Johan August Nilsson

Efter tips från pappa Göte kollade jag på uppteckningarna av Johan August Nilsson i Svenska Låtar Bohuslän. Följande fem polskor finns upptecknade av Axel Boberg 1916. 

  • SvLBhln49 är en variant av EÖ10 efter Niklas Larsson
  • SvLBhln50 är en variant av Gustafsbergarn efter Maria Sohlberg, SvLBhln58
  • SvLBhln51 är en variant av EÖ27 Tobakspolskan 
  • SvLBhln52 är en variant på en annan polska efter Maria Sohlberg, SvLBhln59
  • SvLBhln54 vet jag ingen annan variant av. En populär låt idag i Bohuslän. Det står att den uppges vara från Dalsland.

Förutom dessa finns två valser, en kadrilj och en engelska.

Så roligt med nya varianter på två Niklas-Larsson-polskor!

På Munkedals kommuns hemsida kan man läsa följande om honom:

”Johan August Nilsson 1845-1919

Johan August föddes i Munkedal, Foss, och började spela redan i unga år för Minor Svanberg, spelman och sergeant från Skaveröd. Minor Svanberg härstammade från en släkt där det fanns många spelmän.

Redan i tjugoårsåldern var Johan August Nilsson en ofta anlitad spelman på bröllop och då ofta tillsammans med en snickare som kallades Madrillo. Johan August Nilsson var även skomakare och sjöman.”

Informationen kommer från Svenska Låtar, och där kan man även läsa att han ”kom i beröring” med spelmännen Lorens i Arngården och Johannes Sohlberg. Det är nog från den sistnämnda som låtarna som Maria Sohlberg också spelade härstammade.

Ett par veckor efter detta blogginlägg såg jag att jag redan hade observerat Nilssons variant på EÖ10 på Olemans skiva. Läs mer här: Oleman spelar niklaslåtar.

Oleman spelar niklaslåtar

9760689-KfUqy

Bild från oleman.net

Gruppen Oleman gav 2012 ut en skiva med samma namn. Den innehåller massor av larssonbitar! Medlemmar i gruppen är Emma Johansson, Olof Misgeld och Anette Thorsheim. De har hämtat låtar både ur övergaardsboken, från fonografinspelningarna med Niklas och troligen också från inspelningar med August. Extra kul att de verkligen hörs att de ha lyssnat på Niklas och inte bara kikat på de uppteckningar som finns. Olof spelar ganska likt Niklas. Roligt nog spelar de flera av de låtar jag oftast brukar spela.

Jag har inte hunnit köpa skivan än utan bara lyssnat på Spotify så jag har tyvärr inte kunnat ta del av inlagan där det förhoppningsvis finns mer info om låtarna. En beställning är skickad 🙂

Utefter vad jag kan höra är åtminstone följande låtar larssonbitar:

  • Polskor efter Niklas: EÖ8 + EÖ10
  • Niklasvalser: Fonografvalsen + Gissvalsen
  • Mera Niklas! EÖ14 + EÖ25
  • Visan Ja går i tusen tankar, EÖ30

De spelar också en polska efter Johan August Nilsson, Foss, som är väldigt lik EÖ10. Det var en ny upptäckt för mig.

Liras recension av skivan finns här. Mer om Oleman finns på deras hemsida www.oleman.net

Om att göra en låt av noter

Att göra låtar av noter har nog de flesta spelmän provat på, även om jag tror att de flesta låtar lärs på gehör. Jag tycker att det kan vara roligt att ta ut låtar efter noter av flera skäl – dels väcker man en ospelad låt till liv och kan sprida den vidare och dels får man chansen att göra låten till sin egen utan att påverkas av hur någon annan skulle tolkat noterna. Om jag lär mig en låt på gehör efter någon blir det ofta att jag spelar ganska likt den personen, vilket ju inte är fel i sig, men det blir mer spännande att själv försöka hitta hur man kan spela. Sedan är det förstås jättekul att få influenser från andra spelmän som försöker sig på låten. En häftig upplevelse är när jag har lärt mig en låt efter noter, lärt den vidare och sedan vid ett senare tillfälle spelar den igen tillsammans med den jag lärde låten till och därigenom får nya influenser till hur man kan spela!

Vissa låtar finns ju i flera uppteckningar och det kan man förstås använda när det är dags att levandegöra låten. Det faktum att vi har så många källor till stärkestadspolskan är, som jag brukar skriva, extra roligt och spännande. Det går antagligen att dra många slutsatser utifrån det, speciellt för de som är duktiga i ämnet. Jag har inte så mycket kunskap men försöker lite grann ändå 🙂

Jag har läst en skrift av Märta Ramsten där hon skriver just om att skapa en låt utifrån gamla noter. Märta Ramsten är verkligen en imponerande kvinna och tänka sig att hon har studerat detta 1984 och jämfört olika spelmäns tolkningar av låten! Sven Nyhus, som jag också imponeras av, har transkriberat spelmännens skivinspelningar och sedan har Märta placerat dem invid motsvarande övergaarduppteckning. Undrar om Sven Nyhus har lust att transkribera Niklas Larssons fonografinspelningar? 🙂

I fallet med stärkestadspolskan blir det ju att skapa en låt utifrån både gamla noter, en gammal inspelning och om man vill, de nutida inspelningar som finns. På sidan 26 står:

”Är det då möjligt att utifrån notbilden återskapa låten? Svaret blir både ja och nej. Naturligtvis kan vi inte få en polska som tecknades upp av Övergaard för hundra år sedan att låta som vid uppteckningstillfället. Men låten kan återskapas och göras levande på andra sätt, t. ex. genom en syntes av låtens karakteristika och samtida musikaliska uttrycksmedel. Det blir då fråga om ett nyskapande. Eller, som i våra exempel här, ett historicistiskt återskapande genom att använda en förvärvad musikalisk stilkänsla i tolkningar av låten, dvs. musikalisk fantasi parad med historisk insikt, kritiskt tänkande och känsla för »materialet».”

Många spelmän har liksom jag satt sig framför Övergaards noter och försökt skapa en låt. Troligen låter det inte som den ursprunglige spelmannen spelade och det är antagligen inte heller det som eftersträvas. Självklart tycker jag att man ska skapa sig sin egen version av låten men samtidigt är det intressant och spännande att gå tillbaka till källorna och göra jämförelser och se om det går att sluta sig till något eller få inspiration.

Jag tycker ofta att noterna ser simpla ut jämfört med hur låtarna låter. Jag minns så väl när jag såg noterna till en av mina favoritlåtar (en polska efter Skinnar Albin spelad av Kalle Almlöf på Lejsmelåtar) för första gången. Den såg så tråkig ut att jag ångrade att jag fått se noterna! Spelade man direkt efter noterna, t ex med hjälp av datorn, blev det förstås inte en så bra låt. Notskriften är i många fall inte tillräcklig utan det musikaliska måste också till och det är svårt att skriva ner.

Åter till Märtas artikel. Hon har tittat på flera olika spelmän som sagt, och tagit Marie Stensby som exempel för bohusmusiken (sidan 27):

”Marie använder uppteckningen som ett skelett. Applicerar på den ett spelsätt som hon tillägnat sig genom att lyssna på och spela med en del äldre spelmän i sina hemtrakter. Låten får sedan växa fram -»Det kanske tar ett år på en låt innan man är nöjd med den.» Det är inte så viktigt för henne att det låter som »förr», utan att det låter trovärdigt.”

Även de andra intervjuade spelmännen uttrycker liknande ståndpunkter. Det handlar om att med utgångspunkt i sina egna kunskaper och preferenser skapa en låt utifrån notbilden.

Ramsten radar upp ett gäng skivor där låtar från Övergaards uppteckningar har spelats in. Här följer de med bohusanknytning (citat från Ramsten men jag har fetmarkerat de låtar som är efter Niklas Larsson):

  • 1980 Gränslöst. ”Marie Stensby (f. 1959), Tanum, spelar 8 låtar upptecknade i Bohuslän(A2- EÖ61, A4- EÖ56, A6- EÖ13, A9- EÖ25, B1- EÖ57, B4- EÖ40, B7 – EÖ70, B11 – EÖ77). Hon spelar fiol, delvis solo, delvis i samspel med Per Gudmundsson. Flersträngsspel.”
  • 1982 Låtar från Kynnefjäll. ”Svarteborgs spelmanslag spelar 7 låtar upptecknande i Bohuslän och Dalsland (A6 – EÖ20, A7 – EÖ40, A11- EÖ56, B1- EÖ57, B5 – EÖ68, B11- EÖ13, B12 – EÖ14) Spelmanslag med enbart fioler. I några andra låtar på skivan används dragspel som ackompanjemang, men inte i dessa sju. Låtarna har arrangerats av lagets ledare, Lars Ahlberg. Ytterligare en låt upptecknad av Övergaard (EÖ65) spelas i stämspel av två spelmän (A12).”
  • 1985 Vildhonung. ”Groupa spelar 3 polskor upptecknade i Värmland och Bohuslän (A2 – EÖ10, A5 – EÖ208, B3 – EÖ236). Här har de folkmusikaliska gränserna flyttats ut och polskorna är arrangerade för instrument som är främmande i den »traditionella» folkmusikutövningen och man använder sig avelförstärkning. De in- strument som kommer till användning är viola d’amore, gitarr, slagverk och diverse blåsinstrument som flöjter, trumpet och saxofoner. Även om gruppen lånat musikalis- ka stildrag från många olika håll, t. ex.jazz och samtida populärmusik, håller den kvar många av de element som avses ge musiken en folkmusikalisk anknytning, t. ex. bordunspel.”

Av dessa har hon sedan valt ut några för jämförelse, men inga låtar efter Niklas Larsson. Om Marie Stensbys tolkning skriver Ramsten så här:

”Om vi lyssnar till/tittar närmare på Maries version av marschen (ex. 5b) märker vi att det ljuder tvåstämmigt genom nästan hela låten. Hon använder alla slags intervall från prim till oktav och för det mesta står en medljudande lös sträng för en av tonerna i intervallen. I takt 10 & 11, t. ex., tar hon dock dubbelgrepp. Om vi jämför hennes framförande med inspelningar av äldre spelmän från Bohuslän (t. ex. grammofonskivan »Visor och låtar från Bohuslän», Caprice CAP 1094) kan vi höra att de också använder en hel del bordunspel, men inte så genomfört som hos Marie.”

Här har alltså Ramsten jämfört med gamla inspelningar 🙂 Om värmlandsspelmannen Leif Stinnerbom skriver Ramsten så här:

”Där är bordunspelet helt genomfört – till 100 %. För att förstärka flerstämmigheten, att få polskan att låta fylligare, spelar han på en fiol av hardingfeletyp med resonanssträngar och med flakt stall som underlättar spel på flera strängar samtidigt. Han håller fiolen mot bröstet. Till skillnad mot Marie och Kalle använder han nästan uteslutande stora intervall, från kvint till oktav, i sitt bordunspel – och inga terser alls!”

När det gäller Niklas Larssons spel så kan man i inspelningarna av både fonografvalsen och stärkestadspolskan höra att han använder terser som dubbelgrepp. Han hade ganska flackt stall, ser man på foton. Han hade nog ingen fiol med resonanssträngar, men om han hade haft tillgång till en hade han kanske tyckt att det var roligt 🙂 Jag gillar det skarpt 🙂

Jag har själv inte koll på vilka ”dubbelgrepp” (ofta med lös sträng) som jag spelar men det var onekligen intressant att höra att Leif bara hade stora intervall i sina dubbelgrepp. Det kanske är ett medvetet stildrag från hans sida.

Avslutningsvis sammanfattar Ramsten på ett fint sätt hur noter, gehör och mediatradition hänger ihop idag. Texten funkar lika bra idag som för trettio år sedan.

”Den fem spelmän som här presenterats spelande Övergaard-låtar har medvetet valt denna repertoar, liksom de medvetet ägnar sig åt folkmusik i stället för jazz, rock, Mozart eller Beethoven. De är alla notkunniga men föredrar att lära sig låtar gehörsvägen och lär själva ut gehörsvägen. Detta gör att det framöver kommer att finnas spelmän som lär sig Övergaard-låtarna på gehör (s. k. muntlig tradition) och som då troligen också övertar de spelsätt som nu existerar – samtidigt som det naturligtvis kommer att finnas de som går direkt till uppteckningarna och gör sin tolkning. Gehörsinlärningen kan ske vid de många populära spelmanskurserna, men också – och kanske framför allt – via inspelningar på grammofon, från radion osv. Här möter vi alltså en ny form av tradering, en mediatradition om man så vill, en konsekvens av samtida teknologi. Denna mediaöverföring är en envägskommunikation (från givare till mottagare) i motsats till den gehörsinlärning som sker vid ”levande” möten mellan två eller flera spelmän (som inbegriper en ”feed-back”; jfr Ong 1982, s. 176). Men samtidigt bör vi vara medvetna om att det i vårt teknologiska samhälle sällan är fråga om inlärning från antingen skriftliga eller ljudande källor. Det handlar snarare om en syntes av flera traderingssätt (Bohlman 1988, s. 30). Detta växelspel kan ses som en viktig dynamisk kraft i ett levande musiksamhälle.”

Märta Ramsten är en hjälte!

Anno 2010 spelade en larssonbit på Allégården :)

I fredags var det en fantastiskt bra konsert på Folkmusikkaféet Allégården — Anno 2010 med Roger Tallroth som vikarierade för Daniel Sandén-Warg/Sophia Stinnerbom.

Lite extra kul tyckte jag att det var när de spelade en polska efter Niklas Larsson 🙂 De körde kombinationen av EÖ10 (andra reprisen) och EÖ11 (första reprisen) som de även gör på Groupa-skivan Fjalar.

Leif Stinnerbom och Mats Edén bodde i Göteborg på sjuttiotalet, berättade de, och ville hitta lite lokala låtar när de hade gjort en Groupa-turné på en båt som åkte längs västkusten. Leif sa att de hade förstått att polskorna efter Niklas Larsson var ganska lika värmlandspolskorna i hur de hade spelats, och att de går i en rasande fart och att de mången gång vållat blods-nånting (jag hörde inte riktigt vad han sa..)

Jag känner inte till varifrån den beskrivningen kommer, är det någon av er som vet?

De spelade låten väldigt fort på konserten. De spelade med en kort etta och mycket medljudande strängar på sina resonanssträngade fioler. Det lät riktigt gött! 🙂

Jag hittade en inspelning på YouTube där de spelar den till ett fullt dansgolv i stora salen på Linköpings folkmusikfestival 🙂 Där spelar de lite långsammare och det är verkligen dansant.

Workshopar med tema Niklas Larsson

Två söndagar de senaste veckorna har jag hållit i workshopar à tre timmar med tema Niklas Larsson i föreningen Bokenäsets Ådra. Det har varit väldigt roligt och givande för mig, och förhoppningsvis även för deltagarna 🙂

Upplägget har varit så att jag har tagit med mig inspelningar med Niklas Larsson själv samt uppteckningar ur övergaardsboken och Svenska Låtar och så har vi pratat, diskuterat, jämfört, lyssnat och spelat. Vi har både spelat låtar som vi har i repertoaren sedan tidigare och försökt att lära oss EÖ10 och EÖ11.

De som kom på workshoparna har alla massor med intressant kunskap om folkmusiken i Bohuslän, så det har verkligen varit ett givande och tagande. Och inspirerande!

De fem inspelningarna är ju guldgruvor när det gäller att förstå vad som karaktäriserade Niklas spel. De finns utgivna på en CD som finnas att köpa hos Svenskt visarkiv.

EÖ11 och tonarten

Efter att ha kikat lite på EÖ10 och tonarterna passade jag på att göra samma analys på EÖ11. De är närbesläktade tycker jag, och har till och med satts ihop till en med en repris från varje låt av Groupa där de spelar första reprisen från EÖ11 tillsammans med andra från EÖ10. Jag hittar den inte på Spotify men den finns på skivorna Årsringar: Svensk folkmusik 1970-1990 och Groupas Av bara farten/Vildhonung under namnet Polska efter Niklas Larsson.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

EÖ11 har ett korsförtecken i första reprisen, dvs G-dur eller e-moll och i andra reprisen ett återställningstecken, dvs C-dur eller a-moll. (Ett korsförtecken kommer tillbaka två takter in i andra reprisen men samtidigt är nästan alla f:en höjda explicit så jag tänkte mig att det kanske är felskrivet?) Sluttonerna är e i första reprisen och A i andra, alltså går första reprisen i e-moll och andra i a-moll. (Se notbilden här)

BarFly anser att låten som helhet går i e-moll, baserat på de ingående tonerna. Denna låt finns även upptecknad i Svenska Låtar Bohuslän, nummer 30 efter Albert Fossum med namnet Kampens polska. Där har den två korsförtecken, dvs D-dur eller b-moll. Jag tror på Övergaard i detta fallet och sluter mig till e-moll.

Här följer BarFly:s analys av EÖ11:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
E Minor (19.250)+

E Minor Chromatic ( +1# +7#)
| | | | . | . | | . | | |

Pitches used : A B c d ^d e f ^f g a

Note usage % Histogram
E ********************************
F *
F# ***************
G **********************
G#
A ***********
A#
B ******
C ******
C#
D *****
D# ***

Pitch Histogram
A **
A#
B ******
c ********
c#
d ********
d# *****
e ****************************
f **
f# ****************************
g *************************
g#
a ************

Interval Histogram
-4 *
-3 ***********
-2 ************************
-1 ***********************
0 *********
1 ***********************
2 ********************
3 **********
4 **

Funderingar över EÖ10 och tonarter

Polska nr 10 i Einar Övergaards folkmusiksamling, EÖ10 kallad här, är en fin och ”mollig” låt. (På grund av bristande kompetens inom musikteori vågar jag oftast inte säga att låtar går i dur eller moll :), så jag använder mig av de egenkonstruerade adjektiven durig och mollig istället..)

Så här har Einar Övergaard tecknat upp låten 1901:

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Jag har även skrivit in den på datorn för att kunna ägna mig åt lite databehandling 🙂

Att låten som låter så mollig, har ett korsförtecken men ändå inte verkar vara i mollparallelltonarten tyckte jag var konstigt. Efter ett tag fattade jag att den står noterad i e-moll i första reprisen och a-moll i andra så alltså går den i moll. Men det var ändå dags att fundera lite på detta, så jag lär mig något.

Programmet BarFly kan analysera en låt utifrån de ingående tonerna, så jag gjorde ett försök. Resultatet av analysen av EÖ10 blev så här:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
A Dorian (17.437)+
A Minor (19.619)
A Mixolydian (20.230)

A Dorian Chromatic ( +5# +7#)
| . | | . | . | | | | | |

Pitches used : ^G A B c d e f ^f g a
Note usage % Histogram
A **************************
A#
B **********
C **********
C#
D *****
D#
E ****************
F *
F# ****************
G ************
G# ****

Pitch Histogram
G# ********
A **********************
A#
B **********************
c **************************
c#
d **************
d#
e ****************************
f ****
f# ************************************
g ******************************
g#
a ************

Interval Histogram
-7 *
-6
-5
-4
-3 **************************
-2 **********************************
-1 **********************************
0 ******************
1 **********************************
2 ************************
3 ************************
4 ****
5 **

Jag kan inte säga att jag begriper hela analysen, men av de översta raderna att döma så verkar låten gå i A dorian, minor eller mixolydian, dvs dorisk, moll eller mixolydisk där de två ovanliga orden är medeltida kyrkotonarter/-skalor.

en webbsida om detsamma står det att för A dorian så”either think down a whole step to G and it is a G scale starting on A — OR — think A major scale with a lowered 3rd & 7th (C, G – leaves only F#).”, där det första passar in så jag drar slutsatsen att detta är en låt i skalan A dorisk.

Den har alltså tonerna A, B, C, D, E, F#, G, A och skrivs i våran moderna notskrift som tonarten e-moll med samma toner även fast grundtonen är ändrad. Yey!