Övergaard var en klurig person och sorterade låtarna efter spelman, låttyp och sist efter kors-/b-förtecken (EÖ s.32).
- Polskorna EÖ6-9 går i G-dur (ett #)
- EÖ10 i e-moll + a-moll, i a dorisk skala (ett respektive inget #)
- EÖ11 i e-moll + a-moll (ett respektive inget #)
- EÖ12-24 i D-dur (två #)
- EÖ25 i A-dur (andra reprisen hellre E mixolydisk* enligt BarFly) (tre #)
- EÖ26-27 i A-dur (tre #)
Så även om EÖ10 och EÖ11 har lika många korsförtecken som dom i G-dur så har dom hamnat sist i den högen. Och just EÖ25 som är den enda av tre-#-tonarterna där det fanns tvekan kring tonarten hamnade före de andra A-durslåtarna. Fint 🙂
* A-dur och E mixolydisk har samma toner, men börjar på A respektive E. BarFly tyckte att EÖ25 hade en klockren A-durförstarepris medan andra reprisen var mer svårbestämd. E mixolydisk vann överlägset över de andra alternativen med siffran 22.976+: D lydisk, 25.586+, Ass Phrygian, 26.268 och E-dur, 26.370.