Zornmärkesuppspelning 2015

I samband med Korröfestivalen i Småland i juli i år passade jag på att göra min tredje uppspelning inför Zornjuryn. De tidigare gjorde jag 2011 och 2012. Här följer en sammanfattning av uppspelningen och återkopplingen från juryn. På uppspelningen försökte jag berätta lite lagom mycket om låtarnas kulturella sammanhang och något om varför jag spelar dem som jag gör.

Uppspelningen

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg socken i Bohusläns inland, skogs- och ”fjäll”-trakter. En trippvals och två polskor.

Alla tre är relaterade till Niklas Larsson, som var den mest kända spelmannen från den trakten. Han levde ca 1850 till 1950.

Den här valsen har vi i ljudande tradition efter August i Tôrve och Helge Andersson som har den efter Niklas Larsson. Min pappa Göte Klingvall har spelat med dem och lärt sig denna låten av dem. Jag har lärt mig den av honom.

– Kents favorit –

Nu kommer en polska som kallas stärkestadspolskan, efter en spelman i grannsocknen, Olle i Stärkestad. Han var generationen innan Niklas. Nummer 14 i EÖ. Det är den mig veterligen mest väldokumenterade låten från trakten och finns i ca fem uppteckningar och en fonografinspelning som är ca 99 år gammal. Jag inspireras mest av fonografinspelningen men det är ganska likt alltihop. Taktstrecken skiljer i en uppteckning, men den är udda så jag går efter de andra.

Jag har också funderat lite på det där med tempo och dans eftersom jag fick feedback på det förra gången. Jag har t ex pratat med (lokala) dansare. Vi vet inte hur man dansade precis här men hur det var lite runtomkring t ex i Dalsland.

Eftersom låten finns inspelad har vi ett tempo där och även en tempoangivelse från Albert Fossum. För fem-sex låtar har han angivit tempot, t ex 32 takter på x sekunder. Där finns förstås olika tempon för olika låtar. Den här låten har fått 144 och 160 (fonografen). Många misstänker att det blev lite snabbare på fonografinspelningarna så jag spelar inte riktigt så fort nu.

– EÖ14 –

En polska till, nr 11 hos EÖ. Den finns även upptecknad efter Niklas Larssons elev Albert Fossum, Dingle, och kallas då Kampens polska. Jag har inte så mycket mer information om den. Har den från noter.

– EÖ11 –

När jag hade spelat färdigt frågade de i vilka sammanhang jag spelade låtarna, om jag spelade i någon grupp och om jag jobbade med musik. Hoppas att de senare frågorna bara var av intresse, för det borde väl inte påverka bedömningen.. Jag är civilingenjör 🙂 och spelar mest själv.

Jurysamtalet

Jag får börja med det positiva 🙂 De gillade livfullheten och mitt uttryck. De sa att musiken från det här området är speciell med egensinniga låtar. De tyckte att jag spelade låtarna så obehindrat och hade ett härligt uttryck i mitt spel. Det är kul att höra!

Enligt juryn så lade jag till några taktdelar ibland, framför allt i reprisvändningarna. Det kan mycket väl stämma, för det har jag haft problem med tidigare också. Men jag har ännu inte själv detaljlyssnat på inspelningarna så att jag kan säga var det var. Så ska det naturligtvis inte vara, så det ska jag öva på att inte göra. De var väldigt ödmjuka och frågade om det var min mening, men det var det ju inte. Det är inte lika avgörande om man dansar på fläck, vilket man troligen gjorde när det begav sig, men det är inte många som gör det nuförtiden till annat än slängpolskor.

Dessutom trodde juryn att fonograftempot nog var ett bra danstempo, dvs snabbare än vad jag spelade. Väldigt svårt att veta känner jag, men det är ju juryn som bedömer. I Västergötland går det oftast väldigt snabbt, och det finns ju flera källor till att det ska vara snabbt även här, men samtidigt har vi ju flera tempoangivelser som är olika, och de flesta andra som spelar denna musik har inte så högt tempo. Det är förstås i sig inget argument för lite lägre tempo men det visar hur andra har tolkat samma material.

Jag fick ett tips om att binda fler trioler för att lättare kunna spela fortare eftersom många spelmän som vi har i levande tradition gjorde så. Det är definitivt lättare att spela snabbt om man binder men jag vill inte binda överallt, utan bara ibland, som jag gör idag. När man lyssnar på Niklas Larsson varierar han stråken och hackar ofta. Binder man blir det en helt annan karaktär som jag inte alltid vill åt. Jag får helt enkelt öva tills jag klarar att hacka där jag vill hacka 🙂

Jag passade även på att nämna att Niklas Larsson varierar tempot mycket när han spelade, framför allt ökade i snabba partier. Jag har nog mer en tendens att sakta in där tyvärr. Jurysamtalet är väldigt kort (rekommenderad tid är ca 5 minuter) så det finns inte så mycket utrymme för diskussion men några få meningar hann jag säga 🙂

Här börjar det bli svårt! Svårt att veta hur jag ska göra. Jag ska göra det till mitt och till dansbart. Men, dansbart nu eller dansbart på 1800-talet? Min kompis Caroline som spelar dalslandslåtar av ungefär samma karaktär berättade att hon drog ner tempot när hon spelade dem till dans, för att passa dagens dansare. De flesta spelmän har nog strävat efter att få musiken dansbar i den tid de verkade. Därmed inte sagt att det är dansarna som ska styra hur symbiosen blir utan det bör vara en samverkan mellan spelmän och dansare.

Jag är inte ute efter att kopiera fonografinspelningen utan mitt mål är att göra låtarna så ”bra” som möjligt och för min del innebär det förstås även att de ska vara dansbara och helst även att de ska väcka danslust. Jag ska inte lägga till taktdelar där det inte ska vara men tempot är en svårare fråga som kräver mer funderingar. Dels vilket grundtempo som är lämpligt till dans och dels vilka tempovariationer som är lämpliga inom en låt.

Tack till juryn för det jobb ni lägger ner på alla oss uppspelande!

Senare: Nu har jag lyssnat lite mer på inspelningen av uppspelningen och tror att jag hamnade i baktakt på andrarepriserna i valsen och så håller jag definitivt med juryn om att jag är för seg i vissa reprisvändningar i stärkestadspolskan, så att man måste vänta in nästa takt en stund. Bra att veta, så får jag försöka fixa till det. 

Oleman spelar niklaslåtar

9760689-KfUqy

Bild från oleman.net

Gruppen Oleman gav 2012 ut en skiva med samma namn. Den innehåller massor av larssonbitar! Medlemmar i gruppen är Emma Johansson, Olof Misgeld och Anette Thorsheim. De har hämtat låtar både ur övergaardsboken, från fonografinspelningarna med Niklas och troligen också från inspelningar med August. Extra kul att de verkligen hörs att de ha lyssnat på Niklas och inte bara kikat på de uppteckningar som finns. Olof spelar ganska likt Niklas. Roligt nog spelar de flera av de låtar jag oftast brukar spela.

Jag har inte hunnit köpa skivan än utan bara lyssnat på Spotify så jag har tyvärr inte kunnat ta del av inlagan där det förhoppningsvis finns mer info om låtarna. En beställning är skickad 🙂

Utefter vad jag kan höra är åtminstone följande låtar larssonbitar:

  • Polskor efter Niklas: EÖ8 + EÖ10
  • Niklasvalser: Fonografvalsen + Gissvalsen
  • Mera Niklas! EÖ14 + EÖ25
  • Visan Ja går i tusen tankar, EÖ30

De spelar också en polska efter Johan August Nilsson, Foss, som är väldigt lik EÖ10. Det var en ny upptäckt för mig.

Liras recension av skivan finns här. Mer om Oleman finns på deras hemsida www.oleman.net

Om att göra en låt av noter

Att göra låtar av noter har nog de flesta spelmän provat på, även om jag tror att de flesta låtar lärs på gehör. Jag tycker att det kan vara roligt att ta ut låtar efter noter av flera skäl – dels väcker man en ospelad låt till liv och kan sprida den vidare och dels får man chansen att göra låten till sin egen utan att påverkas av hur någon annan skulle tolkat noterna. Om jag lär mig en låt på gehör efter någon blir det ofta att jag spelar ganska likt den personen, vilket ju inte är fel i sig, men det blir mer spännande att själv försöka hitta hur man kan spela. Sedan är det förstås jättekul att få influenser från andra spelmän som försöker sig på låten. En häftig upplevelse är när jag har lärt mig en låt efter noter, lärt den vidare och sedan vid ett senare tillfälle spelar den igen tillsammans med den jag lärde låten till och därigenom får nya influenser till hur man kan spela!

Vissa låtar finns ju i flera uppteckningar och det kan man förstås använda när det är dags att levandegöra låten. Det faktum att vi har så många källor till stärkestadspolskan är, som jag brukar skriva, extra roligt och spännande. Det går antagligen att dra många slutsatser utifrån det, speciellt för de som är duktiga i ämnet. Jag har inte så mycket kunskap men försöker lite grann ändå 🙂

Jag har läst en skrift av Märta Ramsten där hon skriver just om att skapa en låt utifrån gamla noter. Märta Ramsten är verkligen en imponerande kvinna och tänka sig att hon har studerat detta 1984 och jämfört olika spelmäns tolkningar av låten! Sven Nyhus, som jag också imponeras av, har transkriberat spelmännens skivinspelningar och sedan har Märta placerat dem invid motsvarande övergaarduppteckning. Undrar om Sven Nyhus har lust att transkribera Niklas Larssons fonografinspelningar? 🙂

I fallet med stärkestadspolskan blir det ju att skapa en låt utifrån både gamla noter, en gammal inspelning och om man vill, de nutida inspelningar som finns. På sidan 26 står:

”Är det då möjligt att utifrån notbilden återskapa låten? Svaret blir både ja och nej. Naturligtvis kan vi inte få en polska som tecknades upp av Övergaard för hundra år sedan att låta som vid uppteckningstillfället. Men låten kan återskapas och göras levande på andra sätt, t. ex. genom en syntes av låtens karakteristika och samtida musikaliska uttrycksmedel. Det blir då fråga om ett nyskapande. Eller, som i våra exempel här, ett historicistiskt återskapande genom att använda en förvärvad musikalisk stilkänsla i tolkningar av låten, dvs. musikalisk fantasi parad med historisk insikt, kritiskt tänkande och känsla för »materialet».”

Många spelmän har liksom jag satt sig framför Övergaards noter och försökt skapa en låt. Troligen låter det inte som den ursprunglige spelmannen spelade och det är antagligen inte heller det som eftersträvas. Självklart tycker jag att man ska skapa sig sin egen version av låten men samtidigt är det intressant och spännande att gå tillbaka till källorna och göra jämförelser och se om det går att sluta sig till något eller få inspiration.

Jag tycker ofta att noterna ser simpla ut jämfört med hur låtarna låter. Jag minns så väl när jag såg noterna till en av mina favoritlåtar (en polska efter Skinnar Albin spelad av Kalle Almlöf på Lejsmelåtar) för första gången. Den såg så tråkig ut att jag ångrade att jag fått se noterna! Spelade man direkt efter noterna, t ex med hjälp av datorn, blev det förstås inte en så bra låt. Notskriften är i många fall inte tillräcklig utan det musikaliska måste också till och det är svårt att skriva ner.

Åter till Märtas artikel. Hon har tittat på flera olika spelmän som sagt, och tagit Marie Stensby som exempel för bohusmusiken (sidan 27):

”Marie använder uppteckningen som ett skelett. Applicerar på den ett spelsätt som hon tillägnat sig genom att lyssna på och spela med en del äldre spelmän i sina hemtrakter. Låten får sedan växa fram -»Det kanske tar ett år på en låt innan man är nöjd med den.» Det är inte så viktigt för henne att det låter som »förr», utan att det låter trovärdigt.”

Även de andra intervjuade spelmännen uttrycker liknande ståndpunkter. Det handlar om att med utgångspunkt i sina egna kunskaper och preferenser skapa en låt utifrån notbilden.

Ramsten radar upp ett gäng skivor där låtar från Övergaards uppteckningar har spelats in. Här följer de med bohusanknytning (citat från Ramsten men jag har fetmarkerat de låtar som är efter Niklas Larsson):

  • 1980 Gränslöst. ”Marie Stensby (f. 1959), Tanum, spelar 8 låtar upptecknade i Bohuslän(A2- EÖ61, A4- EÖ56, A6- EÖ13, A9- EÖ25, B1- EÖ57, B4- EÖ40, B7 – EÖ70, B11 – EÖ77). Hon spelar fiol, delvis solo, delvis i samspel med Per Gudmundsson. Flersträngsspel.”
  • 1982 Låtar från Kynnefjäll. ”Svarteborgs spelmanslag spelar 7 låtar upptecknande i Bohuslän och Dalsland (A6 – EÖ20, A7 – EÖ40, A11- EÖ56, B1- EÖ57, B5 – EÖ68, B11- EÖ13, B12 – EÖ14) Spelmanslag med enbart fioler. I några andra låtar på skivan används dragspel som ackompanjemang, men inte i dessa sju. Låtarna har arrangerats av lagets ledare, Lars Ahlberg. Ytterligare en låt upptecknad av Övergaard (EÖ65) spelas i stämspel av två spelmän (A12).”
  • 1985 Vildhonung. ”Groupa spelar 3 polskor upptecknade i Värmland och Bohuslän (A2 – EÖ10, A5 – EÖ208, B3 – EÖ236). Här har de folkmusikaliska gränserna flyttats ut och polskorna är arrangerade för instrument som är främmande i den »traditionella» folkmusikutövningen och man använder sig avelförstärkning. De in- strument som kommer till användning är viola d’amore, gitarr, slagverk och diverse blåsinstrument som flöjter, trumpet och saxofoner. Även om gruppen lånat musikalis- ka stildrag från många olika håll, t. ex.jazz och samtida populärmusik, håller den kvar många av de element som avses ge musiken en folkmusikalisk anknytning, t. ex. bordunspel.”

Av dessa har hon sedan valt ut några för jämförelse, men inga låtar efter Niklas Larsson. Om Marie Stensbys tolkning skriver Ramsten så här:

”Om vi lyssnar till/tittar närmare på Maries version av marschen (ex. 5b) märker vi att det ljuder tvåstämmigt genom nästan hela låten. Hon använder alla slags intervall från prim till oktav och för det mesta står en medljudande lös sträng för en av tonerna i intervallen. I takt 10 & 11, t. ex., tar hon dock dubbelgrepp. Om vi jämför hennes framförande med inspelningar av äldre spelmän från Bohuslän (t. ex. grammofonskivan »Visor och låtar från Bohuslän», Caprice CAP 1094) kan vi höra att de också använder en hel del bordunspel, men inte så genomfört som hos Marie.”

Här har alltså Ramsten jämfört med gamla inspelningar 🙂 Om värmlandsspelmannen Leif Stinnerbom skriver Ramsten så här:

”Där är bordunspelet helt genomfört – till 100 %. För att förstärka flerstämmigheten, att få polskan att låta fylligare, spelar han på en fiol av hardingfeletyp med resonanssträngar och med flakt stall som underlättar spel på flera strängar samtidigt. Han håller fiolen mot bröstet. Till skillnad mot Marie och Kalle använder han nästan uteslutande stora intervall, från kvint till oktav, i sitt bordunspel – och inga terser alls!”

När det gäller Niklas Larssons spel så kan man i inspelningarna av både fonografvalsen och stärkestadspolskan höra att han använder terser som dubbelgrepp. Han hade ganska flackt stall, ser man på foton. Han hade nog ingen fiol med resonanssträngar, men om han hade haft tillgång till en hade han kanske tyckt att det var roligt 🙂 Jag gillar det skarpt 🙂

Jag har själv inte koll på vilka ”dubbelgrepp” (ofta med lös sträng) som jag spelar men det var onekligen intressant att höra att Leif bara hade stora intervall i sina dubbelgrepp. Det kanske är ett medvetet stildrag från hans sida.

Avslutningsvis sammanfattar Ramsten på ett fint sätt hur noter, gehör och mediatradition hänger ihop idag. Texten funkar lika bra idag som för trettio år sedan.

”Den fem spelmän som här presenterats spelande Övergaard-låtar har medvetet valt denna repertoar, liksom de medvetet ägnar sig åt folkmusik i stället för jazz, rock, Mozart eller Beethoven. De är alla notkunniga men föredrar att lära sig låtar gehörsvägen och lär själva ut gehörsvägen. Detta gör att det framöver kommer att finnas spelmän som lär sig Övergaard-låtarna på gehör (s. k. muntlig tradition) och som då troligen också övertar de spelsätt som nu existerar – samtidigt som det naturligtvis kommer att finnas de som går direkt till uppteckningarna och gör sin tolkning. Gehörsinlärningen kan ske vid de många populära spelmanskurserna, men också – och kanske framför allt – via inspelningar på grammofon, från radion osv. Här möter vi alltså en ny form av tradering, en mediatradition om man så vill, en konsekvens av samtida teknologi. Denna mediaöverföring är en envägskommunikation (från givare till mottagare) i motsats till den gehörsinlärning som sker vid ”levande” möten mellan två eller flera spelmän (som inbegriper en ”feed-back”; jfr Ong 1982, s. 176). Men samtidigt bör vi vara medvetna om att det i vårt teknologiska samhälle sällan är fråga om inlärning från antingen skriftliga eller ljudande källor. Det handlar snarare om en syntes av flera traderingssätt (Bohlman 1988, s. 30). Detta växelspel kan ses som en viktig dynamisk kraft i ett levande musiksamhälle.”

Märta Ramsten är en hjälte!

Nyreviderad uppteckning av stärkestadspolskan från fonografinspelningen

Nu har jag filat lite ytterligare på uppteckningen av stärkestadspolskan. Jag har fått god hjälp av Anders Ström och min pappa Göte Klingvall och nu har vi en version som känns rätt bra! Det finns säkert ytterligare förbättringar att göra men just nu är jag nöjd 🙂 (Här är min förra)

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 14.01.40

ABC-koden lyder så här:

X:1
T:Stärkestadspolskan efter Niklas Larsson
S:efter Niklas Larsson
O:Svarteborg, Bohuslan
R:Polska
N:Fonografinspelning 1916
Z:Julia Klingvall Ohlstrom rev 140515
M:3/4
L:1/8
Q:1/4=160
K:D
[D2A,2]>F2 ((3EC)E | D>F A>c ((3BG)B | A>B cdef | {f}g2 (3fdf ((3[eA]Bc) |
d2 A>{F}E C>E | D>F A>c (3BGB |(3ABc (3def {g}a>f | d2 A4 ::
((3ABc) {c}[d2f2] c>e | g>f d>f ((3ABc) | d2 A>{F}E C>E | D>F A>c ((3BG)B |
A>B cd ef | {f}g2 (3fdf eg | bg/b/ af/a/ ge/d/ | [ce]e/c/ (cd) d2 :|

Jömmens tempi

Fossum hade, som jag skrev i förra inlägget, angivit tempi för sina fem polskor. Det är troligen omöjligt att veta om detta är Jömmens tempi, Fossums egna tempi eller om t ex Niklas Larsson har varit inblandad i låtutlärningen mellan Jömmen och Fossum. Men ändå är det förstås oerhört kul att ha fått en så här bra angivelse!

Stärkestadspolskan (EÖ14) 32 takter på 40 sekunder 144 slag/minut
Jömmens polska (EÖ6) 28 takter på 30 sekunder 168 slag/minut
Tobakspolskan (EÖ27) 32 takter på 37 sekunder 156 slag/minut
Kampens polska (EÖ11) 24 takter på 37 sekunder 116 slag/minut
Elfvornas polska (EÖ17) 32 takter på 40 sekunder 144 slag/minut

Stärkestadsposkan är angiven som långsammare än fonografinspelningen med Niklas Larsson som ligger på ca 160 slag/minut.

Tempot varierar alltså beroende på vilken låt som spelas! Kampens polska är av annan karaktär än de övriga och går i moll. Kanske en anledning att spela långsammare?  Stärkestadspolskan och Elfvornas polska går lika fort, Tobakspolskan är lite snabbare men snabbast är Jömmens polska.

Nyhittade uppteckningar!

Anders Ström tipsade mig om att det finns uppteckningar av Albert Fossum hos Folkmusikkommissionen! Enligt dem låg uppteckningarna som lösblad i en brun pappersmapp och är troligen inte publicerade. Fossum har tecknat upp fem polskor, varav fyra angivna att vara efter ”Jömmen” (vanligen stavat med G). Coolt! En milstolpe i mitt lilla amatörforskande! Gömmen var ju alltså en av Niklas Larssons läromästare och här har vi uppteckningar som kanske berättar lite om hur Gömmen spelade, dvs innan Niklas Larsson.

Här finns de fina noterna!

Så här tolkar jag den text som står. Det är prydligt skrivet med fin gammal skrivstil men lite svårläst ändå för en datorvan läsare. Får ta med mig texten till mormor som kanske är bättre på att tyda 🙂

Polskor från Bohuslän

Upptecknade af A M Fossum Dingle

För violin

No 1 Stärkestads Polskan (Foss socken) Bägge repriserna 2 gånger på 40 sekunder

No 2 Jömmens Polska (Svarteborgs socken)
Bägge repriserna 2 gånger på 1/2 minut

No 3 Tobakspolskan efter spelman Jömmen Svarteborgs socken Bohuslän. Text Käringa satt och karfva tobak upptecknadt af A M Fossum Dingle
2 gånger kvar repris på 37 sekunder
Se brev t K.A.

No 4 Kampens Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
2 gånger hvar ? på 37 sekunder

No 5 Elfvornas Polska efter Jömmen Svarteborgs socken
Elfspelet ? ? om spelmannen som icke kunde sluta spela denna dans ? elvorna för han strängar brast. Upptecknat af A M Fossum Dingle
2 gånger hvarje repris på 40 cekunder tillsammans

Så kul att han har skrivit tempo! Och stråk och nyanser! Det där brevet till K.A. hade ju varit kul att läsa! Jag hittar inget om årtal för uppteckningarna men det roligaste hade förstås varit om han verkligen hade tecknat ner det som Gömmen spelat och klockat Gömmen. Det är ju omöjligt att veta om det var så eller om detta är Fossums i efterhand nedtecknade versioner av hur han lärt sig låtarna av Gömmen. Om han nu ens har det, det vet jag inte. Hittills har jag tänkt att Fossum lärt sig av Larsson som i sin tur lärt sig av Gömmen. Men det är väl egentligen ganska osannolikt eftersom Fossum och Larsson var ungefär lika gamla när Gömmen dog, dvs i tjugoårsåldern.

Här är ju en guldgruva att ösa ur och tänka sig så är både Stärkestadspolskan, Älvornas polska och Kampens polska med, alla de tre har jag ju kikat lite mer på vid olika tillfällen. Tobakspolskan har jag också spelat. Nummer två, Jömmens polska, vet jag inte just nu vilken det är. (Tillägg 140411: Det är EÖ6) Här har vi fjärde uppteckningen av stärkestadspolskan som redan tidigare slog rekord i dokumentation. Ojojoj 🙂

Så fort som möjligt ska dessa skrivas in på datorn för närmare studier 🙂

Stärkestadspolskan, fortsättning

Denna text var påbörjad i mars 2013 och återupptagen nu i mars 2014 🙂

Jag har tidigare skrivit lite om stärkestadspolskan men efter att ha hört ett föredrag med spelmannen Jonas Åkerlund som arrangerades av Hogdals folkdansgille blev jag taggad att fördjupa mig i den igen. Den är unik bland svarteborgspolskorna så sett att den finns upptecknad efter två spelmän, av två olika upptecknare och dessutom inspelad med en spelman.

  • Upptecknad av Einar Övergaard 1901 efter Niklas Larssons spel (EÖ14)
  • Upptecknad av Nils Andersson 1909 efter Niklas Larssons spel (SvLBhln20)
  • Upptecknad av Nils Andersson 1909 efter Albert Fossums spel (SvLBhln31)
  • Inspelad av Yngwe Laurell 1916 med Niklas Larsson
EÖ14

EÖ14

Här följer uppteckningarna:

SvLBhln20

SvLBhln20

SvLBhln31

SvLBhln31

Det hade varit fantastiskt att få lägga upp fonografinspelningen här men det är Caprice som har rättigheterna eftersom de hade gjort någon ljudbehandling av dem. Jag har fixat vidare med ljudet så att de inte blir så skrapiga och brusiga men tyvärr får jag nog ändå inte lägga upp dem.

Här är mitt försök till uppteckning:

20140314-170611.jpg

Som man kan förvänta sig skiljer sig alla uppteckningarna åt, speciellt de två efter Niklas Larsson där taktstrecken olika placerade i första reprisen. Däremot har Fossums spel fått samma taktstrecksplacering som Övergaard. I Svenska låtar står kommentaren ”Jfr Niklas Larsson n:r 20. Första reprisen i hans version har annan betoning än ovanstående”. Dessvärre vet jag inte om detta är upptecknarens egen kommentar, det kan i så fall tyda på att Fossum och Niklas spelade lite olika. Om det t ex är Olof Anderssons kommentar kan det ju mycket väl vara så att de spelade lika men tecknades ner olika.

Hos Anderssons larssonuppteckning är första reprisen längre, tolv takter, med ett extra standard-triol-slut innan reprisen tas om.

I övrigt är det mest småsaker som skiljer och det gör det lite extra spännande att lägga dem bredvid varandra och jämföra.

En bloggläsare och tillika flitig spelstugedeltagare – Anders Ström – hade tecknat ner fonografinspelningen! Så kul! Jag har länge tänkt teckna ner alla fonograflåtarna men har bara kommit till skott med den ena valsen, så detta var välkommet! Jag fick ta del av uppteckningen och ändrade lite så som jag tycker att det låter. Jag har inte varit lika noggrann som under den förra uppteckningen. Det är dessutom ganska svårt att stämma av mot Larssons spel eftersom han ändrar tempo ganska mycket och det blir för krångligt att följa efter med datorn då.

Detta gav ju en fin möjlighet att jämföra fyra uppteckningar av samma låt!

Överst finns fonografuppteckningen följd av Övergaards och Anderssons. Förutom taktstrecken och de extra takterna är det bara enstaka rytmer och toner som skiljer sig.

Skärmavbild 2014-03-14 kl. 17.24.23 Skärmavbild 2014-03-14 kl. 17.24.33

Detta blev långt som vanligt och ingen detaljanalys fick plats. Det kanske kommer 🙂

EÖ14 – Stärkestadspolskan

En av de häftigaste svarteborgslåtarna är stärkestadspolskan, EÖ14. Den är ansedd som en av dom svåraste att spela och den är samtidigt en himla bra låt.

Den var populär även förr i tiden, eftersom den spelades redan av Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848, Foss socken) och troligen även hans spelkamrat Bryngel på Stärken. Låten finns inspelad på fonografrullar 1916 med Niklas Larsson (Bryngels elev Gömmens elev) och upptecknad både av Einar Övergaard och Nils Andersson, efter både Niklas Larsson (SvL Bohuslän 20) och hans elev Albert Fossum (SvL Bohuslän 31).

Låten spelas med A-bas och har ett litet tema på ungefär fyra takter som återkommer i både första och andra reprisen.

I min pärm med polskor efter Niklas Larsson har jag sammanställt alla övergaard- och svenskalåtarpolskornas olika uppteckningar och här tar stärkestadspolskan upp ett helt uppslag 🙂

Övergaard har skrivit den som 2*8+2*8 takter medan Nils Anderssons Larssonvariant är på 2*14+2*8 takter (se originalet här). Anderssons uppteckning skiljer sig från Övergaards även på var ettan är placerad, där Andersson ligger ett taktslag före i första reprisen. Andrarepriserna är däremot nästan identiska. När Andersson tecknade upp Fossums variant (SvLBhln31) är det lika många takter som hos Övergaard och ettan är placerad på samma ställe.

Hos Fossum finns också några dubbelgrepp noterade: dubbel-d, dubbel-a och ciss-f i två oktaver. I SvLBhln20 efter Niklas Larsson är endast två dubbelgrepp noterade, lös a-sträng med fjärdefingrets a på d-strängen samt lös d-sträng till ett d på a-strängen.

Det roligaste är att lyssna på fonografinspelningarna. Man hör för Larssons karaktäristiska saker som accelererande triolpartier och både jämna trioler och figurer med en åttondel och två sextondelar. Taktfast rytm och dubbelsträngar. Övergaards uppteckning är rätt lik fonografinspelningen, men skiljer sig på några toner. Fonografinspelningen är den främsta källan tycker jag, så det är den jag tar mest intryck av när jag försöker spela låten!

Stärkestadspolskan finns inspelad på LP med Svarteborgs spelmanslag (1982). Där spelar de duo med en stämma, i arrangemang av Lars Ahlberg. Spelsättet är ganska klassiskt med vibrato och städat spel. De spelar efter övergaardsuppteckningarna och långsammare än vad Niklas spelade på fonografen.

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931