En vispolska som överlevt genom ljudande tradition

Det är ganska ovanligt att polskor bevarats i tradition i svarteborgsområdet. Men det är himla kul när det händer. De som jag känner till som spelat polskor från Svarteborg ända in i andra halvan av nittonhundratalet är August i Tôrve, Helge Andersson och August i Wrem, och förstås de som har lärt sig efter dem, som inte går att rada upp här..

Den polskan jag tänker på nu har en text som börjar Ja geck mig ut en midssommernatt. Det är en polska som vi har genom August i Tôrve och hans son Helge Andersson, som har den efter Niklas Larsson.

Övergaards och Arills uppteckningar

Låten finns upptecknad hos Einar Övergaard, EÖ36, med titeln Vispolska. Den är enligt Övergaard av ”lokal prägel” och Niklas Larsson har lärt sig den av sin far. Låten går i D-dur, har två repriser på åtta takter vardera och repristecken utsatta.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Han skriver att texten börjar

Ja geck mej ut en mesommorsnatt
då feck ja ta på tösenes patt

David Arill har publicerat några verser upptecknade efter Niklas Larsson i sin folkminnesuppsats där han också skriver lite om spöstraff, som de verserna handlar om, bland annat att det avskaffades 1855. De tre verser som Arill publicerade lyder:

8. Så tog de mej å la åver en krack,
hej falalli lej falilå
då kan de tru, jä va ente frack.
hej falrulalru lia lalu lej.

9. Så hissa de mej på spöpåln upp,
där pryla de min syndefulle kropp.

10. No ha jä sjungt den visan te slut,
skramla ihob å gi mä en subb.

Svenska Låtars uppteckningar

I Svenska Låtar Bohuslän finns denna polska upptecknad som SvLBhln18 men författarna ansåg att texten inte lämpade sig för publicering. Det står också att låten finns i flera varianter i Dalsland. Detta blir ett ganska långt blogginlägg så jag väntar till ett annat tillfälle att jämföra melodierna!

Roligt nog finns texten återgiven i originalen på Folkmusikkommissionens hemsida och där lyder den ungefär så här (svårt att läsa för mig som inte är van vid gammaldags handstil):

1. Ja gick mej ut i midsommarnatt
Hopp fallera…
Då fick jag ta på tösenes patt
Hopp…

2. Så stält di mej för tingsbordet in
Trettio horor stodo där i en ring

3. Domarn han slog opp en storen bok
Frågte mej hur många horungar jag har gjort

4. Inte rigti jag de kan besvara nu
Anten e de 30 eller 27

5. Så kom de fram en ärelös präst
Läste upp för mej en lången horetext

6. Klockan befalte jag skulle på kne
Den fitten skulle också vare mä

7. Så hängte di mej på spöpålen opp
De prygla(?) di min syndefulle kropp

8. Så tog di mej från spöpålen ner
Di frågte mej om jag ska hora mer

9. Så tog di mej å hängte ofver en krack
Då kan du tro jag var ente frack

10. Nu har ja sjungt den visan te slut
Skramla ihop å gi mej en sup

11. Får je ente brännvin ska ja kaffe ha
Får je ente kaffe ska ja qvinnfolk ha

Det finns även en liknande variant upptecknad efter Albert Fossum, SvLBhln26, som Nils Andersson trodde byggde på en vallåt. Där står att polskan var efter Spel Olaus, Svarteborg, som var samtida med Gömmen. Även Lorn i Rönningen har spelat denna polska.

Inspelningar och uppteckningar med August Andersson

På Svenskt visarkivs inspelningar SVA 163 sjunger August några verser på låten.

Domarn slo upp sin store lange bok
Ti ram di dam di dia ram di dej
Å frågte mig va många ungar ja hade gjort
Tia ra di da di dej

Inte kan ja svara på de just nu
Om de va 34 eller 47

Sedan så häng di mej på en krack
Spöa di upp min horefulle kropp

Bokenäsets Ådra har sju verser efter August som lyder så här:

1. Je geck mej ut en missommernatt
då fick jag ta på töseras patt

2. Då lekte ja me jänterna så
att jag fick till tingshuset gå

3. Domarn slog upp sin store långe bok
Frågte mej va många ungar ja hade gjort

4. Inte kan jag svara på de just nu
Om de var 34 eller 47

5. Så tog de mej å la mej over en krack
Då må du tro ja var inte frack

6. Så hängde de mej på spöpålen opp
Så spöa de upp min horefulle kropp

7. Nu har ja sjungt den visan till slut
Skramla ihop å ge mej till en sup

Inspelning med Helge Andersson

Min pappa spelade in låten med Helge 1994, men han sjöng inte texten. Helge spelar två repriser varav den ena är i samma melodi som textraderna utan omkvädet. Helge börjar på reprisen som går högt, och sen kommer den repris som texten är till, precis likadant som August sjöng den. Han spelar låten mycket fortare än vad August sjöng och han slutar sedan med den höga reprisen.

Nutida varianter

Bokenäsets Ådra gör en variant med melodin efter inspelningen med Helge och med texten från August.

Folkmusikgruppen Hemållt har gett ut sin variant av den här låten på sin skiva Hin håles harvedrag och de har också texten efter August i Tôrve. Tempot är ungefär som August sjöng den.

Nu hann jag inte alls kika på skillnaderna i melodin i de olika uppteckningarna, men det får bli en annan gång 🙂

Roligt med en vispolska av lokal prägel som överlevt i ljudande tradition och som spelas fortfarande! (En annan är EÖ18, efter Daniel i Påstigen)

Larssons läromästare

Gömmen

Niklas lärde sig att spela av spelmannen Anders Eriksson (inte Mette Anders Eriksson) från gården Gömmet på Lilla Stackekärr, några kilometer sydväst om Liane. Han kallades Gömmen efter den del av Lilla Stackekärr som han ärvde 1839. Gömmen levde 1812-1882, fram till att Niklas var i tjugofemårsåldern. Niklas Larsson var en särskilt intresserad och talangfull elev enligt Ahlberg (se källförteckning nedan).

I Svenska låtar står att Niklas har de flesta låtarna efter Gömmen. Men det verkar väldigt troligt att han har tillägnat sig fler låtar under de cirka 70 år han ”överlevde” Gömmen. I övergaardsboken står att två av visorna, EÖ38 och EÖ39 (Grötlåten) är efter Gömmen.

Bryngel på Stärken

Gömmen var liksom flera andra samtida spelmän i trakten elev till Bryngel Johansson (1782-1840), kallad Bryngel på Stärken. Han var den förste som undervisade i fiol och lärde ut låtar i Svarteborg. Han var född i Dalsland men flyttade till Svarteborg 1808. Från 1817 bodde han på Stärken, i Tosemarken (som jag inte riktigt förstår var det ligger. Google tror det ligger alldeles nära Dingle centrum). Han hade flera elever samtidigt och de lärde sig en repris i taget innan de var redo för nästa.

Vid nummer 19 och 20 i Svenska låtar efter Larsson står att han har dem efter Bryngel på Stärken, varav den senare är den berömda Stärkestadspolskan, EÖ14. Namnet kommer nog inte efter Stärken utan efter Olle i Stärkestad (Olle Sohlberg, 1795-1848), Foss socken, som Albert Fossum har den efter (SvLBhln31). Det är inte otroligt att den som skrivit kommentarerna i Svenska låtar, troligen Olof Andersson, har blandat ihop namnen Stärken och Stärkestad även om det även är troligt att Bryngel på Stärken spelat denna låt eftersom han och Olle var spelkamrater.

Hos Larssons elev Fossum hittar vi också hänvisningar till Bryngel på Stärken och Gömmen. Exempelvis SvLBhln25 som kallades Bryngelpolskan eller springare (kul att ordet fanns även i norra Bohuslän! :)).

Efter Fossum har vi oxå SvLBhln26 efter en annan av Bryngels elever, Lorn i Rönningen (Lorentz Simonsson, 1822-1900). SvLBhln10 (Larsson) och SvLBhln28 (Fossum) är oxå explicit efter Bryngel och Gömmen. Extra kul är att varianter spelades även av Niklas elev Helge Andersson, Grinås, och har förts vidare i ljudande tradition till oss idag.

Fler spelmän Niklas hade låtar och visor efter

Niklas farfar Christian Jerbrandson Lejon (1803-1862) från Skredsvik var också spelman, men jag vet inte om Niklas hörde honom spela någon gång. Fadern Lars Christansson (1824-1900) var liksom Niklas skomakare och sjöng visor men man vet inte om han spelade fiol. T ex har vi EÖ37, Hör du flecka lilla, efter honom.

Niklas var även elev till Daniel i Påstigen och lärde sig visor efter August i Tôrves farfar Hans Andersson (1833-1925), t ex EÖ30 och EÖ31, Ja går i tusen tankar och Där stodo två jungfrur.

Niklas har även åtminstone en låt efter Katte Jakob eller Katter-Jakob, EÖ24/SvLBhln12. Som var ”lösdrivare” eller ”tattare”.

Under två år var Niklas dräng hos Johan Lunds far, spelmannen Otto Hansson Lund och man får förmoda att de spelade tillsammans! Otto hade en hård uppväxt men gifte sig till gården Lunneskog i Mo socken. Han hade både svenska och norska låtar i repertoaren, troligen låtar från Enningdalen i Norge där han sålde ungnöt. Roligt att få belägg för utbytet med Norge 🙂

Jag fick ju googla Enningdalen, och det är en del av Bohusläns grannlandskap/fylke Østfold i Norge. Enningdalen har förvisso tillhört Bohuslän, fram till freden i Roskilde 1658, när resten av Bohuslän blev svenskt.

Jag gjorde en liten google-karta med några platser som är relaterade till Niklas Larsson utmärkta. Så att man kan få litet hum om var folket bodde i förhållande till varandra.

Källor
För att inte halva texten ska bestå av referenser skiver jag källorna här. Förstås finns mera info att hämta där, framför allt i Ahlbergs häfte. Ramsten anger sina källor, Einar Övergaard och David Arill, medan Svenska Låtar och Ahlberg inte gör det. Av informationen att döma så har även Svenska Låtar folkminnesupptecknaren Arill som källa.

  • Lars Ahlbergs fantastiska häfte ”Spelmän och låtar från Svarteborg i Bohuslän”, 1994
  • Märta Ramstens underbara bok Einar Övergaards folkmusiksamling, 1982
  • Svenska Låtar Bohuslän & Halland, 1931