Veckans låt #4: Kåde Kari

Vecka fyra har passerat. Jag har spelat lite på EÖ14 och EÖ17 men de är inte riktigt färdiga för kvantitetsprojektet ännu. Idag spelade jag in en gammal goding istället, medan riset kokade på spisen och dottern lekte med en nalle. 

Min inspelning:

» Kåde Kari 160219 EÖ21

Jag behöver få upp tempot lite, tror jag.

Denna låt finns upptecknad efter Niklas Larsson i två varianter, EÖ21 och SvLBhln19. Den finns dessutom inspelad på fonograf och den inspelningen skiljer sig en del från uppteckningarna, framför allt i första reprisen.

Jag har inte jämfört uppteckningarna så noga nu och inte heller spelat ordagrant efter noterna utan hur jag har hört den spelas av andra. Den är en hit hos Bokenäsets Ådra till exempel. De har med den på senaste skivan Väre på for.

Även denna låt har sångtext till, första reprisen:

Å i, å i å hopp på Kåde Kari
Vill du följa mä å lai
Di två nättane ska bli i lai
Den tredje den ska bli på rännet

”å lai” betyder ”på ladan” enligt Svenska Låtar. Där står texten så här (enligt vad jag kan tolka handskriften):

Ja i och hopp å hopp å Kåde Kari
Vill Du följe mä å laë
Di två nättane di ska ble i laë
De tredje de ska bli på rännet

Einar Övergaards noter:  

Svenska Låtars noter:  

(Deras handskrift finns här)

Niklas Larsson tävlade med bland annat denna låt 1918 🙂

Spelmanstäflan 1918

Sommaren 1918 var det spelmanstävling i Lysekil i samband med hembygdsfest och jag fick ett utdrag ur Lysekilsposten från 26 juni samma år av min pappa. Vad roligt med en direktrapport!

Rapporten är senare återgiven av Hjalmar Hammarqvist som en tillbakablick, troligen i i Uddevalla Folkdansgilles tidskrift Draggen. Kanske är det Göte Lundberg som har skrivit artikeln. Det är svårt att tolka utifrån sammanhanget. Här kommer den i alla fall:

Spelmanstäflan

som kom närmst på programmet följdes gifvetvis med allra största intresse. De deltagande spelmännen voro Niklas Larsson, Liane, Anton Andersson, Strömstad, Severin Olsson, Tuntorp, och Wilhelm Hermansson, Kolvik, Bokenäs.

Först uppträdde Anton Andersson, förr boende på Blåskog i Skee. Anton i Blåskog har en sommar tillika med numera aflidne Albert i Dingle uppträdt på Skansen i Stockholm. Vädret var emellertid icke lämplig för en spelmanstäflan på stränginstrument. Visserligen sutto spelmännen på balkongen till Strandhotellet, men luften var rå och inverkade på strängarna. Andersson verkade en smula nervös och musiken fick icke riktigt någon kläm. Han spelade först Karl XII:s vals, så benämnd efter ett par bondbröllop Kung Karl bevistade i norra Bohuslän då han var på väg till Norge. Därefter spelade han Schönbergs vals, gökpolka, engelska eller tretakt, vidare en låt tolkande en flicka som vallat bort kossan samt till sist en polkett.

Som andre man uppträdde Niklas Larsson på Liane i Svarteborg, hvilken i fjol erhöll pris vid spelmanstäflingen i Munkedal. Han spelade först Stenbockens vals, därefter en polska, ”Hin håles polska”, om hvilken sägnen förmäler att ”hin håle” dansade ihjäl sig på, sedan gammal brudmarsch, Stärkestan’s vals, Karl Lybas vals och till sist Kåre Karins polska.

Efter Larsson uppträdde Wilhelm Hermansson i Kolvik, Bokenäs. Han spelade först polska från Bokenäs och därefter tre valser från samma socken.

Den fjärde täflande, herr Severin Olsson, Finntorp, skulle nu låta höra sig, men då väderleken började visa sig alltmer onådig förkunnades en paus i spelmanstäflingen. En del av publiken skyndade till utställningen och en annan till Reginabiografen dit festbiljetten berättigade till inträde. I detta sammanhang kan vara lämpligt att från häradsskrivare Kleberg och utställningskomiterade framföra ett hjärtligt tack till Reginabiografens ägare hr G.A. Törnvall för det mer än vänliga tillmötesgåendet att gratis låta hembygdsfestens och utställningens publik få bevista dessa föreställningar till hvilka film rekvirerats enkom för utställningspubliken.

Kl half 5 samlades man åter framför Strandhotellets balkong hvarifrån hr Severin Olsson nu lät höra några gamla låtar. Herr Olsson torde nog vara en af Bohusläns skickligaste bondspelmän, om han nu strängt taget kan räknas till denna kategori då han ju jämväl spelar direkt från noter. Här förekom dock endast gehörsmusik. Hr Olsson spelade två af Neckens valser, samt en vals benämnd Möllerguten, fyra polskor, däraf en benämnd Snickarepolskan från 18(3/8?)4, en kallad Visselpolskan samt en polska från Dalsland, vidare Bohusläns marsch och till sist en slutmarsch.

Den som jag tycker är mest spännande är Niklas Larson 🙂 Flera av låtarna vet jag vilka de är, men inte Stärkestans vals. Jag har inte studerat valserna så mycket ännu eftersom det finns så många. Någon som vet vilken låt det är?

Larssons tävlingsbidrag var alltså följande:

  • Stenbockens vals
  • Hin håles polska – kan det vara EÖ17?
  • Gammal brudmarsch – kan det vara den som finns upptecknad av Övergaard?
  • Stärkestan’s vals
  • Karl Lybas vals – Kalle Nybas vals
  • Kåre Karins polska – EÖ21

Analys av fonografinspelning

För några dagar sedan pågick en spännande diskussion på Facebook i gruppen Svensk folkmusik om den bohuslänska spelmannen Artur Lundbergs spel och hur andra spelmän har tolkat det. Trevligt nog kom även Niklas Larsson upp på tapeten lite grann och den för mig nya bekantskapen Mats Johansson gjorde en närmast vetenskaplig analys av den ena polskan som finns inspelad med Niklas Larsson. Det är den som är en variant på Kåde Kari, EÖ21, och alltså inte Stärkestadspolskan, EÖ14. Det var verkligen kul att få lite ny input till lyssnandet!

Här följer Mats Johanssons inledande analys för den som missat tråden på Facebook:

Klipp från Facebook-gruppen Svensk Folkmusik, 13 januari 2015

Niklas Larsson ja, jisses vilken spelman. Länge sedan jag hörde detta, men ett desto trevligare återhörande. Jag har två polskor från serien Äldre Svenska Spelmän tillgängliga i hårddiskarkivet. Om jag startar med den ”enkla” (nr. 5 på disc 3) (NL1) så kan jag tänka mig följande kortanalys:

Generellt hör jag ett spel med en obönhörlig framdrift och en kompromisslös fokus på rytmiskt sväng. Detta är ett (äldre) spelsätt som återfinns i andra tidiga inspelningar från Västsverige (Carl Johan Andersson i Fristad, Västergötland är ett bra exempel). Vidare hör jag en närmast outtömlig nyans-/variationsrikedom, framför allt rytmiskt/artikulatoriskt och dynamiskt men också tonalt (detaljer kommer kanske senare om jag får tid).

Rytmanalytiskt kan följande punkter noteras (skall finkolla detta så småningom): Taktslagsmönstret är övervägande symmetriskt med en del mindre variationer (kortare och längre taktslag). På mikronivå följer variationerna (igen längden på taktslagen/takterna från ett takt-för-takt-perspektiv) ett typiskt (i alla fall enligt min forskning) mönster:

  1. De första och sista takterna i repriser/längre motiv är något längre än övriga takter. Ofta beror detta på att första taktslaget får en slags introducerande markering (detta kan lika gärna upplevas som en betoning men kan alltså ”egentligen” vara en förlängning av slaget). Det sistnämnda kan dock inte fastslås i NL1 eftersom taktslagen är överbundna vid reprisstart/-slut.
  2. Variationerna följer ”arkitekturen” i låten. Banalt uttryckt, när det samma kommer igen tar det lika lång tid att spela som det gjorde förra gången. Detta manifesterar sig på flera nivåer.
    1. Fraserna (som oftast går över minst 2 takter) har sin egen timing, vilket ofta resulterar i att angränsande takter har olika taktslagsmönster. I väldigt många polskor är t.ex. varannan trea en slags ”upptakt” (kort taktslag) medan nästa trea är en ”landningspunkt” i frasen (långt taktslag). Man kan också tänka sig melodifrasen som en motsvarighet till en talad mening, vilken kan ha en väldigt precis timing som inte är avsiktlig som just ett timingmönster. Om vi går tillbaka till musiken: det spelmannen framför är inte en serie med taktslag av olika men precis varaktighet men EN helhetlig melodisk-rytmisk-klanglig-dynamisk gest/fras som visar sig ha ett bestämt timingmönster först när någon får för sig att analysera dess tidsförhållanden.
    2. På den lägsta nivån, d.v.s. taktslaget, är det en tydlig koppling mellan taktslagets arkitektur och dess längd. T.ex., NL varierar mellan jämna och mer trioliserade åttondelspar, vilket resulterar i (ja resulterar i) kortare respektive längre taktslag.

Ett annat exempel är att taktslag som är kraftigt ornamenterade eller har många (fler än 3) underdelningar är längre än motsvarande taktslag utan dessa egenskaper. Detta har jag dock inte hunnit kolla i NL1. Så till slut: exakt hur dessa tendenser visar sig i NL1 återkommer jag till i nästa inlägg.

[Senare]

Nu har jag analyserat första genomspelningen i NL1 mer ingående (även om det fortfarande är ganska ytligt). Här är några ytterligare observationer och kommentarer, förhoppningsvis i en någorlunda vettig ordning:

I de allra flesta takter är tvåan längst. Ettan och trean är ungefär lika långa. Ett undantag är första takten i andrareprisens huvudtema/4-taktsmotiv där ettan är längst (jmf. vad jag skrev tidigare om hur första slaget i en längre fras ofta markeras, vilket resulterar i ett längre taktslag). Ett annat undantag är ”triol”sekvenserna i andra reprisen där tvåan ibland är lika lång som (men aldrig kortare än) ettan. En del låtar/inspelningar i kort etta-stil har också det här mönstret (kort-lång-kort), men i NL1 finns det i mina öron inte alls någon kort etta-känsla. Det blir (något) riktigare att tala om lång tvåa (jmf. modern Rättviks- eller Bodapolska), men också detta är missvisande. Tvåan är för kort (postar graf snart) för att ge stöd åt en sådan tolkning och framför allt är det inte den rytmiska känslan i spelet. Förklaringen är (enligt mig) istället att finna i en kombination av olika strukturella (uppbyggnaden av det melodisk-rytmiska materialet) och instrument- och spelstilsidiomatiska faktorer. Sagt med enklare ord, det faller sig naturligt att spela så här när utgångspunkten är aktuella melodifraser, rytmfigurer och stråkmönster. Lyssna på de två första takterna (inkl. repetitioner av samma fras): Här har vi det karakteristiska ”fallstråket” med ”lyftet” på tvåan på uppstråk (långt taktslag) och de ”upptaktiga treorna” (Rosén) (kort taktslag) i första takten, samt de jämna åttondelarna på ettan (kort taktslag) och ”landningen” i frasen på tvåan och trean (långa taktslag) i andra takten. Fortsättning följer.

Men tills vidare: här är en graf som visar taktslagstimingen i två versioner av det första 4-taktsmotivet. X-axeln är taktslag (de två sista är inte med då det rör sig om en lång ton/sammanbundna taktslag). Y-axeln är tid i millisekunder. Blå är version 1. Röd är version 2. Notera att de två versionerna följer varandra ganska tätt med undantag av det sista taktslaget (ettan i fjärde takten). I versionen med den längre ettan (röd) är det nämligen ett ornament som ”haltar till” ”triolen” medan det i blå är en rak triol.

NL1 motiv 1b

Publicerat med godkännande från Mats Johansson.

Dansworkshop med Isa Milling och Håkan Sönnermo

Isa Milling skrev till mig och erbjöd att ordna en liten dansträff där jag kunde träffa henne och hennes danspartner Håkan Sönnermo för att prata bohuslänska danser. Så fantastiskt!

Vi sågs en söndageftermiddag i Gillestugan på Skansberget i Uddevalla och jag spelade och de dansade.

20121108-162127.jpg

Vi kom in på lite olika danser, allt från lybeckare till springlek från västerdalarna men fokus låg ändå på polska från norra Bohuslän och Dalsland.

Niklas Larssons favoritschottis fungerade jättebra att dansa till liksom trippvalserna.

Polskorna var intressanta, för när jag spelade Kåde Kari (EÖ21) tyckte de att det passade bra att dansa polska från Lommeland i allra nordligaste Bohuslän, bara jag spelade tillräckligt snabbt. Men däremot när jag spelade Kampens polska, EÖ11, tyckte de att fläckpolska från Högsäter i Dalsland passade bättre och ville att jag skulle spela supersnabbt 🙂

De visade intressanta häften som jag inser att jag behöver införskaffa. Har mailat en beställning till Folkdansringen och hoppas att de har dem till försäljning!

  • Noterna till musiken som dansuppteckningarna i Blå boken hänvisar till
  • Ett orange häfte som heter Bygdedanser Text och musik utgivna av Dalarnes Hembygdsförening
  • Häftet Danser från Bohuslän från Bohuslän-Dals distrikt som bland annat Håkan har varit med att ta fram

De polskedanser som finns beskrivna i den senare är:

  • Norsk springdans från Bullaren
  • Polske på fläck från Bullaren
  • Polska från Kungsviken
  • Polska från Norra Grundsund
  • Polska från Orust
  • Polska från Skaftö
  • Slängpolska från Skaftö
  • Sprengedans från Hogdal och Lommeland
  • Rill – sextur med polskdans från Hogdal och Lommeland

De två översta är de som ligger närmast Svarteborg rent geografiskt. Fläckpolskan är upptecknad av Ingvar Norman efter Herman Ottosson, Högsäter och en handskriven tempoangivelse är att en fjärdedel är 170 (om jag inte läser fel). En annan spännande detalj är att det inte är en triolpolska som alla Larssons polskor är. Enligt Håkan så var det väldigt få som spelade denna låt så jag får naturligtvis lära mig den och att spela den i supersnabbt tempo så att jag kan spela den nästa gång vi ses och dansar!

Mina föräldrar kom förbi efter ett tag och Håkans fru var också med och de filmande och fotade lite så det finns bevarat men jag vill inte lägga ut filmerna här på bloggen.

Stort tack till Isa och Håkan som delade med sig av sin kunskap!