Etikettarkiv: Svenska Låtar

Valser

Publicerat av
Svara

Det finns en hel del valser efter Niklas Larsson. Två finns inspelade med honom själv. Två finns upptecknade i Svenska Låtar Bohuslän. Det finns inspelningar med spelmän som spelar valser som de lärt sig av Niklas, t ex Johan Lund och August i Tôrve och hans son Helge. Och så finns det inspelningar med Svarteborgs spelmanslag, Bokenäsets Ådra, Marie Stensby och säkert fler. Många av valserna finns i Rune Granquists sammanställning i arrangemang mestadels av Lars Ahlberg.

Några valser

Fonografvalserna:

  • Kalle Nybas vals: ”Gammal vals från Bohuslän” enligt fonografinspelning med Niklas, spår 4 på Caprice-skivan.
  • Den andra fonografvalsen: ”Gammal vals från Bohuslän”, spår 3 på Caprice-skivan. Denna har jag inget namn på. Den finns även inspelad med August i Tôrve.

Några av de valser som August i Tôrve (August Andersson) spelat efter Niklas:

  • Tildas vals: Finns utgiven på Märta Ramstens skiva Möten med Mikrofon.
  • Kalsongevalsen: Finns utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982) och inpelad av Svenskt Visarkiv
  • Islandsvalsen
  • Kents favorit
  • Helan och halvan
  • Trippvals: Finns även utgiven med Svarteborgs spelmanslag (LP, 1982)

Valserna i Svenska Låtar Bohuslän:

  • SvLBhln23, utan nummer hos FMK, spelas av t ex Ådran och kallas trippvals.
  • SvLBhln22, FMK13, som jag inte känner igen.

Några till..

  • Stenbockens vals: Spelas på ”förstämd” fiol, dvs a-e-a-c#. Spelas av Allan Sohlberg, Dingle, i Svarteborgs spelmanslag.
  • Krokstadvalsen, spelas av Svarteborgs spelmanslag på deras LP Låtar från Kynnefjäll. Spelas även av Gunnar Haglund, Larssons barnbarn, på dragspel.

Det finns många fler valser, både i mina inspelningsarkiv och i Runes sammanställning, med namn som Karl XII:s vals, Springvals och Sängevalsen. Hos Svenskt visarkiv finns fler inspelningar med August t ex. Det är lätt att drunkna. Just nu orkar jag inte sammanställa alla — det krävs ju att man lyssnar igenom och hittar alla dubletter och varianter också.. Jag fokuserar på att spela dom jag tycker mest om 🙂

Två typer av valser?

Jag delar själv in valserna efter om dom låter äldre eller nyare. Jag försöker tänka ut vad som skiljer typerna åt, det är inte lätt, men jag tycker att de moderna är mer uppbyggda kring en ackordsföljd och känns mindre bonniga. De som låter nyare tycker jag har en touch av gammeldans, eller dragspel om man så vill.. Liksom i fallet med pols och gammelpols i Röros tycker jag bättre om de som jag tycker låter äldre 🙂

Det är alltså inte alls säkert att de är äldre eller nyare, utan det är bara en hypotes jag har. Kommentera gärna om du har input i detta ämne!

I detta sammanhang har vi t ex ”den andra fonografvalsen”, Tildas vals och Islandsvalsen i den äldre skalan. Bland de modernare med annan karaktär finns Helan och halvan, Kalle Nybas vals och Krokstadvalsen.

De äldre valserna avviker mer från genomsnittsvalsen än de nyare. De är snabba och hoppiga och melodiska men ändå lite entoniga. A-basiga och molligare. Fonografvalsen är i karaktären rätt lik både Islandsvalsen och Tildas vals.

Igår när jag spelade fonografvalsen ville fingrarna dra iväg till en vals efter Lars Gullbrand från Järna i Dalarna, som också påminner om den valsen i karaktären. Den finns med på Den Ljusblå Leken, en sjukt bra skiva med Anders Rosén och Jonas Åkerlund. Det känns bra!

EÖ11 och tonarten

Publicerat av
Svara

Efter att ha kikat lite på EÖ10 och tonarterna passade jag på att göra samma analys på EÖ11. De är närbesläktade tycker jag, och har till och med satts ihop till en med en repris från varje låt av Groupa där de spelar första reprisen från EÖ11 tillsammans med andra från EÖ10. Jag hittar den inte på Spotify men den finns på skivorna Årsringar: Svensk folkmusik 1970-1990 och Groupas Av bara farten/Vildhonung under namnet Polska efter Niklas Larsson.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

EÖ11 har ett korsförtecken i första reprisen, dvs G-dur eller e-moll och i andra reprisen ett återställningstecken, dvs C-dur eller a-moll. (Ett korsförtecken kommer tillbaka två takter in i andra reprisen men samtidigt är nästan alla f:en höjda explicit så jag tänkte mig att det kanske är felskrivet?) Sluttonerna är e i första reprisen och A i andra, alltså går första reprisen i e-moll och andra i a-moll. (Se notbilden här)

BarFly anser att låten som helhet går i e-moll, baserat på de ingående tonerna. Denna låt finns även upptecknad i Svenska Låtar Bohuslän, nummer 30 efter Albert Fossum med namnet Kampens polska. Där har den två korsförtecken, dvs D-dur eller b-moll. Jag tror på Övergaard i detta fallet och sluter mig till e-moll.

Här följer BarFly:s analys av EÖ11:

Key/mode determined from tune (lower score = higher confidence):
E Minor (19.250)+

E Minor Chromatic ( +1# +7#)
| | | | . | . | | . | | |

Pitches used : A B c d ^d e f ^f g a

Note usage % Histogram
E ********************************
F *
F# ***************
G **********************
G#
A ***********
A#
B ******
C ******
C#
D *****
D# ***

Pitch Histogram
A **
A#
B ******
c ********
c#
d ********
d# *****
e ****************************
f **
f# ****************************
g *************************
g#
a ************

Interval Histogram
-4 *
-3 ***********
-2 ************************
-1 ***********************
0 *********
1 ***********************
2 ********************
3 **********
4 **

Svenska låtar Bohuslän och Övergaardsboken

Publicerat av
Svara

De två stora utgivna samlingarna över låtar från Bohuslän är Svenska låtar Bohuslän och Halland av Nils Andersson och Olof Andersson och så Einar Övergaards folkmusiksamling av Märta Ramsten. I övrigt finns hur mycket små häften och inspelningar som helst. Jag hörde en siffra på tio tusen låtar från Västra Götaland härom veckan.

Jag kikade lite översiktligt i de ovan nämnda böckerna och tänkte kanske mest för mig själv anteckna vad som finns upptecknat där från bohuslänska spelmän.

Svenska Låtar (sorterade från norr till söder):

  • Anton Andersson, Blåskog, Skee: en halling, en bordlåt, en gökpolska, tre polskor, en vals, en engelska och en marsch upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1924 av Olof Andersson
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: åtta polskor, en brudmarsch, en halling, en bordlåt, en brännvinslåt och två valser upptecknade 1909 av Nils Andersson
  • Albert Fossum, Dingle, Svarteborg: tretton polskor, en vallåt, ”hjularen”, en halling, tre valser, en marsch, fyra visor och en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson och 1910 av Olof Andersson
  • Johan August Nilsson, Munkedal, Foss: fem polskor, två valser, en kadrilj och en engelska upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Maria Sohlberg, Munkedal, Foss: fem polskor, sju valser, en marsch, en visa, en skänklåt upptecknade 1909 av Nils Andersson, 1916 av Axel Boberg och 1924 av Olof Andersson
  • August Nilsson, Ödsmål: fyra valser, två polskor, två engelskor upptecknade 1916 av Axel Boberg
  • Olof Larsson, Kårehogen, Morlanda: tre valser och en rheinländer upptecknade 1909 av Arnold Lundin
  • Elias Ambjörnsson, Ytterby: en brudmarsch, två skänklåtar, en menuett, två polskor, en skorsk, två valser, en kadrilj, en rheinländer och en visa upptecknade 1929 av Dan Danielsson

Einar Övergaards folkmusiksamling

  • Carl Olsson, Kville: fem visor upptecknade 1901
  • Niklas Larsson, Liane, Svarteborg: tjugotvå polskor, en halling, en marsch och tio visor upptecknade 1901 (mera info här)
  • ”Soldat Lind”, Carl Johannesson, Håby: en polska och en halling
  • Alfred Lundberg, Mo: åtta polskor, två hallingar och en marsch
  • Niklas Olsson, Naverstad: sju polskor, två hallingar och två marscher

Den enda gemensamma spelmannen är Niklas Larsson.

Lite om Einar Övergaards uppteckningar och Märta Ramstens efterforskningar

Publicerat av
1

Einar Övergaard var hos Niklas Larsson sommaren 1901 och tecknade upp 22 polskor, en halling, en marsch och tio visor. Märta Ramsten vid Svenskt visarkiv gav ut Övergaards samlade uppteckningar med kommentarer i boken Einar Övergaards folkmusiksamling 1982. Här finns mycket intressant att läsa, denna bok rekommenderas för alla som är intresserade av folkmusik från västsverige med omnejd.

Om Niklas skrev Övergaard inte mycket, men Ramsten har forskat vidare och hittat i kyrkböckerna att han hette Nikolaus Larsson, född 29 december 1857. Han var gift med Augusta Mathilda Johansdotter, Tilda kallad, och de fick fem barn.

Ramsten återger vad folkminnesuptecknaren David Arill publicerat uppsatsen Bondespelemän i norra Bohuslän (1918). Jag tar mig friheten att också citera några rader härur. Detta citat är vanligt när man hör berättas om Niklas:

Det är en liten pigg gubbe, kvick som en vessla, alltid glad och livlig. Fastän han bor långt från alla ära och redlighet upp i skogsbygden och har en bra bit till riktig väg, går han ofta med sin fiollåda i handen ner till gårdarna och spelar natten lång på kalaserna. Han tröttnar inte. ”Dä går utå se sjol å späll”, säger han, och så stampar han takten till sina gamla polskor.

Arill beskriver vidare att när dragspelet gjorde intåg och dansgillena minskade spelade inte Niklas under en tioårsperiod. Men när spelmanstävlingarna kom igång blev han övertalad att spela igen, och var med 1909 i Ljungskile. Därefter var han med i många tävligar och fick oftast bra placeringar. Han var även med på Riksspelmansstämman i Stockholm 1910, som hade hundraårsjubiléum i somras.

Niklas hade lärt många av låtarna från Anders Eriksson, kallad Gömmen, skriver Arill. Han var född 1812 och var elev till Bryngel på Stärken, som dog på 1840-talet. (Mera info här) Ramsten skriver också att det finns fyra låtar inspelade på fonografcylindrar av Yngve Laurell, men i dagsläget känner vi till fem inspelningar.

Övergaard skriver att Niklas jämte Garnbindarn Gustaf Johannesson, ursprungligen från Töftedal i Dalsland men boende i Svarteborg, ”voro ganska goda förmågor och kunde utföra någotsånär tillfredsställande de mera svårspelta fiollåtarna”.

Uppteckningarna innehåller förslag, drillar, bindningar, vissa dubbelgrepp och ibland medljudande strängar. Det står till exempel inget om A-bas vilket jag tror att Övergaard tyckte var underförstått. Det står heller inget om pizzicato, vilket det ibland gör i Svenska Låtar. Invid låtarna finns ofta referenser till Svenska Låtar, vilket förstås lockar till jämförelse av uppteckningarna. Men det får jag skriva om en annan gång, och troligen låt för låt 🙂

Av de tio visorna är fem så kallade lyriska kärleksvisor, två lokala vispolskor och en känd i hela landet (”Sätt du glaset för din mun”). Visorna är bland annat efter Hans Andersson, lantbrukare i Grinås, Svarteborg, tillika August i Tôrves far, och efter fadern Lars Christiansson (född 1824 i Skredsvik) och efter Gömmen.