Zornmärkesuppspelning 2015

I samband med Korröfestivalen i Småland i juli i år passade jag på att göra min tredje uppspelning inför Zornjuryn. De tidigare gjorde jag 2011 och 2012. Här följer en sammanfattning av uppspelningen och återkopplingen från juryn. På uppspelningen försökte jag berätta lite lagom mycket om låtarnas kulturella sammanhang och något om varför jag spelar dem som jag gör.

Uppspelningen

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg socken i Bohusläns inland, skogs- och ”fjäll”-trakter. En trippvals och två polskor.

Alla tre är relaterade till Niklas Larsson, som var den mest kända spelmannen från den trakten. Han levde ca 1850 till 1950.

Den här valsen har vi i ljudande tradition efter August i Tôrve och Helge Andersson som har den efter Niklas Larsson. Min pappa Göte Klingvall har spelat med dem och lärt sig denna låten av dem. Jag har lärt mig den av honom.

– Kents favorit –

Nu kommer en polska som kallas stärkestadspolskan, efter en spelman i grannsocknen, Olle i Stärkestad. Han var generationen innan Niklas. Nummer 14 i EÖ. Det är den mig veterligen mest väldokumenterade låten från trakten och finns i ca fem uppteckningar och en fonografinspelning som är ca 99 år gammal. Jag inspireras mest av fonografinspelningen men det är ganska likt alltihop. Taktstrecken skiljer i en uppteckning, men den är udda så jag går efter de andra.

Jag har också funderat lite på det där med tempo och dans eftersom jag fick feedback på det förra gången. Jag har t ex pratat med (lokala) dansare. Vi vet inte hur man dansade precis här men hur det var lite runtomkring t ex i Dalsland.

Eftersom låten finns inspelad har vi ett tempo där och även en tempoangivelse från Albert Fossum. För fem-sex låtar har han angivit tempot, t ex 32 takter på x sekunder. Där finns förstås olika tempon för olika låtar. Den här låten har fått 144 och 160 (fonografen). Många misstänker att det blev lite snabbare på fonografinspelningarna så jag spelar inte riktigt så fort nu.

– EÖ14 –

En polska till, nr 11 hos EÖ. Den finns även upptecknad efter Niklas Larssons elev Albert Fossum, Dingle, och kallas då Kampens polska. Jag har inte så mycket mer information om den. Har den från noter.

– EÖ11 –

När jag hade spelat färdigt frågade de i vilka sammanhang jag spelade låtarna, om jag spelade i någon grupp och om jag jobbade med musik. Hoppas att de senare frågorna bara var av intresse, för det borde väl inte påverka bedömningen.. Jag är civilingenjör 🙂 och spelar mest själv.

Jurysamtalet

Jag får börja med det positiva 🙂 De gillade livfullheten och mitt uttryck. De sa att musiken från det här området är speciell med egensinniga låtar. De tyckte att jag spelade låtarna så obehindrat och hade ett härligt uttryck i mitt spel. Det är kul att höra!

Enligt juryn så lade jag till några taktdelar ibland, framför allt i reprisvändningarna. Det kan mycket väl stämma, för det har jag haft problem med tidigare också. Men jag har ännu inte själv detaljlyssnat på inspelningarna så att jag kan säga var det var. Så ska det naturligtvis inte vara, så det ska jag öva på att inte göra. De var väldigt ödmjuka och frågade om det var min mening, men det var det ju inte. Det är inte lika avgörande om man dansar på fläck, vilket man troligen gjorde när det begav sig, men det är inte många som gör det nuförtiden till annat än slängpolskor.

Dessutom trodde juryn att fonograftempot nog var ett bra danstempo, dvs snabbare än vad jag spelade. Väldigt svårt att veta känner jag, men det är ju juryn som bedömer. I Västergötland går det oftast väldigt snabbt, och det finns ju flera källor till att det ska vara snabbt även här, men samtidigt har vi ju flera tempoangivelser som är olika, och de flesta andra som spelar denna musik har inte så högt tempo. Det är förstås i sig inget argument för lite lägre tempo men det visar hur andra har tolkat samma material.

Jag fick ett tips om att binda fler trioler för att lättare kunna spela fortare eftersom många spelmän som vi har i levande tradition gjorde så. Det är definitivt lättare att spela snabbt om man binder men jag vill inte binda överallt, utan bara ibland, som jag gör idag. När man lyssnar på Niklas Larsson varierar han stråken och hackar ofta. Binder man blir det en helt annan karaktär som jag inte alltid vill åt. Jag får helt enkelt öva tills jag klarar att hacka där jag vill hacka 🙂

Jag passade även på att nämna att Niklas Larsson varierar tempot mycket när han spelade, framför allt ökade i snabba partier. Jag har nog mer en tendens att sakta in där tyvärr. Jurysamtalet är väldigt kort (rekommenderad tid är ca 5 minuter) så det finns inte så mycket utrymme för diskussion men några få meningar hann jag säga 🙂

Här börjar det bli svårt! Svårt att veta hur jag ska göra. Jag ska göra det till mitt och till dansbart. Men, dansbart nu eller dansbart på 1800-talet? Min kompis Caroline som spelar dalslandslåtar av ungefär samma karaktär berättade att hon drog ner tempot när hon spelade dem till dans, för att passa dagens dansare. De flesta spelmän har nog strävat efter att få musiken dansbar i den tid de verkade. Därmed inte sagt att det är dansarna som ska styra hur symbiosen blir utan det bör vara en samverkan mellan spelmän och dansare.

Jag är inte ute efter att kopiera fonografinspelningen utan mitt mål är att göra låtarna så ”bra” som möjligt och för min del innebär det förstås även att de ska vara dansbara och helst även att de ska väcka danslust. Jag ska inte lägga till taktdelar där det inte ska vara men tempot är en svårare fråga som kräver mer funderingar. Dels vilket grundtempo som är lämpligt till dans och dels vilka tempovariationer som är lämpliga inom en låt.

Tack till juryn för det jobb ni lägger ner på alla oss uppspelande!

Senare: Nu har jag lyssnat lite mer på inspelningen av uppspelningen och tror att jag hamnade i baktakt på andrarepriserna i valsen och så håller jag definitivt med juryn om att jag är för seg i vissa reprisvändningar i stärkestadspolskan, så att man måste vänta in nästa takt en stund. Bra att veta, så får jag försöka fixa till det. 

Ny riksspelman från Munkedal

I helgen fick Bohuslän två nya riksspelmän, varav den ena från Munkedal, dvs samma kommun som Niklas Larsson, Albert Fossum och Maria Sohlberg.

  • Pernilla Stendahl, Munkedal, nyckelharpa: för traditionsmedvetet spel av låtar från Bohuslän
  • Agnes Casimir Lindholm, Vänersborg, fiol: för briljant spel av låtar från Orust

Kul att se att Orust räknas som en egen tradition enligt zornjuryn!

Pernilla är spelledare för Svarteborgs spelmanslag, som spelar många larssonbitar. P4 Radio Väst har gjort ett litet reportage om Pernilla som finns här: http://m.sverigesradio.se/artikel/5567574?programId=125

20130903-150429.jpg

I reportaget spelar hon en polska efter Maria Sohlberg, som var på den första riksspelmansstämman på Skansen 1910.

Årets jury var Wille Grindsäter från Delsbo, Cajsa Ekstav från Uppsala, Tony Wrethling från Sandviken och Peter Pedersen från Västervik.

Stort grattis till Pernilla och Agnes!

Min zornmärkesuppspelning 2012

Detta år fortsatte larssonbitarprojektet med ytterligare en zornmärkesuppspelning. Denna gång i Borås med juryn Christina Frohm, Pers Nils Johansson, Krister Malm och Jan Burman.

Delar av juryn spelar på stämman

Delar av juryn spelar på stämman

Jag återger vad jag berättade under uppspelningen. Inte ordagrant men ganska noga 🙂 Förhoppningsvis får jag okej från Svenskt Visarkiv på att lägga upp låtarna här också 🙂

Jag ska spela tre låtar från Svarteborg i Bohuslän, som är mina hemtrakter.

Den första låten är en vals som heter Islandsvalsen, som jag har lärt mig av min pappa, som också spelar fiol. Han har lärt sig den av en spelman i Svarteborg som hette August Andersson och kallades August i Tôrve, född 1895. Namnet Islandsvalsen har någon koppling till gården Island eller sjön Islandssjön, men jag vet inte vilken. Det är en trippvals.

{Islandsvalsen}

Sedan spelade jag en vals till som är efter August i Tôrves läromästare Niklas Larsson, som var en av de första riksspelmännen i Bohuslän och som var med på Skansen 1910. Valsen har jag från en fonografinspelning från 1916 som spelades in på en spelmanstävling här i Västergötland. Då hade Niklas Larsson kommit igång att spela igen efter att ha haft ett uppehåll på typ tio år när durspelet kom och blev populärt och konkurrerade ut honom så då slutade han att spela till dans. Men som tur var blev det lite folkmusikuppsving igen så han började spela igen. Han åkte runt och fick lite priser och bra betyg, som man kan läsa om.

Jag känner inte till något namn på låten — de säger ”gammal vals från Bohuslän” på inspelningen. Jag vet inget mer om den och inte heller någon annan som spelar den.

Det finns två fonografvalser men den andra har ett namn. Den här är lite mer konstig och mindre rättfram och mer annorlunda, och det är roligt.

{Fonografvalsen}

Niklas Larsson spelade också polskor, och finns upptecknad av både Einar Övergaard och Nils Andersson och det är väldigt roligt. Han är den enda bohuslänspelmannen som finns hos dem båda. Han finns även inspelad och i alla fall en låt har överlapp mellan alla tre. Och det är kul när man ska fundera på hur de tecknade ner hans spel till exempel.

Jag tänkte spela nummer 11 i Övergaardsboken. Den har han lärt ut till sin elev Albert Fossum och efter honom finns den i Svenska Låtar under namnet Kampens polska. I Svenska Låtar är det inte lika många takter i varje repris som hos Övergaard, och Fossum tog också repris på repriserna vilket inte står i Övergaardsboken. En av få mollpolskor efter Niklas Larsson. 

{EÖ11}

Jag fick bronsmärke ”för stilfullt spel av bohuslåtar”! Juryn hade också bra kommentarer på mitt spel, dels vad som var bra och dels vad jag kan jobba vidare med. Jag fick mestadels kommentarer av musikalisk karaktär relaterade till dans och traditionellt spel. Mest förbättringspotential har polskan där jag ska försöka luska ut hur man dansade till. Arbetet fortsätter med ny inspiration! 🙂

Min uppspelning 2011

Som en del i mitt larssonbitarprojekt har jag spelat upp några låtar för zornmärkesjuryn i Örebro i år, 2011.  Jag försökte sätta samman några olika låtar ur olika källor, men till slut blev det lite mindre blandning än jag först tänkt.

Här nedan skriver jag lite om vad jag sa, vilka låtar jag valde och hur jag försökte spela dem. Texten i kursiv stil är vad jag berättade för juryn.

Jag berättade först att Svarteborg var en socken i mellersta Bohuslän och numera är det mest en by. Jag sa att jag skulle spela tre låtar i svarteborgstradition. Anledningen till Svarteborg är att jag är född några mil därifrån och min pappa spelar dessa låtar och har spelat med äldre spelmän därifrån. Jag har upplevt den här musiken under min uppväxt och därför vill jag spela upp i denna tradition.

Den främste spelmannen från Svarteborg hette Niklas Larsson och levde ca 1850-1950. Alla tre låtarna är efter honom.

Låt #1: Kalsongevalsen efter August i Tôrve

Jag berättade att jag har låten efter pappa, som har den efter August, som har den efter Niklas. Namnet kommer av att Larsson & August i Wrem hade suttit och spelat och sen gått och lagt sig utan att ha kommit på hur denna valsen var. Sen vaknade dom mitt i natten och kom på den och satte sig i kalsongerna och spelade.

Jag spelade den i rätt snabbt tempo med medljudande strängar som enligt August var ett viktigt stilmedel – ”det ska va dubbelt spel” sa han. A-bas.

» Lyssna på Kalsongevalsen, vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #2: Vals efter August i Tôrve

Jag berättade att jag skulle spela en vals till efter pappa, som har den efter August och efter Niklas, men att jag inte har något namn på den.

Det är en trippvals, som inte låter som uppenbara valser, och när man spelar så vet inte alltid folk vad de ska dansa till. Jag tog några danssteg och visade hur man gick med hela foten i 🙂

Här hade jag egentligen tänkt ta en vals efter fonografinspelningar med Niklas för att få en direkt från honom. Men jag ändrade mig till en enklare och hoppigare trippvals efter August eftersom jag kände mig säkrare på den rytmiskt. Typ veckan innan uppspelningen visade det sig nämligen att jag och pappa stampade olika i andrareprisen på fonografvalsen så det kändes lite vanskligt att ta den 🙂

Spelade den rätt likt den första, ganska fort och med medljudande strängar.

» Lyssna på Vals efter August i Tôrve, Svarteborg från uppspelningen

Låt #3: Kampens polska efter Niklas Larsson, EÖ11

Jag sa att valser var det vanligaste som de spelade till dans. Niklas och August spelade tillsammans till dans också, men helst ville Niklas spela själv. 

Det finns också polskor efter Niklas Larsson, så jag tänkte att jag skulle spela en polska. De flesta har vi inte kvar i ljudande tradition, men det finns några. Några inspelningar och några som August och hans son Helge spelade. Den jag ska spela nu har jag tagit ut efter noter, och då är det Einar Övergaard som har varit där och tecknat upp 1901, när Niklas var 45 år gammal. Det finns ganska många polskor där, och även i Svenska låtar. Jag ska spela nummer elva som Niklas Larsson har lärt ut till sin elev Albert Fossum, som finns i Svenska låtar oxå. Där finns en annan uppteckning efter Albert Fossum, lite annorlunda, men där kallas den för Kampens polska. En av de få molliga polskorna efter Niklas Larsson.

Låten har hos Övergaard 12+8 takter utan repriser. Första reprisen är ungefär 6+6 takter med överbundet mellan. Skriven i först E-moll och sedan A-moll med varierande f och fiss.

Ur Einar Övergaards folkmusiksamling, med tillstånd från Svenskt Visarkiv

Fossum har dubbelgrepp angivna, dubbel-e, dubbel- och trippel-a samt medljudande D-sträng till H på A-strängen, som jag har tagit efter. Uppteckningen har 8+8 takter med repriser och lite annan rytm. Upptecknat av Olov Andersson. Jag går helt på Övergaards uppteckning map rytm och takt. Jag drar lite i triolerna ibland som variation. A-bas.

» Lyssna på Polska efter Niklas Larsson, EÖ11 från uppspelningen

Diplom

Jag fick ett diplom med texten ”för lovande spel av bohuslåtar”, där jag som jag skrivit tidigare är lite missnöjd med att det blev hela landskapet.

Därmot är jag väldigt nöjd med jurysamtalet, de sa både positiva saker och saker som jag kan jobba på.

Juryn bedömde spelet mer än traditionsmedvetenheten såsom jag uppfattade det. Jag fick inga kommentarer på låtarnas karaktär t ex, vilket hade kunnat vara roligt. Bland det jag behöver jobba på är det främst takten och stampet som inte är på topp. Och det måste det ju bli! Diplom känns också som helt rätt bedömning av mitt spel så jag är jättenöjd!

Låtarna är inspelade av Svenskt visarkiv under min uppspelning och publicerade här med tillstånd från dem.

Det finns flera folkmusiktraditioner i Bohuslän..

Jag spelade upp för zornmärkesjuryn i Örebro i år. Det var första gången jag spelade upp och jag hade anmält mig för att spela låtar från Svarteborg på fiol. Det gick hyfsat tycker jag, och jag fick ta emot ett diplom från juryn. Men på diplomet stod ”för lovande spel av bohuslåtar”. Då blev jag lite konfunderad. Jag vill ju spela upp i svarteborgstradition, inte hela Bohuslän. I Bohuslän finns det mycket varierande folkmusik, t ex är det stor skillnad mellan Orust, Svarteborg och Hogdal för att nämna några.

När jag läser motiveringarna för andra så ser jag förutom landskapsnamn enbart byar från Dalarna, t ex Nås, Dala-Floda och Orsa. Jag vet inte om det bara har råkat bli fel på just mitt diplom eller om det bara är i Dalarnas fall som det går att spela upp inom en viss tradition?

Jag har mailat Zornmärkesnämnden med denna fråga och hoppas få klarhet. Annars är det läge att debattera detta tycker jag! Om jag någon gång i framtiden blir riksspelman vill jag vara det i svarteborgstradition, och inte på bohuslåtar i allmänhet. Dalarna är ju inte det enda landskapet med skillnader inom folkmusiken.

» Här finns en lista med alla årets utmärkelser med motiveringar.

» och här har jag en liten sammanställning över utmärkelser i bohustradition