Etikettarkiv: Stenbockens vals

Spelmanstäflan 1918

Publicerat av

Sommaren 1918 var det spelmanstävling i Lysekil i samband med hembygdsfest och jag fick ett utdrag ur Lysekilsposten från 26 juni samma år av min pappa. Vad roligt med en direktrapport!

Rapporten är senare återgiven av Hjalmar Hammarqvist som en tillbakablick, troligen i i Uddevalla Folkdansgilles tidskrift Draggen. Kanske är det Göte Lundberg som har skrivit artikeln. Det är svårt att tolka utifrån sammanhanget. Här kommer den i alla fall:

Spelmanstäflan

som kom närmst på programmet följdes gifvetvis med allra största intresse. De deltagande spelmännen voro Niklas Larsson, Liane, Anton Andersson, Strömstad, Severin Olsson, Tuntorp, och Wilhelm Hermansson, Kolvik, Bokenäs.

Först uppträdde Anton Andersson, förr boende på Blåskog i Skee. Anton i Blåskog har en sommar tillika med numera aflidne Albert i Dingle uppträdt på Skansen i Stockholm. Vädret var emellertid icke lämplig för en spelmanstäflan på stränginstrument. Visserligen sutto spelmännen på balkongen till Strandhotellet, men luften var rå och inverkade på strängarna. Andersson verkade en smula nervös och musiken fick icke riktigt någon kläm. Han spelade först Karl XII:s vals, så benämnd efter ett par bondbröllop Kung Karl bevistade i norra Bohuslän då han var på väg till Norge. Därefter spelade han Schönbergs vals, gökpolka, engelska eller tretakt, vidare en låt tolkande en flicka som vallat bort kossan samt till sist en polkett.

Som andre man uppträdde Niklas Larsson på Liane i Svarteborg, hvilken i fjol erhöll pris vid spelmanstäflingen i Munkedal. Han spelade först Stenbockens vals, därefter en polska, ”Hin håles polska”, om hvilken sägnen förmäler att ”hin håle” dansade ihjäl sig på, sedan gammal brudmarsch, Stärkestan’s vals, Karl Lybas vals och till sist Kåre Karins polska.

Efter Larsson uppträdde Wilhelm Hermansson i Kolvik, Bokenäs. Han spelade först polska från Bokenäs och därefter tre valser från samma socken.

Den fjärde täflande, herr Severin Olsson, Finntorp, skulle nu låta höra sig, men då väderleken började visa sig alltmer onådig förkunnades en paus i spelmanstäflingen. En del av publiken skyndade till utställningen och en annan till Reginabiografen dit festbiljetten berättigade till inträde. I detta sammanhang kan vara lämpligt att från häradsskrivare Kleberg och utställningskomiterade framföra ett hjärtligt tack till Reginabiografens ägare hr G.A. Törnvall för det mer än vänliga tillmötesgåendet att gratis låta hembygdsfestens och utställningens publik få bevista dessa föreställningar till hvilka film rekvirerats enkom för utställningspubliken.

Kl half 5 samlades man åter framför Strandhotellets balkong hvarifrån hr Severin Olsson nu lät höra några gamla låtar. Herr Olsson torde nog vara en af Bohusläns skickligaste bondspelmän, om han nu strängt taget kan räknas till denna kategori då han ju jämväl spelar direkt från noter. Här förekom dock endast gehörsmusik. Hr Olsson spelade två af Neckens valser, samt en vals benämnd Möllerguten, fyra polskor, däraf en benämnd Snickarepolskan från 18(3/8?)4, en kallad Visselpolskan samt en polska från Dalsland, vidare Bohusläns marsch och till sist en slutmarsch.

Den som jag tycker är mest spännande är Niklas Larson 🙂 Flera av låtarna vet jag vilka de är, men inte Stärkestans vals. Jag har inte studerat valserna så mycket ännu eftersom det finns så många. Någon som vet vilken låt det är?

Larssons tävlingsbidrag var alltså följande:

  • Stenbockens vals
  • Hin håles polska – kan det vara EÖ17?
  • Gammal brudmarsch – kan det vara den som finns upptecknad av Övergaard?
  • Stärkestan’s vals
  • Karl Lybas vals – Kalle Nybas vals
  • Kåre Karins polska – EÖ21

Stenbockens vals

Publicerat av

En vals som Niklas Larsson spelade på förstämd fiol var Stenbockens vals. Den valsen spelar även Allan Sohlberg i Svarteborgs spelmanslag, och jag fick den på noter av honom när jag var där och hälsade på 🙂

Idag sprang jag på den med gruppen Nicor, från Göteborg. Här kan man lyssna på deras tolkning. Jag vet inte vem de har den efter, men jag har frågat 🙂

Valser

Publicerat av

Det finns en hel del valser efter Niklas Larsson. Två finns inspelade med honom själv. Två finns upptecknade i Svenska Låtar Bohuslän. Det finns inspelningar med spelmän som spelar valser som de lärt sig av Niklas, t ex Johan Lund och August i Tôrve och hans son Helge. Och så finns det inspelningar med Svarteborgs spelmanslag, Bokenäsets Ådra, Marie Stensby och säkert fler. Många av valserna finns i Rune Granquists sammanställning i arrangemang mestadels av Lars Ahlberg.

Några valser

Fonografvalserna:

  • Kalle Nybas vals: ”Gammal vals från Bohuslän” enligt fonografinspelning med Niklas, spår 4 på Caprice-skivan.
  • Den andra fonografvalsen: ”Gammal vals från Bohuslän”, spår 3 på Caprice-skivan. Denna har jag inget namn på. Den finns även inspelad med August i Tôrve.

Några av de valser som August i Tôrve (August Andersson) spelat efter Niklas:

  • Tildas vals: Finns utgiven på Märta Ramstens skiva Möten med Mikrofon.
  • Kalsongevalsen: Finns utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982) och inpelad av Svenskt Visarkiv
  • Islandsvalsen
  • Kents favorit
  • Helan och halvan
  • Trippvals: Finns även utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982)

Valserna i Svenska Låtar Bohuslän:

  • SvLBhln23, utan nummer hos FMK, spelas av t ex Ådran och kallas trippvals.
  • SvLBhln22, FMK13, som jag inte känner igen.

Några till..

  • Stenbockens vals: Spelas på ”förstämd” fiol, dvs a-e-a-c#. Spelas av Allan Sohlberg, Dingle, i Svarteborgs spelmanslag.
  • Krokstadvalsen, spelas av Svarteborgs spelmanslag på deras LP Låtar från Kynnefjäll. Spelas även av Gunnar Haglund, Larssons barnbarn, på dragspel.

Det finns många fler valser, både i mina inspelningsarkiv och i Runes sammanställning, med namn som Karl XII:s vals, Springvals och Sängevalsen. Hos Svenskt visarkiv finns fler inspelningar med August t ex. Det är lätt att drunkna. Just nu orkar jag inte sammanställa alla — det krävs ju att man lyssnar igenom och hittar alla dubletter och varianter också.. Jag fokuserar på att spela dom jag tycker mest om 🙂

Två typer av valser?

Jag delar själv in valserna efter om dom låter äldre eller nyare. Jag försöker tänka ut vad som skiljer typerna åt, det är inte lätt, men jag tycker att de moderna är mer uppbyggda kring en ackordsföljd och känns mindre bonniga. De som låter nyare tycker jag har en touch av gammeldans, eller dragspel om man så vill.. Liksom i fallet med pols och gammelpols i Röros tycker jag bättre om de som jag tycker låter äldre 🙂

Det är alltså inte alls säkert att de är äldre eller nyare, utan det är bara en hypotes jag har. Kommentera gärna om du har input i detta ämne!

I detta sammanhang har vi t ex ”den andra fonografvalsen”, Tildas vals och Islandsvalsen i den äldre skalan. Bland de modernare med annan karaktär finns Helan och halvan, Kalle Nybas vals och Krokstadvalsen.

De äldre valserna avviker mer från genomsnittsvalsen än de nyare. De är snabba och hoppiga och melodiska men ändå lite entoniga. A-basiga och molligare. Fonografvalsen är i karaktären rätt lik både Islandsvalsen och Tildas vals.

Igår när jag spelade fonografvalsen ville fingrarna dra iväg till en vals efter Lars Gullbrand från Järna i Dalarna, som också påminner om den valsen i karaktären. Den finns med på Den Ljusblå Leken, en sjukt bra skiva med Anders Rosén och Jonas Åkerlund. Det känns bra!

Allan berättar om hur Niklas spelade

Publicerat av

Jag har vid ett par tillfällen pratat lite kort med Allan Sohlberg från Dingle. Han spelar i Svarteborgs spelmanslag och har bott i Dingle i hela sitt liv. Han känner mina morföräldrar och även min morfars föräldrar :). Han berättade att fram till fyrtiotalet när det var midsommarfirande i Dingle kom Niklas gåendes ner från Liane och spelade. Ingen midsommar utan Niklas, ska rektorn för skolan där dansen hölls, ha sagt.

Niklas spelade till den vanliga dansen, ”lekarna”, och då vid åtminstone ett tillfälle tillsammans med Allan, när Allan var fjorton år. Detta borde vara kring 1941 och Niklas borde då varit ungefär 84 år, dvs som Allan är idag.

Jag frågade om Niklas fortfarande spelade polskorna då, och det gjorde han. Fast jag uppfattade det som att det inte var några andra som gjorde det då, och han spelade inte till dans utan folk stod och lyssnade på honom eftersom de inte kunde dansa till. Kul att de fortfarande spelades i tradition för sjuttio år sen! Några polskor lever kvar i ljudande tradition, men mig veterligen bara några få. Förutom inspelningarna då.

Allan berättade att Niklas helst ville spela själv. Om det kom någon och ville spela med honom men som Niklas inte ville spela med kunde han efter en stund stämma om fiolen till a-e-a-c# (”förstämt”) och spela vidare. Då var det ju inte så lätt för den andre att hänga med. En låt som Niklas spelade förstämt var Stenbockens vals, vilken även Allan spelar förstämt.

Niklas var duktig på att spela. Jag frågade om Allan visste någon som spelade som Niklas gjorde idag, och det kände han inte till. Niklas rörde på både fiolen och stråken när han spelade, spelade mycket på spetsen som man ofta gjorde förr och kunde prata obehindrat när han spelade. Han stod ofta på en bänk eller ett bord och spelade och när det var slut kunde han sträcka ut armarna med fiol och stråke, hoppa ner på golvet och ropa ”tjo”, även upp i åttioårsåldern.

Han spelade alltid olika, sa Allan. Det var en kvinna som skulle teckna ner låtar efter honom och hon hade klagat på att han spelade olika hela tiden. Kul att veta! Och bra att veta när man ska jämföra uppteckningar och inspelningar. Och sist men inte minst uppmuntrar det till variation i mitt eget spel.

”De går utå se sjol å spell” sa Allan att han sa och det citatet finns även t ex på Munkedals kommuns infosida om Niklas.

Min tanke är att jag ska åka och hälsa på Allan så jag får lite mera tid att ställa frågor. Jag hittade ett gäng frågor som ikonen Märta Ramsten använde på sextiotalet när hon intervjuade spelmän. De kan ju vara en bra start. Och så får jag inte glömma att fråga Allan själv om hans spel.