrat), Allan Sohlberg från Dingle (den enda nu levande personen som jag känner till som spelat med Niklas), Lars Ahlberg (troligen den största Niklas-kännaren idag) och min pappa Göte (som har spelat med August och Helge ovan).